Anders Wijkman: ”Valet av minister förvånar”

Anders Wijkman, hedersordförande i Romklubben, kommenterar den nya regeringsförklaringen.

Klarar världen inte klimatkrisen så blir konsekvenserna oöverskådliga. Ambitionerna måste höjas, pulsen måste upp, världen måste lyckas. – Ur regeringsförklaringen

Att klimatomställningen fortsatt är en huvudfråga för regeringen är utmärkt. Något annat vore inte möjligt. Men även om klimatet är högst prioriterat får vi inte glömma bort ekosystemkrisen och förlusten av biologisk mångfald. Dessa frågor måste giftas ihop med klimatet och kopplas inte bara till energifrågan utan till materialanvändningen. Här kommer resurseffektivitet och cirkulär ekonomi in och där står tyvärr arbetet och stampar. Orsaken är främst att virgina råvaror är billigare än återvunna sådana. Sänkt skatt på arbete och höjd skatt på uttag ur naturen är ett måste, men av det fanns det inte ett ord.

Äganderätten i skogen ska stärkas. Det är grunden för att i ökad utsträckning kunna ta tillvara skogens potential för ekonomi, klimat och miljö.

Skogsfrågan kommer att bränna till på grund av EU-krav. Att bara hänvisa till äganderätten i skogen räcker inte. Vi måste vara beredda att noga avväga balansen mellan nivån på avverkning, hur vi avverkar, andelen långlivade produkter och sänkan i skogen. Den är inte en gång för alla given.

En ny nationell elektrifieringsstrategi ska peka ut hur kapaciteten i elnäten snabbt och effektivt kan byggas ut och hur elproduktionen med rena, förnybara och billiga energikällor kraftigt kan öka.

En viktig uppgift för regeringen blir att tydliggöra hur olika energiframtiden ser ut. Det måste bli klarlagt om och hur Sverige kan klara sig med förnybar energi och smarta system för lagring och styrning av efterfrågan. Oppositionen hävdar att det behövs ny kärnkraft, men utan studier av de olika el-alternativen blir debatten bara pajkastning.

En ny nationell plan för infrastruktur ska läggas fram i vår. Nya steg tas mot en modern och fossilfri transportinfrastruktur så att människor kan förflytta både sig själva och de varor som produceras.

Kopplat till detta är hela frågan om transporter och mobilitet. Man får ibland känslan att transportutmaningen bara är en fråga om att byta förbränningsmotorer mot elfordon. Men så enkelt är det inte. Regeringen måste ta ett helhetsgrepp på frågan: Städernas planering kommer in, möjligheterna till cykling, kollektiva transporter samt ”mobility as a service”. Vi behöver inte så många fordon som vi har idag. De står stilla 95 procent av tiden. Där kan mycket ske genom bilpooler och olika bilservicetjänster.

Över 300 000 nya bostäder har byggts sedan 2014 och det hållbara byggandet främjas.

Regeringsförklaringen refererar till hållbart byggande. Men där är det långt kvar. Jag hade gärna sett att byggande i trä prioriteras. Stat och kommun står för hälften av byggandet och kan ta ledningen vad gäller byggande i trä.

Övriga kommentarer

• En annan viktig fråga blir konsumtionsutsläppen. De måste rimligen styras, inte minst för dem som har höga inkomster och som ofta ligger på 40 – 50 ton koldioxid per capita och år – eller mer.
• Valet av minister förvånar. Annika Strandhäll är en utmärkt person, men vad kan hon om miljö och klimat?! Dessa frågor är komplexa och kräver hög kompetens. Därtill krävs horisontellt beslutsfattande eftersom de stora utmaningarna finns inom sektorer som energi, industri, transporter, jord- och skogsbruk samt materialanvändning. 
• Magdalena Andersson missade att ta ett viktigt steg, nämligen att ansluta sig till de fem länder som utgör the Wellbeing Economy Alliance, dvs Nya Zeeland, Island, Finland, Skottland och Wales. De har förstått att en fortsatt satsning på kvantitativ tillväxt i en värld som redan överutnyttjar vitala ekosystem och destabiliserar klimatet inte är möjlig. De har valt att satsa på kvalitativa välfärdsindikatorer istället i sin styrning av ekonomin – det vill säga god hälsa, meningsfulla jobb, friska ekosystem, stabilt klimat och jämnare inkomstfördelning.

Anders Wijkman, hedersordförande i Romklubben