Efterfrågan inom cirkulär ekonomi måste upp på bordet

Det räcker inte att prata om hållbar produktion. Efterfrågan måste upp på bordet i diskussionen om cirkulär ekonomi. Minskad konsumtion hos den rikaste delen av världens invånare och förändrad efterfrågan på material, produkter och tjänster i ekonomin är en nyckel till att nå FN-målet hållbar produktion och konsumtion och för att bidra till helheten i Agenda 2030.

Många av frågorna om övergång från linjära till cirkulära materialflöden handlar om att som företag kunna hitta nya sätt att vara lönsam på. Lagar och policies som kräver och understödjer den övergången är centralt för att lyckas. Nu har Sverige via  tillträdande EU-kommissionär Jessica Rosvall med cirkulär ekonomi i portföljen, chansen att visa framfötterna.

Ohämmad ökning av resursförbrukningen

När FN:s Resurspanel tidigare i år släppte sin Global Resources Outlook, lyfte panelen resursfrågans betydelse för att nå såväl Agenda 2030-målen som andra internationella överenskommelser.

Användningen av naturresurser har ökat nära fyra gånger de senaste 50 åren. Om utvecklingen fortsätter som idag, bedömer FNs resurspanel att resursanvändningen ökar med minst 60 procent till år 2060, jämfört med 2020 års nivå. Detta bedöms försätta planeten i en situation av katastrofal inverkan på klimat och biologisk mångfald.

FN:s resurspanel lyfter vikten av att fokusera både på efterfrågan (konsumtion) och utbud (produktion) och betonar att det krävs strukturella förändringar för att minska eller undvika resursintensiv efterfrågan. Ett exempel som tas upp är förändring från animalisk kost till vegetabiliska produkter och minskat matsvinn. Åtgärden kan minska behovet av mark för livsmedelsproduktion, samtidigt som den kan bidra till mer jämlik fördelning av näringsriktig kost.

Sveriges ensidiga fokus på utbud

Så hur går det för Sveriges i regering i arbetet för hållbar produktion och konsumtion? Sverige har stolta traditioner som industriland och ofta har det varit naturligt att koncentrera arbetet för klimat och miljö på utbudet i ekonomin. Ett exempel är att regeringen pekar ut ökat utbud av kärnkraft som den enskilt viktigaste åtgärden för att minska koldioxidutsläpp. Om vi just i detta sammanhang avstår att kommentera om denna åtgärd ger god effekt för miljö och klimat och mer ser till den strukturella inriktningen på Sveriges klimatarbete, så kan vi konstatera att fokus för svenska regeringen idag i princip uteslutande ligger på produktion – dvs utbud.

Ytterligare ett tydligt exempel är satsningarna på grönt stål i norra Sverige. Tron på förändrad produktion för att lösa våra globala utmaningar är helt enkelt överdrivet stor. Detta kan i sin tur beror på en stark tilltro till att tekniken ensamt ska lösa våra hållbarhetsutmaningar. I själva verket krävs flera olika kombinationer av åtgärder där även beteendeförändring är en viktig del – både beteendeförändring hos enskilda konsumenter och hos företag och andra aktörer.

Komplexa utmaningar och lösningar

Att bara koncentrera insatser på produktionen i ekonomin – som endast är en del av de komplexa utmaningarna idag – möter inte de åtaganden som Sverige och de andra staterna i FN-systemet förbundit sig att arbeta för. Agenda 2030-målen hör ihop och är odelbara. Vår planet ger oss ett överflöd av naturresurser, som inte används på ett effektiv och rättvist fördelat sätt idag. Naturvårdsverket lyfter i en kommentar till FN:s resurspanel vikten av att åtgärder inom resursanvändningen har ett tydligt fokus på att åstadkomma en rättvis omställning där ett begrepp som tillräcklighet (”sufficiency”) blir en utgångspunkt. 

Arbete för hållbar konsumtion, i den betydelse som ligger i Agenda 2030-målen, innebär inte bara miljöfördelar utan också sociala fördelar med bättre hälsa och minskad svält, samt ekonomiska fördelar såsom ökad konkurrenskraft och större bärkraft i lokal och global ekonomi.

Hög tid för kraftfulla incitament

Mål 12.2 i Agenda 2030 stadgar att världen senast 2030 ska uppnå en hållbar förvaltning och ett effektivt nyttjande av naturresurser, en väsentlig komponent i en kommande cirkulär ekonomi. Mål 12.5 handlar om att väsentligt minska mängden avfall genom åtgärder för att förebygga, minska, återanvända och återvinna avfall. Och för att detta ska hända krävs kraftiga incitament för att accelerera övergången till cirkulär ekonomi. Det finns också en nyligen släppt rapport, vid Science Park Borås, som visar att sådana kraftiga incitament, tvärtemot vad många tror, har starkt stöd hos svenska befolkningen och detta oberoende av ifall man röstar till höger eller vänster. Fritt fram alltså för beslutsfattare att söka blocköverskridande överenskommelser och ta i hand på långsiktiga spelregler för en starkare cirkulär ekonomi.

Konkreta mål och åtgärder behövs

I den svenska regeringens strategi för cirkulär ekonomi, alltså den strategi som pekar ut riktningen för hur vi ska kunna cirkulera material i ekonomin på ett effektivt och ansvarsfullt sätt, pekas fyra huvudområden ut: Hållbar produktion och produktdesign kommer först. Men därefter pekas hållbara sätt att konsumera och använda material, produkter och tjänster ut. Som tredje område finns giftfria och cirkulär kretslopp och slutligen drivkrafter för näringsliv och andra aktörer vad gäller innovation och affärsmodeller. Egentligen är strategins inriktning inte alls tokig. Men området hållbara sätt att konsumera och använda material behöver åtföljas av konkreta åtgärder för att åstadkomma detta i ekonomin.

Och här finns mer att göra. Ett exempel som jag som tidigare utredare av producentansvar för textil upplevt, är när producentansvar hyllas som lösning på allsköns svårigheter att cirkulera material. Men att samla in och lägga material på hög leder inte i sig till ansvarsfull cirkulation av material. Utan tydlig målstyrning för hantering av materialet och kunder som är beredda att använda det, igen och igen, i ekonomin blir producentansvarslagarna tandlösa. Det handlar om efterfrågan i termer av konsumtion som behöver förändras, men minst lika mycket om efterfrågan mellan företag på det material och de produkter som ska cirkuleras i ekonomin.

Spännande svensk portfölj i EU

Så låt oss slå ett slag för fokus på efterfrågan inom den cirkulära ekonomin och åtgärder för att stimulera förändringar av densamma. Och glöm inte åtgärderna för att även minska efterfrågan på miljövärstingarna. Cirkulär ekonomi är i sig ingen frälsning. Och ohållbar konsumtion och produktion kan förekomma även när material cirkuleras. Låt oss hoppas att den nya kommissionären i EU – Jessica Rosvall – med portföljen cirkulär ekonomi – tar chansen att på allvar diskutera och besluta om åtgärder som både minskar konsumtionen av det ohållbara och främjar efterfrågan på återanvändning och materialåtervinning.

Efterfrågan är nyckeln till att cirkulera material i ekonomin – ganska enkel ekonomisk logik – egentligen, för politiker oavsett om de kommer från vänster, mitten eller höger. Och en radikal cirkularitet med exempelvis lagstadgade krav på 10 års full garanti, skulle ge företagen utmärkta förutsättningar att göra affärer där förlängd livslängd ger både lönsamhet och minskad belastning på planeten.