Förhandlingar om ett globalt plastavtal pågår

Just nu pågår avgörande FN-förhandlingar i Genève om ett globalt plastavtal. Under tio intensiva dagar samlas representanter från närmare 180 länder. Men djupa motsättningar  om avtalets innehåll gör utgången oviss.

Plastföroreningar är en av vår tids största miljökriser. Varje år produceras över 460 miljoner ton plast globalt och uppskattningsvis 20 miljoner ton läcker ut i mark, sötvatten och hav vilket hotar både ekosystem likväl som människors hälsa. Plastavfallet förväntas nå över en miljarder ton till 2060. Det är en tredubbling sedan 2022 och kostnaderna för skadorna beräknas uppgå till fler biljoner. Det är den här verkligheten som är bakgrunden till att 180 länder nu, ännu en gång, försöker förhandla fram ett historiskt och rättsligt bindande plastavtal.

Plastens hela livscykel sätts i fokus

Det globala plastavtalet, kallat Global Plastic Pollution Treaty, syftar till att reglera hela plastens livscykel. Från design till produktion, konsumtion och avfallshantering. Målet är att införa obligatoriska regler som minskar plastproduktionen, begränsar skadliga kemikalier, säkerställer transparens och stödjer en övergång till en cirkulär hantering som inte bygger på ständig plastavfallsgenerering.

Arbetet med att ta fram ett plastavtal inleddes i mars 2022 på den femte sessionen av UNEA, FN:s högsta beslutande miljöorgan, när 175 närvarande länder antog en resolution för att anta avtalet. En mellanstatlig förhandlingskommitté (INC) bildades för att utarbeta avtalet och leda förhandlingarna.

Förhandlingarna har gått trögt

Plastföroreningar har förödande konsekvenser för hav, floder, jordar, djurliv och människor. Mikroplaster tränger in i näringskedjan, kemikalier kopplade till plast utgör direkta hälsorisker och plast bidrar till koldioxidutsläpp, främst i produktionen. Upp till 4 procent av de globala utsläppen är kopplade till plastens hela livscykel. De ekonomiska kostnaderna för dessa skador är stora och förutses nå 281 miljarder år 2040.

Sedan 2022 har INC hållit fem möten. Det senaste innan de nuvarande förhandlingarna drog igång i Genève ägde rum i Busan, Sydkorea, i december 2024. Då lyckades man inte slutföra avtalet. Den nuvarande sessionen som pågår fram till 14 augusti kallas av vissa för sista chansen att nå en överenskommelse. Rent formellt kan förhandlingarna fortsätta även efter den 14 augusti, och hur långt ifrån varandra de olika länderna står då kommer vara avgörande för avtalets framtid.

Därför körde avtalet fast

Förhandlingar har under de tidigare sessionerna stött på patrull på grund av grundläggande meningsskiljaktigheter mellan länder. En av de största skiljelinjerna gäller huruvida bindande begränsningar ska införas på plastproduktion eller om avtalet bara ska fokusera på avfallshantering och återvinning. Flera länder som gått samman i en allians kallas High Ambition Coalition (HAC). Där finns bland andra EU, Australien, Kanada, flera afrikanska länder och Stillahavsnationer, som förenas i målet att stoppa all plastförorening till år 2040. De menar att en minskning av produktionen är avgörande för att hantera problemen kopplade till plast på ett effektivt sätt. På andra sidan finns oljestaterna, som till exempel Saudi Arabien och Ryssland som motsätter sig detta och vill se ett fokus på avfallsfrågan och som argumenterar att det skulle innebära stora ekonomiska konsekvenser.

En annan skiljelinje handlar om användandet av farliga kemikalier i produktionen av plast. HAC vill inkludera strikta förbud och restriktioner mot vissa kemikalier som bedömts skadliga för mänsklig hälsa eller för miljön. De menar att utan sådana restriktioner skulle avtalet bli ineffektivt. Oljestaterna å sin sida är tveksamma till sådana restriktioner med argumentet att det skulle störa industrin och vill istället även här att man fokuserar på lösningar i avfallsledet.

Finansieringen av avtalet är också en skiljelinje. Många av utvecklingsnationerna uttryckte oro inför sin förmåga att genomföra åtagandena i avtalet utan tillräckligt ekonomiskt och tekniskt stöd. De vill se mekanismer för att underlätta tekniköverföring och finansiering av insatser. De rika länderna var däremot tveksamma till att lova omfattande resurser innan en tydlig handlingsram inom avtalet kommit på plats.

Oljestaterna står för det största motståndet

Starkast motstånd kommer från stora olje- och plastproducerande länder, som menar att restriktioner på plastproduktionen hotar deras ekonomiska intressen kopplade till fossila bränslen. Dessa länder föredrar ett frivilligt eller enklare avtal med fokus på återvinning snarare än produktionsbegränsningar. Ett starkt lobbyarbete från fossil- och petrokemiska industrier anges också som en stark orsak till att ambitionerna i förhandlingarna försvagas. I Genève finns det över 234 lobbyister från olje-. petroleum och plastindustrin, tillsammans är de fler än delegaterna från de 27 EU länderna tillsammans. Undersökningar har visat att lobbyisterna även finns i ländernas delegationer, till exempel de från Egypten, Kina, Iran och Chile.

Trots kvarstående skillnader finns en försiktig optimism att förhandlingarna under dessa dagar i augusti 2025 kan leda till ett avtal. Då utkastet är mer omfattande och har starkare politiskt stöd än tidigare.