Magnus Nilsson: Irankriget skakar EU:s utsläppshandel

Vad är viktigast? Att hålla nere kostnaderna för EU:s bönder genom att säkra tillgången till billig, importerad konstgödsel? Eller att stärka EU:s egen gödselindustri och klimatomställningen genom att lägga klimatavgifter på importerad konstgödsel? Denna lilla delikata avvägning brottas unionens regeringar och Europaparlamentet med just nu, skriver Magnus Nilsson i veckans krönika.

KRÖNIKA Det handlar om EU:s nya ”klimattull”, CBAM, ett avgörande stödben för EU:s utsläppshandel. Var beslutet landar kan få enorma effekter på unionens klimatpolitik, och därmed på den globala utvecklingen..

Sedan nyåret 2025/26 måste den som till EU importerar en handfull ganska obearbetade produkter (järn, stål, aluminium, cement och konstgödsel, samt dessutom vätgas och elektricitet) betala en avgift, proportionell mot de utsläpp av växthusgaser tillverkningen beräknas ha orsakat.

Den svenska beteckningen är ”mekanism för koldioxidjustering vid gränsen”, men oftast används den engelska förkortningen CBAM (Carbon Border Adjustment Mechanism).

Betalningen av avgiften sker i form av ”CBAM-certifikat” som importörerna kan köpa av kommissionen ‒ ett certifikat per ”inbäddat” ton CO₂. Priset följer auktionspriserna inom EU:s utsläppshandel (just nu ca 75 euro per ton).

Systemet fasas in stegvis. Under 2026 måste importörerna lämna in certifikat motsvarande 2,5 procent av de ”inbäddade” utsläppen, men under de kommande åtta åren höjs procentsatsen så att kostnaden per ton ”inbäddat” koldioxid 2034 blir densamma som priset på de utsläppsrätter tillverkare inom EU måste köpa och lämna in. Därmed konkurrerar CBAM-produkter som tillverkats inom respektive utanför unionen på samma villkor ‒ inom EU.

Ska skydda EU:s konkurrenskraft

EU:s utsläppshandel innebär en extrakostnad för europeisk industri. Hittills har unionen skyddat den inhemska produktionens konkurrenskraft genom att dela ut gratis utsläppsrätter till bland annat gödselindustrin. I takt med att nyutgivningen av utsläppsrätter nu snabbt minskar, kommer dock även gratistilldelningen att fasas ut. Hädanefter ska CBAM ta över uppgiften att säkra den europeiska tillverkningens konkurrenskraft, åtminstone på hemmamarknaden.

Import från länder som själva prissätter koldioxidutsläpp på ungefär samma sätt som EU är helt eller delvis undantagen från CBAM, vilket satt tryck på klimatarbetet i andra länder. I syfte att undkomma CBAM-kostnaden, startas därför nu runtom i världen nya, nationella utsläppshandelssystem ibland annat Kina, Indien, Turkiet och Mexico.

Men mitt i denna process anföll Donald Trump (och Israel) Iran. Vilket raskt ledde till att exporten av både konstgödsel och fossilgas (viktig råvara vid tillverkning av konstgödsel) från länderna kring Persiska Viken stoppades. Konsekvensen blev att priserna på bland annat konstgödsel drog iväg. Vilket ledde till ramaskri även från bönderna inom EU.

Samtidigt hanterar de politiska institutionerna inom EU, ministerrådet (= regeringarna) och Europaparlamentet ett förslag om en översyn av CBAM-förordningen, som EU-kommissionen presenterade fler månader innan Iran-kriget startade.

Artikel 27a skulle kunna ge undantag från kravet

Huvudnumret är en utvidgning av CBAM-kravet till ytterligare 180 produktområden, främst alla möjliga metallhaltiga förädlade produkter ‒ allt från häftklamrar till lastbilar. Men det som har med konstgödseln att göra är förslaget om en ny artikel 27a, som skulle ge kommissionen rätt att under ”allvarliga och oförutsedda omständigheter” upphäva CBAM för en vara.

Det är denna möjlighet till undantag man nu bråkar om. Redan innan Iran-kriget antydde en av de tyngsta EU-kommissionärerna, Maroš Šefčovič, att denna artikel skulle kunna tillämpas på just konstgödsel, i syfte att hålla nere jordbrukets kostnader.

En del regeringar, delar av Europaparlamentet, böndernas nationella och europeiska organisationer, men också en del andra intresseorganisationer, hakade på, och lobbar nu hårt för att se till att den nya artikel 27a trixas in i lagstiftningen. Det varnas för att böndernas kostnader – och därmed matpriserna – annars kan gå upp. Man påstår att högre gödselpriser hotar unionens livsmedelsförsörjning.

Men också andra aktörer som är beroende av import av CBAM-varor vill öppna för att i vissa lägen kunna upphäva systemet för enskilda varor.

På andra sidan finns inte bara andra regeringar och andra Europaparlamentariker (plus just nu ‒ naturligtvis ‒ den europeiska konstgödselindustrin), utan även stora delar av den ”gröna” industrin, som varnar för att en öppning för att kunna slopa CBAM skapar precis den sortens osäkerhet kring utsläppshandelssystemet och EU:s klimatpolitik som just nu får en hel armé av investerare att tveka inför att investera miljarder euro i ny, klimatanpassad industritillverkningen, verksamheter som inte går att räkna hem utan höga priser på både utsläppsrätter och CBAM-certifikat.

Risk att förtroendet för utsläppshandeln skadas

I Europaparlamentet är positionerna de traditionella. Den extrema och ultraextrema högern vill avskaffa både utsläppshandeln och CBAM. Just nu säger man sig värna Europas bönder. På andra kanten vill socialdemokrater, gröna och de flesta liberaler stoppa den föreslagna artikel 27a. Den kristdemokratiska partigruppen EPP (där M och KD ingår) är djupt splittrad mellan å ena sidan de som vill slå vakt om utsläppshandelssystemet och den europeiska klimatomställningen, å andra sidan den grupp som i mycket låter som de högerextrema (dvs. rätt mycket verkar strunta i klimatproblemet).

Utfallet av dragkampen lär knappast hinna påverka Iran-krigets effekter på gödselpriserna inom EU. För en dryg månad sedan presenterade kommissionen dessutom en akutplan för den aktuella kostnadskrisen. Om 27a går igenom lär den däremot garanterat öka osäkerheten kring utsläppshandeln, skada investerarnas förtroende för systemet, för EU:s klimatpolitik i stort, och för unionens möjligheter att uppfylla sina globala klimatåtaganden, och fortsatt driva på det globala klimatarbetet. Inga småsaker.

Var Sverige och den svenska regeringen står är oklart. Den så kallade faktapromemoria kring förslaget, som regeringen redovisat för riksdagen, författades flera veckor innan Iran-kriget startade. I promemorian nämns inte ens förslaget till ny artikel 27a.

Magnus Nilsson är miljökonsult och fristående klimatpolitisk analytiker