Igår, torsdag, släppte Klimatpolitiska rådet sin årliga granskning av regeringens klimatpolitik. Återigen blev det underkänt. Men den vanartige eleven var frånvarande vid sitt eget utvecklingssamtal. Samtidigt var de närvarande rörande överens. Viljan till grön omställning finns – även om den inte gör det i regeringen.
KOMMENTAR I år har rådet, som består av åtta framstående forskare med olika expertis samt ett litet kansli av utredare, utvärderat hela mandatperiodens klimatpolitik. Och återigen blev det svidande kritik för regeringen. Det går visserligen fortfarande att nå klimatmålen anser rådet, men det kräver kraftfulla beslut. Och de brådskar. Mandatperiodens klimatpolitik har varit otillräcklig och utrymmet att skjuta beslut på framtiden är uttömt, enligt rapportens huvudbudskap.
I en tid när kostnaderna för extremväder slår rekord och krig och geopolitiska kriser tydligt visar hur viktigt det är att bli fria från fossilberoendet, har regeringens politik istället lett till att utsläppskurvorna pekar brant uppåt.
Den beslutade politiken räcker inte till att nå vare sig EU-målen eller de nationella klimatmålen för 2030 och 2040, och gapet har ökat under mandatperioden. Det beror bland annat på försvagade styrmedel. Trafiken har ökat, liksom användning av fossila bränslen på grund av minskad reduktionsplikt och sänkt bränsleskatt. Elektrifieringen har avstannat, både Norge och Danmark drar ifrån när det gäller elbilar. Satsningar på sol och vind har minskat. Industrins omställning har visserligen delvis underlättats med effektivare tillståndsprocesser, men lider samtidigt av ryckigheten och osäkerhet om vad politiken vill och vad som är värt att investera i. Den bristande klimatpolitiken kommer dussutom göra det dyrare att nå klimatmålen, vilket DN rapporterat om.
Implementera – inga fler utredningar krävs
Rådet konstaterar att det finns en mängd åtgärder och styrmedel som är utredda och redo att implementeras snarast. Samtidigt måste landets mest sårbara medborgare, som drabbas hårt av till exempel höga drivmedelspriser, kompenseras. Detta för att inte minska klimatpolitikens effektivitet och acceptansen för densamma. Klimatomställningen behöver integreras i upprustningen av totalförsvaret. Styrmedel krävs också för att öka upptaget av koldioxid i skog och mark, och för att se till att jordbruket bidrar till klimatomställningen.
Klimatpolitiska rådet är en del av det klimatpolitiska ramverket, tillsammans med klimatlagen och klimatmålen. Uppdraget till rådet är att ”utvärdera hur regeringens samlade politik är förenlig med de klimatmål som riksdagen och regeringen har beslutat”. Men regeringen väljer att högaktningsfullt strunta i både expertrådet och ramverket.
Ingen politiker från regeringspartierna fanns med vid lanseringen av rapporten, istället fick den lämnas över till Helena Dyrssen, statssekreterare vid Klimat- och näringslivsdepartementet. Därefter togs den även emot av klimatpolitiska talespersoner från de partier ”som hade möjlighet att närvara”. Det vill säga alla oppositionspartier samt Sverigedemokraterna. Moderater, liberaler och kristdemokrater lyste enbart med sin frånvaro.
Elefanten i rummet
Gustaf Lind, generalsekretarare på WWF, menade att elefanten i rummet var just den dåliga närvaron. Han jämförde tillställningen vid ett utvecklingssamtal där eleven både fick usla betyg och hade ogiltig frånvaro.
Samtidigt var rummet fyllt till bristningsgränsen och enigheten stor bland de panelister från olika samhällssektorer som deltog i diskussionen.
– Det är inte brist på innovation, idéer, styrmedel eller ny teknik – det är brist på politisk vilja, sade Jessica Alenius, vd på drivmedelsföretagens organisation Drivkraft Sverige.
Hon fick medhåll av representanter för Energiföretagen och TCO som var rörande överens om att industrin vill ställa om – men att alla vill slippa ryckigheten i politiken. Samtidigt finns en stark vilja till omställning både bland medborgarna och i många kommunerna, vilket lyftes av flera talare. Men en högljudd minoritet får i dagsläget styra över den tysta majoriteten.
Den riktiga elefanten i rummet är kanske den som klimatreportern Alexandra Urisman Otto lyfter fram i sin analys i Arbetaren: Inte ens de beslutade klimatmålen är i linje med vad Parisavtalet kräver, speciellt inte när det gäller klimaträttvisa – rika länder måste gå före.
I den kommande valrörelsen är det tid för den tysta majoritet att ta bladet från munnen. Det är hög tid.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
