Ny satellit mäter hälsan hos världens skogar

Hur det går för världens skogar är avgörande för klimatet. En ny satellit ska besvara den frågan genom att ”väga” skogarna från rymden.

Den europeiska klimatövervakningssatelliten Biomass sändes upp i slutet av april. Den har nu skickat ner sina första bilder, som enligt Europeiska Rymdorganisationen, ESA, varit mycket lyckade.

”De första bilderna är helt enkelt spektakulära, och bara en föraning av vad som komma skall”, säger Michael Fehringer från ESA.

Skogarnas hälsa är avgörande för klimatet. Friska skogar utgör kolsänkor, medan skadade skogar kan släppa ut mer koldioxid än de tar upp. Världens skogar anses enligt Rymdstyrelsen lagra omkring 8 miljarder ton koldioxid per år, men klimatforskarna vill ha säkrare uppgifter om hur mycket kol som finns i skogarna och vart utvecklingen går.

Biomass ligger i en omloppsbana på 600 kilometers höjd. Den har en speciell radar med lång våglängd och en 12 meter stor radarreflektor som skickar signaler ner till jorden.

Tränger genom trädkronorna

Poängen med radarns långa våglängd är att den kan tränga igenom trädkronornas översta lager och mäta alla stammar, grenar och lövverk under detta. Det ska, hoppas man, kunna ge en mycket mer exakt bild av mängderna biomassa i skogen än dagens grova uppskattningar.

Instrumenten har också olika polariseringskanaler, där olika färger visar olika inslag i landskapet. Grön visar huvudsakligen regnskog, röda färger är floddalar och våtmark, blått och lila är gräsbevuxna områden och svart representerar floder och sjöar.

Biomass-satelliten kommer inte att få mäta över Europa och Nordamerika av säkerhetsskäl, eftersom P-bandet även används för militär övervakning. Det ses dock inte som någon stor brist, eftersom utvecklingen i dessa skogar redan mäts på andra sätt. Det är i de kolrika tropiska skogarna som data saknas, och där ska Biomass kunna bidra.

Sverige har varit delaktigt i projektet genom Lars Ulander, professor i radarfjärranalys på Chalmers, och Rymdstyrelsen. En del fälttester från skogar i Skövde och Vindeln har också använts för att kalibrera radarn.

Genom sand och is

Satellitens förmåga att tränga ner på djupet kan också användas på andra sätt. Den kan mäta geologiska strukturer fem meter ner i torr sand, vilket kan ge ledtrådar till var det funnits floder för länge sedan och kanske visa på vattentillgångar i dagens ökenregioner. Den kan också visa isströmmarna som flyter under Antarktis’ is och hur de förändras i takt med det varmare klimatet.