Sand – en billig resurs som bör bli dyrare

Att utvinna ny sand för hus- och vägprojekt bör bara få göras när det inte finns några alternativ. Produkter med mycket sand i, som betongelement, bör återbrukas i sin helhet eller brytas ner så att sanden kan återanvändas. Det hävdar en ny rapport från Arena Idé.

Sand ingår i många byggmaterial: omkring 70 procent av all betong består av sand, liksom 94 procent av vägarnas asfalt och lika mycket av allt nyproducerat glas. Men sand finns också på mer oväntade ställen, som i kakelplattor, tandkräm, livsmedelstillsatser, batterier, datorer och solceller.

Städernas tillväxt och det moderna samhällets utveckling har ökat behovet av sand. Idag utvinns över 50 miljarder ton sand årligen, en siffra som väntas stiga till 60 miljarder ton fram till 2030. Det är tillräckligt för att bygga 370 städer av Stockholms storlek varje år, skriver hållbarhetsvetaren Lova Schildt från Stockholm Resilience Center i rapporten, som har undertiteln ”om den svenska sandutvinningen och en begynnande global resurskris”.

Ökensand duger inte

Med tanke på Sahara och andra stora öknar kan det verka konstigt med en resurskris för sand. Men sand finns av många kvaliteter, med olika form och olika mineralinnehåll, och till t.ex. betong duger ökensand inte alls. Därför har ökenlandet Dubai importerat enorma mängder sand från Australien till sina skyskrapor. 

Ett annat land med stor sandimport är Singapore. För att utöka sin yta har Singapore importerat sand från havsbottnar och stränder i Indonesien, Malaysia, Vietnam och Kambodja. Importen har fått landet att växa, men gett förstörda korallrev, fördärvat fiske och andra skador för människor och miljö i grannländerna.

Sverige hör till EU-toppen när det gäller uttag av sand, grus och bergkross per capita. Enligt Statistiska centralbyrån utvanns det 109 miljoner ton icke-metalliska mineraler i landet år 2020, mer än dubbelt så mycket som timmer.

Ingen avgift för täkter

I Sverige kommer sand till betong och andra produkter framför allt från bergtäkter vars sten krossas till grus och sand. Sverige har ingen särskild avgift kopplad till täkter, oavsett vilka miljöskador i form av förlust av grundvatten, biologisk mångfald och landskap de kan föra med sig. 

”Den låga prisnivån reflekterar inte resursernas egentliga värde och bidrar till att marknaden saknar incitament att investera i återbruk, återanvändning, återvinning och alternativa material”, skriver Lova Schildt.

Både myndigheter och industri talar idag om värdet av återvinning i byggsektorn, men än så länge utgör byråkrati, logistik och traditioner en broms. Så länge det är billigare att bryta nytt blir detta den enklaste vägen, framgår det av rapporten. 

Den föreslår att nyutvunnet material beskattas så att dess verkliga värde avspeglas, att nybyggen designas på ett sätt som underlättar framtida återbruk, att underhåll och ombyggnad prioriteras före nybyggen och att icke-sandbaserade material används där det går. Bland de senare nämns trä, men också nya material som ”bio-tiles” (kompositplattor av organiska material) och så kallad bottenaska.

Sand till nytta, förstörelse och glädje

Om sand handlar också den nyutkomna reportageboken ”Sand”, skriven av resejournalisten och sandstrandsälskaren Per J Andersson. Han beskriver förstörda miljöer där ”sandmaffior” farit fram, antingen illegalt eller halvlegalt genom att överträda givna tillstånd. Sådan verksamhet finns nu i många länder, och de som protesterar kan mötas med dödshot. 

Sandens betydelse för det moderna samhället och de moderna städerna framgår tydligt i boken – men den handlar också om glädjen av sand: vackra stränder, kamelritter, sandlådelek, sandskulpturer och beachvolleyboll. Författaren har också träffat sandsamlare, som har en egen internationell organisation och ordnar ”sandfester” vart tredje år.