Ökande brist på grundvatten i Indien

Att glaciärerna i Himalaya smälter bort, med enorma framtida följder för Indien, är ett känt problem. Mindre känt är att Indien har ett lika stort problem med sitt grundvatten, som också minskar i en oroande fart.

Indien har 16 procent av världens befolkning men bara fyra procent av världens vattentillgångar, enligt en regeringsrapport utgiven 2024. Grundvattnet är viktigare än vattnet från sjöar och floder: det står för 62 procent av all bevattning, 85 procent av dricksvattnet på landsbygden och 50 procent av dricksvattnet i städerna. 

Det är därför oroande för Indien att många områden klassats som ”kritiska” eller ”i riskzonen” för att grundvattnet ska ta slut. Ännu fler områden har fått beteckningen ”överexploaterade”, vilket betyder att den årliga påfyllningen av regn inte räcker för att uppnå en balans.

När grundvattnet börjar sina får det följder både för jordbruk och dricksvattenförsörjning. Men även verksamheter som inte direkt är kopplade till vatten kan bli påverkade.

Brist på kylvatten

Ett exempel är att brist på kylvatten till olika värmekraftverk kan ge ett stort energibortfall. Nyhetssajten India Today berättar att över 8 terawattimmar (tusen miljarder wattimmar) av detta skäl gick förlorade mellan 2017 och 2021. 8 terawattimmar motsvarar den förbrukade elektriciteten hos 1,5 miljoner indiska hushåll i fem år, så bortfallet var inte marginellt.

Regnvatten i sig är det inte ont om. Monsunerna kommer fortfarande, och med dem kommer regn. Men klimatförändringarna har nu gjort monsunerna mer oberäkneliga än förut. Regnen har också ofta formen av hårda skyfall i stället för lugna dagsregn. Det gör att marken inte hinner ta upp vattnet, utan detta rinner bort utan att sippra ner och fylla på grundvattenförråden.

En bonde i Maharashtra kan få sina fält bli översvämmade i juli men ändå ha slut på vattnet i sin brunn i mars. Årets sammanlagda regnmängd ser bra ut, men vad som händer i marken är en annan sak, skriver India Today.

Det har redan inträffat flera vattenkriser i landet. År 2019 förklarade myndigheterna i mångmiljonstaden Chennai på Indiens sydöstra kust att man nått ”Dag noll”. Alla de fyra reservoarer som normalt förser staden med vatten var då nere på noll, så invånarna fick hanka sig fram på vatten från tankbilar. Och sådant vatten är dyrt – det kan kosta över 50 gånger mer än vatten från kommunala vattenledningar.

Värst är situationen för delstaterna Punjab, Haryana och Rajasthan i nordvästra Indien. Omkring 120 miljoner människor i den regionen riskerar nu återkommande vattenkriser.

Många åtgärder behövs

En enda lösning på problemet finns inte. Det visar en studie från Stanford om vattensituationen i staden Pune sydost om Mumbai. Forskarna har i modeller provat olika möjliga insatser, som att laga läckor i rörledningarna, slå ner på vattentjuvar, höja taxorna för storförbrukare och göra det dyrare att pumpa upp grundvatten. 

Den mest effektiva åtgärden vore, enligt denna studie, att få bönder i Punes omgivning att sluta konstbevattna sina åkrar och i stället köra vattnet till staden i tankbilar. Det skulle förbättra vattentillgången för invånarna en hel del.

Att flytta vatten från landsbygden till staden har dock sina nackdelar. Jordbrukets produktion skulle ju minska, och det skulle bli risk för bli arbetslöshet på de berörda gårdarna. Forskarna ser därför den åtgärden som bara en av den rad insatser som behöver göras.

Om man på en och samma gång både lagar vattenledningarna, bromsar onödig vattenanvändning och flyttar en del av jordbrukets brunnsvatten till staden, så skulle alla stadsbor i Pune kunna få nog med vatten varje dag. De teoretiska möjligheterna existerar alltså, men om de genomförs i praktiken får framtiden utvisa.