(Tryck ENTER för fler alternativ)
Sökförslag:
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.

Christer Borg, Älvräddarna: “Dags att tänka nytt – dags att riva ut”

Foto: Emma Milder

Vattenkraftens negativa påverkan på miljön och biologisk mångfald är oomtvistad och väldokumenterad sedan decennier. Trots det har vattenkraftsindustrin i Sverige levt i en skyddad vrå alldeles för länge.

Det beror på en extremt ålderdomlig lagstiftning med den, jämfört övriga EU-länder, högst märkliga grunden att den som äger en fastighet också ”äger” vattnet som eventuellt råkar rinna förbi. I de flesta andra länder har staten kontroll över vattnet och ger ut tidsbegränsade koncessionstillstånd till kraftföretagen. I Sverige gäller tillstånden från förra seklets början i all evighet…

Sedan ett antal år har kritiken mot detta system och mot de enorma skadorna, som ödelagt de flesta älvdalarna i Norrland och hundratals åar i södra Sverige, berett vägen för en ökad förståelse för att vattenkraften inte är så ”grön” som det påstås. Den är förvisso bra ur ett klimatperspektiv, men av de energikällor som kallas förnybara är den utan konkurrens den sämsta för ekosystemen.

Nya regler i miljöbalken föreslås av en statlig utredning, och det har väckt ont blod hos de flesta vattenkraftsföretagen, förutom enstaka undantag som Tranås Energi och Telge Energi. De båda sistnämnda inser att vi måste göra något åt situationen med hjälp av miljöanpassningar så att fiskar kan passera de mer än 3 000 dammar som vattenkraften är tvungna att ha, i snart sagt alla vattendrag i Sverige.

Men räcker det? Och ska vi ha samma krav på alla kraftverk? Och fungerar miljöanpassningarna?

För att en fiskväg ska vara acceptabel måste den ha en viss grad av funktion; ett visst antal fiskar måste kunna passera och hitta vägen förbi. Tyvärr har de bästa fiskvägarna i Sverige endast cirka 70 procents funktion. Det innebär att om 2 000 fiskar ska förbi sju kraftverk med den funktionsgraden, lyckas bara 165 nå förbi det sista kraftverket. Och de flesta fiskvägar kan antas fungera sämre. Allt beror på dels gamla dåliga konstruktioner, men i första hand på för lite vatten i dem. Och i dag finns det bara fiskvägar i några få procent av alla kraftverksdammar. Situationen är därmed kritisk för många fiskstammar och Sverige kan räkna med dryga böter och viten från EU för fördragsbrott eftersom vi inte kommer klara målen i vattendirektivet.

Men behövs fiskvägar i alla? Nej, i de flesta av de 1 000 allra minsta är den naturliga lösningen nedläggning av verksamheten och utrivning av dammen. De små kraftverken bedrivs oftast som hobbyprojekt, ingen kan leva på ett sådant kraftverk, men de har allihop samma effekt på ekosystemen: de dämmer över forssträckorna, förstör lekområden och utgör vandringshinder för fisk och annan fauna. Totalt producerar dessa minsta kraftverk 0,2 procent av Sveriges elproduktion och inte ett enda används till att reglera elnätet, idag en viktigare egenskap än själva energiproduktionen.

De cirka 200 storskaliga kraftverken är ännu så länge alltför betydelsefulla för både energiproduktion (de står för 42 procent av energiproduktionen) och reglering av elnäten att vi nog i första hand måste nöja oss med kompromissen och nödlösningen fiskvägar i dem, men inte mindre än så. Däremot bör vi redan nu börja fundera på hur vi i framtiden, om kanske en eller ett par tre generationer, ska kunna byta ut denna ödeläggande teknik mot bättre – vi måste satsa på forskning kring både säsongs- och korttidslagring av energi från till exempel solceller och vindkraft, så att vårt beroende från vattenkraften minskar till ett absolut minimum.

Denna tanke, att riva ut kraftverk, är näst intill hednisk i Sverige. Så ingrodd är föreställningen att vattenkraften är miljöbra och oumbärlig att inte ens de minsta, som producerar närmast homeopatiska mängder energi till enorma miljökostnader med en miljöförlegad teknik, får nämnas som utrivningsbara. Men fakta är fakta, och sakta börjar det gå upp för allt fler att detta är den enda vägen för de minsta vattenkraftverken.

Christer Borg, ordförande Älvräddarnas Samorganisation

___

Den 2 februari visar Älvräddarna två filmer på temat vattenkraft. Damnation, en film som möjliggjorts med medel från grundaren av friluftsföretaget Patagonia, handlar om ett antal dammutrivningar i USA. Den andra, Kampen om älvarna, handlar om svenska förhållanden och är producerad av Älvräddarna med fotograf Magnus Tingmans hjälp. Kom till Bio Rio på Hornstulls Strand 3 i Stockholm den 2 februari. Klockan 18 börjar programmet som innefattar båda filmerna och lite prat. Välkomna!

SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

Läs vad vi vill göra
Tipsa!

Tipsa oss

Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.





    SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

    Läs vad vi vill göra
    Du kan nu spara nyheter!

    Lägg till något för att läsa senare eller att kunna återkomma till.

    OBS! De sparas endast i den här webbläsaren.