Nato är faktiskt den skrumpna jordgubbe vi har

Medan den svenska regeringen levererar en klimathandlingsplan som saknar både plan och handling dyker en inte helt idealisk, men ändå oväntad räddare upp för konkreta klimatåtgärder: Nato. Faktum är att medlemskap i försvarsorganisationen medför krav på upprustade, fungerande järnvägar, vindkraft och klimatanpassning av militären, skriver Mattias Goldmann i veckans krönika.

KRÖNIKA Hörde jag ett fyrfaldigt leve för Sveriges Nato-medlemskap? Borde 7 mars bli helgdag, kanske istället för nationaldagen som vi ändå inte firar? Känner alla sig trygga nu, när vi ersatt 200 år av neutralitet med att tydligt utpeka Ryssland som fiende? Är vi faktiskt, som statsministern tålmodigt förklarat att vi måste vara, beredda att dö för Ungerns sak – och litar vi på att de gör det samma för oss?

Kanske inte. Men nu är vi med i Nato och då tänker jag på Strawberry Arena och Petter Stordalen. Han tycks aldrig tröttna på att berätta om hur jordgubbarna han skulle sälja som grabb var mindre och fulare än de andras. ”Du får sälja de jordgubbar du har”, sa farsan. Gör saft på dem så märks det knappt. Och här står vi nu med en nationalarena som en norrman köpt in sig på; dem har vi också lovat att försvara till sista blodsdroppen om så krävs. 

Nato är den skrumpna jordgubb vi har i kartongen

”Vet du varför det heter Strawberry Arena?” kommer tusentals pappor att säga i halvlek till barnen de dragit med på ännu en småtrist allsvensk match. Barnen himlar med ögonen både för att de vet svaret och för att de vet vad som kommer sen – ett inspirerande uppfostringspass tills det är dags för avspark igen. 

Men Nato och Strawberry är mer än så. De är lösningen på Sveriges klimatproblem. Samtidigt med att Stordalen slutförde stadionköpet och Kristersson slutförde bockandet och bugandet för Orbán och Erdogan, stod det klart att Sverige inte har någon klimatplan. Diagrammet för utsläppsminskningar är inte faktisk politik, åtgärderna som krävs är inget Tidöpartierna vill göra, och något annat finns inte – utom en utredning som ska vara klar 2027 vilket i bästa fall betyder att planen kan träda i kraft 2028. 

Då kan man välja att vällustigt vältra sig i att det inte finns någon plan. ”Ha ha, de är nakna”, kräva avgång, anmäla, mot bättre vetande hoppas att liberala riksdagsledamöter ska byta sida. Eller så använder vi de jordgubbar vi har. 

I den lilla jordgubbslådan finns några rätt så fina ändå. Som att vi har lagen på vår sida, även om vi nog borde lyssnat mer på Riksrevisionen när den slog fast att klimatlagen är tandlös och saknar sanktioner. Som att Sverige tvingas köpa utsläppsrätter eller betala böter för mångmiljardbelopp om vi bommar EU:s 2030-mål – men böterna skulle passa perfekt för SD:s Swexit-narrativ. Den nya, klart lysande jordgubben är Nato-medlemskapet. 

Nato stimulerar vindkraft som försvarsresurs

Medan Sveriges klimatlagstiftning är försedd med ”gäller ej försvaret”, så gäller klimatkrav i högsta grad i Nato, med målet att bli ”den ledande internationella organisationen avseende förståelse för, och anpassning till, klimatets säkerhetspolitiska dimension.” I Sverige är försvaret undantaget från den nu så futtiga reduktionsplikten, men Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg – ännu en norsk – anger att ”Det är inte rimligt att ha fler och fler elfordon på våra gator, medan våra väpnade styrkor fortfarande är beroende av fossila bränslen.”

Medan försvaret i Sverige kan säga nej till varenda vindkraftpark, så har Nato sedan 2007 (!) ett arbete för att stimulera vindkraften som i sin tur kan ge lokalt producerad vätgas som gagnar totalförsvaret när bränsleleveranserna hotas. 

Största aha-upplevelsen gäller nog järnvägen. I Nationella planen för infrastruktur, som nu är på remiss, är Nato centralt. Så dåliga tågförbindelser mellan Oslo och Stockholm som idag kan Nato inte godta, inte heller att Malmbanan gång på gång är trasig, att Inlandsbanan inte ens är elektrifierad eller att stambanorna är överfulla och opålitliga. Det måste vara tydligt och trovärdigt när projekt som Norrbotniabanan är klara.

Därtill måste vi klimatsäkra bättre så att inte centrala sträckor slås ut under många månader av jordskred eller storm. Förr eller senare måste Kristersson eller försvarsminister Pål Jonson berätta för Nato att vi har problem med lövhalka också. Det blir pinsamt.

Stordalens pappa hade nog rätt. Det må vara skrumpna små jordgubbar vi fått, men det är de jordgubbarna vi har och klimatkrisen är för avgörande för att inte försöka. Köp vår jordgubbssaft, nu med Natosmak.