Det borde vara omöjligt att inte nämna klimatkrisen om man vill bli statsminister

Vi har tyvärr tvingats inse att alla försäkringar från regeringen Kristersson om att klimatet är en viktig fråga utgör läpparnas bekännelse. Dess politik går åt det rakt motsatta hållet. Men hur ska då S-ledaren Magdalena Anderssons linjetal på kongressen tolkas, när hon under 40 minuter inte förmådde uttala en stavelse om klimatfaran? I bästa fall är hon taktisk.

LEDARE Den oerhört snabba uppvärmningen av jordklotet som vi nu ser är en följd av civilisationens ökande utsläpp av växthusgaser allt sedan industrialismens start. Den är, rent sakligt, ett fysikaliskt och naturvetenskapligt fenomen som inte låter sig snackas bort av någon. Allra minst av politiker, vare sig de är mörkblå, illröda eller allt däremellan i sina värderingar.

Oavsett färg kommer alla politiska ledare som hamnar i maktställning att prövas allt hårdare för varje år när klimatläget skärps. Klimatkrisen måste hanteras med yttersta skyndsamhet och kan inte väljas bort bland prioriteringarna.

Regeringen Kristersson har, med starkt inflytande från Sverigedemokraterna, ändå valt att inte hantera den. Genom att föra en politik som underlåter att göra det allra mest primära – att minska klimatutsläppen – och istället göra det motsatta har man lämnat walk-over, helt enkelt.

När fakta blir åsikter går det inte att debattera

Vad än ministrar säger om klimatambitioner kan sådana uttalanden inte trumfa över verkligheten. Och när själve statsministern reducerar och relativiserar experters och fackmyndigheters konstateranden om att alla utsläppsmål riskerar att missas till åsikter, försvinner även möjligheten till saklig debatt.

Kort sagt kan ingen politiker som begär medborgarnas förtroende att bli deras ledare idag underlåta att ha besked om hur man vill hantera en så fundamental fråga för mänsklighetens och jordens framtid.

Detta var just vad nyligen omvalda Magdalena Andersson gjorde på sitt kongresstal under fredagen . Bland alla de förvisso svåra utmaningar, i Sverige och utomlands, hon räknade upp och som skulle kräva ”uppoffringar” återfanns inte en stavelse om klimatet.

Hennes svar till SVT – ”hade jag haft 50 minuters taletid istället för 40 hade jag nämnt klimatet” – kan vara förödande. Kan S-ledaren framöver med trovärdighet hävda att hon ser allvarligt på frågan? Då skulle hon ju nämnt den ändå, oavsett taletid.

Inom S-rörelsen finns naturligtvis undrande röster: ”Det är obegripligt att Sveriges största statsbärande parti håller sig med en så underordnad klimat- och miljöpolitik” skriver författaren och miljödebattören Stefan Edman, som är snabbt ute med en debattartikel .

Befolkningarna vill se kraftfull klimatpolitik

Det finns, på den borgerliga sidan, såklart motsvarande strömningar bland partiaktiva, om än kanske inte lika starka. Och det finns, visar såväl svenska som internationella opinionsmätningar, starka önskemål hos befolkningarna om mer och kraftfullare klimatpolitik.

Det är synnerligen hög tid att de politiska ledarna oavsett färg möter denna opinion. Och att de också använder sig av de kunskaper de (i de allra flesta fall) har för att få med sig sina väljare på en kraftfull klimatpolitik som säkrar överlevnaden för kommande generationer av väljare.

De nuvarande regeringspartiernas dikeskörning i klimatpolitiken är naturligtvis inte betingat av taktiska överväganden – däremot kan förklaringen helt enkelt vara likgiltighet. Annat är viktigare.

Men S-ledaren då? Vill hon av taktiska skäl inte oroa väljare man tidigare tappat och hoppas vinna tillbaka med alltför mycket tal om klimatet, som ju ändå sjunkit undan som samtals- och debattämne? Att agera så vore fel och oärligt. Att vara sanningsenlig och tala klarspråk måste vara den rätta vägen att gå. Men i det här fallet är det bättre om hon agerade taktiskt än att hon gav uttryck för vad hon egentligen tycker.

Tackar nej till förtydligande

SMB har via mejl till Magdalena Anderssons pressekreterare erbjudit henne utrymme att på valfritt vis räta ut frågetecknen kring hennes klimattystnad. Men får ett artigt avböjande: ”Tack för frågan! Vi tackar nej för Magdalena Anderssons del” lyder svaret med tillägget att en annan person kan lämna besked om var Socialdemokraterna står i klimatfrågan.

Detta är något som SMB och andra medier såklart kan och ska redogöra för. Men det var inte det som var frågan – utan om och i så fall hur, och med vilken prioritet partiets ledare vill driva klimatfrågan. Vad som står i olika program och målsättningar är något helt annat och det kan man enkelt läsa sig till. Det är inte alltid dessa prioriteras. Som bekant har Socialdemokraterna till exempel inskrivet sedan decennier att monarkin bör avskaffas utan att ha drivit frågan särskilt hårt, för att uttrycka sig milt.