Sveriges årliga utsläpp av växthusgaser är egentligen bara cirka 6 miljoner ton om året, inte 46. Det hävdar SD:s klimatpolitiska talesperson Martin Kinnunen i en debattartikel. Han räknar bort skogens kolupptag – men räknar samtidigt också bort ett av fundamenten för klimatpolitiken.
Det var i en debattartikel i Aftonbladet för en tid sedan som Kinnunen och partikollegan Clara Aranda riktade en bredsida mot Centerpartiet och Miljöpartiet. De anklagade partierna för att helt obefogat skapa klimatångest hos de yngre i Sverige.
Detta förnekades helt väntat av MP och C. De och många andra betonar att det snarare är SD:s obefintliga klimatpolitik som orsakar oron hos unga.
Men i Sverige saknas helt anledning för yngre att vara rädda, anser SD-debattörerna med en säregen argumentation som både spelar ner allvaret i klimatkrisen och är behäftad med grova sakfel. Inte bara refereras till en internationell psykologistudie på felaktigt vis – vilket DN:s vetenskapsredaktion kunnat visa – Kinnunen och Aranda blandar dessutom bort korten för grundläggande utsläppsberäkningar.
Eftersom de svenska utsläppen är så oerhört små i förhållande till de totala globala utsläppen kan vårt land ”omöjligen ha en direkt och avgörande påverkan på klimatet eller den globala miljön. Svenska barn och ungdomar ska därför under inga omständigheter behöva känna klimatångest” skriver de.
De svenska växthusgasutsläppen är mycket riktigt mindre än en promille av världens totala. Men uppvärmningen av lufthavet och haven gör tyvärr inte halt vid svenska territorialgränsen. Och alla extra koldioxidmolekyler bidrar, var de än kommer från, till ökad växthuseffekt.
Så exempelvis Kinas, Indiens, USA:s och Kanadas mångdubbelt större utsläpp leder till att svenskar också tyvärr har skäl att vara ordentligt oroliga för uppvärmningen av hela planetens biosfär, inklusive den svenska andelen.
Men Kinnunen och Aranda gör faktiskt i sin artikel de svenska utsläppen ännu mindre än vad de egentligen är.
Genom att räkna av nettolagringen av kol i svenska skogar och övrig mark, för år 2020 beräknad till 39,7 miljoner ton, från de fossila utsläppen på 46,3 miljoner ton, uppstår i deras inlägg den nätta siffran 6,6 miljoner ton.
Att hålla fram denna nettosiffra som Sveriges faktiska bidrag av växthusgaser till atmosfären är dock att göra våld på det sätt att räkna som lagts fast i FN:s klimatkonvention redan år 1992, och därefter i såväl Kyotoprotokollet som Parisavtalet. Enligt förordningen LULUCF (Land Use, Land-Use Change and Forestry) bokförs världens länders upptag respektive avgång av kol från bland annat skogar, jordbruk och våtmarker enligt ett detaljerat regelvek.
Sverige har högst nettoinlagring av kol i sina marker inom hela EU vilket främst beror på vår stora skogsareal med aktivt skogsbruk.
Men det innebär inte att vi kan kvitta bort de faktiska utsläppen, vilket SD här försöker göra. Det blir en falsk klimatkompensation.
Nederländerna, som saknar skog men har ett intensivt jordbruk, ligger i andra änden av skalan med högst kolläckage från sina marker. Alla EU:s länder ska nu, vid sidan om utsläppsminskningar inom trafik, industri och energiproduktion, även öka kolinlagringen i marker och skogar för att det ska bli möjligt att nå unionens klimatmål till år 2050.
Fram till år 2030 vill EU att ländernas kollagring ska öka med drygt 40 miljoner ton, varav den svenska andelen skulle bli omkring tio procent. Frågan är inte avgjord ännu.
Det här EU-förslaget irriterar den svenska skogsindustrin, liksom både regeringen och delar av oppositionen, då man fruktar att det kommer att krävas minskad avverkning för att klaras. Men såväl Frankrike som Spanien har faktiskt ett högre lagringskrav på sig, vilket framgår av en sammanställning gjord av miljökonsulten Magnus Nilsson.
En av Naturvårdsverkets handläggare av LULUCF-protokollet säger till SMB att kolbudgeten för mark och skog inte ska blandas ihop med de fossila utsläppen. Sverige har under mycket lång tid haft en hög kollagring i våra skogar tack vare återplantering och stora arealer. De fossila utsläppen har däremot ökat kraftigt under 1900-talet och bidragit till världens uppvärmning.
Om Sveriges regering följer SD-debattörernas exempel och börjar tillämpa synsättet att skogarnas kolbindning ska dras från våra fossila utsläpp, och att det bara ”återstår” 6,6 miljoner ton, raseras alltså det mesta av de internationella förpliktelser landet gjort. Det skulle också bryta mot riksdagens klimatpolitiska ramverk, som SD valt att ställa sig utanför.
Med siffertrixandet sprider Sverigedemokraternas klimatpolitiska talesperson misstro och obefogad förvirring i debatten. Läget är glasklart: För att klara klimatmålen måste både de fossila utsläppen ned och skogarna lagra mer kol.
En iakttagelse som kan göras i övrigt är att SD:s debattörer riktar sig enbart mot C och MP. Vänsterpartiet har också profilerat sig tydligt i klimatfrågorna men omfattas inte av kritiken.
En förklaring skulle kunna vara att Vänsterpartiet under våren gjort gemensam sak med bland andra Sverigedemokraterna och sänkt den svenska bensinskatten. Något som kritiserats av både ekonomer och klimatforskare, och även mött ogillande internt inom V.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
