Förvånansvärt mycket av den politik som ska föras avgörs efter valdagen. Men ofta ges inte kunskapen om förhandling och styrning under mandatperioderna tillräckligt stort utrymme, varken i utbildningssystemet eller i media. Det skriver SMB:s medarbetare Birgitta Losman, som själv har en bakgrund som förtroendevald förhandlare, både nationellt och regionalt.
KOMMENTAR: ”Tänk om väljarna visste hur mycket som avgörs efter valdagen” sa min tidigare mentor en gång till mig under ett av många utbildningspass inför att jag skulle förhandla. Det ligger mycket i den kommentaren. Utan att göra anspråk på att få med alla aspekter vill jag därför bidra med några centrala komponenter i samverkan mellan valdagarna.
Vad ska genomföras under mandatperioden?
Vilken politik är det som ska genomföras under mandatperioden? Det förekommer politiska styren som inte har någon skriftlig överenskommelse, men det är inte att rekommendera. Både för att säkerställa effekt och för att undvika missförstånd. En luddig skriftlig överenskommelse ger utrymme för yviga tolkningar. Mer precisa överenskommelser kan öka träffsäkerheten. Att exempelvis skriva ”vi ska beakta hållbarhet vid infrastruktursatsningar” ger mer utrymme för tolkningar än ”vi ska öka ekonomiska satsningarna på kollektivtrafikkörfält och mittseparering av olycksdrabbade vägar”. Att skriva ”vi ska främja klimatarbetet” har inte samma styrande effekt som ”utsläppen från x, y, z ska minska från 2020-årsnivåer till noll är 2030”.
I valrörelsen och även nu talas mycket om ”röda linjer”. En väl förberedd partigrupp har noga tänkt igenom före valet vad som är viktigt, vad som är förhandlingsbart och inte och jag vågar påstå att alla partier har röda linjer, men ofta väljer att inte säga dem utåt. Att undvika mediala låsningar och över huvudtaget undvika att förhandla i media är ofta en väsentlig ingrediens i starten på framgångsrika politiska samarbeten.
En särskild varning gäller för att låta sakfrågor ligga utanför samarbeten. Det förekommer att det blir nödvändigt men är ofta ett sätt för största partiet att helt få igenom sina förslag. I dagspolitiken innebär det vanligtvis att Socialdemokraterna och Moderaterna gör upp, detta då de i många frågor – tvärt emot vad många väljare tror – har relativt likartad politik.
Hur samarbetet ska gå till
Hur samarbetet ska ske hör definitivt till de underskattade frågorna i politiskt samarbete. Det kan handla om den dagliga driften i regering, nämnder eller styrelser. Hur jobbar vi tillsammans? Och hur löser vi ut problem och låsningar när de uppkommer samt förebygger dem? Kommun och regionnivån är ofta skickliga på att hitta former för detta. Det beror inte nödvändigtvis på att den politiska nivån är lättare att hantera, utan på att partierna och deras företrädare är skickliga och villiga i att hitta lösningar.
Hur partier samarbetar avgör också mycket av arbetsmiljön för de förtroendevalda och har även inverkan på hur förvaltningen upplever styret. Exempelvis är sena och upprepade nattliga förhandlingar något som är svårförenligt med att ha förtroendevalda som behöver hämta på förskola eller som är ensamstående. Svajigt politiskt styre påverkar förvaltningens tjänstemän negativt och kan ge både stress och övertid.
När det gäller politiska förhandlingar har exempelvis Socialdemokraterna ofta varit kända för långa och sena förhandlingar, men sådant kan självklart förändras, precis som allt annat. Ibland stämmer heller inte mediabilden av hur partier är att samarbeta med. När jag tidigare reflekterat över Miljöpartiets roll har de gröna partigrupperna tvärt emot mediebilden ofta haft en medlande roll i förhandlingar, exempelvis i vårdsvalsfrågor mellan vänster och höger.
På samma sätt har i media ofta utmålade hårda moderater, ibland med kraft tagit tag i både jämställdhetsfrågor och säkerställt kollektivtrafikbudget via skattehöjning. Hur samarbete sker är viktigt, och det politiska samtalet börjar långt innan valdagen om kommande möjliga konstellationer. Tillit går snabbt att rasera och tar tid att bygga upp. Det är i samband med de konkreta förhandlingarna starkt att rekommendera att teckna ner principerna för hur-frågorna, inklusive mediastrategier för samarbetet.
De politiska posterna
En tredje central komponent är de politiska uppdragen – posterna. Var ska de olika parterna arbeta? Ett väl utfört hur-arbete gör att var-frågan underlättas. Då blir inte en post bara ett partis personliga uppgift, utan ett lagarbete – även om ordförande eller minister tillhör ett visst parti. Var-frågan om uppdrag har också en stark koppling till lämpliga – eller olämpliga – personer i partierna. Det här kan vara känsligt men kan ha avgörande betydelse för hur ett samarbete och styrningen mellan politik och förvaltning kommer att fungera de kommande fyra åren.
Det är inte ovanligt att andra partier har starka uppfattningar om var deras samarbetspartier borde vara ordförande eller minister. Här gäller det att se upp – var är det egentligen möjligt att göra mest politiskt avtryck. I Västra Götaland var Miljöpartiet exempelvis noga med att uppmuntra andra partier att ta miljöportföljen medan näringsliv och infrastruktur i kraft av effekt för hållbarhet och grön omställning var prioritet. När väl posterna var fördelade blir det i bästa fall såklart ändå ett lagarbete kring frågorna i nämnder och styrelser.
Främja ett demokratiskt samtal
Med denna snabbkurs i ingredienser för politiskt samarbete önskar jag partierna lycka till. Som väljare förväntar jag mig konstruktiva samarbeten för en hållbar värld. Och att ni tillsammans pratar om vad ni menar med det och vilken politik ni avser att genomföra tillsammans. Media kan hjälpa till att genom saklig konstruktiv granskning genomföra en bevakning som främjar ett gott demokratiskt samtal.
När jag själv tänker tillbaka på förhandlingar regionalt, lokalt, nationellt finns det mycket som varit konstruktivt. Och är det något jag ångrar är att jag vid något tillfälle i ”stridens hetta” drog upp en röd linje mot ett konkurrerande parti. Den skadan tog lång tid att reparera och sedan dess undviker jag röda linjer. Både privat och i yrkeslivet. Låt oss hoppas att de nationella partiledningarna gör detsamma. Sverige har tillsammans med andra stater i FN skrivit under på att arbeta för agenda 2030 – världens agenda för hållbar utveckling. Det är fyra år kvar tills målen ska vara uppfyllda och de senaste åren har Sverige backat på de flesta områdena och dessutom tystnat som röst för hållbar utveckling i världen. Det är något att bita i för den kommande regeringen.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
