EU klubbar nytt klimatmål: 90 procent mindre utsläpp till 2040

EU skruvar upp tempot i klimatpolitiken. Nu har Europaparlamentet röstat ja till ett nytt mål om 90 procents minskning av utsläppen till 2040, jämfört med 1990 års nivåer.

413 ledamöter röstade för förslaget, medan 226 röstade emot. Det innebär en tydlig majoritet, men också att motståndet är betydande. Omröstningen visar därmed att klimatpolitiken fortsatt splittrar parlamentet, även om en bred mittenmajoritet står bakom skärpta mål.

När medlemsländernas regeringar i Europeiska unionens råd formellt godkänner beslutet träder ändringen i kraft. Då blir 2040-målet en del av EU:s klimatlag. Det betyder att unionen är juridiskt skyldig att nå målet. Det är inte längre bara en politisk ambition eller en viljeinriktning, utan bindande lag som måste följas.

Vad innebär 90 procent?

År 1990 släppte EU ut betydligt mer växthusgaser än i dag. Sedan dess har utsläppen minskat, men inte tillräckligt snabbt. Nu vill EU höja tempot.

Målet gäller så kallade nettoutsläpp. Det betyder att man räknar både utsläpp och upptag. Upptag kan till exempel ske genom skogar och mark, eller genom teknik som fångar in och lagrar koldioxid.

En minskning med 90 procent innebär därför inte att alla utsläpp försvinner helt. En liten del utsläpp kommer att finnas kvar, till exempel från jordbruk eller vissa industriprocesser som är svåra att få bort.

Dessa kvarvarande utsläpp måste vägas upp av upptag av koldioxid. Det är först när utsläpp och upptag räknas ihop som EU når sitt mål om 90 procent lägre nettoutsläpp.

I praktiken betyder det att EU måste få ner sina faktiska utsläpp mycket kraftigt – och samtidigt öka upptaget av koldioxid – så att summan till slut blir mycket nära noll.

Fem procent får ske utanför EU

En del av beslutet har väckt extra mycket debatt. Det är att upp till fem procentenheter av minskningen får ske genom åtgärder utanför EU. Det kan handla om att EU köper internationella klimatkrediter, till exempel från projekt som minskar utsläpp i utvecklingsländer. Enligt rådet ska flexibiliteten bidra till att göra målet mer “kostnadseffektivt” och genomförbart, särskilt för sektorer där utsläppen är svåra att få bort helt.

Flera medlemsländer i ministerrådet förespråkar denna lösning, särskilt de med tung industri och höga omställningskostnader. Även delar av den konservativa och liberala partigruppen i Europaparlamentet har argumenterat för flexibilitet för att skydda konkurrenskraften och undvika alltför snabba kostnadsökningar.

Samtidigt har kritiken varit tydlig. Miljöorganisationer som Climate Action Network Europe och flera gröna och vänsterorienterade parlamentariker har varnat för att internationella krediter riskerar att urholka ambitionen. De pekar på erfarenheter från tidigare system, där kvaliteten på klimatkompensation har ifrågasatts. Även annan rapportering och forskning har lyft att internationella krediter måste hålla mycket hög kvalitet för att ge verkliga utsläppsminskningar, samt att det ofta inte fungerar som det är tänkt.

Vad betyder det för Sverige?

Sverige påverkas direkt. EU:s klimatlag gäller alla medlemsländer och sätter ramarna för den nationella klimatpolitiken. Som SMB tidigare rapporterat finns ett starkt folkligt stöd i Sverige för ambitiösa klimatmål på EU-nivå. Dock har den svenska regeringen varit bland de röster i ministerrådet som velat se större flexibilitet i genomförandet. Regeringen har betonat konkurrenskraft, kostnadseffektivitet och behovet av undantag för att skydda svensk industri.

Sverige har relativt låga utsläpp jämfört med många andra EU-länder och kommer därmed inte få störst utmaningar med det nya målet. Men ett mål på 90 procent till 2040 ökar ändå pressen ytterligare. Elektrifieringen måste gå snabbare. Industrins omställning måste fortsätta. Jordbruk och markanvändning hamnar mer i fokus.