Debatt: Äganderätten rättfärdigar inte kalhyggen

Debatt och förslag kring skog knuffar alltmer bort de miljöhänsyn som finns. Ett argument för detta är äganderätten. Men så har äganderättens frihet aldrig fungerat, skriver två debattörer på SMB Debatt.

DEBATT Samhället har länge haft principen att den enes frihet slutar där den skadar en annan. Det gäller också miljölagstiftning eftersom miljön räknas som gemensamt utrymme. Ser vi till skog och kalhyggen, påverkas inte bara hyggets yta utan även luft, vatten, arter och klimat. Kalhuggning går därför att se som att överskrida sin frihet genom att orsaka skador på andras hälsa, livsmiljö, eller ekosystem som inte kan återställas. En samhällsbevarande syn med långsiktighet utgår ifrån att ekosystemens funktioner och arter finns kvar. Gränsen för frihet är då inte en inskränkning utan en möjlighet att bevara, vilket även gagnar ägaren.

Frihet ska även marknaden förhålla sig till. Kostnader ska bäras av den som orsakar dem. Kalhyggen skapar dolda kostnader: förstörd biologisk mångfald, koldioxidutsläpp och förändrade vattenflöden. Det är negativa externaliteter – kostnader som drabbar tredje part utan att synas i priset. Ett klassiskt marknadsmisslyckande. I värsta fall hamnar notan på skattebetalarna via räddningsprojekt för arter eller dyr koldioxidlagring istället för en naturlig sådan. En fungerande marknad rättar till dessa skevheter. Om marknaden inte klarar det är det rimligt att politiken reglerar skogsbruket hårdare. Att låta bli är att belöna rovdrift. Kanske börsnotering av skogsbolag bidrar? Det kräver regler för ansvar och utdelning.

”Vem vill bo bland kalhyggen?”

Det finns flera gränser för äganderättens frihet. Du kan inte dumpa skrotbilar på tomten, inte övergödsla åkrar hur du vill, inte bryta torv utan tillstånd… Varför ska skogsbruk vara undantaget?

En marknad som tar ansvar för frihet och miljöbelastning söker innovation. Där råvaruanvändning ställs mot miljöbelastning. Med rätta frågas varför 80% av skogen fortfarande går till kortlivade produkter som förpackningar och massa. Alternativa material finns baserat på gräs och halm. Lösviktslösningar efterfrågas i dagligvaruhandeln. Att skog ska ersätta olja är ett överspelat mantra. Överexploatering gynnar få – mest massaindustrin. Trä är inte enda materialet som kan ge en substitutionseffekt, som av skogsbrukets företrädare dessutom oftast överskattas.   

LRF vill stärka markägarens rättigheter och menar att det gynnar landsbygdsutveckling. Men resonemanget kan vändas. Om exploatering tillåts ohämmat finns inga skäl att investera i landsbygden. Vem vill bo bland kalhyggen eller där artfattigdom breder ut sig?

”Äganderätten behöver stärkas”

Vem vill turista trots en nordisk turismplan? Turistnäringen står sig i arbetstillfällen jämfört med skogsbranschen och har potential att växa. LRF behöver se att fler än deras medlemmar bor på landsbygden. Flera näringar blir svårare att driva. Igen en konflikt där den enes frihet begränsar andras. Ett fåtals frihet, ty markägare är en minoritet i landet. Skogsinnehavet koncentreras – andelen enskilda med över 1000 hektar ökar. Skog blir en investering med följande avverkning. Hur gynnar detta landsbygden? Gruppen av skogsägare som inte bor i bygden växer och är ca en tredjedel. Inte heller är skogsbolagen kända för att driva utveckling i bygderna.

Regeringens stegvisa anpassning till skogsbranschen, med utredningar som går dem till mötes, är ett svek. Information om skogen ses så politiskt känslig att regeringen vill ta över den. Det tyder inte på ansvar eller krav på innovation. Äganderätt behöver regleras och det är statens roll att säkerställa att frihet inte sker på andras bekostnad.

Lena Wallin, markägare, kommunikatör

David van der Spoel, forskare biolog

Det här är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.