Debattinlägg: ”Maktutredningen om skogen missar alla förbättringar som skett”

Den uppmärksammade rapporten Makten över skogen överdriver relationerna mellan politiken och skogsindustrin. Den missar också att stora förändringar skett inom skogsbruket, trots att skogspolitiken inte gjort det, skriver i detta inlägg Mats Bladh, pensionär och doktor i ekonomisk historia och tidigare lektor vid Linköpings universitet.

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

DEBATT Av SMB:s nyhetsartikel den 5 februari om den statsvetenskapliga rapporten Makten över skogen, skriven på uppdrag av Skogsstyrelsen, skulle man kunna tro att budskapet är en oproblematisk bekräftelse av vad vi redan misstänkt. I själva verket har utredningen missat de stora förändringar som skett i skogen, trots att skogspolitiken inte ändrats.

De recept som utredningen landar i, såsom ett transparensregister för att motverka demokratins urgröpning till förmån för de policyprofessionella, bortser från de faktiska förändringar som skett i skogsbruket under de senaste 30 åren. Redan anslaget, att det är fråga om ännu ett exempel på ”global demokratisk tillbakagång”, som det skrivs i den inledande sammanfattningen, är att spänna bågen för högt: Är det svenska problemet verkligen i klass med Orbán, Putin och Trumps auktoritära regimer?

”Miljöintressena har fått genomslag”

Grunden för att tala om ett ”skogsindustriellt komplex” är det fokus som utredningen lagt på ett förmodat status quo i skogspolitiken. Närmare bestämt skogsvårdslagens utformning 1993 som bestått, trots flera regeringsskiften sedan dess. Diagnosen på lagen anser utredningen vara att statens roll reducerades ”…vilket skapade en inbyggd obalans där industrins vertikala integration och marknadsmakt blev den faktiska styrmekanismen i skogen” som det står på sidan 45. Ett genomgående drag, skriver utredningen på annat ställe, är maktkampen mellan produktions- och miljöintressen, där de förra vill bevara status quo och miljösidan vill förändring. 

Utredningen talar om ett starkt ”förändringstryck”, och ”kritik mot den rådande skogsbruksmodellen där biologisk mångfald och sociala värden ges mindre tyngd”. Misstaget som utredningen gör är att utgå från att skogspolitikens beständighet är detsamma som skogsbrukets beständighet. I själva verket har miljöintressena fått genomslag. I inte så liten grad har EU:s alltmer restriktiva inställning till bioenergi efter 2009 bidragit till detta. Därför har vi hållbarhetskriterier för just skogsprodukter men inga andra.

Kalhyggenas fördärv har blivit en sanning

I Sverige har miljöorganisationer under lång tid kritiserat kalhyggen och dess negativa inverkan på skogens biologiska mångfald. Det började på 1970-talet, då en grundläggande misstro slog rot, enligt Per Simonsson i en artikel i Skogshistoriska sällskapets årsskrift. Sedan dess är kalhyggen så intimt förknippade med karaktären på skogsbruket och förluster i mångfald, att det blivit en sanning som inte längre behöver bevisas.

Låt mig få påminna om Naturskyddsföreningens kampanj mot klorblekt papper på 1980-talet, att medlemsantalet steg kraftigt 1985–1991 från 85 000 till 206 000, att man införde ”Bra miljöval” för att skapa konsumentopinion. Att Världsnaturfonden satte igång arbetet med miljöcertifieringen FSC, och Greenpeace stödde Springerkoncernens krav på ”kalhyggesfritt papper” 1993. Detta opinionstryck finns inte alls med i Makten över skogen.

Hur står det till i skogen egentligen? Är det verkligen fråga om ”skövling” och ”artutrotning”?

Naturvårdsverket skriver om ”positiva tendenser men tydliga utmaningar kvar”.

Artdatabanken uppger att av 4746 rödlistade arter är det inte mer än 394 som är direkt hotade av skogsbruket. Trots att skog står för 68 procent av landytan.

Fler större träd finns kvar

Forskning har visat att ökad naturhänsyn 1968–2003 har förändrat trakthyggesbruket så att bland annat fler stora träd finns kvar.

Annan forskning har påvisat bland annat ökad mängd död ved i skogen, med mera.

Nyligen publicerad forskning har påvisat en tydlig förändring i mängden gamla träd i svensk skog.

Den årliga publikationen Skogsdata baserad på Riksskogstaxeringen och med flera specialstudier varje år har påvisat förbättringar.

Låt mig här få påpeka att kalhyggen handlar om slutavverkning, något som sker efter 100 år i genomsnitt i Sverige, och utgör endast några få procent av skogsmarken varje år. De röjningar och gallringar som genomförts innan dess påverkar skogens innehåll.

Vi har således den märkliga situationen att segraren i kampen mellan produktions- och miljöintressen – åtminstone delsegraren – förnekar sina framsteg och framhärdar i den misstro mot skogsindustrin som uppkom före 1993. Det är denna misstro som består, och för den beständigheten krävs helt annan analys och förklaringsmodell.