Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng
    Debatt

    ”Ge ut gröna kreditgarantier för en fossilfri omställning”

    Pressbild på Hybrit-anläggningen, Luleå
    Hybrit i Luleå utgör tillsammans med LKAB:s järnsvamp ett mycket viktigt svenskt bidrag till klimatmålen, framhåller Lars Wikman. Foto: Svenskt Stål AB

    Det pågår en kampanj mot Sveriges största gröna satsning för att framställa stål och järn utan utsläpp av fossil koldioxid. Vill motståndarna alltså att landets största enskilda bidrag för att klara klimatmålen stoppas, och att stålindustrin läggs ned? frågar sig Lars Wikman, industriell konsult och tidigare senior rådgivare på North Sweden European Office i Bryssel i ett inlägg på SMB debatt.

    Detta är ett debattinlägg. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

    DEBATT Sveriges största gröna investeringar görs i norra Sverige. Investeringarna kommer även att bli Sveriges största bidrag för att uppnå EU:s och FN:s mål om fossilfrihet. Enbart SSAB:s (Svenskt Stål AB) omställning till fossilfritt stål i Luleå kommer att minska Sverige koldioxidutsläpp med sju procent. Därtill ökar det förädlingen av våra råvaror, som fossilfri el och järnmalm som uppgraderas till fossilfri järnsvamp. Det betyder ökade exportintäkter. Gruvbolaget LKAB bryter hela 80 procent av EU:s järnmalm.

    Den gröna omställningen förutsätter en snabb utbyggnad redan till 2030 av fossilfri elproduktion i hela Sverige. Det stora elöverskott som norra Sverige idag exporterar till södra Sverige och Europa räcker inte ens för de ökande elbehoven till Norrlands många gröna projekt. Kortsiktigt är det då bara en snabb utbyggnad av vindkraft som kan klara det ökade elbehovet. Det kravet har industrin länge framfört till politiken. 

    De gröna satsningarna motarbetas

    Men satsningarna i norra Sverige motarbetas ändå av många olika intressen, som anser att alla gröna investeringar måste stoppas. Särskilt i de fall satsningarna får stöd från staten eller EU och görs i norra Sverige. Förutom att många av dessa kritiker även är klimatförnekare har man inga konstruktiva förslag om hur svensk industri ska överleva när hela världens industri genomför en både möjlig och nödvändig omställning till ett fossilfritt samhälle och en fossilfri marknad. 

    Man underskattar, eller har ingen kompetens, insikt eller erfarenhet av att bedöma industrins och forskningens innovationskraft för att utveckla nya lösningar, som både bidrar till ett fossilfritt samhälle och företagens lönsamhet – och då ibland med gröna stöd från både Sverige och EU.

    Tidningen Affärsvärldens medarbetare Christian Sandström (bitr. professor på Handelshögskolan i Jönköping) hör till dem som skriver ner alla satsningar som ”gröna bubblor”. För en tid sedan skrev han till exempel: ”De bolag och riskkapitalister som erhåller kreditgarantierna bedyrar gärna att dessa är på marknadsmässiga villkor. Detta faller på sin egen orimlighet. Går det då hävda att dessa kreditgarantier är ´marknadsmässiga´ Frågan kan besvaras med sunt förnuft. Om kreditgarantierna var marknadsmässiga hade väl marknaden redan tillhandahållit dessa?”

    Kreditgarantier kan påskynda omställningen

    Enligt Sandström utgör resonemanget en ”logisk kullerbytta”.  Men enligt mig är det inte kreditgarantier som driver den nödvändiga omställning som företagen själva vill, kan och måste göra för att finns kvar på en allt grönare internationell marknad. Men kreditgarantier kan påskynda den nödvändiga omställningen. Detta eftersom:

    • Vi har en accelererande klimatförändring som hotar både förtagen och samhällets framtid, om vi inte snabbt ställer om.
    • Vi har för få politiker som vill bidra till de investeringar som krävs för den infrastruktur och cirkulära ekonomi som samhället och företagen behöver.

    Ett exempel är land- och havsbaserad vindkraft som jämfört med kärnkraft kan byggas ut snabbt, men där kommuner i framförallt södra Sverige – som idag får sin el från norra Sverige – stoppar byggandet. Därtill har regeringen, som utfärdar tillstånden för havsvindkraft, många ansökningar liggandes som väntar på beslut.

    Debattören Lars Wikman

    Havsvindkraftbolagen söker tillstånd för att påbörja byggena snarast, men med önskemålet att staten ska svara för kabelanslutningarna till kraftnätet. Det har regeringen avvisat, samtidigt som den erbjuder kärnkraftsbolagen 300 miljarder kronor i kreditgarantier. Det handlar om 75 procent av den beräknade kostnaden 400 miljarder för 3-4 kärnkraftverk, samt därtill en mycket hög prisgaranti på 80 öre per kilowattimme under 40 år. Genomsnittstiden – i världen – för att bygga kärnkraftverk är 14 år och ibland mycket längre. Kärnkraft kan därmed omöjligen lösa problemen fram till 2030.

    Vindkraftstekniken utvecklas snabbt

    Med samma teknikneutrala kreditgarantier och prisgaranti, samt snabb handläggning av tillstånden, skulle utbyggnaden av vindkraft gå mycket snabbt och överträffa effekten från den kärnkraft som eventuellt börjar byggas senare. Dessutom utvecklas lagringstekniken för vindkraft som då blir lika planerbar som kärnkraft. Ny konstruktionsteknik är på gång, utan behov av sällsynta och ändliga jordartsmetaller från kortsiktiga gruvprojekt i känsliga naturområden. Som till exempel i svenska Sapmi, där både rennäring och turismen påverkas och naturen sällan går att återställa.

    Men enligt Christian Sandström har ”vindkraftsindustrin skapat ett Klondyke, där bidragsentreprenörer kan få en hög, riskfri avkastning på sina egna medel samtidigt som bolagen förlorar pengar i Sverige. 

    Han är även mot satsningen på fossilfritt stål och skriver: ”Sverige kan kanske framstå som duktigt i en internationell jämförelse och de inblandade företagen får en massa beröm, men för klimatet vore det betydligt bättre att låta bli”.

    Affärsvärlden citerar även Nordeas analytiker Anders Åkerblom som påstår att ”SSAB sätter hela sin balansräkning på spel i den nya fabriken för grönt stål i Luleå.”

    ”Hybrit kan vara världens starkaste koncept för fossilfritt stål”

    Enligt mig är det Affärsvärldens resonemang som utgör den ”logiska kullerbyttan”, när man varken tror på kreditgarantier, eller på att företagen investerar med egen kassa utifrån sin egen affärs-, marknads- och riskanalys.

    Hybrit i Norrbotten, med Vattenfalls billiga och fossilfria el, LKAB:s högvärdiga malm som ska bli fossilfri järnsvamp med fossilfri vätgas och SSAB:s nya stålverk för fossilfritt stål i Luleå, kan vara världens starkaste kombination för klimatsäkrad och lönsam stålproduktion.

    Enligt Affärsvärlden och andra kritiker bör dessa projekt stoppas. Ska Sveriges starkaste stålindustri alltså läggas ner, trots att Hybrit är ett av Sveriges största bidrag för att uppnå EU:s och FN:s fossilfria mål? 

    Lars Wikman, Luleå

    Wikman har en bakgrund som industriell konsult inom stålframställning och innovation och har arbetat inom bland annat Atlas Copco, Volvo och Ericsson och även innehaft befattningen Senior Advisor in European Affairs for North Sweden European Office, Bryssel.

    SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

    Läs vad vi vill göra
    Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.