Filip Johnsson: ”Bred samsyn om klimatet borde ge politikerna råg i ryggen”

Det råder en påtaglig samsyn mellan forskare och kommunernas, näringslivets och civilsamhällets representanter om hur nödvändig och brådskande klimatomställningen är. Det konstaterar SMB:s krönikör, professorn i energisystem Filip Johnsson som själv deltagit i arbetet med Klimatpolitiska rådets årsrapport. Den enigheten borde ge de nationella politikerna råg i ryggen att stå upp för en kraftfullare klimatpolitik, anser han.

KRÖNIKA För bara några veckor sedan var jag med och presenterade Klimatpolitiska rådets årliga rapport. Några månader tidigare hade jag varit med och lagt fram motsvarande rapport från Forskarrådet för Västra Götalands klimatomställning. Jag är ledamot i båda dessa råd – ett uppdrag som är både hedrande och, inte minst, intellektuellt stimulerande.

Arbetet i råden följer samma grundidé: forskare från olika discipliner samlas kring en gemensam och högst konkret fråga – hur vi faktiskt ska nå de klimatmål som politiken själv har satt upp. Processen är lärorik, ibland frustrerande, men i grunden hoppfull. Just därför att rekommendationerna vilar på bred kunskap och tvärvetenskap, snarare än på enskilda perspektiv. Varje år mynnar arbetet ut i en rapport, ofta med ett särskilt fokus. Förra årets rapport från Klimatpolitiska rådet (KPR) hade jordbrukets klimatomställning i centrum, medan årets västsvenska rapport handlar om resilient klimatomställning.

Valåret satte prägel på rapportens upplägg

Att årets KPR‑rapport presenterades under ett valår satte sin prägel på arbetet. Vi valde därför att granska regeringens samlade klimatpolitik under hela mandatperioden, samtidigt som våra rekommendationer riktas till samtliga partier inför nästa. Förhoppningen är att rapporten, byggd på lärdomar från den gångna perioden, kan bidra konstruktivt till den politik som nu formas inför kommande mandatperiod.

När rapporten presenterades kommenterades den av inbjudna representanter från näringsliv, kommuner och civilsamhälle. Det som slog mig var den påtagliga samsynen. Mellan dessa aktörer – och i förhållande till rådets slutsatser – rådde inte konflikt utan samstämmighet. Det finns en tydlig vilja att nå klimatmålen och en bred insikt om behovet av en förutsägbar och långsiktig klimatpolitik. Exakt det vi själva understryker. Det borde rimligen ge politiken råg i ryggen att våga stå upp för en mer kraftfull klimatpolitik.

Samma känsla infann sig när jag förra veckan presenterade Forskarrådet för Västra Götalands rapport på konferensen ”Framtid Västra Götaland”. Engagemanget var stort. Inte minst var samsynen tydlig kring att det inte finns någon motsättning mellan klimatomställning och västsvensk industris framtida konkurrenskraft. Tvärtom. I en tid präglad av geopolitisk osäkerhet är det närmast självklart att minska beroendet av fossila bränslen.

Stabil klimatpolitik ett måste

Att påskynda utfasningen av fossila drivmedel borde därför vara en prioritet. Positivt är att raffinaderierna på västkusten faktiskt planerar att ställa om. Men tänk om omställningen hade kommit längre redan i dag – då hade vi stått betydligt starkare, både ur ett klimat‑ och ett resiliensperspektiv. Problemet är välkänt: omställningen kräver stora investeringar och dessa förutsätter en stabil och förutsägbar klimatpolitik.

Här är det värt att notera vad Europeiska rådet nyligen slog fast: att de senaste pristopparna på importerade fossila bränslen visar att energiomställningen är den mest effektiva strategin för att stärka Europas strategiska autonomi, öka motståndskraften och samtidigt leverera ren, inhemsk och prisstabil energi för framtidens ekonomi. Något av en ”no brainer” får man säga, men såklart bra att Europeiska rådet slår fast detta.

Samtidigt visar analyser från Drivkraft Sverige att svenska drivmedelspriser, i ett internationellt perspektiv, är relativt låga jämfört med exempelvis Norge, Danmark och Tyskland. Om politiken vågade ta ett långsiktigt klimatansvar borde det vara möjligt att förklara – och få acceptans för – att en successiv höjning av priset på bensin och diesel är nödvändig. Inte bara för att klara klimatmålen, utan också för att minska sårbarheten för framtida prischocker och undvika att fortsätta finansiera Putins krigskassa. I sammanhanget kan det vara värt att påminna om att hushållen i genomsnitt lägger omkring 2–3 procent av sin disponibla inkomst på drivmedel.

Sänkt bensinskatt politikens svar på rapporten

Visst, många svenskar oroar sig för stigande priser och en pressad ekonomi. Och självklart finns det grupper som är särskilt sårbara för ökade drivmedelskostnader och som behöver kompenseras. Men här borde politiken klara två tankar samtidigt: att rikta stöd till dem som behöver det mest, samtidigt som man för en konsekvent klimatpolitik. Inte minst mot bakgrund av att en majoritet av svenska folket både oroar sig för klimatförändringarna och anser att politikerna borde göra mer.

Och hur reagerade då den nationella politiken på Klimatpolitiska rådets rapport? Jo – måndagen efter presentationen av vår rapport meddelades att skatten på bensin och diesel ska sänkas till EU:s miniminivå.