Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng
    Krönika

    Uppoffringen att INTE få åka tåg riktigt långt

    Mattias Goldmann på tåget på väg till COP i Marrakech. Foto: Privat


    Konsuln var så väldigt vänlig att jag borde ha misstänkt något. En ryss ska ju vara sur, säga njet och skaka på huvudet.

    Men när jag stod där med alla mina biljetter och hotellbokningar och han stämplade och signerade papper och sa att jag var ”good to go”, då besegrade reseivern förnuftet. Med tåget Bangkok-Stockholm, vilken resa! Och inte så fort som möjligt utan med stopp vid den frusna Bajkalsjön, Novosibirsks bombastiska byggnader, Jekatarineburgs kupolkyrkor, Moskvas boulevarder och Sankt Petersburgs muséer, och sen snabbtåget till Helsingfors och färjan till Stockholm.

    Allt var bokat, för det kräver ryska ambassaden i Bangkok, som nu gett mig pappren jag behövde. När jag kom hem och slog på CNN förstod jag konsulns glädje. Rysslands anfallskrig mot Ukraina hade just börjat. Resan blev omöjlig. UD avråder, försäkringen gäller inte, kreditkortet funkar inte, telefonen har ingen täckning och järnvägsbolaget är statligt – Putin ska varken få pengar från oljeköp eller tågbiljetter.

    Så jag flög. Min gode väns begravning, min pappa, mamma och dotter som jag inte sett på ett halvår, och jobb på det. För detta finns flyget. Hostan jag fortfarande dras med fick jag redan på flyget till Stockholm. Jetlagen från flyget tillbaka till Bangkok har inte släppt än: detta skriver jag klarvaken klockan tre på natten men i morgon bitti kommer jag misslyckas med att komma upp ur sängen.

    ”Vilken uppoffring du gör”, brukar folk säga när jag tagit tåget långt. Avslutat en en konferens i Luleå fredag eftermiddag och tagit tåget till Barcelona för att prata där måndag morgon. Konferens i Los Angeles, tåget tvärsöver kontinenten till Washington för nästa framförande. Tåget till klimatmötena förstås, inte bara i Bonn eller Paris utan också i Marrakech.

    Men folk har fel. Det är tågresan jag minns, upplevelserna på vägen, vad jag läste, vem jag mötte. I USA stannar tåget så länge på varje station att du hinner se en del av samhället. I Spanien klaffade allt så bra att jag hann se Barca vinna på Camp Nou. På den ständiga frågan hur lång tid tågresan tar, är mitt svar allt oftare ”för kort”.

    När jag nu tog tåget Övik-Genève till min pappa saknades några timmar för att riktigt njuta (flyghostan försvårade också). Den danska damen mittemot hade så mycket att berätta att boken förblev oläst, jag fick skynda mig att skriva sådant jag lovat och detta att bara njuta av landskapet som far förbi blev inte av.

    Ibland är tågresan förstås själva målet. Som tågluffen i Ukraina, med minnen som väller fram när ställena vi besökte nu vansinnesbombas av den ryske konsulns högste chef Putin. Eller tågen tvärsöver Afrika, först det koloniala kenyanska ner till östkusten, sen det kinesiska genom Tanzania, till slut oljevagnarna i Namibia med en bortkommen kupévagn påkopplad längst bak.

    Eller när jag bestulits på allt i sydvästraste Kina och behövde ta mig till Beijing för att lösa det. 40 timmars fjärdeklassresa under tredjeklassens träbänkar, normalt enbart för ankor och andra djur. Inte ens då kändes den långa tågresan som en uppoffring, tack vare medpassagerarna som bjöd upp mig från min golvplats till fest varje gång konduktören var utom synhåll.

    Det är inte den långa tågresan som är uppoffringen. Icke-tågresan är uppoffringen. Min långa flygresa har inte berikat mig det minsta. Men när gryningen snart randas och jag inte orkar stiga upp för att min mentala klocka anger en annan tid, då har jag i alla fall ett leende på läpparna. För jag vet att jag har en riktigt lång tågresa innestående. Och nästa gång är konsuln inte lika glad.

    Mattias Goldmann
    Mattias är miljödebattör, flitig tågresenär och författare till boken Klimatsynda!.


    Stötta SMB

    Sedan 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
    Här kan du läsa vad pengarna går till.

    Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.