Klimatministerns missbruk av språket är ett problem för demokratin

Oavsett partitillhörighet, oavsett politikområde – klimatminister Romina Pourmoktharis sätt att redogöra för sina och regeringens ställningstaganden har blivit ett mycket stort problem. För medborgarna, för medierna, för politiken och rimligen också för henne själv. Den långa katalogen över missvisande, felaktiga och förvillande uttalanden borde inte kunna negligeras längre.

LEDARE Det hela började mycket tidigt efter regeringsskiftet hösten 2022. Den verbalt slagkraftiga unga liberala politikern tilldelades klimatfrågan. Det fanns en hel del tvivel om hur denna skulle klara sig utan rejäl avskalning, inte minst med tanke på det i stort sett helt klimatlikgiltiga partiet Sverigedemokraternas stora inflytande i regeringsbildningen.

Men ministern lade sin ribba högt. I en podcast-intervju med nyhetsbyrån Bloombergs redan några månader efter tillträdet satte hon sin och Liberalernas regeringsmedverkan i pant om man inte levererade klimatpolitik. ”Om det blir så att jag som klimat- och miljöminister inte kan skapa den förändring jag vill se, då kommer jag att lämna regeringen och mitt parti kommer att lämna regeringen.”

Påminner om Fälldins kärnkraftslöfte

Uttalandet påminner en hel del om centerledaren Thorbjörn Fälldins klassiska löfte att ”inte dagtinga med sitt samvete” om att ladda ett kärnkraftverk för att få tillträda en statsrådspost. Han gjorde dock bådadera och blev 1976 borgerlighetens förste statsministern på 44 år. Sin storstilade försäkran fick han äta upp hos medierna under återstoden av karriären.

”Det var inget att säga om att de pressade mig för detta” sa han till undertecknad under en intervju i köket i hans hem i Ramvik år 2001.

Thorbjörn Fälldin må ha sagt för mycket. Men han försökte aldrig inbilla oss att han inte laddade några kärnkraftverk. Romina Pourmokthari försöker däremot få oss att tro på att hon levererar klimatpolitik i linje med de mål som hon säger sig stå bakom och som lagts fast i lagar och överenskommelser – när det i själva verket är tvärtom.

”De svenska utsläppen sjunker hela tiden” svarade hon en journalist på frågan om hur hon såg på experternas och myndigheternas varningar att de kommer att öka med regeringens politik. Efter viss förvirring samlade sig reportern till en motfråga, varvid Pourmokthari motvilligt justerade sig något.

Flitig gäst i konstitutionsutskottet

Exemplen är långt fler. Ministern har haft klippkort i konstitutionsutskottet, och ofta har motstridiga och felaktiga uttalanden varit utgångspunkten för att kalla henne dit. Regeringens klimathandlingsplan 2024, som bär hennes signatur, påstod till exempel helt osant att den förda politiken leder till att nettonollmålet 2045 uppfylls. Detta ”brister i saklighet” väste klimatpolitiska rådet i mungipan.

Man kan säga mer än så. Är det så här det känns att bli gaslightad? frågade sig DN i en ledare. Vi frågar oss: Var det så här det var meningen att bli från början när Tidöregeringen drog igång? En nedslaktad klimatpolitik administrerad av en ordvrängare?

Kanske var klimatministerns plötsliga besked häromveckan att det svenska klimatmålet för transportsektorn om 70 procent lägre koldioxidutsläpp 2030 behöver omprövas något av droppen. Detta delmål är en väsentlig komponent för att klara såväl det svenska som EU:s utsläppsbeting.

Så sent som på en pressträff i oktober i fjol efter miljömålsberedningens sista möte kungjorde Romina Pourmokthari att det förelåg bred parlamentarisk enighet om att de svenska klimatmålen för 2030 ligger fast.

Med tanke på att regeringens höstbudget en månad tidigare i sin klimatdeklaration (ännu en gång) utvisade mycket stora svårigheter att klara målet var naturligtvis Pourmoktharsi besked lättande för den stora majoritet svenskar som trots allt oroar sig över klimatläget.

Inte alls färdiga med ”tramset”

”Sedan regeringen tillträdde har det spridits falska påståenden och rubriker hej vilt om påstådda avskaffade klimatmål och det har skapat stor oro, inte minst i näringslivet. Men nu står samtliga partier bakom klimatmålen och då hoppas jag att vi är färdiga med tramset om avskaffade klimatmål eller sänkta ambitioner. För det är inte värdigt Sverige”, löd ordagrant hennes kaxiga tillrättavisning av medierna vid presskonferensen.

Ja, om medierna behövde åthutas så här för alla sina tidigare osakliga spekulationer, då måste ju sannerligen klimatministern stå bergfast i sin försäkran.

Men nej, det gjorde hon inte alls. Några månader senare är transportmålet färdigt för soptippen. Ett nytt ”elektrifieringsmål” lanseras av ministern. ”Sverige behöver komma bort från att klimatmålen fokuserar på att fasa ut saker, på vad vi ska förbjuda och helt orealistiska målbanor” heter det nu.

Gissningsvis skulle inte ens statsministern orka med ett sådant löftesbrott gentemot väljarna om det kom från socialministern och exempelvis handlade om barnbidragen. För barnbidragen är väl en, till skillnad från klimatet, viktig fråga?

Sänker tilltron till demokratiskt ledarskap

Återigen, vad betyder alla dessa svårfattliga omkastningar av ståndpunkter, omskrivningar av faktaläget, tvärsäkra tillrättavisningar? Det betyder att klimatministern, utöver den svaga sakpolitik hon levererar, även med sitt sätt att använda språket sänker medborgarnas tilltro till det demokratiska, politiskt ledarskapet som sådant.

Upp kan vara ner. En ökning kan vara en minskning. Ett stensäkert ja kan betyda nej.

Med Romina Pourmoktharis sätt att uttrycka sig prövas medborgarna hårt i sin längtan efter en klimatpolitisk linje som går någorlunda åt rätt hål – och som går att förstå.