När blir klimatet en fråga även för svensk höger?

Filosofen och forskaren Olof Torpman har i sin bok ”En grön höger” slagit fast att liberalism och konservatism kan ge utrymme för offensiv klimatpolitik. Den möjligheten har dock försuttits av Tidöregeringen som gått åt rakt motsatt håll. Men kan det vara så att marknadsliberala tankesmedjan Timbro, trots sitt mörka förflutna, nu sonderar terrängen för en höger som vill bry sig om klimatet? frågar sig Jan Lindsten i en ledarartikel.

LEDARE ”Detta är en bok som högern borde läsa för att hitta hem i klimatfrågan” poängterade nyligen DN:s ledarskribent Elias Rosell. Skriften han hänvisar till är tankesmedjan Timbros nyligen utkomna Miljöhandbok för högern där 120 punkter för en blå klimatpolitik läggs fram. I sammanhanget bör nämnas att även Torpmans bok gavs ut i höstas av just Timbros förlag.

I miljöhandboken återfinns, helt naturligt, synpunkter och förslag som den klimatdedikerade vänstern har svårt för. Men det är ju så i politik, att ett problem ofta (men naturligtvis inte alltid) kan lösas på olika sätt, där sätten har olika politisk smak och vissa skilda utfall men där slutresultaten kanske inte alltid skiljer sig jättemycket åt.

Om växthusgasutsläppen minskar genom starkare statlig reglering eller med mer marknadsorienterade lämpor och morötter bör resultatet vara viktigare än metoderna med vilka det uppnås. (Här måste naturligtvis infogas att världen även befinner sig i en resurs- och biologisk mångfaldskris som inte kan tillåtas att isoleras från klimatfrågan).

Klimatet en fråga för alla politiska färger

SMB:s bestämda ståndpunkt är att klimatkrisen inte är en höger- eller mitten- eller vänsterfråga. Eller en röd, rosa, grön, blå eller mörkblå fråga. Den är en fråga för alla politiska färger överhuvudtaget. Alla läger som vill betraktas som seriösa har en skyldighet att föra upp frågan på bordet och föreslå och efter mandat genomdriva politik som SÄNKER växthusgasutsläppen.

Men det finns ingen blå klimatpolitik för tillfället. Tidöregeringen har fört en slags inverterad klimatpolitik, som ökat utsläppen och sänkt incitamenten för och trycket på näringslivet att bejaka omställningen. Man har så gott som konsekvent talat ned behovet av åtgärder. Politiken har gått baklänges.

Oppositionen har varit alldeles för lam, med främst MP som visst undantag, med att kritisera denna subversiva politik (läs för mer detaljer SMB:s sammanfattande analys av Almedalsveckan). Om trycket varit högre från oppositionen i klimatfrågan, hade det varit svårare för de styrande att utarma den så eftertryckligt som man gjort.

Vilken minister har adresserat klimatfrågan korrekt?

Kritiken måste dock falla tyngst på partierna till höger i politiken. De har makten nu. Har någon av deras tongivande ministrar och talespersoner under snart fyra år vid makten överhuvudtaget adresserat klimatfrågan på ett sätt som verkligen motsvarar dess allvarlighetsgrad?

Svaret är tyvärr nej.

Näringslivets marknadsliberala tankesmedja Timbro har ett nattsvart klimat-CV. Det är väl känt för alla som tagit del av SMB:s och Dagens ETC:s prisbelönade granskning av hur Timbro under åren kring sekelskiftet via Atlas Network lät sig finansieras av amerikanska oljepengar för att bedriva klimatdesinformation i Sverige. Nå, Timbro är enligt egen uppgift även i nutid associerade till det oljefinansierade nätverket Atlas – något som naturligtvis ska ifrågasättas och kritiseras.

Men icke desto mindre: Idag ger man ut en skrift som till inte ringa del sågar Tidöregeringens ”klimatpolitik” och i sig själv utgör ställningstagandet att klimatet är en fråga även för högersidan i svensk politik. Eller borde vara.

Vill Timbro bidra till verklig klimatpolitik?

Timbro har fostrat och utbildat många av dagens politiska makthavare högerut. Även självaste statsminister Ulf Kristersson arbetade här under den tid tankesmedjan spred klimatförnekelse, ytterst finansierad av oljebolaget Exxon.

Det vore ju grovt ironiskt om det som Timbro stod för då lägger hinder vägen idag, om man nu verkligen vill försöka bidra till en klimatpolitik som kan utgöra högersidans underlag för substantiella politiska kompromisser för att skapa en klimatsäkrare, mer hållbar civilisation.

Det är inte långt kvar av den så här långt kanske mest intetsägande och vulgära valrörelse den svenska valmanskåren tvingats bevittna. Det finns inte mycket tid för politiker och partier på den högra sidan att visa att klimatfrågan även angår dem.

Den angår deras väljare. Även efter valet. Och var så säkra – utvecklingen kommer att visa att inte en enda politiker särskilt länge till kommer att kunna undgå att förhålla sig till den skenande uppvärmningen av vårt enda hem i universum.

Detsamma gäller ju för övrigt biodiversitetskrisen och det pågående sjätte massutdöendet av livet på Jorden.