Mattias Goldmann: Här är ditt nyårslöfte

Nyårslöften blir lätt så futtiga och egoistiska. Något om att bete sig hälsosammare, kanske sluta röka, dricka mindre, gå på gymmet oftare. Men de flesta av oss röker inte och dricker inte för mycket och är i okej fysisk form, och då blir löftet krystat eller kanske inte av alls. Det är en missad chans – så här har du ditt nyårslöfte, skriver Mattias Goldmann i veckans krönika.

KRÖNIKA. Låt mig gissa vad du tänker: Nu kommer något förnumstigt om att bete sig mer klimatsmart. Ta cykeln oftare, äta mer vegetariskt, byta till grön el, flyga mindre… För all del, det är förstås utmärkt alltihop. Men det är inte det löftet klimatet behöver och inte det jag föreslår.

Politiken älskar allt som fokuserar på individens ansvar. Flygskam, Klimatkollen, Vegan Challenge… Allt det är mumma för de folkvalda som slipper ställas till svars, men för klimatet duger det inte. Ska vi ta oss ur klimatkrisen – och det SKA vi – räcker det inte på långa vägar. Innan vi ens stigit upp ur sängen är vår klimatpåverkan ohållbart hög, genom att samhället, infrastrukturen, finanserna… Allt är i grunden ohållbart.

Och här kommer ditt nyårslöfte:

Jag lovar högtidligen att sätta press på beslutsfattare att skärpa sig. Skärpa sig något så djävulskt. Agera inom ramen för vad klimatet och vår gemensamma framtid tål. 

Nu måste politiken leverera

2024 är året då politiken måste leverera, då näringslivet inte får backa och då intresseorganisationer som fackförbund och kyrka måste leva som de lär. Den som avgör om det blir så är du. Och jag. Och alla andra, som tillsammans kan ’make or break’ den här planeten som boplats för mänskligheten. 

2024 inleds med rekordrea på fossila drivmedel, för att våra folkvalda tror att det är vad vi vill ha. 2024 inleds härmed också med att vi förklarar att så är det inte alls – att vi skäms över nästan fördubblad klimatpåverkan från transportsektorn till 2026 jämfört med tidigare beslut. Att vi vill Sveriges väl, med gröna arbetstillfällen här hemma istället för fossiljobb i oljediktaturer.

Regeringen vill köpa utsläppsrätter utomlands

2024 blir Bulgariens och Ungerns år om regeringen får bestämma. Under våren ska det utredas hur Sverige kan köpa utsläppsrätter från regimerna i Bukarest och Budapest istället för att minska vår egen klimatpåverkan.

För att Orbáns gäng säkert ska ha några utsläppsrätter att sälja oss så kan Sverige också finansiera utsläppsminskande projekt där; mer kollektivtrafik, högre andel biodrivmedel, fler elbilar. Vi säger ja och bra till allt detta, men inte med våra skattepengar – dessa satsningar vill vi se i Sverige.

Svenska Kyrkan kanske ska respektera skapelsen; en utredning väntas föreslå att kyrkans skog och mark äntligen ska hanteras på ett sätt man som kristen inte behöver skämmas över. Men beslutet blir inte bättre än det engagemang kyrkans medlemmar visar upp. 

Vi måste säga ifrån

Fackförbunden kan lyfta blicken från lönekuverten. De har vaknat upp i klimatfrågan, men i skarpt läge prioriterar de fortfarande rena pengafrågor framför till exempel ökad rätt att jobba distans eller tjänstecyklar som löneförmån – tills vi säger ifrån.

Produkterna och tjänsterna vi köper blir skitigare om vi tiger still. När fossila diktaturbränslen är billigare än förnybara som vi kan göra själva, byter politikerna till fossildiesel i kollektivtrafiken om de tror att vi bara vill ha det billigaste alternativet.

SD-styrda Blekinge har redan tagit beslutet, andra följer efter. Och med dem: taxi, åkerier, de som kör varorna till din butik och alla andra i Transportsverige. Det kommer att pågå tills vi blir tydliga med att vi är mer än vandrande plånböcker.

Vindkraftsveto och ödesval för klimatet

El blir en bristvara tills kärnkraftsreaktorerna kan invigas på 2040-talet – om politiken uppfattar att det som ger mer grön el i närtid är impopulärt. Vinner man fler röster än man tappar på att i elfte timmen slänga fram vetot mot vindkraft, så blir det allt vanligare i kommunerna oavsett vilken politisk konstellation som styr. Belönas man inte för effektiviseringar och smartare val, händer de inte. Det är upp till oss vad som är den dominerande bilden.

I juni är det ödesvalet för EU:s framtid. Opinionsmätningarna pekar på framgångar för klimatfördröjare; den kraft som är långt allvarligare än de nästan gulligt gubbiga klimatförnekarna. Det kommer att flörtas hejvilt med sådana värderingar om vi inte säger stopp och belägg.

Vi vill ha världens första klimatneutrala region och vi begär att politikerna vi ska rösta på tar nya steg framåt. Inte att de ”trycker på paus” som belgiska ordförandeskapet föreslår, eller backar bandet som verkar bli inställningen också från etablerade partier.

COP i ännu en oljediktatur

Tredje oljediktaturen på raken har COP-klimatmöte i november, denna gång Azerbajdzjan. Sveriges regering flyger dit med smutsigt bagage bestående av världens kanske snabbaste utsläppsökning och berättar för omvärlden vilken förebild Sverige är. Vi måste ryta ifrån – världen och klimatet behöver ”walk the talk”. 

Värmerekorden väntas avlösa varann hela året, och med dem bränderna och torkan, stormarna, skyfallen och översvämningarna. Det blir det nya normala, som kort konstateras på nyheterna innan vi övergår till ämnen som redaktionerna tror att vi berörs mer av – om vi inte berättar vad som faktiskt engagerar oss.

Låt detta vara ditt nyårslöfte: att markera vad som är ”allvar på riktigt” för att parafrasera statsministern. Gentemot politiken, näringslivet, ideella sektorn, medierna – nu behöver de leverera en hållbar framtid för oss alla. Lova detta och du är en del av lösningen. Som bonus slipper du få dåligt samvete över att inte gå på gymmet.