DeSmog avslöjar: Exxon och Atlas Network bromsade klimatarbete

I fjol avslöjade SMB hur oljebolaget ExxonMobil slussat hundratusentals kronor till tankesmedjan Timbro via Atlas Network. Nu ger en ny granskning, gjord av den journalistiska klimatorganisationen DeSmog och franska undersökningsorganet l’Observatoire des multinationales, ytterligare perspektiv om samarbetet mellan oljejätten och tankesmedjan. 

---

Läs SMB:s två prisvinnande reportage om Timbro och Exxon.

Första delen: Så köpte oljejätten Exxon inflytande över Moderaternas miljöpolitik, Jan Lindsten, SMB

Andra delen: Dokumenten som bevisar Timbros band till oljejätten Exxon, Lukas Frisell, SMB

---

Det var i mars 1999 som Alejandro Chaufen, dåvarande ordförande för den internationella frimarknadskoalitionen och konservativa tankesmedjan Atlas Network, skickade ett brev till William E. Hale, en högt uppsatt chef på den amerikanska oljejätten ExxonMobil (XOM), som sedan 1999 heter Exxon och är numera en fusion med oljebolaget Mobil, där han tackade för företagets “generösa bidrag” till Atlas. 

“På uppdrag av Atlas och de institut som det stöder, vill vi tacka er igen för Exxon Corporations generösa bidrag och för det förtroende som du och Exxon har visat oss”, skrev Chafuen. 

I brevet till Hale, som satt på Exxons public affairs-avdelning, fanns ett fem sidor långt dokument som sammanfattade alla aktiviteter som företaget finansierade 1998 genom donationer till Atlas Networks projekt “Energi och miljö : marknadsbaserade lösningar”. Aktiviteterna i fråga inkluderade bland annat konferenser för att adressera “den globala uppvärmningsskräcken” där erkända klimatförnekare deltog. Dokumenten visar även att man finansierade en bok med syftet att förhindra skolbarn från att bli “självgoda förespråkare” för klimatfrågan. Utan Exxons finansiella stöd hade “få av dessa insatser lyckats”, skrev Chaufen i brevet. 

Det är sedan länge allmänt känt att ExxonMobil donerade pengar till Atlas Network under 1990-talet och in på 2000-talet. Nu visar en ny granskning gjord av den journalistiska klimatorganisationen DeSmog och franska undersökningsorganset l’Observatoire des multinationales ytterligare perspektiv om samarbetet mellan oljejätten och tankesmedjan Atlas Network under en avgörande period i internationell klimatdiplomati. 

Atlas Network, som länge försökt influera både politiken och den allmänna klimatopinionen, har varit en del i att driva fram flera liknande globala tankesmedjor, däribland Manhattan Institute, som sägs komma att ha ett avgörande inflytande över Trump-administrationens andra mandatperiod. 

I ett mail till l’Observatoire des multinationales, försvarar Atlas Networks VD, Brad Lips, relationen mellan deras nätverk och oljejätten Exxon. “Donationerna från slutet av 1990-talet och början av 2000-talet återspeglar perspektivet från vårt ledarskap vid en tidpunkt där överdriven miljöreglering, baserad på klimatförändringar, hade varit skadlig för den generella ekonomiska tillväxten, och framförallt för möjligheten att öka levnadsstandarden i det globala syd.”

I mailet tillägger han även att organisationens fokus har skiftat. “När jag blev VD för Atlas Network för femton år sedan var det tydligt att det fanns liten konsensus om dessa ämnen bland våra partners. Jag bestämde mig för att detta inte skulle bli ett fokus för Atlas Network, då vi vill arbeta konstruktivt med våra nyckelfrågor med alla våra partners, utan att behöva tänka på var de landar i klimatfrågan.” 

Avgörande år för klimatåtgärder 

Alejandro Chafuen var inte den enda från Atlas Network som signerade dokumenten till ExxonMobil år 1999. De var även signerade av Paul Driessen, dåvarande vice president för verksamhets- och företagsutveckling för nätverket. Driessen är idag bidragsgivare till amerikanska tankesmedjan Heartland Institute, en ledande aktör inom klimatförnekelse. 

Ett av Atlas uttalade mål i dokumenten var att stödja marknadsbaserade lösningar för “globala frågor som klimatförändringar, immateriella rättigheter, ekonomi, vetenskap, internationella fördrag och miljöutbildning”. Detta och flera andra dokument, som erhållits av Corporate Genome Project, adderar till en mängd bevis för att förseningar i att tackla klimatförändringar kan spåras bakåt till en utbredd industri med syftet att sprida desinformation om klimatfrågor. Finansieringen av sådana organ har till stor del kommit från oljebolag i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet, visar DeSmogs granskning. 

De åren var avgörande i tidiga försök från regeringar att minska utsläppen av växthusgaser – och långt efter tidpunkten under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet när Exxons egna forskare uppmanade företagsledare att göra “avgörande nedskärningar” i användningen av fossila bränsle för att undvika ”potentiellt katastrofala” framtida scenarion. 

Dokumenten i DeSmogs granskning visar också hur Atlas Network fördelade finansiella tillgångar mellan andra libertarianska tankesmedjor runt om i världen, med syftet att förespråka företagsvänliga politiska implementeringar. En av tankesmedjornas viktigaste mål var att försöka få in politiskt verksamma personer som delade deras politiska ståndpunkter i folkvalda positioner. En av de personerna var Ana Lamas, en argentinsk statligt anställd tjänsteperson, som i dokumenten identifierats som en tidig mottagare av Atlas Networks stöd. Lamas är numera anställd som undersekreterare för miljödepartementet i president Javier Mileils högerextrema regering. 

Som medlem av Atlas 1998 tillbringade Lamas flera veckor i Washington D.C. där hon “arbetade med global uppvärmning och andra miljöfrågor” med Cato Institute, Competitive Enterprise Institute (CEI) Heritage Foundation och andra tankesmedjor med kopplingar till klimatförnekelse-rörelsen. Lamas namn fanns också med i ett annat Atlas Network dokument som visar resekostnader som betalats till olika individer som var en del av klimatsamtalen “Global Warming Events in Argentina” som hölls i Buenos Aires 1998. Dokumenten visade även att Fundación MEL fick 5000 dollar från American Petroleum Institute, landets största olje- och gaslobbygrupp. Lamas fick 850 dollar i sin egen ficka, enligt dokumentet. 

Inför klimatkonferensen i Azerbajdzjan november 2024, ett kvartssekel senare, stod Lamas fast vid Mileis ståndpunkt att klimatförändringar är ett problem som kan lösas av marknadskrafterna. Argentina drog tillbaka sina klimatförhandlare från konferenser några dagar senare. 

“Djupt tacksamma”

Atlas talesperson Adam Weinberg sa till l’Observatoire des multinationales att organisationen inte har fått något finansiellt stöd från olje- eller gasföretag på 15 år. 

“Atlas Network själva förespråkar inte energi, miljö eller klimatförändringsfrågor”, sa Weinberg i en kommentar till DeSmogs och l’Observatoire des multinationales granskning. 

“Insamlingar från företag har aldrig varit en stor del i Atlas Networks budget”, sa Weinberg. 

“Den årliga budgeten vi samlar in bleknar i jämförelse med många andra ideella organisationer med globala uppdrag, och speciellt i jämförelse med skattebetalarnas medel som slösas bort av praktiskt taget alla regeringar runt om i världen”. 

Atlas Network är “djupt tacksamma” gentemot “många generösa personer och stiftelser” som finansierar deras arbete för att främja ”individuella rättigheter och fritt företagande och förse oss med resurserna för att stärka den världsomspännande frihetsrörelsen”. 

Varken Exxon eller Chaufen, som nu är VD för tankesmedjan Action Institute for the Study of Religion och Liberty, har velat lämna kommentarer till DeSmog om uppgifterna i granskningen. 

Finansierade en global rörelse

Att Atlas Network finansierades av ExxonMobil växte fram ur ett gemensamt mål att expandera tankesmedjor på den fria marknaden. Mottagare av sådana resurser antecknades år 1999 i en programsammanfattning. De var ett par tankesmedjor i flera länder runt om i världen, i bland annat Kina (Unirule Institute of Economics, Institute of World Economics and Politics), Indien (Center for Civil Society, Liberty Institute), Chile (Libertad y Desarollo), Argentina (Fundación Libertad) och i Kanada (Fraser Institute). Flera av konferenserna och seminarierna som finansierats av programmet samlade hundratals människor för att diskutera de “vetenskapliga, ekonomiska och tekniska aspekterna” av den “globala uppvärmningsskräcken”.

I Europa var stödmottagarna organisationer som den svenska tankesmedjan Timbro och den tjeckiska Civic Institute. Under denna tid leddes Civic Institute av Michal Semin, en kristen konservativ tjeckisk journalist och kommentator som motsatte sig både abort, samkönade äktenskap och menade att attackerna den 11 september var iscensatt av “amerikanska eliter”. 

I dokumenten från DeSmogs granskning beskrivs det initiativ som var känt som “Atlas Fellows Program”. Programmet gick ut på att ge Atlas Fellows aspiranter från flera olika delar av världen erfarenhet av att arbeta i tankesmedjor, organisera och delta i konferenser. En del av programmet gick också ut på att få kandidater att läsa på George Mason University i Virginia, då skolan är som en magnet för donationer från konservativa stiftelser kopplade till olje- och gasmiljardärer. 

Atlas skickade även pengar till Sciene and Environmental Policy Project (SEPP), en amerikansk klimatförnekelse tankesmedja, som då leddes av den nu avlidne Fred Singer.

DeSmog visar även hur Atlas skickade ExxonMobil-pengar till Science and Environmental Policy Project (SEPP), en amerikansk tankesmedja känd för att sprida klimatförnekande budskap. Chaufen och Driessen rapporterade till Exxon att “Atlas skickat leveranser av böcker, artiklar och videor om klimatförändringar och ekonomi till nio institut i Asien och Latinamerika”.

Böckerna – som distribuerades från Turkiet till Chile via Spanien – inkluderande “Facts, Not Fear : Teaching Children About The Environment”. Boken var en manual som instruerade lärare hur man motsätter sig “oansvariga påståenden från miljöextremister” och hur man förhindrar elever från att bli “självgoda förespråkare för kunskap som är, i bästa fall, skakig” i frågor som fossila bränslen. 

Ett separat dokument, med titeln “Benefits of Supporting the Atlas Economic Research Foundation”, framhävde organisationens förmåga att främja affärspolitiska rapporter, utan att avslöja vilka organisationer som låg bakom finansieringen av forskningen. 

”Policies är oftast som mest värdefulla när de kan försvaras av organisationer som inte uppfattas spegla snäva, lokala intressen”, står det i dokumentet. “Donationer som gjorts till Atlas, som sedan diskret ges till tankesmedjor, ger ett ytterligare mått av oberoende och kredibilitet till studierna”. 

“Långt ifrån fastställt”

I maj 2000, skickade Chaufen ett dokument till ExxonMobil som visade de specifika resurser som Atlas Network skulle använda för att försvara en finansiärs intressen. I ett medföljande brev adresserat till ExxonMobil-chefen Arthur G. “Randy” Randol, fanns ett vänligt varningsord till oljejätten. 

Chaufen skrev till Randol att “globala uppvärmningsalarmister” skulle släppa en klimatrapport för att “övertyga USA och andra länder om att godkänna Kyoto protokollet”, ett avtal från 1997 som skulle, legalt, binda rika länder att minska utsläppet av växthusgaser. 

“Genom att göra det, kommer de också att klargöra att temperaturrekord för klimatförändringar inte på något sätt motiverar omedelbara, drastiska minskningar av fossila bränslen”, skrev Chaufen i dokumentet.

Chaufen var särskilt oroad över IPCC:s kommande utvärderingsrapport, som  var en omfattande sammanfattning av den främsta tillgängliga klimatforskningen och en utvärdering av framtida risker som skulle publiceras det nästkommande året. 

“Förespråkare av teorier om katastrofal global uppvärmning kommer snart börja använda IPCC:s tredje utvärderingsrapport (TAR) och den reviderade amerikanska nationella utvärderingsrapporten till stöd för deras kampanjer för att övertyga USA och andra länder att ratificera Kyotoprotokollet”, stod det i dokumentet. 

“Det är avgörande att kongressledamöter, journalister, ambassadörer och amerikanska såväl som internationella tjänstemän blir medvetna om att vetenskapen om global uppvärmning är långt ifrån fastställd”, skrev Chaufen.

Sedan 1979 hade det funnits en konsensus om att utsläpp av fossila bränslen förde med sig katastrofala konsekvenser för klimatet. Detta var efter att en grupp klimatforskare samlades samma år vid Wood Hole Oceanographic Institution i Massachusetts och deras gemensamma forskning sammanställdes i rapporten Carbon Dioxide and Climate : A Scientific Assessment. Rapporten anses idag vara en viktig milstolpe inom klimatforskning, framförallt för att den tydligt kunde fastställa i vilken takt mänsklig aktivitet skulle få globala temperaturer att stiga. 

Under år 2000 kunde två decenniers forskning säkerställa resultaten i rapporten från år 1979. Chaufen stod dock fortsatt fast vid att Atlas Networks egna “oberoende” forskare kunde samla tillräckligt med bevis för att motsätta sig den senaste forskningen.

“De finns ett växande erkännande inom det vetenskapliga samfundet att satelliter och andra data bara visar en minimal uppvärmning i jordens atmosfär – en mycket mindre andel än vad klimatmodeller och globala uppvärmningens alarmister förutspått”, skrev Chaufen i ett meddelande till Exxon. “En stor och växande andel av respekterade forskare menar också att naturfenomen kan vara den främsta faktorn till förändringar i klimatet, och att mänsklig aktivitet bara spelar en liten roll”. 

“En värdefull och generös partner”

Syftet med Atlasprojektet var att få kongressledamöter, journalister, ambassadörer och andra tjänstemän i USA och internationellt att förstå att global uppvärmningsforskning är ”långt ifrån färdigställd”. 

Atlas planerade att spendera över 17 500 amerikanska dollar – vilket motsvarar strax över 190 000 svenska kronor i dagens värde – på att hålla konferenser och möten för politiska beslutsfatatre, politiker och “utvalda kyrkoledare” med flera kända klimatförnekande tankesmedjor, såsom Heartland Institute. Budgeten inkluderande också 6000 dollar för att täcka fyra dagar av sammandrag för journalister och ytterligare 1500 dollar för att hålla diverse presskonferenser. 

Trots att det var en tid innan digital media slog igenom, framförde Chaufen en detaljerad strategi för Exxon, som inklduerade finansering av “bannerannonser på utvalda hemsidor” och en budget på 1500 dollar för att skapa och lägga ut ”hyperlänkar” som skulle leda användare till sidor med information som motsatte sig den etablerade vetenskapliga forskningen om att klimatförändringarna var ett faktum. 

Atlas lovade att bevaka projektets påverkan på allmänheten på nära håll. ”Projektets framgång kommer mätas genom antalet “träffar” som webbsidorna, artiklarna och opinionskrönikor får, genom personer som deltar på briefings och presskonferenser, framträdande i talkshows och andra program, intervjuer i media, inbjudningar till redaktionsmöten och kongressutfrågningar, radio- och tv-stationer som använder materialet  – såväl som nivåer av entusiasm som uttrycks av målgrupper.” skrev Chaufen i förslaget. “Nivåer av finansiering kommer att avgöra hur många komponenter i förslaget som kan komma att implementeras inom tidsramen, och till den standard som ni [ExxonMobil] förväntar er av Atlas program.”

Den följande månaden, i juni år 2000, skickade Exxons chef Gary Ehlig en check på 65 000 dollar, vilket motsvarar ungefär 750 000 svenska kronor, som kom från “ExxonMobils stiftelse för att stödja ert fortsatta arbete kring klimatförändringar”. 

Ehlig skrev att fonderna var “menade att stödja de aktiviteter som relaterades till vetenskapliga utvärderingar av olika rapporter, däribland det aktuella utkastet av IPCCs Third Assessment Report och U.S National Assessment Report när de publiceras,” och att han såg fram emot att “höra mer om era aktiviteter i klimatförändringsområdet under året”. 

Men knappt två veckor senare skrev Brad Lips, den då nyutnämnde operativa chefen, och idag VD för Atlas, ett meddelande med tråkiga nyheter till Exxon. På grund av “oväntade omständigheter” var organisationen ”tvungna att lämna tillbaka checken från ExxonMobil”.

“Det sista Atlas vill göra är att svika en värdefull och generös allierad.” Men, förklarade han, organisationen var inte längre övertygad om “att detta viktiga projekt kan genomföras i den mån vi hade planerat.” 

Fångade av företag? 

Trots att Atlas var stolta över sitt nära arbete och insamlingar för att finansiera sina och deras allierade företags gemensamma intresse, hade ledande figurer i organisationen börjat ifrågasätta om de inte hade blivit lite väl begränsade av sina finansierare.

I juni år 2000 skrev Lips i en pm till organisationen att de skulle vara lite mer försiktiga med att designa projekt till vissa finansiärer.  

“Program har tenderat att planeras kring särskilda donatorer”, menade han. “Det skulle vara mer respektabelt om Atlas själva bestämde de större planerna och målen för sitt miljöprogram innan de bad om stöd från ExxonMobil, istället för våra gamla tillvägagångssätt, som var att skriva ut ett förslag för ExxonMobil och sedan märka det som vårt miljöprogram.”

Lips gav ett förslag om att deras egna team skulle definiera deras projekt innan de gick till företagen. Han menade att det i slutändan skulle göra gott för nätverket och deras allierade företag. “Atlas skulle vara fortsatt flexibelt för att tillgodose nya donatorers intressen.”

PM:et från Lips lyfte potentiella finansiärer för miljöprojekt på temat vetenskap och internationell reglering: ExxonMobil, kemikalieföretaget Procter & Gamble, och the American Petroleum Institute.

Trots hans oro över vem som satte Atlas agenda – den egna staben eller donatorer – fortsatte Lips att betona organisationers förmåga att hänge sig åt företagens intressen.

I maj 2002, skrev Lips ett vänligt meddelande till Nick Welch, en högt uppsatt chef på Shell, för att erbjuda Atlas stöd för att utveckla företagets “policymål”. Welch och Lips hade träffats på en middag som den libertarianska tankesmedjan Cato Institute hade hållit i. 

“Behåll mitt namn i dina filer, tack”, skrev Lips, “utifall att du skulle behöva några referenser till några lokala Atlas-allierade i olika länder. (Kommer jag ihåg rätt att Ryssland, Nigeria och Turkiet var några av de som du nämnde förra veckan?)”

Med Atlas räckvidd i åtanke, skrev Lips att ”Vi kan hjälpa till att samordna insatser av policymål som representerar båda våra organisationers bästa.” Atlas globala kopplingar var attraktiva för Exxon, som använde organisationen in i tidigt 2000-tal för att skicka bidrag till tankesmedjor i Asien och Afrika, visar de nya dokumenten.

I januari 2004, skrev Lips i ett mejl till Exxons VD Walt. F Buchholzt att Atlas har riktat medel som donerats av Exxon för deras program ”Eko-imperialism och relaterade institut” till tankesmedjor i Nigeria, Kenya, Bangladesh och Indien, via bidrag till ett värde mellan 2500 och 6000 dollar. 

”Som vi diskuterade kommer vi att i framtiden se till att bidragstagare vet om medlens ursprung och att Atlas/ExxonMobils partnerskap hjälper och främjar deras goda arbete”, skrev Lips.

Ett ”krigsrum” för Exxon

Atlas såg ytterligare en möjlighet att pitcha deras tjänster till företag i samband med klimatförhandlingarna COP10 i Buenos Aires i november 2004. 

”Vi är väl positionerade för att ha ett positivt inflytande på debatten och mediebevakningen i Argentina,” skrev Atlas-chefen i ett brev till Buchholtz i juli 2004. ”Vi har redan reserverat en anläggning bredvid konferenscentret, som kan fungera som en hemmabas eller ett ’krigsrum’ för våra ansträngningar.”

I brevet beskrevs ett förslag för att vinna medietid relaterad till COP10. Detta skulle man göra genom att mobilisera så många globala allierade som möjligt, framförallt i vad som kallades för “strategiska” regioner och hos flera olika tankesmedjor där Atlas’ medlemmar redan var styrelsemedlemmar eller ordförande. 

Dokumenten i DeSmogs granskning visar inte huruvida Exxon godkände förslaget. Dock visar meddelanden mellan parterna att under början av 2004 hade Exxon donerat 30 000 respektive 55 000 dollar – motsvarande cirka 327 000 svenska kronor respektive cirka 600 000 svenska kronor – till Atlas. 

I februari 2005 skrev Chaufen till Buchholzt för att uttrycka sin tacksamhet över ytterligare en donation på 45 000 dollar, motsvarande över 490 000 svenska kronor. 

“Jag vill tacka dig personligen för din hängivenhet för Atlas mål”, skrev Chaufen.

Anne-Sophie Simpère, DeSmog

Översättningen från engelska är gjord av Hedda Berg, SMB