Kärnvapenkrig skulle orsaka klimatkatastrof och global svält

I en studie i Nature Food beräknar forskare att fem miljarder människor, två tredjedelar av världens befolkning, skulle dö av svält efter ett fullskaligt kärnvapenkrig mellan Ryssland och USA. Studien är den senaste i ett decennielångt tankeexperiment om de globala konsekvenserna av kärnvapenkrig.

Forskare har länge vetat att massiva explosioner kan föra upp tillräckligt med damm, aska och sot i luften för att påverka det globala klimatet. 1815 fick vulkanen Tambora – i vad som nu är Indonesien – det hittills största kända utbrottet i historien. Under de följande månaderna steg dess aska och spred sig över hela världen, vilket blockerade tillräckligt med solljus för att producera ”året utan sommar” – en köldperiod 1816 som resulterade i massiv missväxt och svält över hela världen.

I decennier har forskare varnat för att en liknande katastrof kan följa av ett kärnvapenkrig, eftersom bränder som antänds av hundratals eller tusentals kärnvapenexplosioner skulle släppa ut miljontals ton sot, blockera solljus och orsaka globala miljöeffekter.

Atomvinter

Oron för klimateffekter av kärnvapenkrig uppstod redan strax efter andra världskriget, och studier tog fart under det kalla kriget, men det är framförallt sedan 1980-talet som hotet mot klimatet från kärnvapenkriget utforskats och diskuterats för att beskriva den globala miljöeffekt som skulle följa av en kärnvapendetonation. Utgångspunkten är att ett krig med kärnvapen riktade mot städer och industriområden skulle utlösa eldstormar, som i sin tur skulle släppa ut stora mängder sot i den övre atmosfären.

Sotpartiklarna i röken hettas sedan upp av solen och stiger upp till stratosfären, alltså den del av atmosfären där ozonlagret finns. I stratosfären finns inga moln och inget regn så där kan de färdas över hela världen och ligga kvar i åratal. Medan livstiden för en sotpartikel i den lägre atmosfären är ungefär en vecka, är den i övre runt fem år. Denna sot stannar därmed kvar i många år, blockerar solljuset och kyler ner planeten – en hypotetisk köldperiod som kommit att kallas atomvinter (även kärnvapenvinter eller nukleär vinter).

Diskussionen var vanlig i början av 1980-talet och bland annat gjordes undersökningar av förmodade effekter av atomsvinter på global jordbruksproduktion och livsmedelstillgång. Genom att använda samma klimatmodeller som ligger till grund för studier av global uppvärmning kunde forskare simulera global nedkylning istället och visa att även ett geografiskt begränsat kärnvapenkrig skulle få globala konsekvenser med missväxt och omfattande hungersnöd som följd.

Nyligen tilldelades denna forskargrupp priset Future of Life Award från den oberoende och ideella organisationen The Future of Life Institute (FLI) för deras roller i att upptäcka och popularisera atomvinter.

I en ny studie i Nature Food har samma forskargrupp försökt kvantifiera den potentiella effekten av kärnvapenkrig på den globala livsmedelsförsörjningen genom att koppla klimatmodellerna med simuleringar av global livsmedelsproduktion. En tidigare analys visade att även ett litet regionalt kärnvapenkrig mellan Indien och Pakistan skulle kunna resultera i global skördebrist och denna analys kunde nu utökas. Hittills har det nämligen saknats en integrerad uppskattning av effekterna av kärnvapenkrig på både land- och havsbaserad livsmedelsproduktion.

Olika krigsscenarier

I studien modellerade forskargruppen hur klimatet skulle förändras i olika delar av världen efter ett kärnvapenkrig, och hur grödor och fiske skulle reagera på dessa förändringar. Forskarna analyserade sex krigsscenarier med kärnvapen, som vart och ett ledde till olika mängder sot i atmosfären och som kunde sänka yttemperaturer från en grad till sexton grader.

– Mängden solljus som når jorden skulle på vissa ställen kunna vara hälften mot normalt. Klimatet vid jordytan blir kallt, mörkt och torrt. Det skulle ha en enorm effekt på jordbruket, säger miljöprofessorn Alan Robock i en intervju med DN om studien.

Forskarna uppskattade att de olika scenarierna för kärnvapenkrig skulle leda till att mellan fem miljoner och 150 miljoner ton sot släpptes ut i atmosfären. Utifrån det simulerade de sedan de resulterande förändringarna i solljus, temperatur och nederbörd och kombinerade dessa med olika livsmedelsmodeller. Genom att spåra minskningarna av skörden av majs, ris, sojabönor, vete och fisk, uppskattades den totala förlusten i kalorier och därmed kunde de beräkna hur många människor som skulle gå hungriga — förutsatt att den internationella livsmedelshandeln skulle upphöra och resurserna skulle fördelas optimalt i varje land.

Livsmedelskollaps

Forskarna räknade med att klimatpåverkan skulle pågå i ungefär ett decennium, men att den skulle nå sin topp under de första åren. Under de första fem åren efter kriget beräknas den globala genomsnittliga kaloriproduktionen från de inkluderade grödorna minska med sju procent, även under de minsta kärnvapenkonflikterna och upp till 50 procent under mellanscenariot. I ett värsta scenario skulle ett kärnvapenkrig mellan USA, dess allierade och Ryssland – som besitter mer än 90 procent av den globala kärnvapenarsenalen – kunna producera mer än 150 miljoner ton sot och medföra en atomvinter.

Med mindre energi som tas emot skulle lufttemperaturen sänkas från 1,5 grader vid det lägsta scenariot med fem miljoner ton sot till nästan 15 grader vid 150 miljoner ton sot, som toppar inom 1–2 år efter kriget och som trots successiv återhämtning varar i mer än 10 år

Konsekvensen av detta skulle bli att den globala genomsnittliga kaloriproduktionen från grödor skulle minska med cirka 90 procent och marin fångst med 37 procent tre till fyra år efter kärnvapenkriget. Det innebär att fem miljarder människor skulle dö av svält och 360 miljoner människor som en följd av direkta effekter som värmestrålning, bränder, tryckvåg och radioaktivitet. I ett mindre kärnvapenkrig mellan Indien och Pakistan beräknas två miljarder människor dö av svält och 130 miljoner direkt från detonationerna.

En detonation förstör också sjukhus, vårdpersonal skadas och omkommer, och brist på sjukvårdsutrustning uppstår, vilket medför att det inte finns möjlighet att ta hand om dem som överlever men skadas.

Ett kärnvapenkrig skulle också innebära att stora delar av vattensystemet i det angripna området skulle förstöras. Öppna vattentäkter, som utnyttjas för vattenförsörjning, skulle förorenas av radioaktivt nedfall och bli livsfarligt att dricka.

Drabbar olika

Skördeminskningen skulle inte drabba alla länder på samma sätt utan slå olika hårt. Medan kärnvapenmakterna i regioner med medel till hög latitud (Kina, Ryssland, USA, Frankrike, Nordkorea och Storbritannien) skulle se kaloriminskningar från trettio till 86 procent skulle de på lägre breddgrader (Indien, Pakistan och Israel), uppleva en minskning på mindre än tio procent. Särskilt allvarliga skördeminskningar skulle dessutom ske i stora exportländer som Ryssland och USA, vilket lätt kan utlösa exportrestriktioner och orsaka allvarliga störningar i importberoende länder. Särskilt drabbade skulle länder i Afrika och Mellanöstern bli. Även Sverige skulle drabbas hårt på grund av geografiskt läge och importberoende. I de flesta av studiens olika scenarier dör 99 procent av svenskarna.

Betydelsen av anpassning

Forskarna undersökte även ifall grödor som utfodras till boskap istället skulle användas som mänsklig mat och därmed kunna kompensera för matförluster. Även om detta skulle kunna få effekt lokalt skulle det få en begränsad inverkan på den totala mängden tillgånglig mat globalt, särskilt med stora sotinjektioner i atmosfären, när tillväxten av fodergrödor och betesmarker skulle försämras kraftigt av den resulterande klimatstörningen.

Forskargruppen försökte simulera effekten av livsmedelssparande nödstrategier, som att konvertera boskapsfoder och hushållsavfall till mat. Men i de större krigsscenarierna fann de att dessa ansträngningar gjorde lite för att rädda liv.

Med andra ord skulle det minskade solljuset, den globala avkylningen och troliga handelsrestriktioner efter kärnvapenkrig vara en global katastrof för livsmedelssäkerheten.

För även om nuvarande livsmedelslagring skulle kunna lindra bristen under första året skulle det ha mindre inverkan under andra året om de inte ransonerades av regeringar eller av marknaden. Att däremot utöka eller flytta odlingsmark till gynnsamma klimatregioner skulle öka växtodlingen och det betonas att ytterligare studier om anpassning och effekterna på kortsiktig livsmedelstillgång behövs.

Osäkerhet i modellerna

Studien är därför ett viktigt steg mot att förstå de globala livsmedelseffekterna av ett regionalt kärnvapenkrig och kommer lämpligt när Rysslands invasion av Ukraina har försatt världen i ”en av de tre mest oroande tidsperioderna” för hotet om kärnvapenkrig. Det säger Seth Baum, verkställande direktör för den amerikanska tankesmedjan Global Catastrophic Risk Institute till tidskriften Science.

Han manar dock till försiktighet vid tolkningen av uppskattningarna. För även om klimatmodellerna är ”utmärkta”, säger han, finns det för mycket osäkerhet i hur mänskligheten skulle reagera på en sådan global katastrof för att få en korrekt avläsning av dödssiffran. Ändå ger studien ”ett mycket värdigt bidrag” till att föreställa sig dessa scenarier, tillägger han. Lili Xia, klimatforskare vid Rutgers University och huvudförfattare, håller med om att det finns gott om utrymme att förbättra modellerna, men att istället för att sikta på att förutsäga exakt hur matkatastrofen kan utspela sig, ville de förstå risknivån för mänskligheten.

Förebereda för katastrofscenarier

Även om de exakta effekterna förblir osäkra, understryker studiens resultat farorna med kärnvapenkrig och ger viktiga insikter om hur man förbereder sig för andra globala katastrofer. Det ligger väl i linje med det nyliga uppropet i tidskriften PNAS där en grupp forskare varnade för att samhället hittills inte har tagit katastrofala klimatrisker, inkluderat mänskligt utplånande och samhällskollaps, på tillräckligt stort allvar och därmed riskerar underskatta de komplexa effekter dessa kan medföra. De föreslår därför en forskningsagenda för katastrofala klimatförändringar för att förbättra kunskapsläget och uppmanar även IPCC att sammanställa en specialrapport om katastrofala klimatförändringar i ett försök att stimulera forskning och bättre informera allmänheten, precis som specialrapporten om 1,5 graders global uppvärmning gjorde.

Vi behöver därför veta mer om globala katastrofrisker, det vill säga de katastrofer som skulle kunna utplåna mer än tio procent av mänskligheten eller vålla skador som väsentligt försämrar levnadsvillkoren för en stor andel av människorna på jorden. Globala risker inkluderar, men är inte begränsade till, existentiella risker och båda kräver ett större fokus för att kunna veta hur samhällen kan förberedas, även för det otänkbara.

En global folkhälsofråga

Det är tydligt att kärnvapen är en global folkhälsofråga som hör tydligt ihop med klimatfrågan. Redan 1984 slog Världshälsoorganisationen WHO fast i en rapport att kärnvapen utgör det största omedelbara hotet mot mänsklighetens hälsa. Utöver det utgör kärnvapen även ett existentiellt hot mot planetens hälsa, det vill säga den planetära hälsan.

Allt fler länder, organisationer och säkerhetstjänster pekar dessutom ut klimatkrisen som ett ökande säkerhetshot för världen, något som kan öka instabiliteten i just kärnvapenstater och riskera förvärra långvariga hot mot den globala säkerheten. Med Rysslands invasion av Ukraina har kärnvapenhotet dessvärre blivit aktuellt igen och med det även dess konsekvenser, som atomvinter.

För närvarande beräknas det finnas över 13 000 kärnstridsspetsar i nio länder. Som en konsekvens av det nukleära hotet, men även klimatkrisen, sattes Domedagsklockan – en indikator på världens närhet till global katastrof – till 100 sekunder till midnatt 2020 och 2021, vilket är det närmaste midnatt sedan den skapades 1947 av Bulletin of the Atomic Scientists.

Trots detr allvarliga läget är frågan frånvarande i det svenska valet, liksom det mesta som rör klimatet.