Fokus är oftast på EU:s och Sveriges klimatpolitik, särskilt i samband med det senaste EU-valet – men vad händer i resten av världen? SMB ger här en överblick av den globala klimatpolitiken och resultaten från aktuella Climate change performance index.
Första halvåret av 2024 fortsatte världens koldioxidutsläpp att öka. Trots de internationella åtagandena enligt Parisavtalet, som syftar till att begränsa den globala uppvärmningen till under 1,5 grader Celsius, ligger de nuvarande utsläppsnivåerna långt över de mål som krävs för att uppnå detta – inklusive Sveriges.
Enligt de senaste rapporterna måste de globala utsläppen halveras till 2030 för att vi ska ha en chans att uppnå Parisavtalets mål. Men det handlar inte om att alla länder nu måste börja spurta. De handlar om endast 20 länder som släpper ut hela 80 procent av världens totala klimatpåverkande växthusgaser.
EU kommer på tredje plats bland stora utsläppare. Men det är Kina som toppar listan – det är landet som orsakar mest klimatpåverkande utsläpp i världen. Dock, Kina må vara den största utsläpparen totalt sett, men den genomsnittliga amerikanen är ansvarig för nästan dubbelt så mycket klimatföroreningar som den genomsnittliga personen i Kina. Och i det tätbefolkade Indien, en annan av världens största klimatförorenare, är utsläppen per capita betydligt under det globala genomsnittet.
En genomsnittlig person i EU släpper ut mindre än både den genomsnittliga amerikanen och kinesen. Däremot släpper per capita ut ungefär tre gånger så mycket som en genomsnittlig indier.
Politiska klimatåtgärder
Enligt Climate change performance index, ett index som följer klimatpolitiken i 63 av världens länder, agerar inget av dessa länder i enlighet med 1,5-gradersgränsen. Trots detta finns det stora skillnader i ambition. Danmark ligger i topp på indexet, tätt följt av Estland och Filippinerna. Sverige är på en tionde plats.
Kina är på plats 51 och USA på plats 57. Värdlandet för COP28 år 2023, Förenade Arabemiraten (UAE), tillsammans med Iran och Saudiarabien, utgör en bottentrio på plats 65 till 67.
Vad är det då som utgör en mer ambitiös klimatpolitik, och hur ser en mindre ambitös klimatpolitik ut?
Danmark – toppar listan
Danmark har en ambitiös klimatpolitik med mål att minska växthusgasutsläppen med 70 procent till 2030 jämfört med 1990 års nivåer och att bli koldioxidneutralt till 2050. Landet är världsledande inom vindkraft, med nästan 50 procent av elproduktionen från vindkraft, och satsar också på solenergi och biomassa.
Danmark har infört koldioxidskatter och ekonomiska incitament för att främja investeringar i förnybar energi och energieffektivisering. Regeringen har implementerat en omfattande klimathandlingsplan och deltar aktivt i internationella klimatförhandlingar för att driva på globala klimatåtgärder.
Estland – i topp
Estland kommer som ovan beskrivits på platsen under Danmark i Climate change performance index. Det kan kopplas till en relativt ambitiös klimatpolitik genom goda initiativ och strategier. Landet har satt upp mål att bli klimatneutralt till 2050 och har implementerat en omfattande strategi för att minska sina växthusgasutsläpp.
Estland har även satsat på att öka andelen förnybar energi i sin energimix, med särskilt fokus på vind- och solkraft. Landet planerar att stänga sina oljeskifferkraftverk, som är en stor källa till koldioxidutsläpp. Istället vill man investera i grön teknik och energilagring.
Estland har också integrerat klimatåtgärder i sin nationella utvecklingsplan och arbetar aktivt med internationella partners för att uppnå sina klimatmål. Landet har även infört ekonomiska incitament för att stödja övergången till förnybar energi samt har stort engagemang i EU:s klimatpolitik.
Filippinerna – i topp
Filippinerna har framträtt som en av de mest progressiva nationerna i klimatkampen, trots sina begränsade resurser. Landet är extremt sårbart för klimatförändringar, vilket har drivit fram starka klimatåtgärder. Filippinerna rankas högt i Climate Change Performance Index. Placeringen är mycket tack vare landets låga utsläpp per capita och ansträngningar för att öka andelen förnybar energi i energimixen.
Landet har implementerat en rad lagar och policyer för att främja användningen av förnybar energi och skydda miljön. Den nationella regeringen har ökat budgeten för klimatrelaterade program och projekt. Den satsar även på att förbättra klimatresiliens genom både anpassnings- och mitigationsåtgärder.
Filippinerna har också varit aktiva i internationella klimatförhandlingar och har engagerat sig i flera globala initiativ för att bekämpa klimatförändringarna. Genom att förbättra samarbetet med internationella partners och utvecklingsorganisationer har Filippinerna lyckats mobilisera resurser och teknisk expertis för att stödja sina klimatmål.
USA – i botten per capita
USA har en bottenplacering på Climate change performance index. Visserligen har landet genomfört betydande förändringar i sin klimatpolitik, framförallt har Inflation Reduction Act lett till stora investeringar i förnybar energi som sol- och vindkraft samt elbilar. Emellertid, åtgärderna anses otillräckliga eftersom landet är fortsatt mycket beroende av fossila bränslen.
Landets höga per capita-utsläpp beror främst på dess energikonsumtion och transportsektor. USA har en hög konsumtion av fossil energi per person, mycket på grund av den omfattande användningen av fossila bränslen för elproduktion och uppvärmning. Transportsektorn bidrar också kraftigt, med en stor andel av befolkningen som kör bil, ofta över långa avstånd, vilket resulterar i höga utsläpp.
Kina: En energipolitisk paradox
Kina är världens största energikonsument och har en enorm kolanvändning, vilket gör landet till en av de största bidragsgivarna till den globala uppvärmningen. Landets höga per capita-utsläpp beror på den massiva industriella produktionen och urbaniseringen, vilket ökar energikonsumtionen.
Emellertid, Kina har även investerat stort i förnybar energi och är världsledande inom sol-, vind- och vattenkraft. Framväxande gröna företagskluster, som i Baoding och Yixing, har bidragit till att öka användningen av förnybara energikällor. Kinas energipolitik är därmed en paradox: en stor användare av fossila bränslen och samtidigt en ledande producent av förnybar energi.
Inget land i topp
Det är tydligt att klimatpolitiken varierar kraftigt mellan världens största utsläppare. Men även talande att inget av de länder som släpper ut mest ser ut att klara av att nå Parisavtalets krav med nuvarande klimatpolitik.
Detta markerar Climate change performance index genom att inte låta något land hamna på indexets tre högsta placeringar. Det här gör att Danmark – trots att de anses bäst – hamnar på plats fyra. Vissa länder som Danmark, Estland och Filippinerna gör emellertid framsteg, medan andra, som USA och Kina, står och stampar.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till