Ny lag om textilavfall tydliggör bristerna med dagens avfallssystem

Från och med 1 januari 2025 ställs nya krav på svenska hushåll – en ny lag gör det obligatoriskt att sortera och lämna textilavfall på kommunernas anvisade insamlingsplatser. Detta beslut är en del av Sveriges strävan att minska avfallet och öka återanvändning och återvinning i linje med en mer cirkulär ekonomi. Men, hur framgångsrik kommer lagen att bli?

Redan innan den nya lagen har stora mängder textilavfall samlats in, även om det inte motsvarar de mängder textil som konsumeras årligen. År 2023 låg den svenska textilkonsumtionen på drygt 11 kilo per person, vilket totalt motsvarar 114 400 ton textil. Det kan jämföras med att enbart 5 780 ton textilavfall samlades in för återanvändning eller återvinning, enligt Avfall Sverige.

Var mellanskillnaden hamnat är oklart. Kanske återanvänds mer textil än vad som rapporteras? Eller hamnar många ton textil i brännbart avfall, vilket är problematiken man vill komma åt med den nya lagen.

Problem med insamlad textil

Av de tusentals ton textil som årligen samlas in i Sverige uppstår frågan: vad har egentligen hänt med all textil som tidigare samlats in? Medier har rapporterat om de problematiska konsekvenserna av textilavfall, där stora mängder osålda och kasserade kläder exporteras och bland annat hamnar på så kallade textila avfallsberg, exempelvis de omfattande klädhögarna i Atacamaöknen i Chile.

Utöver dessa avfallsberg har det även lyfts fram att textilier riskerar att förstöras under lagring och transport, vilket kan göra dem oanvändbara för både återanvändning och återvinning.

Dock blir även en stor del av textilierna verkligen återanvända. Andrahandsmarknaden för textilier är växande i Sverige. Men som siffrorna redan visat, det är fortfarande en väldigt liten del av det totala textilavfallet som alls samlas in, och därmed även återanvänds. Orsakerna kan vara flera, men en är att finns textilier som inte är lätta att sälja på en andrahandsmarknad, till exempel ett par utslitna strumpor.

För dessa textilier kommer vi till nästa del av avfallshierarkin, materialåtervinning. Det är ett brett begrepp som omfattar att tillverka ny textil av exempelvis utjänta plagg (remake). Det kan vara mekanisk eller kemisk återvinning. Det finns dock en stor utmaning när det kommer till textil materialåtervinning, vilken exempelvis Avfall Sverige sammanfattar som att det rent tekniskt enbart är en väldigt liten del av det textila avfallet som går att återvinna.

Som exempel på problematiken, men även hur detta kan kopplas samman med bristande ekonomiska incitament, finns en maskin för finsortering av textil som invigdes 2020 i Malmö. Verksamheten har stött på såväl tekniska som ekonomiska svårigheter, vilket hämmar svensk återvinning av textilavfall. Ekonomiskt handlar det om höga driftkostnader och låg efterfrågan på återvunnet material när jungfruligt material är billigare.

Frågan är vad som kommer hända med ytterligare textilier som, enligt nya lagen, ska samlas in om det redan inte fungerar med de relativt små mängderna textilier som tidigare samlats in?

Flera stora utmaningar

Samtidigt finns ytterligare utmaningar med den nya lagen och det textila avfallssystemet. Enligt en artikel från Mitti är tillgänglighet och bekvämlighet med det nya insamlingssystemet för textilier betydande hinder. ”Nu ska du lämna in dina trasiga strumpor – men var?” frågar rubriken, vilket pekar på en grundläggande osäkerhet bland konsumenterna om var och hur de ska hantera sitt textilavfall.

I artikeln pekas det på hur insamlingspunkter på gatan endast finns i vissa kommuner, och i storstäder som Stockholm, och att det gör processen komplicerad. Detta menar artikelförfattaren riskerar att leda till låg efterlevnad av lagen, då det obekväma med att transportera avfall till återvinningscentraler kan avskräcka många från att utföra sorteringen.

I Mitti:s artikel får flera personer med insyn komma till tals, bland annat en kundrådgivare på Södertörns Renhållningsverk. Hon understryker att det är beteendeförändringen som är den största utmaningen och menar att det är avgörande att det är tydligt var, hur och vilka textilier som kan lämnas in.

Trots dessa utmaningar konstateras det i artikeln att det i flera kommunala avfallsbolag helt saknas en färdig plan för hur det nya systemet ska implementeras. Enligt en enkät ut till alla Sveriges kommuner som Svt genomfört kan 4,5 procent av kommunerna inte alls uppge hur de ska ta hand om textilavfallet.

Beteendeförändringar

Att ett förändrat beteende är problematiskt får även stöd i forskningen. I en nyligen publicerad studie om cirkulära strategier inom textilindustrin visar forskarna på flera utmaningar kopplade till beteende, såsom behovet av bättre konsumentincitament för återanvändning, medvetenhetsmässiga hinder för återvinning, begränsad tillgång på reparationstjänster och snabbmodets påverkan på materialminskning.

Trots lovande miljöfördelar med cirkulära strategier, som minskade miljöavtryck och förlängd livslängd för kläder, menar forskarna att det fortfarande krävs en betydande förändring i både konsumentbeteende och företagspraxis för att fullt ut förverkliga hållbarhet inom textilindustrin.

Gap mellan ambitioner och handlingar

I ytterligare en forskningsartikel på samma tema, men med fokus på unga vuxnas syn på cirkulär ekonomi i Finland, framkommer att det finns ett tydligt gap mellan miljömässiga ambitioner och praktiska handlingar. Ungdomarna associerar starkt cirkulär ekonomi med återvinning och återanvändning men uttrycker osäkerhet om hur de konkret kan bidra mer, bortom att följa redan etablerade återvinningsnormer.

Därutöver finns även en kulturell utmaning. Vi har under decennier byggt upp ett system där konsumtion både är en drivkraft för ekonomin och en del av samhällets identitet. Att ändra detta beteende till något som är mindre konsumtionsbaserat och mer hållbarhetsorienterat kräver mer än bara lagar; det kräver en kulturell förändring.

Kommer den nya lagen att bli framgångsrik?

Så, för att nya lagen och textilinsamling ska lyckas tycks vi behöva lösa flera komplexa problem. Det handlar om hittills olösta tekniska och ekonomiska utmaningar, men även beteendeförändringar, inklusive en förändring av vår konsumtionskultur. Har lagen potential att lyckas med detta? Sannolikt inte, men det är en början.

Och vad händer för den som hädanefter väljer att slänga trasiga strumpor och andra textilier i brännbart? Då kan kommunen utfärda en felsorteringsavgift.