Skogarna som håller svenska naturen vid liv

Svenska forskare har upptäckt att små skogsrester som aldrig kalavverkats är avgörande för livet i dagens produktionsskogar. Den nya studien visar att dessa skogar fungerar som nav för biologisk mångfald och sprider liv även till unga hyggen och planteringar.

I norra Sverige finns fortfarande skogar som aldrig utsatts för kalavverkning, så kallade ”kontinuitetsskogar” och det är dessa som fokuset för den nya studien från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). De har haft ett obrutet trädtäcke, det vil säga träd som stått kvar utan att hela området avverkats, sedan minst 1950-talet. Ofta handlar det om ännu längre tid. Träden är gamla och många arter har överlevt där i generationer. Vissa kontinuitetsskogar är formellt skyddade, till exempel naturreservat. Andra är inte skyddade, utan ligger i brukade skogslandskap och riskerar att avverkas.

Forskarna ville förstå vilken betydelse dessa skogar har för dagens brukade skogslandskap. De undersökte därför över 900 granar i 16 olika områden och dokumenterade 164 lavarter. Lavarna ger en tydlig bild av hur skogen mår. De växer långsamt och reagerar på både ljus, fukt och störningar.

Unga skogar behöver äldre grannar

Resultaten visar ett tydligt mönster. Ju mer kontinuitetsskog det finns i ett landskap, desto fler lavarter finns i de yngre produktionsskogarna. Det gäller både vanliga arter och arter som är hotade eller känsliga. De yngre skogarna får alltså sina arter genom spridning från de äldre skogarna runtomkring.

Lavarna i unga bestånd är i stort sett alltid nykomlingar. Efter en kalavverkning försvinner nästan allt tidigare växtliv från trädstammarna. När nya granar växer upp måste arter sprida sig in igen. Kontinuitetsskogarna blir då viktiga spridningskällor. De fungerar som motorer som kontinuerligt fyller landskapet med nytt liv.

Äldre brukade skogar håller sin egen mångfald

En oväntad upptäckt är att de äldsta produktionsskogarna, 81–120 år, inte påverkas av hur mycket kontinuitetsskog som finns runt dem. Dessa skogar har aldrig kalavverkats. De har i stället gallrats eller plockhuggits genom åren. Därför har de själva kvar ett långt naturhistoriskt arv.

De här äldre produktionsskogarna rymmer många känsliga och hotade arter. De fungerar som egna refugier, eller ”tillflyktsorter” för arterna. Många av deras träd är äldre än vad åldersklassen antyder. Lavarna speglar detta. De visar att dessa skogar fortfarande bär på mycket av den biologiska mångfald som en gång präglade landskapet.

Ökad avverkning leder till landskap med färre källor till liv

Forskarna lyfter dock en oroande trend som syns tydligt i svenskt skogsbruk: allt fler äldre skogar avverkas när efterfrågan på virke ökar. Många bestånd som tidigare inte kalavverkats står nu på tur. Om den utvecklingen fortsätter blir såväl äldre produktionsskogar som kontinuitetsskogarna snabbt mer sällsynta i landskapet. När dessa skogar allt oftare försvinner, försvinner även de naturliga spridningskällorna för bland annat många lavarter. Då får unga skogar betydligt svårare att återfå sin mångfald, och hela landskapet riskerar att bli både artfattigare och mindre motståndskraftigt mot störningar som klimatförändringar och skogsbränder.

Kontinuitetsskogarna finns utspridda som många små och stora skogsområden i landskapet, varav de formellt skyddade skogarna ofta är färre men större. Den här spridningen av kontinuitetsskogar gör dem särskilt viktiga i EU:s arbete med naturrestaurering. Eftersom de ofta ligger nära skogar som avverkas – och har en lång historia utan kalavverkning – kan de fungera som startpunkter för att återskapa ekosystem och sprida biologisk mångfald över stora områden.

Skogarnas framtid avgör landskapets livskraft

Den här studien visar att framtidens skogar inte kan klara sig utan äldre skogar i sin närhet. De äldsta brukade skogarna bär dessutom på oväntat höga naturvärden som kan komplettera kontinuitetsskogarnas värden.

Kontinuitetsskogar och äldre brukade skogar spelar därför dubbla roller. De bevarar sin egen unika mångfald och sprider samtidigt nytt liv till resten av landskapet.