Fjellner (M): Miljön förlorar på miljöorganisationernas lögner och förtalskampanjer

Flera miljöorganisationer har svårt att förstå liberal miljöpolitik och har ideologiska skygglappar, det skriver Christofer Fjellner, Europaparlamentariker för Moderaterna.

Vi behöver mer dialog i miljöpolitiken. Alla som på något sätt arbetar med miljöfrågor behöver mötas och bryta perspektiv. Bara så blir miljöpolitiken så bra och effektiv som möjligt. Men tyvärr verkar flera av de stora miljöorganisationerna i Sverige välja betydligt mer aggressiva  och konfrontativa arbetsmetoder istället för att genom dialog och samtal vinna stöd för sina argument. De försöker allt för ofta tysta svenska politiker genom lögner och aggressiva kampanjer. Nu senaste efter en omröstning om Europaparlamentets prioriteringar i översynen av EU:s strategi för biodiversitet. Vi moderater röstade emot Europaparlamentets synpunkter eftersom den motsatte sig en översyn av art- och habitatdirektivet och ville föra över mer makt över skogspolitiken till EU.

Biologisk mångfald är viktigt. Men fågeldirektivet är från 1979 och habitatdirektivet från 1992. Vilka arter som är i behov av skydd måste uppdateras med jämna mellanrum. Vi kan inte bara applicera statiska listor på en föränderlig natur. Vissa arter som behöver skydd får idag inget skydd, medan andra inte har lika stort skyddsbehov idag som när listorna upprättades. De måste helt enkelt ses över med jämna mellanrum för att fylla sin funktion. Och att föra över mer makt över skogspolitiken är inte heller rätt väg att gå. Förutsättningarna för skogsförvaltningen ser olika ut i olika medlemsländer. Den svenska skogen är inte grekisk och det gynnar varken svensk eller grekisk skog med gemensamma EU-regler om skogspolitik.

Men döm om min förvåning när jag efter omröstningen möts av budskapet från Världsnaturfonden att jag är emot naturdirektiven och röstade för att skrota dem, eller ännu värre Bird Life – de svenska ornitologernas förening – som hävdade att jag och de andra moderaterna röstade mot naturen. Ja precis, emot naturen! Som om vi ville bli av med naturen helt och hållet.

Så vad var det egentligen för något vi röstade emot? Jo, detta:

65. Europaparlamentet motsätter sig en eventuell översyn av naturvårdsdirektiven eftersom detta skulle äventyra genomförandet av strategin för biologisk mångfald och medföra en utdragen period med oklart rättsläge, med risk för att såväl det lagstadgade skyddet som finansieringen skulle försvagas, vilket skulle vara dåligt för naturen, människor och för företag. Parlamentet framhåller här att man vid den pågående Refit-kontrollen av naturvårdsdirektiven bör fokusera på att förbättra genomförandet.

Kan man ärligt säga att någon som röstat emot detta vill skrota naturdirektiven? Eller hävda att man är emot naturen? Är det inte ren lögn att hävda något sådant? Avgör själv. Men om inte konflikten handlar om att skrota naturdirektiven eller inte, vad handlar det då om? Jo, jag misstänker att det handlar om att vi värderar möjligheten att genom en översyn göra direktiven bättre olika. Det handlar alltså om vilken bedömning vi gör om vad som är politiskt möjligt. Om naturlagstiftningen blir bättre eller sämre av att vi tar bort arter som inte längre har samma skyddsbehov som då, och lägger till arter som har ett större skyddsbehov idag än 1979 eller 1992. Men Världsnaturfonden och ornitologerna i Bird Life gör uppenbarligen analysen att det inte är politiskt möjligt att förbättra direktiven. De blir helt enkelt inte bättre än vad de var 1992 och 1979. Och det har de all rätt att tycka. Men det är direkt ohederligt att hävda att jag och de andra moderaterna röstade för att skrota naturdirektiven. Än mer att säga att vi röstade emot naturen.

Givetvis har det aldrig förekommit någon omröstning i Europaparlamentet för eller mot naturen. Och det kommer som tur var aldrig göra det heller. De gör sin egen tolkning av mina bevekelsegrunder och hävdar att jag röstade mot naturen och naturdirektiven. Men sanningen är att de aldrig ens frågat mig varför jag röstade som jag gjorde. But why ruin a good story?

Men det är inte första gången ledande miljöorganisationer försöker tysta politiker genom lögner och förtalskampanjer. Inom många av våra stora miljöorganisationer verkar det finnas en tro på att det funkar att skrämmas och att det genom att vinkla eller som i det här fallet till och med ljuga rakt upp och ner för att tysta meningsmotståndare. Låt mig bara påminna om hur Naturskyddsföreningen agerade i förra valrörelsen. Då möttes jag av väljare som frågade mig varför jag röstat för import av illegalt avverkad regnskog. Jag svarade ärligt att det aldrig skulle falla mig in att rösta för någonting sådant. Det visade sig att Naturskyddsföreningen drivit en kampanj på Facebook där de påstod detta. På samma sätt som jag aldrig röstat emot naturen eller för att skrota naturdirektiven var även detta ren och skär lögn från en ledande miljöorganisation. Det handlade i själva verket om att jag röstade emot timmerförordningen på grund av att det krav på spårbarhetssystem som finns i förordningen är helt orimligt. De som röstade för timmerförordningen röstade för att en bokhandel i Strängnäs ska kunna redovisa varifrån varje fiber i varje bok de säljer kommer och vilket träslag de är gjorda av. Det går inte och vi borde inte ha sådan lagstiftning i Europa.

Jag har upptäckt att flera etablerade miljöorganisationer har svårt att förstå liberal miljöpolitik och att moderater kan arbeta för en bättre miljö. Och att de därför vill utmåla mig och andra marknadsliberala röster i miljödebatten som miljöbovar. Men deras ideologiska skygglappar gör att de missar den stora bilden. Att jag kan vara en värdefull resurs för dem och deras medlemmar, som de kan påverka för att få politiskt genomslag. För det går inte att komma runt att jag är en av ett fåtal svenska ledamöter i Europaparlamentets miljöutskott. Och som med över tolv år i Europaparlamentets miljöutskott har större möjligheter att påverka än de allra flesta. Inte minst som jag sitter i Europaparlamentets största partigrupp EPP. Miljöorganisationerna har ett direkt intresse av att kunna påverka mig. Och det går inte att komma runt att de tappar inflytande när de gör sig omöjliga på det här sättet istället för att välja samtal och dialog. Det är direkt skadligt för allt det som de säger sig kämpa för. För om de ljuger om detta, vad ljuger de om mer? Jag lär inte lita på någonting som kommer från en organisation som tar så lätt på sanningen som Världsnaturfonden, Bird Life eller Naturskyddsföreningen. Och vad tycker egentligen deras medlemmar om att de missar möjligheter att påverka miljölagstiftningen genom att agera så oseriöst?

Christofer Fjellner
Europaparlamentariker för Moderaterna