Bilens dominans i städer måste utmanas

Fordonsflottan behöver elektrifieras, men räcker det? Debatten saknar flera helt centrala perspektiv, som hur ytan i städerna ska fördelas och hur vi får bort de onödiga bilresorna, skriver SMB:s redaktör Annie Croona i veckans krönika.
KRÖNIKA. Vi behöver ställa om transportsektorn, det är de flesta eniga om. Men hur? Där går åsikterna isär.
Regeringen har valt elektrifieringsspåret. Inget fel med elektrifiering: självklart behöver vi ställa om från bensin- och dieselbilar till elbilar. Men att enbart göra det är ingen ambitiös klimatomställning. Flera helt centrala perspektiv förbises helt.
Jag pratar framför allt om yta. I städer finns enorm potential att minska utsläppen från transporter, eftersom sträckorna folk behöver ta sig ofta är kortare än på landsbygden, samtidigt som kollektivtrafiken är väl utbyggd. Åtminstone i storstäderna. Ändå ligger nästan allt fokus på att skifta bensin- och dieselbilar mot elbilar, att få upp fler laddstolpar.
Men räcker det?
Elbilar tar ju trots allt upp lika mycket, om inte mer, yta som fossilbränsledrivna bilar. Trenden de senaste åren har varit att bilar blir allt större och tyngre och elbilar är inget undantag. Inte nog med att det innebär att ytan som tilldelas fotgängare och cyklister blir begränsad – tunga bilar med dubbdäck är också riktiga miljöbovar.
De orsakar nämligen stora utsläpp av hälsofarliga partiklar, vilket gjort att dubbdäcksförbud i centrala delar av städer blivit allt vanligare. Det är en viktig insats: nästan 7000 svenskar beräknas dö i förtid varje år på grund av luftföroreningar. I det här perspektivet är elbilen inte räddningen, åtminstone inte om den är tung och har dubbdäck.
Mer parkeringsyta än boyta
Vi behöver alltså våga ifrågasätta bilens dominans i städerna. Visst är det bekvämt att bara byta till elbil, men missar vi inte själva grundproblemet?
Som att majoriteten av bilresor är oerhört korta och att bilarna har få passagerare: i snitt 1,45 per bil, och ofattbara 1,1 i tätort? Eller att bara en bråkdel av de som kan cykla till jobbet på mindre än 30 minuter – hälften (!) av invånarna i Stockholm och Göteborg – gör det?
Om vi på riktigt vill minska utsläppen från transporterna måste vi börja omfördela ytan och resa mer effektivt. I Sverige finns mer parkeringsyta än boyta, 50 respektive 42 kvadratmeter per person. Med allt större bilar blir det ännu svårare för cyklister och fotgängare att få plats – trots att det är cykel och gång som behöver öka.
Vi behöver, till exempel, cykelbanor där flera typer av cyklar och cyklister får plats – snabba och långsamma cyklister, traditionella cyklar och lådcyklar. Först när cykeln får de förutsättningar den förtjänar kan vi minska bilismen (och inte bara byta fossilbil mot elbil).
Varannan elcykelresa ersätter en bilresa
Den verkliga klimathjälten är faktiskt inte elbilen – det är snarare elcykeln. En studie av brittiska Bicycle Association visar att 50 procent av elcykelresorna ersätter bilresor. Danska Vejdirektoratet har sett liknande siffror. I vissa studier är andelen så hög som 70 procent.
Men fokus ligger alltjämt på bilen. De miljözon som nu planeras i Stockholm ska tillåta elbilar – men är det verkligen en miljözon om man inte ger mer yta till cyklister, fotgängare och kollektivtrafik? Varför inte bara göra zonen helt bilfri?
Andra länder testar det här nu, men i Sverige har bilismen ett fast grepp om stadsplaneringen, även i städer där progressiva Miljöpartiet styr. Är det så läskigt med städer som ger plats åt parker och träd, människor som går och cyklar och en mer effektiv kollektivtrafik? Det verkar onekligen så.
Men det vore intressant att se vad som sker om vi vågar prova.

SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till