Filip Johnsson: ”Lyssna på både forskning och folk om klimatomställningen”

Om politikerna hade varit tvungna att presentera forskningsbaserade framtidsbilder av ett klimatomställt samhälle hade det varit lättare att engagera medborgarna om hur vi ska nå dit. Omställningen kommer att upplevas både positivt och negativt, vilket inte ska stickas under stol med, skriver SMB:s krönikör Filip Johnsson i helgens text.

KRÖNIKA Jag är precis hemkommen från en liten cykelsemester i norra Tyskland. Eftersom vi bor i Göteborg, och dessutom nära Stenas Tysklandsterminal, är det enkelt att ta färjan till Kiel. Bara att ta cyklarna på färjan (men hoppas Stena snart kan öka andelen förnybart bränsle). Det var också många som valt att cykla vilket känns positivt, även om det blev trångt på cykelparkeringen på färjan.

Tyskland har generellt bra cykelvägar. Ofta finns en helt separat cykelväg några meter från landsvägarna. Men biltrafiken är mer intensiv än i Sverige – det märks att Tyskland är ett tätbefolkat land.

När jag cyklade genom det böljande landskapet i Schleswig-Holstein funderade jag på varför samhället har så svårt att hantera de stora samhällsutmaningarna. Utmaningarna blir än svårare när övriga samhällsproblem skapar polarisering, underblåst av högernationalism som lovar enkla lösningar på komplexa samhällsproblem. Varför kan inte övriga partier enas om de övergripande åtgärder som krävs och sedan kunna stå upp för dessa? Det borde vara möjligt då det ändå är ganska tydligt från forskarhåll – och ofta även ”common sense” – vad som är långsiktigt hållbara åtgärder.

”Vi är dåliga på att måla upp framtidsbilder”

En del av svaret kanske ligger i att vi är dåliga på – eller kanske rädda för – att måla upp troliga framtidsbilder som stöd för det politiska samtalet. Det är uppenbart att samhället – inklusive vi forskare – har misslyckats med att på ett lite djupare plan berätta hur ett framtida samhälle som möter klimatmålen ter sig. Det känns som att framtidsbilderna ofta stannar vid någon glättig bild med folk som cyklar i solsken (vilket för min hemstad Göteborg absolut inte är trovärdigt).

Även om det finns exempel på mer genomarbetade framtidsbilder så behövs det nog en fördjupad analys av hur framtiden kan se ut. Omställningen mot ett klimatneutralt samhälle kommer naturligtvis innebära både uppoffringar och förbättringar för våra livsbetingelser. När det gäller möjligheter tänker jag spontant på gröna och mer meningsfulla jobb, bättre luftmiljö i städerna, bättre kollektivtrafik, mer gröna ytor med mer inspirerande utemiljö i städerna, att landsbygden får ta större del av vinster från utnyttjande av dess naturresurser, bättre hälsa samt bättre affärsmodeller med prylar som håller längre och kan repareras.

Förhoppningsvis resulterar omställningen på sikt också i en förändring i normer och värderingar med större fokus på upplevelser på bekostnad av mindre materiell konsumtion och kanske minskad stress i samhället.

Stick inte under stol med det som är negativt

Men det är ändå viktigt att inte sticka under stol med att det också kommer finnas negativa aspekter av omställningen och att vissa grupper i samhället, i alla fall till en början, inte alls kommer se möjligheter i omställningen. Det behövs mer vindkraft och solelparker som kommer ta upp ytor i anspråk och där vindkraft kan ge upphov till buller som upplevas störande för närboende, och priserna för fossila drivmedel måste obönhörligen stiga.

Om kärnkraftverk kommer på plats på nya platser kommer det säkert också upplevas negativt – men antagligen inte av samma grupper som motsätter sig vindkraft. Många vill resa med flyg till varmare länder och har kanske inte ens ägnat en tanke åt att det finns alternativ med mindre klimatpåverkan. 

Jag läste en artikel i GP om Sverigedemokraternas förening ”SD motor”, som lobbar för att stärka motorhobbyns status. En av de intervjuade Sverigedemokraterna suckade ”när allt som man tycker är roligt blir förbjudet”, syftande på vad han upplever blir en effekt av Sveriges och EU:s klimatpolitik. Men samtidigt borde det finnas utrymme även för dem med motorintresse, då med alternativa bränslen och särskilda regler för äldre fordon med kulturhistoriskt värde.

De intervjuade i reportaget framställde också sina känslor som en stad-landsbygdskonflikt. Helt klart krävs det framtidsbilder som andas kompromissvilja, där landsbygdens bidrag till samhället synliggörs bättre än i dag. Det behöver utvecklas ekonomiska styrmedel som på ett bättre sätt kan kompensera de som får ökade kostnader på grund av omställningen, till exempel i form av högre drivmedelspriser. Forskning visar att upplevd rättvisa är en nyckel för att styrmedel ska få acceptans i samhället.

Men här måste det även tydliggöras vad som är dyrare i städer. Priset för bostäder är exempelvis betydligt högre i våra storstäder än ute i landet. Dessutom har priset på kollektivtrafik faktiskt stigit betydligt mer än priset på bensin och diesel, vilket även det drabbar landsbygdsbor men också boende i våra städer.

Medborgarråd för klimatet kan engagera

Tänk om politiken var tvungen att utveckla framtidsbilder som baseras på vad forskningen säger och sedan agera utifrån dessa. Då kunde det politiska samtalet i stället läggas på de skiljelinjer som finns när det gäller hur vi ska nå målen. För här finns också olika scenarier, även om jag tror att skillnaderna i praktiken är ganska begränsade. 

Kort sagt borde vi lyssna både på forskningen och på folket. Vi måste då hitta nya sätt att engagera allmänheten i omställningen. Ett intressant alternativ är medborgarrådet för klimatet där representanter för allmänheten får ta del av forskning, diskutera och komma med förslag på hur Sverige kan klara omställningen så att klimatmålen kan nås. Kanske kan detta skalas upp.

Men att de som leder Sverigedemokraterna skulle delta i en konstruktiv debatt är dock knappast troligt. Deras strategi bygger på att motsättningarna kvarstår så att de kan komma med enkla svar på komplexa problem. Eller rättare sagt, de har nästan aldrig lösningar på problemen.

Här håller jag med Sven-Eric Liedman om att det är förvånande att övriga politiska partier inte bättre granskar högerpopulisternas tomma ord. Speciellt som en majoritet av befolkningen anser att politikerna borde göra mer för att begränsa klimatförändringarna.

Kanske kan en forskningsbaserad bild som visar en framtid där klimatmålen inte möts vara ett mer kraftfullt stöd för att vi måste agera, med alla de negativa effekter på samhället som en sådan bild kommer uppvisa. Eller skulle SD:s ledning avfärda även en sådan som en vänsterliberal påverkanskampanj?