Thomas Hahn: Sveriges rättvisa klimatbudget för 1,5-gradersmålet är slut

Många olika uppskattningar av Sveriges koldioxidbudget har presenterats under senare år. I denna gästkrönika redogör Thomas Hahn, docent i ekologisk ekonomi vid Stockholm Resilience Centre, för de viktigaste antaganden som bör göras explicit för att kunna jämföra olika uppskattningar.

KRÖNIKA. Den globala återstående koldioxidbudgeten är den mängd koldioxid som kan släppas ut för att begränsa uppvärmningen till en viss temperatur med en viss sannolikhet. Ledande forskare uppskattar den återstående globala CO2-budgeten från januari 2025 till ca 130 miljarder ton för att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader med 50 procents chans. Det motsvarar drygt tre års utsläpp.

Temperaturen är ett genomsnitt över en 30-årsperiod så trots att jordens medeltemperatur har ökat med 1,5 grader redan 2024 räcker detta alltså inte för att fastslå att denna gräns har överskridits. Att nå 1,5-gradersmålet med ynka 17% sannolikhet ger en något högre budget, 320 miljarder ton. Det är ungefär samma budget som att klara målet 1,7 grader med 83% sannolikhet. Varje tiondels grad räknas!

Sveriges andel av denna globala budget ska vara ’rättvis’ utifrån gällande normer och regelverk. Parisavtalets rättviseprincip, Common But Differentiated Responsibilities and Respective Capabilities (CBDR-RC), anger ett större ansvar för länder med större utsläpp per person samt för länder med större kapacitet, vilket ofta mäts i BNP per person.

Sveriges rättvisa klimatbudget tog redan 2022

Vi publicerade nyligen en rapport som resonerar kring och beräknar en svensk fossil koldioxidbudget. Rapporten är mycket transparent med vilka antaganden som gjorts och den underliggande artikeln i Nature Communications gör känslighetsanalyser utifrån alternativa antaganden. 

Våra beräkningar utgår från jämlika ackumulerade fossila CO2-utsläpp per person 2023-2070, då alla länder beräknas nått nettonoll. Sveriges budget blir då 280 miljoner ton, vilket är ca 100 miljoner ton mindre än Sveriges mål med linjär utsläppsbana mellan etappmålen, se bild. Sveriges mål har dessutom överskridits på senare år. Om man även beaktar historiska utsläpp (’koldioxidskuld’ för länder med högre utsläpp än genomsnittet) sedan 1990, då FN påbörjade förhandlingar om en klimatkonvention, så tog Sveriges rättvisa andel av den globala budgeten slut redan 2022. 

Metoder och avvägningar får stark påverkan

Våra resultat kan tolkas som att Sveriges framtida övertrassering kan åtgärdas genom mer kraftfull klimatpolitik på hemmaplan. Sveriges koldioxidskuld – utsläpp över det globala genomsnittet – mellan 1990 och 2022 –  beräknas till 309 miljoner ton. Den kan å sin sida ‘betalas’ genom att finansiera utsläppsminskningar (framför allt solenergi) i utvecklingsländer, i enlighet med Parisavtalets Artikel 9 om klimatfinansiering. Dessutom har Sverige synnerligen goda möjligheter att investera i bioenergi med avskiljning och lagring av koldioxid (BECCS). Detta gäller även om Sverige minskar avverkningen. Det är dock inte självklart om man ska se BECCS som en kompensation för framtida utsläpp (dvs negativa utsläpp som kvittar mot framtida utsläpp) eller som en uppstädning som minskar Sveriges CO2 skuld.

En tidigare beräkning av en svensk koldioxidbudget, av Anderson & Stoddard, har utgått från den så kallade farfars-metoden – grandfathering på engelska –, vilken ger en betydligt större tilldelning av utsläppsrätter per person till USA än till Sverige eftersom metoden inte beaktar koldioxidskuld.

En ny beräkning, som Auroramålet har beställt av forskaren Holz, utgår istället mer från differentierad kapacitet, det vill säga att höginkomstländer ska betala mer oavsett hur mycket de bidragit till utsläppen. Detta innebär ett större åtagande för rika länder som Sverige och Schweiz, som har relativt små övertrasseringar i dåtid och framtid än andra höginkomstländer. Dessa länder kan ta ledarskap genom att stärka den internationella kapaciteten och skapa klimatklubbar för att minska framtida utsläpp. Investeringar i BECCS kan också ses som en kollektiv åtgärd att ’städa upp’ andra länders historiska utsläpp. Svensk FoU kan driva ned kostnaden för detta.

Sverige har en fantastisk internationell möjlighet

Slutligen: Liksom FN utgår våra beräkningar från territoriella utsläpp. Sveriges klimatbudget för 1,5 grader är alltså slut om vi utgår från jämlika utsläpp sedan 1990 och framåt. Således finns inga andra rättvisa alternativ än att nå nettonoll så snabbt som möjligt och hjälpa utvecklingsländer att ställa om genom kraftiga investeringar. 

Sveriges stora konsumtionsbaserade utsläpp kommer att minska i takt med att Kina och Tyskland avvecklar sin kolkraft. Om alla länder når sina klimatmål begränsas uppvärmningen till cirka 2,2 grader. Hälften av dagens utsläpp kan upphöra till en lägre kostnad än 1 kr/kg CO2, en fjärdedel till en lägre kostnad än 20 öre/kg. Länder som Sverige har en fantastisk möjlighet att ta ett större globalt klimatledarskap. EU:s klimattullar, som trädde i kraft i januari 2026, får ett allt större internationellt stöd och här kan Sverige verka för att de utvecklas till effektiva och rättvisa klimatklubbar genom framsynta handelsavtal. Utöver att göra sitt på hemmaplan.

Thomas Hahn är docent i ekologisk ekonomi vid Stockholm Resilience Centre.