Nyligen kom beskedet att USA och Kina, som tillsammans står för nästan hälften av världens koldioxidutsläpp, beslutat sig för att samarbeta i klimatfrågan. Beskedet väcker många frågor: vågar vi hoppas att de två fossilnationerna äntligen kan komma överens om konkreta steg för att tackla klimatkrisen?
För lite mer än ett år sedan intervjuade jag Thomas Sterner som är professor i miljöekonomi på Göteborgs universitet. Mycket av samtalet handlade om att det är omöjligt att lösa klimatkrisen utan att Kina och USA är med på tåget.
Sterner pekade ut två optimistiska men ändå realistiska första steg för att lösa klimatkrisen: om USA fick en ny president med mer klimatengagemang och om USA började samarbeta med Kina i klimatfrågan. Det här var en tid när Trump var president och USA var på väg ut ur Parisavtalet, så jag tyckte nog att det Sterner sa då lät lite väl förhoppningsfullt.
Men så kom nu nyheten om att länderna faktiskt ska börja samarbeta i klimatfrågan. Beskedet gavs efter att USA:s klimatsändebud John Kerry varit i Kina och träffat Xie Zhenhua som har samma uppdrag för Kina. I Kerrys och Zhenhuas gemensamma uttalande står det att USA och Kina tillsammans ska samarbeta med varandra och andra parter för att tackla klimatkrisen, och att det ska göras med det allvar och brådskande som situationen kräver.
De ska också enligt uttalandet samarbeta för att nå klimatmålen som är uppsatta i Parisavtalet och samtidigt vidta åtgärder för att investeringar och finansieringar i utvecklingsländer ska gynna omställningen från fossil energi till förnybar energi.
Exakt hur det ska gå till är fortfarande oklart, men i uttalandet står det att det att länderna ska diskutera konkreta åtgärder i en rad olika sektorer. Bland annat innehåller listan policys och teknikutveckling för utfasning av fossila bränslen i industri och energiproduktion, ökad användning av förnyelsebar energi och minskade utsläpp från internationell sjö- och flygtransport.
Hur betydelsefull kommer den sakta upptinande relationen mellan USA och Kina bli för världens klimatarbete? Bör vi tillåta oss att känna lite mer hopp? Än så länge är ju det här samarbetet bara ett kort uttalande. Historien har visat att USA och Kina kategoriskt misslyckats med att ta ett ordentligt gemensamt klimatansvar, även om vissa framsteg skedde under slutet av Obamas ämbetsperiod.
Men ändå, när jag tänker tillbaka till förra året – då när USA hade Trump som president – då trodde jag att det här var en omöjlighet. Nu finns det i alla fall ett potentiellt samarbete mellan världens tyngsta stormakter.
För att få reda på om jag borde känna hopp eller inte så kontaktade jag miljöekonomiprofessorn Thomas Sterner igen:
USA och Kina skulle kunna sätt en väldig fart på klimatarbetet – med rejäla nedskärningar i sina utsläpp och ett högt pris på koldioxid i respektive ekonomi, men det är ju en högoddsare. Vi får hoppas att de åtminstone enas om några konkreta steg – till exempel en kraftig begränsning, helst moratorium, för kolkraftverk och kolbrytning, säger Sterner.
Så ja, vi får hoppas att det här samarbetet faktiskt blir lika ambitiöst som det låter i deras uttalande. För det handlar ju trots allt om Kina – som har hälften av världens kolkraft, och USA – vars skyhöga utsläpp per capita ligger på 16,16 ton (genomsnittet i världen är 4,7). Men jag har ändå bestämt att det är legitimt att känna lite hopp en dag som denna!
På regelbunden basis skriver Supermiljöbloggens skribenter krönikor. Fler krönikor och ledare från Supermiljöbloggen hittar du på SMB Opinion.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
