(Tryck ENTER för fler alternativ)
Sökförslag:
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.

Rekordstort ozonhål över Antarktis

Foto: Pixabay

Det har återigen bildats ett ozonhål över Antarktis. Det är både större och tunnare än på länge, vilket ökar risken för hudcancer och klimatpåverkan. Förbjudna ozonnedbrytande ämnen som tar lång tid på sig att försvinna och en kraftig temperaturförändring anses vara orsaken. Det skriver SMHI i en ny rapport.

I början april skrev SMB om att ett oroväckande stort ozonhål hade observerats över Arktis. Det särskilt konstiga med detta var att ozonhål av denna storlek vanligtvis bara uppstår över Antarktis. Det var första gången som ett så stort ozonhål uppstår i Arktis, och därför sågs förtunningen som en tillfällig händelse. Och mycket riktigt, efter ungefär tre veckor hade hålet slutit sig och försvunnit.

Nu är ett rekordstort ozonhål tillbaka, men nu igen över Antarktis. Förbjudna ozonnedbrytande ämnen som tar lång tid på sig att försvinna och en kraftig temperaturförändring anses vara orsaken. Det skriver SHMI på sin hemsida och betonar att man får gå tillbaka till 2006 för att hitta ett lägre värde och ozonhålet är det största sedan 2015. Förra året medförde ovanliga strömnings- och temperaturförhållandena i stratosfären att ozonhålet över Antarktis blev det minsta på över 20 år. I år är förhållandena alltså de omvända.

Med ett kraftigt förtunnat ozonskikt följer en kraftigt ökad UV-strålning vid jordytan, framför allt den skadliga UVB-strålningen, vilket i sin tur har skadliga effekter på både människor och djur. För människor ökar exempelvis risken för hudcancer. Man har även sett att uppkomsten av ozonhål över Antarktis påverkar klimatet vid marken på södra halvklotet. Under främst sommaren på södra halvklotet har man sett förändringar i både vind- och nederbördsfördelningen.

Som ett nästan kusligt sammanträffande i samband med upptäckten och rapporteringen av ozonhålet kom nyheten att kemisten Maria Molina – som var den som löste gåtan med ozonhålet – tragiskt nog gick bort i veckan i en ålder av 77 år. Det var på 1970-talet som Mario Molina upptäckte att de gaser som bland annat användes i sprejflaskor och kylskåp – klorfluorkarboner, eller freoner – bryter ned stratosfärens ozonskikt som skyddar oss från solens skadliga UV-strålar. Det blev början till en lång kamp med kemiindustrin, som banade väg för Montrealprotokollet 1987, där världens länder kom överens om att förbjuda utsläppen av de skadliga gaserna. Molina belönades för sin upptäckt med Nobelpriset i kemi 1995. I en intervju med SvD i december förra året inför Nobelfesten berättade han om kampen för erkännande som även kan överföras till dagens klimatarbete:

Till en början blev vi så klart starkt ifrågasatta och kemiindustrin anställde egna forskare. Men deras studier bekräftade våra resultat. Jag minns tydligt hur det kändes när forskningen blev tydligare och tydligare och kritikernas argument blev svagare och svagare. Till slut höll de med oss, förutom en liten klick som hade betalt för att förneka.

Vikten av detta arbete går inte att betona nog. Det är genom framgångsrika internationella överenskommelser som Montrealprotokollet som utsläppen av ozonnedbrytande ämnen kunnat reduceras kraftigt. Men eftersom dessa ämnen har lång uppehållstid i atmosfären tar det lång tid innan halterna går ner så pass att man ser tydlig återhämtning av ozonskiktet och minskning i ozonhålen. Thomas Carlund, meteorolog på SMHI, förklarar hur långa dessa tidsperspektiv är:

Inte förrän omkring 2060 räknar man med att ozonhalterna är tillbaks på de nivåer som rådde före 1980, förutsatt att de internationella överenskommelserna av utsläppsminskningar följs.

Därmed sätter han fingret på hur viktigt det är att reducera våra utsläpp fortsatt möjligt, eftersom det vi redan släppt ut kommer vi får leva med effekterna av under lång tid. Det är därför glädjande att EU-parlamentet tog ett viktigt steg framåt i veckan när man röstade igenom att minska utsläppen med 60 procent till 2030, istället för 55 procent. Inte tillräckligt, men en viktig signal till omvärlden.

SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

Läs vad vi vill göra
Tipsa!

Tipsa oss

Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.





    SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

    Läs vad vi vill göra
    Du kan nu spara nyheter!

    Lägg till något för att läsa senare eller att kunna återkomma till.

    OBS! De sparas endast i den här webbläsaren.