Så kan byggavfallet bli en resurs i stället för ett problem

Varje år skapar världen 2–3 miljarder ton bygg- och rivningsavfall. Det motsvarar upp till 30 procent av allt avfall människor producerar. En ny studie visar emellertid att vi kan återvinna eller återanvända nästan allt detta material. Ändå sker det inte i dag.

Varför är utgångspunkten i en ny studie genomförd av forskare vid Chennai Institute of Technology i Indien. Den analyserar den globala situationen för bygg- och rivningsavfall genom en omfattande litteraturgenomgång och materialanalys.

Forskarna beskriver hur byggsektorn är en av världens mest resurskrävande branscher, både genom sin avfallsproduktion och genom sitt stora behov av nyutvunna råvaror. I många länder sorteras rivningsmaterial otillräckligt, och stora mängder betong, tegel, glas och andra resurser hamnar direkt på deponi trots att de är möjliga att återvinna. Situationen är särskilt allvarlig i snabbväxande städer där både byggnation och rivning sker i snabb takt.

En stor potential som inte utnyttjas

Studien visar att ungefär 91 procent av en byggnads material kan återvinnas eller återanvändas om hanteringen fungerar optimalt. I dagsläget blir dock enbart 22 procent återvunnet eller återanvänt. Skillnaden är stor mellan nuläget och vad som är möjligt. Forskarna pekar på flera orsaker: bristande sortering, svaga incitament, tekniska hinder och byggnader som inte går att demontera på ett effektivt sätt.

De visar också att mängden byggavfall per kvadratmeter kan minska kraftigt. En siffra på 1,45 ton kan sjunka till 0,16 ton om återvinningen fungerar bättre. Det kräver noggrann sortering, bättre planering och tydliga rutiner för demontering.

Miljöeffekterna av återvinning

Nyproduktion av cement, stål och tegel kräver mycket energi. Processerna släpper ut stora mängder koldioxid. När man istället återvinner eller återanvänder befintliga material minskar både energiförbrukningen och klimatpåverkan. Det minskar också trycket på deponier som redan är hårt belastade.

Studien visar att återvinning också har ekonomiska fördelar. I till exempel Bangladesh kan återvinning av rivningsmaterial ge inkomster på tiotals miljoner dollar varje år. Det visar att miljöarbete och ekonomi kan gå hand i hand.

Därför återvinns och återanvänds så lite – men lösningar finns

Forskarna lyfter flera hinder. Många material går inte att separera när de sitter fast i kraftigt murbruk. Föroreningar sänker därför kvaliteten och gör att företag ofta väljer nytt material i stället. Ett annat hinder är ekonomiskt. I många länder kostar deponi mindre än återvinning, vilket gör att aktörer saknar drivkraft att sortera och ta vara på material.

Branschen brottas också med kunskapsbrist och otydliga regler. Misstron mot återvunnet material är dessutom utbredd, och den försvårar en fungerande andrahandsmarknad – trots att forskning visar att återvunnet material kan hålla lika hög kvalitet som nytt.

För att komma vidare föreslår forskarna flera lösningar. De betonar att byggnader bör planeras så att de går att demontera steg för steg. Det gör återbruk enklare och minskar mängden skadat material. De lyfter också digitala verktyg som kan ge varje byggnadsdel ett ”ID-kort” och göra det lättare att spåra och återvinna material. Dessutom ser de tydligare regler, ekonomiska incitament och bättre utbildning som avgörande steg för att öka återvinningen och skapa en mer effektiv och lönsam marknad för återvunnet byggmaterial.

Hur ser situationen ut i Sverige?

Även om forskningsstudien har ett globalt perspektiv visar svenska rapporter att frågan också är viktig i Sverige. Byggsektorn är en av landets största avfallsproducenter och byggavfall står för hela 25 procent av det totala avfallet i EU. Enligt svensk statistik skapades hela 14,6 miljoner ton bygg- och rivningsavfall år 2020. Det motsvarar ungefär 1,4 ton per person. En stor del består av mineraliskt material som betong, tegel och asfalt.

Statistiska centralbyrån visar att Sverige återvinner 50–55 procent av bygg- och rivningsavfallet. Det är en hög andel jämfört med många andra länder, men långt under den teoretiska potentialen på 91 procent som anges i den nya internationella studien.

Stora skillnader finns mellan hur olika projekt i Sverige hanterar sitt byggavfall, vilket bland annat beskrivits i en rapport från IVL Svenska Miljöinstitutet. Där står att många aktörer lämnar in osorterat material, så kallat blandat avfall. När betong, trä, plast och isolering hamnar i samma fraktion går möjligheten till materialåtervinning ofta förlorad. Det begränsar återvinningsgraden kraftigt och försvårar en effektiv cirkulär hantering.

Vidare visar forskning från Chalmers att bättre planering och samordnad insamling kan öka återvinningen. Samtidigt skriver de att Sveriges stora kapacitet för förbränning av avfall påverkar återvinningsgraden. Energiåtervinning är enkel och billig, vilket ibland tränger undan materialåtervinning.

Vägar framåt

Den internationella forskningsstudien visar att potentialen att minska byggavfallet globalt är mycket stor, och de svenska rapporterna visar att Sverige inte är ett undantag. Teknik, metoder och kunskap finns redan, men utmaningen ligger i att skapa styrning, krav och ekonomiska villkor som gör det lönsamt och naturligt att ta tillvara på material. Om Sverige följer de spår som forskningen pekar på – bättre sortering, smartare design, ökad digitalisering och mer cirkulära affärsmodeller – finns goda möjligheter att kraftigt minska sektorns miljöpåverkan.

Precis som forskarna bakom studien framhåller handlar omställningen i grunden om att förändra synen på bygg- och rivningsavfall: från något som ska bort till något som kan användas igen. När den tankeförändringen slår igenom, globalt och i Sverige, kan byggsektorn bli en stark drivkraft för en mer cirkulär och hållbar samhällsutveckling.