Imorgon går startskottet för COP24 i Katowice. SMB reder ut knäckfrågorna – och berättar varför mötet kallas ”Paris 2.0”.
På måndag drar klimattoppmötet COP24 igång. I två veckor ska världens länder försöka enas kring hur Parisavtalet ska följas upp och genomföras. 2015 möttes världens länder i ett historiskt unikt klimatavtal, där man enades om att den globala uppvärmningen i slutet av seklet inte får överstiga 2 grader, och helst inte över 1,5 grader.
Det är vägen mot det målet som nu ska förhandlas fram i Katowice. Förväntningarna på toppmötet är höga, men förhandlingarna väntas bli extremt tuffa. FN:s klimatchef Patricia Espinosa har kallat COP24 för ”Paris 2.0”, eftersom mötet är helt nödvändigt för att hålla liv i Parisavtalet.
Vad ska göras?
En av de viktigaste punkterna är att leverera en regelbok för hur Parisavtalets löften ska implementeras. Regelverket ska innefatta hur ländernas utsläpp ska följas upp, och hur de faktiska klimateffekterna ska mätas.
En annan huvuduppgift är finansiering av klimatomställningen. I allra bästa fall kan mötet mynna ut i ett nytt finansiellt paket för att stötta omställningen i länder som har små ekonomiska resurser.
Mötet är också en fortsättning på den så kallade Talanoa-dialogen, som går ut på att utvärdera och göra en lägesbedömning av ländernas samlade klimatarbete.
Vilka är hindren?
Risken att förhandlingarna kör fast bedöms vara stor. Den gamla frågan om ansvarsfördelning mellan rika och fattiga länder är fortfarande inte löst. Stora utsläppsjättar som Kina och Indien vill inte ställa upp på att de ska ha samma redovisningskrav som de västländer som historiskt sett stått för stora delar av utsläppen.
Kina och Indien är inte ensamma om att krångla till förhandlingarna. USA:s Donald Trump har hotat med att dra sig ur Parisavtalet, men USA har ändå deltagit vid förberedande förhandlingar under året. Klimatförnekargänget har dessutom fått tillskott av Brasiliens nya president Jair Bolsanero, som även han vill lämna avtalet.
Något annat som ger smolk i bägaren är faktumet att värdlandet är vida känt för sitt obefintliga klimatarbete. Polen storsatsar på kolkraft och är Europas andra största miljöbov, och väntas alltså inte vara pådrivande i förhandlingarna. Ironiskt nog sponsras också hela konferensen av polska kolbolag.
Så, hur kommer det att gå?
Sammantaget återstår många svåra frågor, men att förhandlingsläget verkar inte vara lika besvärligt som i början av året. Under förberedande möten i bland annat Bangkok och Krakow har parterna närmat sig en aning.
Även den gångna helgens G20-möte, där tjugo av världens ledande ekonomier möts, bjöd på försiktigt positiva budskap. 19 av världsledarna bekräftar att de kommer fortsätta arbeta med Parisavtalet, och för första gången någonsin under ett G20-möte nämndes också 1,5-gradersmålet.
Sveriges chefsförhandlare under COP24, Johanna Lissinger Peitz, menar att tiden är knapp. Hon menar dock att det fortfarande finns möjligheter.
– Jag är lätt optimistisk, men det ska inte misstas för att det kommer att bli lätt. Det kommer att vara tuffa förhandlingar i Polen, säger hon till Omvärlden.
SMB bevakar internationell klimatpolitik. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla hemsidan och vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Swisha en slant till 123 270 12 33 för att stötta vårt arbete.
