Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Volkswagen-skandalen kan ha orsakat utsläpp på uppemot en miljon ton föroreningar per år

    Denna vecka avslöjades Volkswagens enorma utsläppsbedrägeri. De har erkänt att de manipulerat utsläppstesterna på 11 miljoner bilar. Utsläppsfusket kan totalt ha orsakat hundratals ton ton kväveoxidutsläpp per år. I Sverige kan  60 000 bilar vara påverkade. 

    Detaljer om hur fusket har gått till är inte helt kända än, men troligen är det kvävereningssystemet som  har manipulerats på dieselbilarna.  Bildatorn har kunnat känna av när den testas och bilens kväveutsläpp har då kunnat bli upp till 40 gånger lägre än vad de är i vanlig trafik, skriver DN.

    Enligt analyser från tidningen The Guardian kan utsläppsfusket har orsakat 237 000- 949 000 ton kväveoxidutsläpp per år. Som jämförelse kan sägas att Västeuropas största kraftverk, Drax i Storbritannien, släpper ut 39 000 ton kväveoxid per år. Bara i Storbritannien bedöms utsläppen från dieselbilar orsaka 5800 dödsfall per år.  Kväveoxider förvärrar problemen för dem som redan har astma eller lungproblem.

    Volkswagen riskerar böter på 18 miljarder dollar och USA:s Justitiedepartement har inlett en brottsundersökning. Den tyska regeringen meddelade idag att Volkswagen även har manipulerat avgastester i Europa, dock är det oklart hur många bilar det handlar om. I Sverige kan det finnas 60 000 bilar som Volkswagen har fuskat med, skriver Svenska Dagbladet.

     

     

     

    Kristdemokraterna anser att Vattenfalls brunkolsverksamhet bör säljas

    Partiet anser samtidigt att krav bör ställas på att verksamheterna i så fall ska drivas vidare med minst lika goda miljökrav som Vattenfall arbetar efter. 

    I samband med att Vattenfall i veckan gjorde klart att samtliga tyska brunkolsrelaterade produktions- och gruvtillgångar samt tio stycken vattenkraftverk är ute till försäljning skrev Penilla Gunther, riksdagsledamot och näringspolitisk talesperson för Kristdemokraterna, på Twitter:

    Vi vill inte att ska äga brunkol, men inte att d säljs heller. Vad göra? Damn if you do, damn if you don’t…

    Supermiljöbloggen mejlade för att höra om hon kunde utveckla resonemanget och säga något mer om hur Kristdemokraterna ser på en försäljning. I sitt svar skriver Penilla Gunther:

    Vattenfall skulle förstås inte ägt dessa verksamheter i Tyskland från början. Men när man nu gör det, så bör de säljas till så marknadsmässiga priser som möjligt.

    Vattenfall anses ju vara en ganska bra ägare, och många i Tyskland har uttryckt farhågor för om verken säljs, för att man är rädd för att få en annan ägare med sämre miljötänk. Men de kraven bör ju kunna ställas vid en försäljning också; att verksamheterna ska drivas vidare i så fall med minst lika goda miljökrav.

    Min kommentar på twitter uttrycker att det blir inte riktigt bra hur Vattenfall än gör, men detta måste vara det minst dåliga i nuläget. Bolaget blöder ju pengar annars, med tanke på förtida nedläggningen av flera kärnkraftverk också.

    Centerpartiet ser Vattenfalls brunkolsförsäljning som ett steg i rätt riktning

    Partiet kommenterar nu nyheten från i tisdags då Vattenfall gjorde klart att potentiella anbudsgivare nu bjuds in att anmäla sitt intresse för bolagets tyska brunkolstillgångar.

    Supermiljöbloggen har frågat Helena Lindahl, riksdagsledamot och näringspolitisk talesperson, hur Centerpartiet ser på att Vattenfall bjuder ut samtliga brunkolsrelaterade produktions- och gruvtillgångar samt tio stycken vattenkraftverk till försäljning. I ett mejl svarar Helena Lindahl:

    Vi litar på att Vattenfalls styrelse gjort en professionell och affärsmässig bedömning innan man bestämde sig för att bjuda ut det ovan nämnda till försäljning. Frågan ligger inte hos riksdagen utan hos regeringen för beslut.

    Centerpartiet har sedan tidigare föreslagit att delar av Vattenfalls Europeiska verksamhet ska säljas. Försäljningen av brunkolsverksamheten är ett steg i rätt riktning mot en mer hållbar inriktning för bolaget.

    ”Vattenfalls beslut ger sur eftersmak”

    Brunkolet borde få stanna i marken, det skriver Ulf Bjereld och Rafael Waters från Socialdemokrater för tro och solidaritet.

    Vattenfall aviserar att de säljer brunkolsverksamheterna i Tyskland. Det är ett i raden av beslut som lämnar en sur eftersmak. Vattenfall fortsätter att vara ur fas med tiden och ur fas med hur ett företag som både ägs av och representerar svenska folket borde bete sig. Brunkolet borde få stanna i marken.

    Inom bostadspolitiken brukar man lite raljant tala om NIMBYS. Förkortningen står för ”not in my backyard”. Det vill säga de som säger visst, bygg gärna fler hus – bara inte just där jag bor. När nu Vattenfall aviserar att de ämnar sälja sin brunkolsverksamhet i Tyskland är det som om Sverige blivit en NIMBY. Vi vill inte ha den enormt miljöförstörande, växthusgasgenerande brunkolsbrytningen hos oss. Vi vill inte heller längre ha den under vårt ansvar. Att däremot sälja den – så att någon annan kan fortsätta bryta brunkol och släppa ut mer koldioxid än vad hela Sverige gör på 24 år – det går bra.

    Vattenfall, som ägs av staten, säger i dag om försäljningen av brunkolsbrytningen i Tyskland: ”Det är ett viktigt steg i Vattenfalls strategi att ställa om energiportföljen”. I Vattenfalls värld är det alltså endast deras egen ”portfölj” som ska ställas om – inte Europas, inte världens. Bygg, förlåt, bryt där borta! – inte på min bakgård, är budskapet och beslutet.

    Vattenfall fortsätter därmed att överraska med beslut som lämnar en sur eftersmak, de fortsätter att vara ur fas med tiden och ur fas med hur ett företag som både ägs av och representerar svenska folket borde bete sig.

    Med tidigare beslut tänker vi främst på köpet av kolverksamheterna i Europa från allra första början, köpet av Nuon, tillsättandet av Nuons VD som VD för Vattenfall och nedläggningen av CCS-verksamheten, med dess teknik som mycket väl kan behövas i den globala energiomställningen.

    Till detta ska alltså nu läggas ytterligare ett tveksamt beslut.

    Kolet står fortfarande för över hälften av världens energianvändning – att fasa ut den är en enorm utmaning. Men att som Vattenfall vilja låta någon annan ta hand om smutsen, nej, det känns inte riktigt rent.

    Vattenfall menar att de renodlar och satsar på det förnybara. Det målet vore intressant att skärskåda genom att få se i siffror hur stor andelen förnybart har varit respektive kommer att bli.

    Regeringen har stolt deklamerat att man vill ta täten och bli världens första fossilfria välfärdssamhälle. Statliga Vattenfalls beslut rimmar minst sagt illa med den ambitionen. En from förhoppning är att regeringen åtminstone kräver omfattande klimatkompensering av Vattenfall. Att marknadsvillkor får övertrumfa vår vetskap om vad som förstör planeten vi bor på, det är kortsiktigt och djupt beklagligt.

    Brunkolet gör sig bäst när det stannar i marken.

    Ulf Bjereld, förbundsordförande
    Rafael Waters, styrelseledamot
    Socialdemokrater för tro och solidaritet

    Matavfall den tredje största klimatboven

    Runt 100 miljoner ton mat går till spillo varje år inom EU, siffror som bara väntas stiga. Nu lanseras ett EU-projekt som syftar till att bromsa den stegrande utvecklingen. 

    Matavfallet är idag den tredje största utsläpparen av klimatgaser. EU:s nya stora satsning ”Resource efficient food and drink for the entire supply chain”, eller Refresh, samlar företag, konsumentorganisationer, universitet och forskningsinstitut för att ta ett helhetsgrepp på problemet med det stora matsvinnet.

    Sammanlagt ingår tolv europeiska länder och Kina i projektet med SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut och IVL Svenska Miljöinstitut som svenska partners.

    – SP leder den del av arbetet som handlar om att beräkna miljöpåverkan och livscykelkostnaderna för olika åtgärder att minska matsvinn och ta tillvara på de restströmmar som ändå uppkommer, berättar Karin Östergren, forskare på enheten Food & Bioscience på SP, Sveriges Tekniska Forskningsinstitut i pressmeddelande från institutet.

    Beräkningar visar att matavfallet om fem år kan ha ökat till hela 120 miljoner ton per år om inget görs.

    – Att minska matavfallet är en av de viktigaste åtgärderna för att minska klimatpåverkan från livsmedelssystemet, säger Karin Östergren.

    Här i Sverige kan vi hitta flera exempel på satsningar som syftar till att tillvarata matavfallet. Stockholm Vatten vill, som Supermiljöbloggen rapporterade om i juni, satsa på att bygga Sveriges största sorteringsanläggning för matavfall för att kunna uppnå målen med att sortera 50 procent till 2018 och 70 procent till 2020.

    Annat positivt exempel återfinns i Uppsala där det redan finns ett utvecklat system där komposten sorteras separat redan i hushållen för att sen förvandlas till bland annat biogas som driver stadens bussar, fjärrvärme och biogödsel.

    Imorgon kan ni läsa ytterligare om matsvinnet i inlägget ”Roliga grönsaker börjar säljas i matbutiken”.

    Lasse Gustavsson, Oceana: ”EU:s fiskefartyg bör följa samma normer oavsett var de fiskar”

    Öppenhet är en nyckelfaktor för att utrota olagligt fiske och säkerställa hållbart fiske, det skriver Lasse Gustavsson, VD på Oceana Europa.

    Mänskligheten har fiskat minst 40 000 år och närmare 500 miljoner människor runt om i världen är i dag beroende av havet som sin primära proteinkälla. På grund av omfattande överfiske de senaste 30 åren har fisken i havet minskat kraftigt och därmed vår förmåga att föda en växande världsbefolkning. Levande hav och väl förvaltade fiskbestånd kan föda en miljard människor varje dag. Jag delar därför Linnéa Engströms (MP) uppfattning om att vinsterna med en bättre havsmiljö är enorma.

    I sin artikel (SMB Debatt 22/9) efterfrågar Engström information om vilka EU-fartyg som fiskar i afrikanska vatten. Den goda nyheten är att informationen finns tillgänglig for alla sedan i somras, tack vare ett initiativ från Oceana, Environmental Justice Foundation och WWF.

    Oceana, Environmental Justice Foundation och WWF har skapat en en hemsida med en sökbar databas där vi har identifierat 15 264 EU-fartyg som fiskat med tillstånd utanför EU mellan 2010-2014. Informationen baseras på statistik som vi har fått från den Europeiska kommissionen efter intensiva påtryckningar. De uppgifter som lämnats av kommissionen presenteras på ett tillgängligt sätt på whofishesfar.org. Användare kan söka på fartygets namn, flaggstaten, år eller typ av avtal.

    Detta är första gången som denna information har offentliggjorts. Det var tidigare okänt hur många fartyg som hade tillstånd att fiska utanför EU, vad de hette och var och när de har tillstånd att fiska.

    Databasen är ett viktigt steg mot ökad öppenhet. Men mer behöver göras;

    • För det första bör kommissionen göra ett tydligt åtagande att regelbundet offentliggöra denna information om vem som fiskar utanför EU.
    • För det andra bör informationen omfatta en analys av fiskeverksamheten i syfte att identifiera vem som fiskar, vad som fiskas , var man fiskar och med vilken kapacitet.
    • För det tredje, bör även avtal om privata avtal mellan EU-aktörer och länder utanför EU innefattas.

    Privata avtal mellan fartygsägare och kuststater som tillåter fiske i vatten utanför EU är inte kända i dag eftersom dessa inte rapporteras till Europeiska kommissionen. Det är nödvändigt att medlemsstaterna ökar insynen och ansvarsskyldigheten för privata avtal.

    Öppenhet är en nyckelfaktor för att utrota olagligt fiske och säkerställa hållbart fiske. Detta är särskilt relevant för europeiska fartyg som har fått tillstånd att fiska utanför EU. För att säkerställa hållbarhet fiske på global nivå bör EU:s fiskefartyg följa samma sociala och miljömässiga normer oavsett var eller hur de fiskar.

    Lasse Gustavsson, VD Oceana Europa

    ”Sverige bjuder ut klimatet till högstbjudande två månader innan Paris”

    Hård kritik mot regeringen efter att Vattenfall meddelat att man avser sälja samtliga brunkolsrelaterade produktions- och gruvtillgångar i Tyskland.

    I dag meddelade det svenska statliga energibolaget att potentiella anbudsgivare nu bjuds in att anmäla sitt intresse för Vattenfalls tyska brunkolstillgångar.

    Kritiken lät inte vänta på sig.

    På Twitter skriver Rolf Lindahl, kampanjledare på Greenpeace:

    Sverige bjuder ut klimatet till högstbjudande två månader innan Paris.

    Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets ledare, skriver:

    Om regeringen låter Vattenfall sälja det tyska brunkolet så säljer de samtidigt sin trovärdighet i klimatpolitiken.

    Om det blir någon affär återstår förstås att se. Ingvar Mattsson, energianalytiker på Swedbank, säger i en intervju med SvD Näringsliv:

    – Jag vill inte använda ordet mardröm men det är inte roligt att vara säljare i det här läget. Det är som att sälja en begagnad bil där det ingår i kontraktet att den inte får användas.

     

    Läs mer om frågan:

    Dagens Nyheter: V: En skämskudde för Sverige

    SvD Näringsliv: Vattenfalls vd tiger om brunkolsköpare

    Sveriges Radio Ekot: Vattenfall säljer brunkol

    Sydsvenskan: Analys: Åsa Romsons stora klimatnederlag

     

    Reaktor i Oskarshamn nere i fem veckor

    Driftstoppet skedde efter ett luftläckage in till kondensorn. Anläggningen bedöms kunna återtas i drift under onsdagen.

    Det var den 18 augusti som OKG meddelade att O1 tagits ur drift på grund av ett luftläckage in till kondensorn. Felsökning påbörjades och först nyligen kunde OKG meddela att en lösning hittats. På sin hemsida skriver OKG:

    Det luftläckage i kondensorn som orsakat pågående driftstopp har lokaliserats och reparationsarbete pågår. Anläggningen bedöms kunna återtas i drift under onsdagen.

    Linnéa Engström (MP): ”Vinsterna med en bättre havsmiljö är enorma”

    Men dagens efterfrågan på fisk i rika länder är ett hot mot livsmedelssäkerheten i fattigare länder, skriver Linnéa Engström, EU-parlamentariker för Miljöpartiet.

    Vad ska man göra när man hör ännu en dålig nyhet om havet? Till exempel den rapport som WWF släppte förra veckan om att närmare hälften av bland annat fiskar och ryggradsdjur i haven har försvunnit de senaste 40 åren.

    Som politiker finns det bara en sak att göra: skrida till verket för att skapa goda nyheter i stället. För det går faktiskt att få havet att må bra igen. På många håll runtom i världen har man lyckats få utarmade fiskbestånd att återhämta sig genom att minska fångsterna ett tag eller inrätta skyddade havsområden helt utan fiske.

    Jag sticker inte under stol med att utmaningen är stor. Men vinsterna med en bättre havsmiljö är också enorma. Med mer fisk i havet och friska ekosystem följer också ett bättre liv för människor i tätbefolkade kustområden runtom i världen. Hundratals miljoner människor i fattiga länder är beroende av fisk som den viktigaste proteinkällan.

    Konkurrensen om fisken är stor. Efterfrågan på fisk i rika länder i dag hotar livsmedelssäkerheten i fattigare länder, eftersom EU, Kina, Ryssland, Japan, Korea och många andra länder har fiskeflottor som är aktiva runtom i världen.

    De senaste åren har EU tagit flera steg för att det globala fisket ska bli mer hållbart. Bland annat gäller nu principen att i EU:s fiskeavtal med andra länder ska EU-fartyg bara få tillgång till ett vetenskapligt bevisat överskott av fisk som lokalbefolkningen inte kan utnyttja.

    Men mycket återstår innan EU:s internationella fiskeflotta verkligen kan anses vara ett föredöme.

    Just nu leder jag arbetet i EU-parlamentet med att skriva en resolution där vi utvärderar de förändringar som har gjorts av EU:s internationella fiskeripolitik, och där vi för fram krav på hur den kan förbättras. En av de saker jag kommer att lägga vikt vid i det arbetet är att skapa bättre öppenhet inom fisket och att påvisa allt det fiske som utgörs av privata företag och konstellationer, utanför EU:s avtal.

    I dag saknas nämligen information om vilka fartyg som genom EU:s fiskeriavtal har tillstånd att fiska i afrikanska länders vatten och hur mycket fisk de fångar. Den enda information som finns offentligt tillgänglig i EU:s fiskeavtal är hur mycket fisk som EU-fartygen fångar totalt.

    Jag anser att EU-kommissionen bör samla in och publicera data om EU-fartyg som är verksamma runtom i världen. Det skulle i sin tur sätta press på andra fiskenationer att komma fram i ljuset. Mer transparens bidrar till att stävja korruption, och därmed stärker man rättssäkerhet och demokrati.

    IUU-lagstiftningen (illegalt, orapporterat och oreglerat fiske) från 2010, har haft och har fortfarande en enorm betydelse för att komma tillrätta med illegalt fångad fisk som exporteras till Europa. En indirekt effekt har blivit att även trafficking och slaveri inom fiskesektorn kommit i dagen, som i fallet med Thailand. IUU-lagstiftningen är unik genom att den i dag är den den enda lagstiftning som egentligen på ett praktiskt plan kan stoppa handelsavtal och sätta press på landet att skärpa upp både miljölagstiftning och anti-trafficking arbete.

    Thailand fick ett gult kort för sitt illegala fiske under våren 2015. Får de ett rött kort enligt IUU-förordningen så väntar handelsstopp till EU. Thailand är världens tredje största exportör av fiskeprodukter. Det här hotet har fått landet att vidta långgående åtgärder för att komma tillrätta med både människohandel och miljöbrott. Men många är tveksamma till om det räcker.

    I en värld där mänskliga rättigheter och miljöhänsyn i princip alltid får ge vika för ekonomiska intressen kan inte IUU-lagstiftningen ses som något annat än ett smärre under.

    Linnéa Engström (MP), EU-parlamentariker och vice ordförande i fiskeriutskottet i Europaparlamentet

    Friluftskläder – en fara för miljön?

    Mycket av dagens friluftskläder innehåller kemikalier som är både långlivade och svårnedbrytbara i naturen. Greenpeace har gjort en undersökning där de uppmätt betydande halter av kemikaliegruppen PFAS under åtta expeditioner på tre olika kontinenter.

    PFAS, perfluoroalkyl sulfonates, är en grupp kemikalier som har både vatten- och fettavvisande egenskaper och därför ofta används i både friluftskläder och andra produkter. Greenpeace har gjort en undersökning angående användning av PFAS i friluftskläder. I och med att bra friluftsplagg gärna ska vara just vattenavvisande leder detta till att många stora företag fortfarande använder dessa ämnen i sin produktion, vilket i sin tur leder till att de hittas långt ut i naturen, långt från närmsta samhälle. De sprids både vid tvättning, tillverkning och användning av kläderna. Ofta kan man dessutom hitta höga halter av dessa kemikalier omkring flygplatser då ämnena används i bland annat brandskum, något som SMB skrev om i vintras.

    Vissa friluftsföretag har helt fasat ut användningen av PFAS, medan andra är på god väg. Greenpeace uppmanar nu resterande företag att gå samma väg och fasa ut sin användning av PFAS i friluftskläder för att skona miljön.

    Den här industrin använder ofta de här fantastiska naturbilderna i sin marknadsföring och vi tror inte att de här företagen vill vara med och sprida långlivade och i bland till och med skadliga kemikalier via sådana här produkter, säger Therese Jacobson i en artikel för SvD, ekotoxikolog och ansvarig för miljögiftsfrågor på Greenpeace och tillägger: Och vi tror absolut inte att de som köper de här produkterna vill vara med och sprida de här kemikalierna till just den natur som man tycker är så fantastisk.


    PFAS, eller perfluorerade ämnen, är en grupp kemikalier som har de positiva egenskaperna att de är både vattenavstötande och fettavvisande. Detta har industrierna utnyttjat sedan 1950-talet till en lång rad produkter. Det dröjde länge, ända in på 2000-talet, innan man insåg nackdelarna med kemikalierna – de är både långlivade och svårnedbrytbara i naturen.

    På grund av sina egenskaper ackumuleras de i näringskedjorna och kan ge upphov till flera olika problem, bland annat leverskador, försämrad reproduktionsförmåga och försvagat immunförsvar. En undergrupp till PFAS ingår numer i den stora gruppen POP, persistent organic pollutants, vars kriterier är att de:

    1. Är persistenta,
    2. Bioackumuleras i näringskedjan,
    3. Har potential att förflytta sig långt, och
    4. Är giftiga

    EU:s position inför Paris klar

    Klimat- och miljöminister Åsa Romson anser att EU kommer behöva öka sitt klimatarbete framöver. 

    EU:s medlemsländer kunde i går, på ett extrainsatt miljörådsmöte, enas om sin gemensamma förhandlingslinje inför de internationella klimatförhandlingarna i Paris i december, det här rapporterar bland annat TT Nyhetsbyrån om.

    I ett pressmeddelande skriver regeringen att EU-länderna bland annat enats om att en återkommande översyn av ländernas åtaganden ska skrivas in i ett kommande avtal, något man vill ska ske vart femte år.

    – EU:s klimat- och miljöministrar har nu tagit en stark förhandlingsposition inför klimattoppmötet med krav på en ambitiös process som binder alla länder, säger klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP) i pressmeddelandet.

    I en intervju med Sveriges radios Ekot får Åsa Romson en fråga om EU:s utsläppsmål till år 2030, som innebär en minskning med 40 procent jämfört med 1990 års nivåer:

    – Det är internationellt sett en ambitiös inriktning. Men sett utifrån vetenskapen kommer EU, precis som andra länder, att behöva öka sitt klimatarbete framöver. Det vet vi, säger Åsa Romson till Ekot.

    Liknande tongångar hörs från Mikael Karlsson, ordförande i European Environmental Bureau, som skriver i en kommentar på Facebook med anledning av gårdagens möte:

    Idag tog EU:s miljöministrar ett kliv till i klimatfrågan inför Parismötet. Sverige och Åsa Romson tillhörde de pådrivande. Det är bra att EU flyttar positionerna i rätt riktning men det går sakta. Slutsatserna räcker inte heller på långa vägar för att EU ska ta sin del av ansvaret för att undvika en kostsam global uppvärmning på 2 grader.

    Förra året pratade tidningen ETC med professor Johan Rockström (ej publicerad på webben) om just 2030-målet. Då lät det så här:

    Sett till din bedömning av vetenskapen, vad borde EU:s 28 medlemsländer ha för mål till år 2030 för att vi ska ha en rimlig chans att hålla den globala temperaturökningen under två grader?

    – Det enkla svaret är att vi med god säkerhet vet att världens utsläpp av växthusgaser måste minska med i storleksordningen 80 procent till 2050 jämfört med 1990. Och för att vi ska ha en chans att nå dit så behöver EU ha ett mål på minst 60 procent till 2030. Det är ett absolut minimum och det är helt nödvändigt om man tar hänsyn till det faktum att det kommer vara nio miljarder människor på jorden 2050 och att världsekonomin kommer tredubblas till dess.

    – Men sedan finns det också en analys som pekar på att inte ens det räcker, på långa vägar. För om det visar sig, vilket allting tyder på, att vi samtidigt rör oss mot sex miljarder människor som år 2050 kommer ha en genomsnittlig köpkraft som en europé – det vill säga, om vi bejakar rätten till utveckling i Kina och i Indien, i de afrikanska nationerna och i Latinamerika – då behöver EU nå 100 procent till 2030.

    Ojnare blir Natura 2000-område – Står Gallók på tur att fredas?

    Även i Jokkmokk krockar gruvplanerna med höga naturvärden när gruvbolaget vill bryta järnmalm i hjärtat av Natura 2000-området Jelka-Rimakåbbå. Det är dags att också Gallók utanför Jokkmokk fredas från gruvplanerna, menar aktivister.

    Ska framgången på Gotland smitta av sig till andra områden som också hotas av gruvor, men där protesterna inte fått samma genombrott i media? Det undrar bland annat den samiska aktivisten Tor Lundberg Tourda, som kämpar för att rädda området Gallók, det samiska namnet för Kallak, från att exploateras av en stor järnmalmsgruva.

    Sedan 2013 har samiska aktivister arbetat tillsammans med miljöaktivister för att stoppa företaget Jokkmokk Iron Mines, som ägs av brittiska Beowulf Mining, från att anlägga en gruva på samebyarna Jåkkhåkaska och Sirges renbetesmarker. Också i Rönnbäck utanför Tärnaby i Västerbotten fortsätter kampen mot en nickelgruva i Ume Älv, liksom motståndet mot Tasman Minerals planer på att gräva efter sällsynta jordartsmetaller i Norra Kärr utanför Gränna vid Vätterns strand.

    Nu kämpar eldsjälar och aktivister med att uppmärksamma Bolidens planer på att öppna en koppargruva i Laver utanför Älvsbyn i Norrbotten. Delar av området är av riksintresse för samebyn Semigvar-Njarg, och går under Piteälvens Natura 2000-skydd. Mineralen ska brytas i ett dagbrott, det vill säga en gruva ovan jord. Dagbrott har betydligt större miljöpåverkan än underjordiska gruvor. Ett område på 5000 hektar ska hägnas in, och det giftiga slammet ska förvaras i en dam som är två och en halv kilometer bred och sju kilometer lång.

    Risken för vattentäkten för 37500 Pitebor är överhängande. Det är inte frågan om om dammen brister, utan när. Av nio dammhaverier i Sverige har Boliden varit upphov till sju, säger Tor Lundberg Tourda.

    I Jokkmokk och i Rönnbäck grundar sig motståndet till stor del i att det är samerna som har rätt att använda marken, och att gruvorna omöjliggör renskötseln. I maj kom ett beslut från FN:s rasdiskrimineringskommitté (CERD) som säger att gruvtillståndet i Rönnbäcken kränker Samebyn Vapstens egendomsrätt. Gruvplanerna ligger sedan dess på is. Förra månaden besöktes orten av FN:s speciella sändebud i frågor som rör ursprungsfolks rättigheter. Victoria Tauli-Corpuz, som sändebudet heter, vidhöll att Sverige bryter mot de mänskliga rättigheterna genom att vägra att ratificera ILO 169, FN:s konvention om ursprungsfolks rättigheter.

    Gemensamt för motståndet är kritiken mot kortsiktigheten i gruvpolitiken. En gruva innebär ett oåterkalleligt och riskfyllt ingrepp i naturen, medan den ekonomiska vinsten mäts i endast ett par decennium. Att bevara den biologiska mångfalden är en av vår tids mest akuta utmaningar. Att avverka artrik skog för att anlägga en gruva som snart blir olönsam är därför ett förödande beslut, menar kritikerna.

    Också vattnet är en ödesfråga. I Jokkmokk, Rönnbäck och Norra Kärr ligger de planerade gruvorna i områden där de vid en olycka riskerar att förgifta stora färskvattentäkter. Då rent vatten mycket snart är en global bristvara, och då gruvföretagen sällan lägger tillräckligt med resurser på att städa efter sig i händelse av konkurs, menar man också att gruvpolitiken är ansvarslös ur vattensäkerhetssynpunkt.

    Just nu visas vandringsutställningen ”Om gruvan kommer” på Piteå konsthall. Utställningen lyfter de tilltänkta gruvornas miljöpåverkan såväl som konsekvenserna för rennäringen och ortsbefolkningen.

    ”Primitivt att det inte ger böter”

    Mikael Karlsson, ordförande i European Environmental Bureau, menar att det är dags för en kampanj som får folk att sluta slänga fimpar på marken. 

    Nyligen skrev Håll Sverige Rents vd Johanna Ragnartz på SMB debatt att politikerna i Sverige måste se till att inkludera cigarettfimpar, tuggummin och annat småskräp i nedskräpningsboten. Omkring en miljard fimpar slängs varje år på våra gator och torg, men ändå är fimpen undantagen i den nedskräpningsbot som infördes för fyra år sedan.

    På Twitter skriver nu Mikael Karlsson, ordförande i European Environmental Bureau, att det är dags för en kampanj i frågan:

    Fy så irriterande när folk slänger miljögiftiga fimpar, som ofta hamnar i havet. Primitivt att det inte ger böter. Dags för kampanj!

    10 röster om Naturvårdsverkets nya generaldirektör

    I går blev det klart att Björn Risinger tar över ansvaret för Naturvårdsverket, den myndighet i Sverige som har överblick över hur miljön mår och hur miljöarbetet går.

    Ända sedan i december förra året, när dåvarande generaldirektör Maria Ågren meddelade att hon inte avsåg att förlänga tjänsten då hennes uppdrag löpte ut i februari, har ovissheten varit stor, och det har spekuleras vilt om vem som skulle ta över.

    Efter att nyheten i går kommunicerades ut av regeringen har gratulationerna till Björn Risinger, som i dag jobbar som generaldirektör på Havs- och vattenmyndigheten, HaV, strömmat in på Twitter. Supermiljöbloggen har samlat tio kommentarer om utnämningen:

    Johan Kuylenstierna, Stockholm Environment Institute:

    Strålande att utse @Bjorn_Risinger till ny GD för @naturvardsverk – en stark, stabil och självständig ledare är vad som behövs!

    Åsa-Britt Karlsson, Statens geotekniska institut:

    Stort grattis till Naturvårdsverket och @Bjorn_Risinger En utmärkt utnämning av en mycket kompetent GD-kollega.

    Håkan Wirtén, Världsnaturfonden WWF:

    Grattis @Bjorn_Risinger till GD-tjänsten Naturvårdsverket. Ser fram mot god dialog. Stort lycka till! Fnns mycket att göra 🙂

    Mikael Karlsson, European Envirnomental Bureau:

    Ett mycket bra beslut att utse @Bjorn_Risinger tycker jag!

    Nina Ekelund, Hagainitiativet:

    @asaromson @Bjorn_Risinger Grattis! Vilket bra val av generaldirektör!

    Mattias Goldmann, Fores:

    Grattis @Bjorn_Risinger ny GD @naturvardsverk Bra val @asaromson – räknar med en stark kraft i klimatarbetet!

    Sindre Langaas, Norwegian Institute for Water Research:

    Grattis @Bjorn_Risinger som ny GD för @naturvardsverk ! Tråkigt för havs- och vattenområdet dock som förlorar en klok o strategisk kraft!

    Johan Hultberg, Moderaterna:

    Bra val av @Bjorn_Risinger som ny GD för @naturvardsverk men bedrövligt lång väntan. Hur länge dröjer det nu innan HaV får ny gd?

    Igår hölls en pressträff i Naturvårdsverkets lokaler i Stockholm. Läs en intervju med Björn Risinger i Miljöaktuellt.

     

     

    Regeringen miljardsatsar på klimatet

    Igår presenterade regeringen en satsning på totalt 4,5 miljarder kronor för klimatet i budgetpropositionen för 2016. Satsningarna delas upp på fem teman: Förnybar energi, internationella insatser, fossilfria resor, hela Sverige ska med och förorenaren betalar. Vi har sammanfattat satsningen och även samlat några kommentarer om den. 

    Satsningen

    • Inom förnybar energi förstärker regeringen solinvesteringsstödet och satsar totalt 1,4 miljarder på solceller fram till 2019. Utöver det satsas 175 miljoner 2016-2019 på stöd till energilagring av egenproducerad el och ett nationellt forum för smarta elnät ska startas.
    • Inom fossilfria resor märks satsning på 1,24 miljarder 2016-2018 på förstärkt järnvägsunderhåll, 860 miljoner kronor 2016-2019 på kollektivtrafik i landsbyggd, 94 miljoner kronor på supermiljöbilspremie,  350 miljoner kronor 2016-2019 i stöd till elbussar och 100 miljoner kronor 2015-2016 på cykelstrategi.
    • Inom temat Hela Sverige ska med satsar regeringen 600 miljoner kronor per år 2016-2018 på klimatklivet som innebär att ”kommuner, företag, organisationer m.fl. kan ansöka om investeringsstöd för åtgärder som minskar klimatpåverkan, såsom exempelvis satsningar på biogas.” Budgeten innebär också att det satsas ytterligare 110 miljoner 2016-2019 på klimatanpassning och ytterligare 62 miljoner 2016-2019 på miljöteknik. Utöver det ska en strategi för hållbar konsumtion tas fram.
    • Inom temat förorenaren betalar höjer regeringen bensinskatten med 48 öre per liter och dieselskatten med 53 öre per liter från och med den 1 januari 2016. Men jord och skogsbruket får rabatt på koldioxidskatten med cirka 300 miljoner kronor 2016.
    • Inom internationella insatser satsas det bland annat 500 miljoner kronor per år 2016-2019 på klimatfinansiering i utvecklingsländer. Sverige blir därmed det land som satsar mest pengar per person på FN:s gröna klimatfond, enligt regeringen.

    Budgeten bygger på en överenskommelse mellan regeringen och Vänsterpartiet.

    Kommentarer

    Centerpartiet passar i ett pressmeddelande på att kritisera regeringens skattehöjning på sol och el. Den energipolitiska talespersonen Rickard Nordin säger:
    Vi har under året sett regeringen presentera förslag på energiskatt för sol- och vindel för egen produktion. Man höjer skatten på förnybar el med 194 miljoner kronor. De ger med ena handen, men tar med den andra. Dessutom nästan halverar man ROT-avdraget, som med fördel kan användas för att installera solceller.
    Från Greenpeace får satsningen både ris och ros. Annica Jacobsson, chef för Greenpeace i Sverige, säger att det är bra att regeringen satsar på solenergi och det internationella klimatarbetet, men säger också att:
    Vi välkomnar visionen om att Sverige ska bli en fossilfri nation. De investeringar som presenterades idag är tyvärr långt ifrån vad vetenskapen säger behövs för att hejda den globala uppvärmningen. Sveriges klimatmål är för lågt satt från början och de åtgärder som nu görs i budgeten räcker inte ens till för att uppnå det.
    Naturskyddsföreningen är också glada över solenergisatsningen men samtidigt besvikna över att det inte fanns tydligare styrmedel för att göra transporterna fossilfria. Om miljöskatterna säger Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson att:
    Det är bra att regeringen höjer miljöskatterna för att finansiera sina reformer, men på måndag när hela budgeten presenteras får vi se om vårt skattesystem blir grönare eller gråare. Det är viktigt att miljöskatterna blir en större andel av det totala skattetrycket, om vi skall nå alla våra miljömål.

    Smältande isar gör att isbjörnar svälter ihjäl

    Bilden på den svältande isbjörnshonan som fotografen Kerstin Langenberger tog under en av sina resor till Svalbard chockar nu omvärlden. Förhoppningsvis blir det en ögonöppnare för samhället att tiden håller på att rinna ut. 

    Dagligen kommer alarmerande forskarrapporter om ökad medeltemperatur, höjda havsnivåer och torka runt om i världen. Rapporterna duggar tätt och börjar bli något man inte längre höjer ögonbrynen åt. Isbjörnen har blivit en symbol för de klimatförändringar som nu sker i Arktis, men det är svårt att ta in och ta till sig något man konkret inte ser. Bilden på den svältande isbjörnshonan på Svalbard som spridits i sociala medier de senaste dagarna har blivit en ögonöppnare för många, framförallt då bildens fotograf Kerstin Langenberger kopplar isbjörnens skick till de smältande isarna orsakade av dagens klimatförändringar.

    Kerstin Langenberger skriver på sin facebooksida om de upplevelser och den hemska verklighet hon möts av på sin resa till Svalbard.

    Jag ser glaciärerna kalva och dra sig tillbaka dussintals till hundratals meter varje år. Jag ser packisen försvinna i rekordfart. Ja, jag har sett björnar i bra form – men jag har också sett döda och svältande isbjörnar. Björnar som vandrar längs strandkanterna, letande efter mat, björnar som försöker jaga renar, äta fågelägg, mossa och sjögräs. Och jag förstod att de tjocka björnarna är i princip bara hanar som stannar på packisen hela året runt. Honorna, å andra sidan, som har sitt bo på land för att föda sina ungar, är ofta smala. Med packisen som drar sig tillbaka längre och längre norrut varje år, tenderar de att bli fast på land där det inte finns så mycket mat.

     

    Många marina bestånd har försvunnit från våra hav

    Allt fler marina bestånd försvinner från våra hav. En ny rapport från Världsnaturfonden (WWF) menar på att närmare hälften av populationerna av marina fiskar och ryggradsdjur har försvunnit de senaste 40 åren.

    Enligt en ny rapport som släpps av WWF idag har i snitt närmare hälften av bland annat fiskar och ryggradsdjur i haven försvunnit sen 1970-talet. Framförallt kan försvinnandet kopplas till ohållbart fiske av många bestånd, förstörda livsmiljöer, varmare samt försurade hav. Den globala kartläggningen baseras på drygt 5800 populationer av 1234 arter, vilket visar en nedgång på i snitt 49 procent. För vissa arter, som makrill och tonfisk, är nedgången mycket större.

    Miljön i haven har försämrats dramatiskt. Om det som skedde under den glittrande blå ytan inträffade på land skulle det orsaka ramaskri. Nu krävs krafttag för att bevara ett rikt liv och säkra havens livsnödvändiga resurser för mänskligheten, säger Håkan Wirtén, generalsekreterare för Världsnaturfonden WWF.

    Bottentrålning och en fiskeflotta som är mer än dubbelt så stor än vad som är hållbart blir en stor påfrestning på de populationer som är kopplade till haven. En stor del av världshavens korallrev och andra rika livsmiljöer har också en stor påverkan på minskade populationer. Sjögräsängar, mangroveskogar och förstörda djuphavsbottnar är några exempel.

    Haven är oerhört viktiga för oss. Om havens ekosystem kollapsar får det allvarliga konsekvenser för vår livsmedelsförsörjning, för fattigdomsbekämpning, arbetstillfällen och ekonomisk utveckling, säger Åsa Ranung, chef för vattenmiljö på Världsnaturfonden WWF.

    Haven står även för stor del av jordens syreproduktion och tar upp mycket av den koldioxid som människan släpper ut och fungerar därigenom som en buffert. Trots den dystra rapporten finns dock fortfarande hopp, nu närmast FN:s hållbarhetsmål som ska fastslås i New York i slutet av september. SMB skrev om målen tidigare i somras.

    Den goda nyheten är att det finns lösningar. Vi vet vad som behöver göras och vilken nytta ett friskt hav ger oss. Att satsa på havsmiljön är en smart och nödvändig investering för det mänskliga samhället, säger Håkan Wirtén.

    Statsministern om Rockströms förslag: Bollen ligger hos Miljömålsberedningen

    Stefan Löfven säger till Supermiljöbloggen att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Hur snabbt det ska gå är upp till de sju politikerna i Miljömålsberedningen.

    I dag presenterade regeringen vilka satsningar inom klimat- och energiområdet (pdf) som kommer finnas med i höstens budget, som publiceras i sin helhet i nästa vecka. I sin regeringsförklaring under gårdagen gjorde statsminister Stefan Löfven (S) klart att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer, något han upprepade under en pressträff (webbsänd) i Stockholm i dag.

    – Det gör vi inte bara för att det är moraliskt rätt gentemot barn och barnbarn och oss alla. Utan vi gör det lika mycket för att det är ekonomiskt smart och bidrar i vår jobbagenda, sa statsministern bland annat.

    Supermiljöbloggen fanns på plats och passade på att fråga Stefan Löfven hur han ser på professor Johan Rockströms förslag att Sverige borde sikta på att bli – inte ett av de första – utan det första fossilfria välfärdslandet i världen. Statsministern svarade att bollen just nu ligger hos Miljömålsberedningen, den parlamentariska grupp som i januari fick i uppdrag (pdf) av regeringen att till nästa år föreslå hur det kan utformas ett klimatpolitiskt ramverk och en strategi för en samlad och långsiktig klimatpolitik.

    – Det har funnits en för dålig struktur på målsättningarna. Nu går man igenom det här noggrant för att se hur vi kan ta oss framåt, och vilka delmål vi kan sätta upp, säger Stefan Löfven till Supermiljöbloggen.

    Syftet med Miljömålsberedningen, som inrättades 2010, är just att nå en bred politisk samsyn kring några av de svåraste områdena inom miljöpolitiken. Miljömålsberedningen är sammansatt av ledamöter från sju av riksdagspartierna, samt sakkunniga utsedda av regeringen.

    Ledamöter
    Ordförande: Anders Wijkman
    Rickard Nordin (C)
    Lars Tysklind (FP)
    Irene Oskarsson (KD)
    Johan Hultberg (M)
    Stina Bergström (MP)
    Matilda Ernkrans (S)
    Jens Holm (V)

    Sakkunniga
    Maria Sunér Fleming (Svenskt Näringsliv)
    Sven-Erik Hammar (Lantbrukarnas Riksförbund)
    Johanna Sandahl (Naturskyddsföreningen)
    Eva Thörnelöf (Naturvårdsverket)
    Lovisa Hagberg (Världsnaturfonden WWF)
    Lisbeth Schultze (Länsstyrelsen i Västra Götalands län)
    Ann-Sofie Eriksson (Sveriges Kommuner och Landsting)
    Maria Gardfjell (Uppsala kommun)
    Klas Lundberg (SSAB)
    Nina Ekelund (Hagainitiativet)
    Johan Hall (LO)

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.