Den klimatpsykologiska paradoxen – varför händer inget?

Trots domedagsperspektiv och nya vetenskapliga bevis för klimatkrisens allvarliga konsekvenser så går omställningen i samhället sakta. Varför händer inget? I sin bok What we think about when we try not to think about global warming beskriver den norske psykologen och ekonomen Per Espen Stoknes den klimatpsykologiska paradoxens fem barriärer — och hur vi kan bryta oss igenom dem.
Stoknes, som leder Centrum för grön tillväxt på Handelshögskolan i Oslo, skrev boken med frustrerade klimatforskare, journalister och vanliga klimatengagerade människor som vill se förändring i en omställning som går så trögt. Han sökte förklaringar genom att koka ned resultaten från ett flertal studier inom psykologi, sociologi och socialantropologi.
I sin bok beskriver Stoknes fem olika barriärer som hindrar oss från att ta in obekväm vetenskaplig information och hur vi kan ta oss genom dem för att komma ifatt verkligheten. För att vara lättare att komma ihåg börjar alla barriärer på bokstaven ”D”.
Det vanligaste sättet att försöka bryta barriärerna har varit att presentera mer och starkare fakta. Men det fungerar inte, enligt Stoknes, snarare stärker det försvaren.
Det handlar istället om att göra klimatfrågan nära och personlig i stället för avlägsen och abstrakt. Sociala normer och nätverk är viktiga, menar Stoknes. Till exempel har solcellspaneler i villaområden visat sig ha en smittsam effekt. Direkt feedback som visar att det vi gör betyder något fungerar bättre än svårtolkad statistik.
En annan slutsats är att klimatsmarta beslut ska vara enkla att fatta för att lösa problemet med dissonans. Om standardinställningen på skrivare är dubbelsidig utskrift blir det ett naturligt val. Konsumenter kan få bättre information om elförbrukning i affärerna. Torkskåpet som kostar mest kan vara billigast på sikt – och klimatvinsten kommer på köpet.
I stället för katastrofscenarier kan åtgärder kopplas till hälsa och att försäkra samhället mot risker. Människor skapar mening i sina liv genom berättelser. När det gäller klimatförändringen har domedagsperspektivet dominerat, anser Stoknes.
Visionerna liknar helvetet i västerländsk kristendom, vi brinner för att vi syndat. Vi behöver nya berättelser, som fungerar för olika grupper. Sådana har också börjat växa fram.
För att uppmuntra till handling behövs nya berättelser om klimatet. Det kan handla om mål för utveckling som fokuserar på livskvalitet snarare än pengar och en natursyn som handlar mer om ansvarsfullt förvaltande än utnyttjande. Återförvildande, att göra stadsområden mer attraktiva genom mer utrymme för natur, är ett exempel. Det handlar om att erkänna en smärtsam verklighet och samtidigt aktivt röra sig mot en positiv framtid.
Sedan 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Här kan du läsa vad pengarna går till.
Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.