Goldmann: Var den vuxne i rummet, M

Vad kan Moderaterna bidra med i klimatomställningen nästa mandatperiod? Mattias Goldmann analyserar partiernas klimatpotential inför valet 2022.

”Sveriges nya miljöparti” var under en tid en faktisk slogan för Moderaterna. De låg bra till i mätningar om vilket parti som hade den bästa miljöpolitiken, och de som tyckte så var inte bara sådana som tycker att ju mindre, desto bättre. Själv imponerades jag över Kristerssons sakkunskap och engagemang när jag hörde honom prata klimat och miljö i två timmar utan manus på Handelshögskolan i Stockholm.

Det känns länge sen nu. När de båda stora miljöorganisationerna granskar vad partierna gjort och föreslår hamnar Moderaterna i absoluta botten. När Kristersson pratar klimat pratar han kärnkraft och just inget annat. Partiet går till val på nya, statligt subventionerade reaktorer, på att bensinen och dieseln ska vara billigare än vad EU ens tillåter och på att vi kraftigt ska öka andelen fossilt i drivmedlen vi tankar.

Så behöver det inte vara. Eller snarare: Det behöver vara annorlunda för ett parti som gör anspråk på att vara statsbärande, på statsministerposten och på att hålla i ordförandeklubban när Sverige leder hela EU första halvåret 2023. För att Sveriges klimatmål till 2030, som Moderaterna och alla andra partier utom SD står bakom, ska nås, krävs kraftfullt agerande kommande mandatperiod – beslut om att öppna nya reaktorer gör ingen skillnad. Och jag anar öppningar i Klimat for Dummies-samtalet med Jessica Rosencrantz, partiets klimatpolitiska talesperson och en möjlig klimatminister i en konservativ regering. 

1. Var den vuxne i rummet

Valrörelser lockar fram det sämsta ur partier, denna gång kanske mer än någonsin. Riktigt uselt är hur S och M kämpar om att ge mest till hushållen som kompensation för de höjda elpriserna. Till alla hushåll, oavsett hur rika de är eller hur mycket el de slösat.

Det är uselt för klimatet, eftersom de tillkommande kilowattimmarna nu och i vinter kommer från Karlshamns oljeverk. Det är uselt för ekonomin, eftersom 60 miljarder kronor eller mer från statskassan behövs till annat. Det skickar helt fel signaler, säger nationalekonomiprofessorerna John Hassler och Lars Calmfors; den som slösar behöver inte oroa sig, S och M räddar oss. Och själva problemet med dyr el och kanske fysisk elbrist förvärras förstås när folk får elräkningsåterbäring utan motkrav.

Den vuxne i rummet förklarar istället att elen kommer att vara dyr tills Putin förlorat kriget, de nya reaktorerna startats eller omfattande vindkraftsparker invigts. De flesta får nöja sig med riktade stöd för energieffektivisering, de allra mest utsatta får särskilda stöd. Det vore riktig, vuxen moderatpolitik.

2. Tro på marknaden

Moderaterna avvisar höghastighetståget mellan våra tre största städer eftersom det är för dyrt, med en nota på ungefär 300 miljarder kronor. Men de vill lägga 400 miljarder på statliga subventioner för nya reaktorer. Det är pengar som behövs till annat när vi går in i lågkonjunktur, inser att kriget kan bli långvarigt och kämpar mot en förödande inflation – särskilt om man också vill sänka skatterna och öka försvarsanslagen.

Och energisektorn bör i huvudsak kunna klara sig på marknadsmässiga grunder; havsbaserad vindkraft vinner stora energiupphandlingar där lägst pris avgör och till och med solelsgänget vill se en ordnad avveckling av subventionerna. Moderaterna har, tänker jag, rätt i att ny kärnkraft ska ha samma förutsättningar som andra energislag och till exempel kunna etableras på bästa plats istället för enbart där det tidigare funnits reaktorer.

Men ska spelplanen på riktigt vara jämn kan inte ett energislag utlovas jättesubventioner från vår gemensamma statskassa.  När Moderaterna väl klargjort att allt fossilfritt konkurrerar på lika villkor, blir det game on och den senaste tidens minskade investeringar kan lämnas bakom oss.

3. Ljug inte

Visserligen har den tänkta regeringspartnern tonat ner ”krist-”delen i sin partibeteckning, men det är ändå smakfullt att inte ljuga. Och det är faktiskt ren lögn att påstå att höga elpriser beror på att Sverige från 1999 och framåt avvecklat sex reaktorer. Vi är en del av en europeisk elmarknad och stora delar av Europa har högre elpriser än oss.

Likaledes är det osant att tro att redan nedlagda reaktorer kan återstartas, och det är lögnaktigt av lokala moderater att photoshoppa in havsbaserade vindkraftverk så att de verkar stå på stranden när de i själva verket ska stå så långt ut att de knappast syns. Så agerar inte ett ansvarsfullt, statsbärande parti.

Inte heller bör Moderaterna slå blå dunster i ögonen på väljarna att låtsas om att nya kärnkraftsreaktorer kan bidra till att sänka elpriset i närtid – det vore närmast sensationellt om de kunde vara på plats innan 2030, särskilt om de ska vara av ny, ännu kommersiellt obefintlig teknik. När Moderaterna väl säger som det är, kan en ny energiöverenskommelse tas fram, med utgångspunkten 100% fossilfritt som ju också är vad partiets tilltänkta regeringsunderlag SD önskar.

4. Bejaka långsiktigheten

Moderaterna har med viss rätta kritiserat kaoset under den gångna mandatperioden – även om de ärligt talat bidragit till det i stunder de förhoppningsvis granskar självkritiskt framgent. För att få en ordnad, kostnadseffektiv omställning, behöver man veta vad som gäller åtminstone en mandatperiod i taget.

Samtidigt ska vi undvika att detaljstyra: ofta vet näringslivet och medborgarna bättre än politikerna hur målen bäst kan nås. På klimatområdet är den stora förebilden reduktionsplikten, som år för år fram till 2030 anger hur mycket klimatpåverkan ska minska för bensin och diesel. Varje drivmedelsbolag får själv lösa uppgiften på bästa sätt, och med regelbundna kontrollstationer kan man justera om förutsättningarna förändras oväntat.

En sådan station är inlagd den 15 september – ett perfekt tillfälle för Moderaterna att blott fyra dagar efter valet visa att de nu bejakar långsiktighet, förutsägbarhet, planerbarhet och expertkunskap. Den kontrollstationen och liknande instanser föreslår bör bli moderat politik, inte de tvära kastens klåfingriga oppositionspolitik som präglat den gångna mandatperioden. 

5. Gungor och karuseller.

När sju av riksdagens partier enats om Sveriges klimatmål för 2030 och 2045 har de på goda grunder inte enats om hur målet ska nås. Det är partipolitik, och M-politik bör skilja sig från MP-politik. Men när M vill göra mindre på ett område, bör de göra mer på ett annat – det man förlorar på gungorna ska man ta igen på karusellerna.

M-politik med mer fossilt i drivmedlen och billigare bensin och diesel leder till ökade utsläpp per bil. Då bör de minska i andra delar av transportsektorn, till exempel med en snabbare omställning av flyget och sjöfarten, en ökad cykelsatsning eller mer bio- och elektrobränslen. Moderaterna bör slå Socialdemokraterna på fingrarna genom att visa upp en klimatbudget som år för år visar hur 2030-målet ska uppnås, och där minskade ambitioner på ett område motsvaras av nya satsningar på andra.

En valrörelse är en slags tävling. Må den bäste vinna, sägs det ofta, men vem som är bäst beror förstås på vad man prioriterar. För klimatet kan vi kanske enas om att må den som vinner göra bästa möjliga för klimatet och vår gemensamma framtid. För Moderaterna finns absolut en sådan väg, hoppas att de oavsett valutgång bejakar den.

Mattias Goldmann är klimatdebattör och författare till boken Klimatsynda!. Lyssna på podden Klimat for dummies.

Läs också SMB:s partigranskning av Moderaternas miljö- och klimatpolitik. All vår valbevakning hittar du under Val2022.