(Tryck ENTER för fler alternativ)
Sökförslag:
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.

Henrik Killander, Lunds Universitet: Ett nytt sätt att mäta utsläpp

Foto: Apelöga, Lunds universitet

GÄSTSKRIBENT: Företag, konsumenter och politiker behöver mer än goda argument för att ställa om till en mer hållbar utveckling. Forskarna Kander och Jiborns nya metod för att redovisa länders utsläpp kan visa sig vara både den morot och piska de behöver.
”What gets measured, gets done”. Ett citat som brukar tillskrivas managementgurun Peter Drucker. Och ja, det har betydelse vad och hur vi mäter. Idag redovisas och mäts länders koldioxidutsläpp med hjälp av antingen produktions- eller konsumtionsmåttet. Enligt produktionsmåttet, som används i FN:s förhandlingar, släpper Sverige ut cirka 7 ton koldioxid/år och person och enligt konsumtionsmåttet cirka 9 ton/år och person.
Måtten har sina förtjänster men båda ger stater utrymme att använda styrmedel, skatter och tullar för att försöka se ut som mer miljövänliga än de är. Länderna får inte tillräckligt starka incitament och styrmedel för att minska de globala utsläppen. Samtidigt bidrar sätten att mäta till att befästa positionerna mellan produktions- och konsumtionsländer.
Strandade förhandlingar och de alltmer påtagliga miljöproblemen gör det aktuellt att se över alternativen. Ett stort problem är att nuvarande redovisningsmetoder missar viktiga effekter av internationell handel. Astrid Kander, professor i ekonomisk historia, och Magnus Jiborn, doktor i filosofi, på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet har därför utvecklat en redovisningsmetod, kallad NEGA-justerat konsumtionsmått, som tar hänsyn till effekter av länders utrikeshandel.
Metoden använder så kallade NEGA-emissioner, vilket är ett mått på de globala utsläpp som inte blivit av till följd av att produktionen förlagts till ett mindre istället för ett mer koldioxidintensivt land. För en mer utförlig beskrivning av metoderna se artikeln Vilken kalkyl är bäst för klimatet?. Här beskriver jag framförallt tre skäl varför metoden bör användas som ett styrmedel för att mäta utsläpp.
För det första gör NEGA-måttet det möjligt för länder att tillgodoräkna sig investeringar i ren teknik och koldioxidfri energi som vatten, vind och biobränslen, för exportindustrin. I konsumtionsmetoden räknas utsläpp från landets export bort för att ingå i ett annat lands konsumtionskalkyl.
För det andra ger NEGA-måttet också länder ett ansvar för utsläpp kopplade till deras import. Eftersom metoden ändå utgår från konsumtionsmetoden räknas utsläpp som uppstår vid produktion av de varor som importerats in i det egna landets kalkyl. Produktionsmetoden mäter endast utsläppskällor inom landets egna gränser och bortser från utsläpp kopplade till importen. Importen utgör en stor del av rika länders konsumtion varför det har sagts att västvärlden ”städar sin egen bakgård men slänger över skräpet till grannen”.
För det tredje uppfyller Kander och Jiborns metod ett viktigt krav på utsläppsmått: Att summan av alla länders nationella utsläpp blir lika med de totala globala utsläppen. Annars finns ingen garanti för att man faktiskt uppnår de globala klimatmålen även om varje enskilt land uppfyller sina åtaganden.
Styrkan med Kander och Jiborns metod är att den får rätsida på ländernas incitament att minska sin klimatpåverkan. Alla länder tjänar på att göra sin export mer klimateffektiv och samtidigt begränsa utsläpp kopplade till landets konsumtion. Ansvaret fördelas i förhållande till vad olika länders invånare faktiskt kan påverka. Varje land hålls helt ansvarig för sin produktionsteknologi till exporten samtidigt som man är ansvarig för innevånarnas totala konsumtion.
Med NEGA-måttet blir Sveriges koldioxidutsläpp cirka 4 ton/person och år. Sveriges uträkning blir bättre om vi exporterar mer av de varugrupper för vilken vi har en klimateffektiv produktion, t.ex. stål och pappersmassa. Givet att efterfrågan är konstant betyder det också att de globala utsläppen blir mindre eftersom produktionen fördelas om till länder med klimatvänlig teknologi för den varugruppen.
NEGA-måttet tar hänsyn till hur mycket som produceras. Utsläppen från det egna landets konsumtion, oavsett om utsläppen uppstår i samband med produktion på hemmaplan eller utomlands, belastar landets redovisning av utsläpp. Metoden bidrar på så sätt inte till “konsumtionshets” av klimatsnåla varor, vars transport och återvinning sedan belastar miljön.
What gets measured, gets done. Kander och Jiborns NEGA-justerade konsumtionsmått ger moroten att investera i miljövänlig teknologi för exporten. Men den ger också piskan att se över sin produktionsteknologi när man importerar varor. I praktiken innebär det att röra sig mot en koldioxidneutral produktion för alla varor man handlar med internationellt. Det är en häftig tanke. Att en redovisningsmetod skulle kunna rädda klimatet.

Henrik Killander
Forskningskommunikatör på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet

SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

Läs vad vi vill göra
Tipsa!

Tipsa oss

Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.





    SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

    Läs vad vi vill göra
    Du kan nu spara nyheter!

    Lägg till något för att läsa senare eller att kunna återkomma till.

    OBS! De sparas endast i den här webbläsaren.