Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng
    Krönika

    Staten och skogsbolagen får svårt att höja produktionen när produkten saknas

    Bild på avverkning i svensk skog
    Foto: Leif Öster

    Skogsbolagen och regeringen vill höja produktionen i den svenska skogen. Men är det alls möjligt? Nej, verkligheten säger något annat. Rätt tolkning av tillgängliga fakta visar att bristen på äldre skog är stor efter många års överavverkning. SMB:s krönikör och skogsexpert Leif Öster har synat argumenten i debatten och berättar i veckans krönika om sina intressanta fynd.

    KRÖNIKA Kalhyggesbruket är idag den helt dominerande svenska skogsbruksbruksmodellen. Men hur bra koll har skogsbruket på hur mycket skog man kan slutavverka i närtid?  Ja, den frågan har ställts på senare tid.

    Själv har jag skidat de nio milen mellan Sälen och Mora några gånger.  Vasaloppet är i sig ett fantastiskt arrangemang.  Även ur skoglig synpunkt är det intressant. Här skidas nämligen mest i brukade ungskogar. Visst finns det en del fina gallringskogar och någon äldre skogsrimpa (skog mellan två myrar), ofta ute på någon myrholme. Och såklart, en del hyggen. Men mycket ungskog. Så var finns den skog som kan slutavverkas?

    De senast veckorna har det uppstått en intressant debatt om virkespriserna som stigit kraftigt. De flesta är överens om att prisuppgången beror på en brist på just slutavverkningsbar skog i närtid. Möjligen är denna brist lite förvånade med tanke på alla färgglada åldersdiagram som sprids i skogsdebatten. Diagram som visar mycket äldre skog. I en ny intressant debattartikel av skogsprofessorn Sten B Nilsson ges en annan bild. Nilsson menar att delar av den där äldre skogen inte kan eller får avverkas.  Nilsson fick svar av Jonas Jacobsson och just den debatten slutade med en intressant slutreplik.

    Kan det vara så att verkligen har kommit ikapp skogsbruket?  Att vi håller på att få brist på slutavverkningsbar skog i närtid?

    Samma indata hos debattörerna – olika slutsatser

    Intressant är att båda debattörerna använder samma data från riksskogstaxeringen. Så hur kan man komma till helt olika slutsatser?

    Alla som har arbetat i ett skogsbolag vet att det finns en dragkamp mellan teoretiker och praktiker.  Teoretikerna arbetar ofta på huvudkontor med avverkningsberäkningar och liknade. Praktikerna är i bästa fall ute i skogen.  På huvudkontoren ser det ut att finnas mer slutavverkningsbar skog än vad fältpersonalen hittar.  Här är fem aspekter som fältpersonalen vet kan påverka planeringen i fält.

    1. Naturen sätter ramar

    Den svenska skogsindustrins virkesbehov är större än vad den svenska skogen kan producera. Därför importerar industrin virke. Mest importeras björk. Det är ett trädslag som vi förr sprutade ihjäl med hormoslyr och därefter lagt miljarder kronor på att röja bort. Nu har det blivit svårare att importera. Industrin är istället hänvisad till att deras unga skogar blir äldre och får avverkas. Men det räcker inte.

    1. Inte ens allt svenskt virke är till salu.

    Den svenska skogsindustrin är helt beroende av att privata skogsägare, som äger det mesta av den äldre skogen, vill avverka och sälja virket. Men det vill skogsägarna inte alltid göra. Många har avverkat sina barkborreskogar och vill inte hugga mer. Andra behöver inte pengarna. Och det finns en okänd grupp helt passiva. Som inte gör något alls. En gång i tiden fanns det därför lagar som tvingade de trilskande privata skogsägarna att avverka. Industrins dröm är nu att få skogsägarna att producera mer virke och avverka. Så regeringen har bett en utredare att hitta på ”incitament” för detta.

    1. Enklaste skogarna är avverkade

    1993 lades den svenska skogspolitiken om med ett tydligare fokus på naturhänsyn. Några år senare kom certiferingsreglerna med ännu större krav på hänsyn inklusive rennäringens intressen.  Skogsbruket har därefter under 30 år systematiskt avverkat de ”problemfria skogarna”. Och det som nu återstår är därför ofta de där skogarna som kräver mer hänsyn, mer planering och har ett lägre virkesförråd. 

    1. Yngre träd än lagen

    Merparten av Sveriges produktionsskogar är för unga för att avverkas, enligt lag. Denna LSÅ (Lägsta Slutavverknings Ålder) ligger ofta 10-30 år lägre än vad skogsfolk uppfattar som biologiskt och ekologiskt optimalt. Men för en skogsindustri som tjänar sina stora pengar på förädling är virkesflödet viktigare. Alltså avverkas ofta unga träd när det saknas alternativ.  Ibland alltför unga.

    Samtidigt är en betydande del av de äldre skogarna formellt eller frivilligt skyddade. Eller växer på så magra marker att de inte enligt lag får avverkas. Kvar finns en spillra äldre skog som kan och får avverkas i närtid. Men även i dessa skogar finns okända höga naturvärden och andra hänsyn som behöver tas. 

    1. Massor av öppna frågor 

    Det finns ett talesätt om att när EU har höjt sina ambitioner, kan man ibland stoppa dem tillfälligt, men de kommer ofta tillbaka på sikt. Om detta är sant, är det nog bäst för svenskt skogsbruk att ställa in sig på stora förändringar på sikt. 

    Men det finns också många egengjorda bekymmer, som till exempel alltför låga virkesvolymer i de slutavverkningar man ändå gör. Detta verkar vara en kombination av alltför hårda gallringar i kombination med ett mer utmanande klimat. 

    Statligt bolag bäst i klassen

    Internt inom skogsnäringen är oron för bristen på slutavverkningsbar skog inte något nytt. Men man vill hellre prata om andra saker. Detaljerad information saknas ofta i bolagens årsredovisningar.  Holmens koncernchef Henrik Sjölund, sammanfattade saken redan år 2019 saken på branschens Virkesforum med orden ”skogen är slut”.  I en intressant SLU-rapport skriver professor Tomas Lundmark: ”Idag avverkas hela nettotillväxten i Götaland och nästan hela i Svealand”. 

    Bäst i klassen med sin redovisning om dessa frågor är Sveaskog, som också har valt att dramatiskt minska sina avverkningar över hela landet. På deras hemsida visas hur mycket – eller rättare sagt – hur lite slutavverkningsbar skog man nu har kvar. Redovisningen är fint uppdelad i fem regioner. 

    Professor Sten B Nilsson föreslår nu att både SLU och Skogsstyrelsen börjar redovisa inte bara hur mycket skog det finns inom olika åldersklasser – utan också hur mycket som verkligen kan slutavverkas i närtid. När alla om och men är medräknade. Det låter klokt och intressant.

    SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

    Läs vad vi vill göra
    Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.