Kan utspädd lut hjälpa fisken, fiskenäringen och klimatet?

Kan det vara bra för klimatet att hälla utspädd lut i havet? Ett forskningsprojekt lett av den ansedda oceanografiska forskningsinstitutionen Woods Hole i USA har provat just detta. Tanken är att luten ska minska havsvattnets surhet och därigenom göra det möjligt för havet att ta upp mer koldioxid.

Tidningen The Guardian beskriver experimentet i ett reportage. Det handlar om 65 000 liter natriumhydroxid, även kallat kaustiksoda, eller lut, som pumpats ut i havet utanför Massachusetts i östra USA. 

Natriumhydroxid är en mycket alkalisk lösning, så tillförsel av denna kemikalie bör kunna göra havsvattnet mindre surt. Koldioxidutsläppen från fossila bränslen har gradvis gjort jordens hav allt surare, vilket skadar fisken, drabbar fiskeindustrin och minskar havens förmåga att ta upp mer koldioxid. Att höja havens pH-värde skulle därför kunna gynna både klimatet och det marina livet.

I det amerikanska experimentet har den tillförda lösningen färgats röd. Man har sedan spårat den både från fartyg och med hjälp av obemannade undervattensfarkoster. Resultatet verkar positivt: pH-värdet i de berörda områdena har gått upp från 7.95 till 8.3, vilket motsvarar havets förindustriella nivå. De plankton och fiskyngel man undersökt tycks inte heller ha mått dåligt av förändringen i vattnet.

Liknas vid att kalka sjöar

Den här typen av ingrepp kallas för Ocean Alkalinity Enhancement, OAE, ”ökad alkalinitet i havet”. De som förespråkar insatserna liknar dem vid att kalka sjöar och vattendrag för att minska effekterna av surt regn. Detta har gjorts i många år bland annat i Sverige. 

De som är kritiska menar däremot att OAE, tillämpat i större skala, kan ha oförutsedda negativa följder för miljön. Man borde inte försöka mixtra med naturen, utan i stället göra allt för att minska koldioxidutsläppen från fossil förbränning, menar kritikerna.

En ännu obesvarad fråga är om metoden alls har en tillräcklig effekt för att göra skillnad. Det hoppas forskarna kunna se genom att följa vattnen utanför Massachusetts över en längre tid.

I bästa fall kan de tillförda kemikalierna göra att vattnen tar upp 50 extra ton koldioxid från atmosfären,” säger oceanografen Adam Subhas från Woods Hole.

50 ton koldioxid motsvarar enligt Guardian inte mer än utsläppen från fem personer i Storbritannien under ett år. Men detta är också bara ett inledande försök. Det måste enligt Woods Hole-institutionen komma till många fler om man ska vara säker på att allt går som planerat. Teoretiskt sett skulle metoden i större skala kunna göra att en miljard ton koldioxid tas upp per år och stannar i havet i minst 1000 år.  

Omstridd klimatmanipulering

Att minska surheten i haven så att de kan ta upp mer koldioxid är ett exempel på så kallad geoengineering, klimatmanipulering, som SMHI beskriver i en faktaöversikt. Begreppet täcker en rad metoder som huvudsakligen går ut på att antingen reflektera bort solstrålning från jordytan eller avlägsna koldioxid från luften för att minska klimatförändringarna. 

Några av dessa metoder är allmänt accepterade. Det gäller till exempel att binda in koldioxid genom att plantera skog eller förse marken med biokol. Även koldioxidinfångning och -lagring anses ofarligt, om än dyrt och därför ännu ovanligt.

Andra metoder är omdiskuterade och har bara provats i mindre försök. En sådan teknik är att göda havet med järn, kväve eller fosfor. Tanken är att gödningen ska öka mängden växtplankton som tar upp koldioxid. När dessa plankton sedan dör tar de med sitt inlagrade kol ner till havsbotten. 

Ännu mer omstridda är idéerna att öka molnigheten genom att tillföra partiklar som havssalt till luften, eller spruta upp svaveldioxid för att reflektera bort solens strålning. Vad detta skulle innebära för till exempel jordbruket i de regioner som får ett ökat molntäcke är ovisst. 

Det finns internationell lagstiftning som kan användas för att stoppa klimatmanipulering i större skala. Men en mängd försök i mindre skala pågår, och skulle kunna leda till teknisk utveckling och ett större användande. Detta problem beskrivs bland annat av Center for International Environmental Law i en artikelserie förra året.

Supermiljöbloggen har också skrivit om geoengineering i samband med kritiserade försök i USA, ett stoppat experiment i Kiruna och att Kina arbetar med ”molnsådd” för att öka nederbörden i vissa provinser.