Ny studie: Svenska deponier sprider farliga PFAS-ämnen i vatten

En ny studie från Luleå tekniska universitet belyser miljöproblemen med PFAS-föroreningar i vatten runt deponier i Sverige. Resultaten visar att de långlivade kemikalierna fortsätter spridas från både gamla och aktiva deponier, vilket utgör en risk för ekosystem, dricksvatten och människors hälsa.

Per- och polyfluorerade alkylsubstanser som förkortas till PFAS, ibland kallade ”evighetskemikalier”, är svårnedbrytbara ämnen som finns i allt från brandskum till impregnerade textilier. Studier har kopplat PFAS till en rad allvarliga hälsoeffekter, inklusive hormonstörningar, nedsatt immunförsvar, ökad risk för vissa cancerformer och påverkan på lever och njurar.

Flera tidigare rapporter har pekat på hur PFAS, trots hälsovarningar, sprids i miljön och ansamlas i människor, särskilt genom dricksvatten och livsmedel. Det här är även ett stort problem i Sverige. SMB har tidigare rapporterat om forskning som visar att unga i Sverige har oväntat höga nivåer av PFAS i sina kroppar. Behovet att begränsa användningen av PFAS har lyfts fram från flera håll, bland annat från finansvärlden som anser att dagens restriktioner inte är tillräckligt hårda.

Fyra stora problem med PFAS på soptippar

Nu visar den nya studien att både gamla och aktiva deponier i Sverige fortsätter att sprida dessa farliga ämnen, som kan påverka både miljön och människors hälsa. Forskarna har kartlagt de specifika utmaningar som uppstår kring dessa långlivade kemikalier vid deponier och hur de påverkar både naturen och närliggande samhällen.

Studien identifierar fyra huvudproblem med PFAS i och omkring svenska deponier:

1. Pågående utsläpp – Vi skickar fortfarande avfall med PFAS till deponier, vilket leder till att nya utsläpp ständigt sker.
2. Gamla deponier – Många deponier som inte längre är i drift läcker fortfarande ut PFAS till omgivande vatten, vilket kan påverka djur och natur över tid.
3. Aktiva deponier – Även deponier som följer dagens regler har ofta höga halter PFAS i sitt lakvatten, vilket innebär att ämnena sprids till grundvatten och närliggande vattendrag.
4. Spridning över stora avstånd – PFAS har förmågan att spridas över långa avstånd, vilket gör att föroreningarna kan nå platser långt bort från själva soptippen.

Möjligt för myndigheter att agera snabbare

Forskarna bakom studien skriver att förändringar i miljölagstiftningen ofta tar lång tid, vilket gör att ansvaret i stor utsträckning hamnar på myndigheterna som utfärdar tillstånd. Dock påpekar de att det redan idag finns lagliga möjligheter att ställa högre krav på rening av PFAS vid deponier, men att dessa möjligheter sällan utnyttjas i praktiken.

Trots att lagstiftningen är trög att ändra, menar forskarna att myndigheterna redan nu kan ta hänsyn till nya forskningsresultat och justera tillståndskraven för PFAS. De betonar att myndigheterna bör anpassa sina beslut i enlighet med de senaste framstegen inom PFAS-forskningen för att bättre skydda miljön och folkhälsan. Detta innebär att nyupptäckta risker med PFAS bör beaktas i tillstånd och reglering, utan att vänta på långsamma lagändringar.