Slaget om Gállok fortsätter: ”Det är mer kolonialt nu”

En gruva, eller ingen gruva? I många år har det debatterats kring Gállok-frågan. Fotografen Tor Tuorda berättar om protesterna som ägde rum vid provborrningen i Gállok 2013. SMB har också träffat forskaren Åsa Össbo, som ger perspektiv på den eventuella etableringen av gruvan: ”Det skapar inget starkt lokalsamhälle, och det splittrar det lokalsamhälle som finns”.

Polisen kom från Gällivare i rekordfart. Aktivister hade blockerat en grävmaskin, och tre av dem greps. Den fjärde satt uppe på maskinen så honom kom de inte åt. SMB har pratat med fotografen Tor Tuorda som var där, och beskriver händelseförloppet.

Sommaren 2013 hade det brittiska bolaget Beowulf Mining fått tillstånd att provborra i Gállok (Kallak på svenska), beläget i Jokkmokks kommun. Ett tiotal aktivister hade rest från hela Sverige, och tillsammans med lokalbor var de på plats för att stoppa maskinerna.

– Aktivisterna frågade, har du nåt rör som är såhär grovt? berättar Tor och visar med händerna. Jo, ett gammalt stuprör hade jag. Vi kapade två rör, borrade hål i ändarna, och borrade in stålrör i dem. Så for aktivisterna tillbaks till Gállok och grävde ner armen mitt på vägen! Och packade med sten! Och där låg de, på magen, på renskinn. Där hade polisen det ju väldigt besvärligt att få loss dem.

Totalt skedde sex polisingripande den sommaren, och flertalet aktivister dömdes för egenmäktigt förfarande, där straffet blev dagsböter.

Världsarvet Laponia hotat

Första gången Beowulf mining fick undersökningstillstånd i området Jokkmokk-Kvikkjokk var det inte Gállok som var fokus, utan ett område vid Ruovddevárre. Detta ligger inom Unesco-världsarvet Laponia, och gjorde att processen snart blev ganska komplicerad. Företaget började titta på andra alternativ, och strålkastarljuset riktades då mot Gállok.

Gállok ligger längs Lilla Lule älv, intill Laponia. Det utgör ett viktigt område för både Jåhkågasska och Sirges samebyar, men även kringliggande samebyar berörs. Samebyarna och miljö- och människorättsorganisationer har tydligt och flertalet gånger kritiserat förslaget om en gruva. Därtill har Unesco varnat för att en gruva även utanför själva världsarvet kan innebära negativa konsekvenser Laponia.

2022 sade den dåvarande socialdemokratiska regeringen ja till bearbetningskoncession till företaget Jokkmokk Iron Mines (dotterbolag till Beowulf Mining), trots stora protester och kritik.

Regeringen bortser i sitt beslut helt från samernas status som urfolk och statens förpliktelser gentemot renskötseln, det samiska folket och berörda samer, skrev Sametinget i ett plenumuttalande.

Både Naturskyddsföreningen och Jåhkågasska sameby överklagade beslutet. Högsta förvaltningsdomstolen kom i år med beskedet att regeringens beslut inte brutit mot några rättsregler och processen kan därför fortgå.

Eftersom det är så pass tunga juridiska grunder för att beslutet strider mot internationell rätt så hade jag förutsett ett beslut där man river upp bearbetningskoncessionen, säger Jåhkågasskas advokat Lisa Länta i en intervju med Sameradion efter att beslutet kom.

Forskare: Det sker en kolonial återindustrialisering

Vi återvänder till protesterna vid Gállok 2013. Vid ett tillfälle hade polisen plockat bort Tor Tuordas kamera och stativ, under en av aktionerna som ägde rum. Han var irriterad.

– Varför gör ni såhär? Jag måste ju ändå få filma. ‘Vi jobbar ju bara utifrån den lag vi har att rätta oss efter’, svarade polisen. Och då sa jag: Vems lag?

Tor gör en paus och upprepar frågan:

– Vems lag? Vi har haft flera renbeteslagar som har bidragit till att snudd på etniskt rensa samerna, förutom renskötarna. 80 procent blev assimilerade. Alla lagar som reglerar hur vi ska förhålla oss, eller vad som är möjligt att göra, de har ju inte vi varit med om att stifta. De har ju varit som ett medel för fortsatt kolonialism och exploateringar.

Det finns två narrativ om Jokkmokk, beroende på vem man frågar. Georgia de Leeuw, forskare på Lunds universitet, ställer dem mot varandra i sin doktorsavhandling The comfort of alignment. De som är positivt inställda till gruvan berättar om ett Jokkmokk i periferin, som håller på att dö ut. Lösningen är en gruva som skapar jobb och inflyttningsmöjligheter.

Tor Tuorda gör en liknande analys av inställningen hos en del lokalbor:

– Vattenfall har varit verksamma i Jokkmokks kommun sedan början av 1900-talet. Man har vant sig vid att de kommer och tar vad de vill. Många av de äldre som bor här har själva jobbat på Vattenfall, och de ser gruvan som något fantastiskt – den skapar jobb och möjligheten att konsumera. En gruva – på en plats där man redan har dämt upp flera dalgångar – det är ingen stor grej, det är bra.

Ur ett annat perspektiv skulle en gruva i Gállok kunna vara undergången, skriver Georgia de Leeuw, något berörda samebyar också vittnar om. De Leeuw påpekar att rennäringen, ekoturism och andra lokala och traditionella levnadssätt kan ses som ryggraden till Jokkmokks ekonomi och identitet.

SMB har pratat med Åsa Össbo, som är forskare vid Várdduo, samiskt forskningscenter på Umeå universitet. Hon är historiker och har bland annat forskat på vattenfallsutbyggnaden i Sápmi, och konsekvenserna den fått för samerna. Hon benämner det som händer nu en ”återindustrialisering” av Norrland.

– Jag tänker på industrialiseringen som att den skett i vågor: 1600-talet med gruvorna, 1800-talet och så nutid, som en vågrörelse som aldrig avslutats. Man saknar fokuset på att bygga starka samhällen, som man hade under det tidigare 1900-talet med vattenfallsanläggningarna. Det är nästan mer kolonialt nu. Det är det nya sättet att exploatera och utvinna på distans. Det skapar inget starkt lokalsamhälle, och det splittrar det lokalsamhälle som finns.

En del av Össbos forskning fokuserar på vattenkraften i Jokkmokks kommun, men hon drar också en parallell till debatten om gruvan i Gállok.

– Det kommer en brytpunkt när de bofasta blir så många att det blir deras diskurs som tar över. Man ska ta land för bosättning från urfolket, som bedriver en annan typ av markanvändning. Man kan se det under vattenkraftutbyggnaden i början av 1900-talet, där det kommer in många bosättare söderifrån. De svenskar som idag säger “vi behöver en gruva för att bo kvar på den här platsen”, det illustrerar en bosättarkolonial situation.

Slaget om Gállok – vad händer nu?

För en utomstående kanske det ser ut som vilken skog som helst, men en gruva på platsen kan ha förödande konsekvenser. En renskötare från Sirges sameby förklarar för Georgia De Leeuw i The comfort of alignment:

Om man skjuter någon med en pistol och träffar hjärtat, och man mäter hålets yta och jämför den med hela kroppens yta. Visst, det hålet är väldigt litet. Men man kan ändå dö av det, eller så kommer man att dö av det. Så hålets area är egentligen inte relevant, utan det är platsen som är viktig.

– Renskötseln har visat de största anpassningarna över tid, men till priset av väldigt mycket. Det är också därför man oftast säger nej. Säger man ja på en plats, vad kommer man förlora imorgon? säger Åsa Össbo.

Nästa steg i processen för gruvan är miljöprövning. Företaget uppger att den sannolikt påbörjas 2025. Tor Tuorda vill att den ska avslås, men han är samtidigt pessimistisk:

– Risken är väldigt, väldigt stor att bolaget får grönt ljus, oavsett alla värden som hotas, och som riskerar att förstöras. Vattnet, dammsäkerheten, gammelskogen, renskötseln, det spelar ingen roll. Då finns det bara en försvarslinje kvar: fredlig civil olydnad.