Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Herbivåren: Brunchbaluns på Fyn

    En solig ”dagen-efter-dag” gick jag och ett Smålandsbesök och brunchade loss på Fyn. Trots flera tidigare besök kunde en visit som SMB-recensent sätta sinnena i renässans. Lyckligtvis kunde också de ganska så jättehöga förhoppningar jag planterat hos vännen inför hennes första besök infrias.

    Typ av restaurang: Helvego kafé

    Plats: Falsterbogatan 1, Malmö

    Lunch/Middag: Brunch

    Rätt: Brunch= massa olika ju= perfekt!

    Prisklass: 5-125 pengar

    Beskrivning av upplevelsen restaurang och rätt: Fyn är ett helt vegetariskt och ekologiskt kafé som också har en hel del veganskt på menyn.  Kafét är beläget på Västra sorgenfri och miljön är riktigt mysig, med skyhöga fönster mot Ronnebygatan och Falsterbogatan. Har en tur kan en få sittplats i solen på bänkarna längs husväggen. Det hade inte vi, på grund av ”dagen efter”.

    Brunchbuffén kostar 125 riksdaler och serveras mellan 11-15. Förutom buffén finns två frukostvarianter för 65 respektive 75 kronor styck. Buffén består av en massa festligt: potatissallader, rödbetssallad, hummus, ärtpesto, diverse ostar, marmelad, bröd, hemmagjort och glutenfritt knäckebröd, croissanter, youghurt- även vegansk- och müsli. Som dessert erbjuds paj och frukt. Tips från coachen är att inte äta er inte för proppis. Sanna mina ord: ni vill få plats med efterätt. Om ni inte har hela dagen fri och kan sitta kvar ett bra tag vill säga, då är det helt rätt att äta er proppis flera gånger i stället!

    Vill en gå dit och ”bara” fika kan en mumsa loss på klassiska kakor såsom chokladkaka och dammsugare.

    Plus: Fem danska öar av fem möjliga! Mycket eko, brunchen får dessutom livet att vända åter. Det är gott, det är trevlig personal, det är fin miljö, det är fint porslin, och en överlag skön stämning. Plus plus plus PUSS på Fyn!

    Minus: För att tvinga fram ett minus kan det vara toalettkön. Alltid kö. Okej, inte alltid, men ofta. Planlägg era behov bara, inte vanskligare än så.

    Knyter ihop säcken med att uppmana er som ännu inte besökt Fyn att gå dit. Helst med någon som gör er glad.

    Continue reading ”Herbivåren: Brunchbaluns på Fyn”

    Miljöorganisationer kräver att det fiskefria området i Kattegatt får fortsatt skydd

    Men i Danmark är trycket hårt för att öppna upp området för bottentrålning.

    Under 2009 infördes fiskeregleringar i delar av Kattegatt i syfte att skydda torsken. Bland annat stängdes ett stort område utanför Laholmsbukten helt för fiske, något som gynnat fiskebestånden i Kattegatt, men också varit bra för den biologiska mångfalden på bottnarna som på detta sätt skyddats från fysisk påverkan i form av trålning.

    I Danmark finns dock en vilja, inte minst hos yrkesfiskarna, att nu öppna upp området för fiske igen. Den svenska regeringen har dock hittills valt att avvaktat vad en arbetsgrupp som tittar på frågan ska komma fram till innan man uttalar sig i ärendet.

    Läs mer i Aktuell Hållbarhet:
    Unikt område i Kattegatt hotas
    Sverige och Danmark i samtal om att tillåta fiske i skyddat område

    Samtidigt börjar det bli en lång lista på organisationer, myndigheter och partier som vill se ett fortsatt skydd av det fiskefria området i Kattegatt.

    I veckan skickades ett öppet brev (pdf) till den svenska och danska regeringen, med uppmaningen om ett fortsatt skydd av området. Brevet är undertecknat av elva organisationer: Greenpeace, Naturskyddsföreningen, Danmarks Naturfredningsforening, Landsforeningen Levende Hav,  Oceana,  WWF Sverige, WWF Danmark, Sveriges Sportfiske och fiskevårdsförbund,  Danmarks Sportfiskerforbund, Fiskesekretariatet FISH, samt Coalition Clean Baltic.

    Tidigare har en liknande uppmaning kommit från organisationer och föreningar inom Kattegatts kustvattenråd: Halmstads kommun, Laholms kommun, Båstads kommun, Sportfiskarna i Halland, Ätrans vattenråd, Nissans vattenråd, Stensåns vattenråd, Skintans vattenråd, Hallands naturskyddsförening, Halmstads naturskyddsförening, Naturskyddsföreningen i Kungsbacka, Miljöpartiet de gröna i Halland, Vänsterpartiet i Laholm.

    Även Länsstyrelsen i Skåne (pdf) och Länsstyrelsen i Halland (pdf) har uttalat sig för att området behöver bevaras.

    Ellen Bruno, som är sakkunnig inom marina ekosystem och fiske på Naturskyddsföreningen, säger i en kommentar angående brevet som skickats:

    – Det är dags att sluta upp med stuprörstänket i den marina förvaltningen. Ett fortsatt starkt skydd för bottenhabitaten kommer givetvis också att gynna de fiskar som är beroende av dessa miljöer för reproduktion och födosök. Detta kommer i förlängningen också gynna svenska och danska yrkesfiskare.

    Maria Wetterstrand: ”Bra för regeringen om de stoppar försäljningen av Vattenfalls brunkol”

    Säger i intervju att Socialdemokraterna borde gå Miljöpartiet till mötes i frågan. 

    Maria Wetterstrand, grön samhällsdebattör och skribent, och före detta språkrör för Miljöpartiet, intervjuades i går i Studio ett i Sveriges radio.

    Bland annat fick hon frågan om hur hon ser på Vattenfalls planer att sälja hela sin tyska brunkolsverksamhet till det tjeckiska bolaget EPH – en affär som regeringen först måste godkänna om den ska kunna bli av.

    – Jag tycker att Socialdemokraterna ska gå Miljöpartiet till mötes i den här frågan och stoppa försäljningen, svarade Maria Wetterstrand och fortsatte sedan:

    – Jag tror att det vore väldigt bra för den här regeringen. Det är inte en fråga som skulle väcka någon jättestor kritik. Jag tror att Socialdemokraterna skulle behöva så att säga ge Miljöpartiet en vinst i någon sådan här tung klimatpolitisk fråga där det finns ett jätteengagemang från civilsamhället och där det finns ett jätteengagemang från tunga klimatforskare. Jag tror att det skulle vara kanske det bästa de skulle kunna göra just nu.

    Cykelaktivister demonstrerade mot Vattenfalls kolgruvor

    På tisdagseftermiddagen samlades ett trettiotal klimataktivister utanför Vattenfalls Malmökontor för att protestera mot den omtalade brunkolsförsäljningen. Aktionen var en del av upptakten inför massdemonstrationen Ende Gelände i Tyskland.

    Bakom demonstrationen stod den cyklande aktivistgruppen Cooperide.  Med sig hade man ett av de röda tygstycken som användes under klimatdemonstrationerna i Paris i december. Då symboliserade tyget att det finns vissa frågor som inte är förhandlingsbara utan att riskera förödande klimatförändringar. Den här gången bar den röda linjen med sig ett ännu tydligare budskap: Vattenfall och regeringen håller på att korsa en gräns.

    För mindre än två veckor sedan, den 22 april, var Sverige ett av 176 länder som skrev under Parisavtalet och därmed åtog sig att hålla den globala temperaturökningen långt under två grader. Att dumpa våra kolgruvor på ett hänsynslöst företag som lobbar för en europeisk kol-renässans är raka motsatsen till vad vi har kommit överens om, sa Annika Hagberg, en av de som talade utanför Vattenfalls kontor.

    På torget jublade kolmotståndarna. I Vattenfallhuset började de franska balkongdörrarna så sakteliga dras igen.

    Efter aktionen påbörjade Cooperide sin långa färd mot tyska Lausitz, där tusentals demonstranter kommer att sluta upp för att stoppa Vattenfalls brunkolsbrytning i området.

    Gruppen trotsade även regn och rusk för att ta sig till fjolårets klimatmöte i Paris. Genom att ta cykeln till olika klimathändelser i Europa vill de visa att fossilberoendet i själva verket är ett val, inte en nödvändighet.

    Rockström: Att fasa ut kolet är vår uppgift No 1

    Nödvändigt för att världen ska ha en chans att undvika klimatkris, menar chefen för Stockholm Resilience Centre.

    Debatten om vad som ska hända med Vattenfalls tyska brunkolsverksamhet fortsätter. Supermiljöbloggen har tidigare rapporterat om den artikel som Johan Rockström, Naomi Klein och Bill McKibben nyligen skrev tillsammans i SvD Näringsliv, där de uppmanade den svenska regeringen och riksdagen att stoppa en försäljning av brunkolet och i stället börja avveckla verksamheten.

    I en replik kort därefter skrev Per-Olov Johansson och Bengt Kriström, professor emeritus vid Handelshögskolan i Stockholm respektive professor vid SLU och forskningsledare vid CERE i Umeå​, att en sådan åtgärd inte skulle spela någon roll för klimatet på grund av hur EU:s utsläppshandelssystem (EU ETS) är uppbyggt. I artikeln går att läsa:

    Det vi kan åstadkomma genom att stoppa Vattenfalls tyska kraftproduktion är helt enkelt att andra utsläppskällor inom EU ETS ökar sina utsläpp.

    Per-Olov Johansson och Bengt Kriström frågar sig i artikeln också om Johan Rockström ”är omedveten om hur EU ETS fungerar”, men Rockström svarar nu i en slutreplik att han menar det här är ”ett klassiskt exempel på ekonomiskt stilleståndstänkande”. Han förklarar det bland annat så här:

    ETS har i princip kollapsat (priset på utsläppen är löjligt låga < 10 Euro/ton CO2), vilket inte enbart beror på att politiker utfärdat för stora volymer utsläppsrätter, utan även på att utsläppen i EU minskar. Varför? För att teknologi och ekonomi gör det mera lönsamt att övergå till förnybar energi. Det innebär att om Vattenfall skapar ett ytterligare överskott (genom att inte utnyttja sina 60 miljoner ton CO2-rättigheter inom EU ETS) behöver det inte alls innebära att utsläppen poppar upp någon annanstans. Tvärtom. Det är snarare så att outnyttjade utsläppsrätter kvarstår som outnyttjade. Statistik ger stöd för denna slutsats. De senaste 10 åren har utsläppen inom EU ETS-systemet minskat med över 250 miljoner ton CO2 per år, vilket resulterat i växande överskott av outnyttjade utsläppsrätter. Vattenfall skulle kunna öka detta överskott med ytterligare 60 miljoner genom att fasa ut den tyska brunkolen. Trenden är dock ett växande överskott. En större utsläppsbubbla innebär inte större utsläpp.

    Johan Rockström menar dessutom att de klimatmål som världens länder enades om i Paris i december förra året innebär att kolanvändningen måste fasas ut snabbt över hela världen, vilket rimligen innebär att en region som EU måste gå före.

    Sverige och Tyskland, liksom EU i övrigt, har skrivit på Parisavtalet (att minska utsläppen till noll 2040-2060 för att nå 1,5-2 grader C som maximal global smärtgräns i temperaturökning). Det kräver en mycket snabb urfasning av kolkraft i världen. Faktum är att urfasning av kol är vår uppgift No 1. Inget är lättare, inget är mera attraktivt, och inget är mera nödvändigt för att ha en chans att undvika klimatkris.

    Läckta frihandelsdokument visar att det blir svårare att skydda miljön

    Greenpeace har i dag offentliggjort hemliga dokument från förhandlingarna mellan EU och USA om frihandelsavtalet TTIP. 

    Texterna beskriver EU:s och USA:s positioner i förhandlingarna. De dokument som Greenpeace nu offentliggjort utgör cirka tre fjärdedelar av förhandlingstexterna. Dokumenten finns att läsa här.

    Enligt Greenpeace sammanfattning av dokumenten finns det fyra anledningar att oroa sig för miljökonsekvenserna av TTIP. Dessa är:

    1. Det finns ingen möjlighet för ett land att reglera handeln för att skydda miljö, hälsa och naturresurser. I tidigare frihandelsavtal har det funnits en undantagsregel som möjliggjort detta. Men denna undantagsregel nämns inte i de dokument som Greenpeace har kommit över.
    2. Det finns inget i dokumenten om hur klimatet ska skyddas. Däremot så finns det skrivningar om att det ska bli enklare att handla med koldioxidintensiva bränslen som oljesand.
    3. Det finns inget i dokumenten om försiktighetsprincipen. USA vill istället ha en skrivning om att man ska hantera skadliga ämnen snarare än att undvika dom.
    4. Dokumenten visar att EU har mycket dialog med industrin om förhandlingarna. Men civilsamhället har inte samma insyn i förhandlingarna.

    VAD ÄR TTIP?

    TTIP står för ”The Transatlantic Trade and Investment Partnership” och är ett frihandelsavtal som förhandlas mellan USA och EU. Målet med avtalet är att förbättra ekonomin genom att ta bort eller minska hinder för handel och investeringar.

    Det ska ske genom att tullar tas bort och att kostnaderna som uppstår när företag ska uppfylla olika regler i olika länder minskar. Kritiker hävdar att avtalet minskar länders möjligheter att skydda allmänintresset och miljön. Detta enligt en sammanfattning från BBC.

    EU vill att avtalet ska förhandlas klart innan det amerikanska presidentvalet.

     

     

     

    Nordens största biogasanläggning – nu i en huvudstad nära dig

    Förra veckan klipptes bandet och nu påbörjas produktionen av biogas i Stockholm. Produktionen kommer att uppgå till 200 gigawattimmar, vilket är tillräckligt för att driva 500 SL-bussar under ett år.

    Enligt Riksdagens miljömål ska den svenska kollektivtrafiken vara helt fri från fossila bränslen år 2030. Stockholms nya anläggning är därmed ett steg i helt rätt riktning.

    Stockholm har ett stort behov av att öka andelen förnybara drivmedel. Det är en miljömässig fördel när dessa produceras lokalt och dessutom sluter kretsloppet genom att ta tillvara på energin från organiskt avfall. Det säger Katarina Luhr, miljöborgarråd i Stockholm.

    Biogasanläggningen är samtidigt en pusselbit i ett större initiativ för att modernisera och utöka Stockholms avloppsrening, ett måste i en stad som tar emot cirka 20000 nya invånare varje år.

    I december förra året kunde Supermiljöbloggen berätta att Skånes kollektivtrafik hade uppnått 100 procent fossilfrihet. Nu hoppas vi att vi snart får lägga till ännu fler regioner på listan.

    Snart öppnar Skandinaviens första förpackningsfria matbutik

    Köpenhamn får förpackningsfri butik som ska minska matsvinn och plastkonsumtion, samt pressa priserna på ekologiska varor.

    Till sommaren öppnar den förpackningsfria matbutiken LØS Market i stadsdelen Vesterbro i Köpenhamn, skriver Aktuell Hållbarhet. Kunderna fyller på varorna, som kommer förvaras i små silos, i sina egna burkar eller flaskor. Man kan även välja att köpa flergångsbehållare på plats. Butiken kommer sälja allt från gryn och frukt till vin och honung.

    Förutom att minska platskonsumtionen menar LØS att konceptet med en förpackningsfri butik kommer dra ner på matsvinnet, samt gynna lokala eko-bönder.

    Enligt en färsk studie kommer tio procent av jordbrukets utsläpp att kunna härledas till matsvinnet år 2050. Plastkonsumtionen är även den oerhört problematisk, vilket Supermiljöbloggen skrivit mer om, t.ex här och här .

    Sverige skyddar ytterligare 47 000 hektar mark

    Handlar om 41 områden i Norrbotten och Västerbottens län som nu blir naturreservat.

    Naturvårdsverket och Sveaskog har i veckan kommit överens om att långsiktigt skydda 41 värdefulla urskogar och naturskogar – det rör sig om 40 områden i Norrbottens län och ett område i Västerbottens län.

    ̶  Med överenskommelsen får några av de viktigaste urskogarna i landet ett långsiktigt skydd. Nu kan länsstyrelserna formellt skydda skogsområdena som naturreservat och vi kan bidra till att uppnå miljökvalitetsmålen En storslagen fjällmiljö och Levande skogar, säger Björn Risinger, generaldirektör på Naturvårdsverket, i ett pressmeddelande.

    Sammanlagt är det cirka 47 000 hektar mark som ska skyddas som naturreservat, varav cirka 29 000 hektar är produktiv skogsmark. Som ersättning får Sveaskog 60 miljoner kronor av staten.

    Supermiljöbloggen kan vinna Nordiska rådets miljöpris

    Ställs mot 40 andra förslag till nomineringar. 

    I veckan stod det klart att Supermiljöbloggen föreslagits som kandidat för Nordiska rådets miljöpris.

    Priset, som i år delas ut för 22:a gången, är tänkt att ges till ”en nordisk organisation, näringsverksamhet eller person som på ett föredömligt sätt har lyckats integrera respekten för miljön i sin verksamhet eller i sitt arbete eller som på annat sätt har gjort en extraordinär insats för miljön”.

    41 förslag till nomineringar har inkommit, och den 16 juni offentliggörs vilka de nominerade till miljöpriset är. Nordiska rådets miljöpris delas ut i Köpenhamn den 1 november. Vinnaren belönas med 350 000 danska kronor.

    Romson: ”Mer plast än fisk i haven år 2050 om vi inte gör något”

    Nu vill de nordiska länderna agera gemensamt mot nedskräpningen.

    I veckan hölls ett nordiskt miljöministermöte i Helsingfors där ministrarna enades om en deklaration som syftar till att intensifiera arbetet för att få bort plastavfall i haven.

    − Våra hav fylls med plastskräp. Varje minut fylls haven på med motsvarande en sopbil plast, totalt cirka tio miljoner ton årligen. Om vi inte gör något riskerar det att finnas mer plast än fisk i haven år 2050, säger klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP), i ett pressmeddelande.

    plast
    Foto: Telegraph

    Problemet är redan i dag stort runt om i världen. För några veckor sedan rapporterades det exempelvis om att 13 kaskeloter som hittats döda vid Tysklands kust hade förväxlat stora mängder marint skräp med föda (se bilden), något tidningen The Guardian skrev om:

    The animals’ stomachs were filled with plastic debris. A 13-metre-long fishing net, a 70cm piece of plastic from a car and other pieces of plastic litter had been inadvertently ingested by the animals, who may have thought they were food, such as squid, their main diet, which they consume by sucking their prey into their mouths.

    Robert Habeck, environment minister for the state of Schleswig-Holstein, said: “These findings show us the results of our plastic-oriented society. Animals inadvertently consume plastic and plastic waste, which causes them to suffer, and at worst, causes them to starve with full stomachs.”

    Nu får Europa ett gemensamt järnvägsnät

    Nu skapas en europeisk standard som innebär att tiotusentals krångliga och nationella tågregler harmoniseras.

    – Det här öppnar dörrarna för helt nya möjligheter för järnvägsnätet. De utdragna och dyra tillståndsprocesserna förkortas. Järnvägsvagnar som passerar de europeiska gränserna behöver inte längre få tillstånd av alla länder de passerar, utan det räcker med ett enda tillstånd, säger Peter Eriksson, EU-parlamentariker för Miljöpartiet, till Miljö och Utveckling.

    Beslutet väntas leda till minskad byråkrati och kostnader, och ökad användning av godståg. Persontrafiken kommer öppnas upp gradvis och väntas flyta fritt till 2033.

    cheering_minions

    PhD Björn Hassler: ”Miljöforskare och aktivist, funkar det verkligen?”

    Är det möjligt att bedriva miljöforskning i enlighet med vetenskapens egna kriterier, och samtidigt vara aktivist? Den frågan ställer sig Björn Hassler, docent och lektor i Miljövetenskap vid Södertörns högskola i Stockholm, idag i ett debattinlägg på Supermiljöbloggen.

    Under de tjugo år jag har sysslat med miljövetenskaplig forskning, har attityden jag möts av när jag i olika sammanhang presenterar mig som miljövetare förändrats. Från att primärt ha betraktats som forskare, som en yrkesperson som förväntas sätta förståelse och kritisk granskning framför ideologisk åsikt, har det blivit allt vanligare att bli bemött som, först och främst, aktivist. Likt förr, när den som mötte prästen ofta tittade ned och för säkerhets skull bekände sig skyldig till allehanda försyndelser, möts jag allt oftare av en något skamsen uppsyn, där man, något tvekande, bedyrar att man regelbundet besöker återvinningsstationer och, åtminstone ibland, väljer kravmärkta produkter fast de är dyrare. Något verkar ha hänt med människors syn på vetenskap, i alla fall om den handlar om miljön, religionen och politiken.

    Högst sannolikt är jag inte ensam bland kollegor miljöforskare att ha upplevt denna förändring. Utan tvekan har många av oss gjort vårt bästa för att leva upp till den nya tidens syn på vad en miljövetare ska vara. Idag är det närmast omöjligt att skilja miljöprofessorer från Greenpeaces eller Naturskyddsföreningens eller andra intresseorganisationers företrädare när de framträder i media. Inte sällan påminner de, likt prästen, om synden, ansvaret och vår eländighet i största allmänhet. När företrädare för skrået intervjuas i tidningar, radio och TV – där många av oss gärna vill synas – handlar det mer om vilka förändringar som måste till, än om vad vi tror oss förstå och vad vi är mer osäkra om. Utan tvekan finns en stark förväntan om att vi forskare ska tala om hur framtiden blir och vad vi måste göra för att rädda vår miljö och framtid. Som om vi kunde förutsäga framtiden…

    Dess värre har det akademiska reflekterandet över denna nya roll för oss miljövetenskapare som sanningssägande miljöaktivister lyst med sin frånvaro, även om det finns enstaka undantag. Mycket sällan har miljövetarens roll i politiken kritiskt granskats och analyserats. Detta är förvånande, eftersom man i forskningen kring vetenskap och politik ofta utgår från att forskningens, och forskarens, självständighet och integritet tenderar att stå i konflikt med politiskt inflytande. Ju närmare forskningen och forskaren kommer de politiska beslutsorganen, desto större är risken att kunskapen politiseras. Det politiska inflytandet tär då på forskningens förtroendekapital. Även om den sanningssägande och politiska miljövetenskapen kan skänka popstjärnestatus åt de mest vältaliga och massmediala av oss, hotar den att långsiktigt åderlåta miljövetenskapens kunskapssökande och därmed hela disciplinens trovärdighet. Eller hållbarhet, om man så vill.

    Någon kanske invänder att beskrivningen av miljövetenskap som varandes impregnerad av politik och uttalat ideologisk är orättvis. Många, eller i alla fall några, miljöforskare söker enträget efter kunskap utan att snegla åt vetenskapsrådens ökade krav på ”samhällelig relevans”, falla för frestelsen att opportunt vända sig åt det håll det luktar forskningsmedel eller vrida om kappan efter hur den miljöpolitiska vinden för tillfället blåser.

    Det är sant, min beskrivning är svepande och i viss mån orättvis. Miljöforskningen är bred, och det finns plats för många olika sätt att se på sin professionalitet. Det finns också gott om kompetenta miljöforskare som menar att man kan bedriva saklig och opartisk forskning samtidigt som man är uttalat politisk, i politiska partier, miljöorganisationer eller på annat sätt. Frågan som behöver ställas kvarstår dock: Även om forskaren själv kan hålla isär sina roller som forskare och aktivist, hur vet politiker, media och allmänhet när denne forskare pratar vetenskap och när hon pratar politik? Och kanske än mer pregnant: Om de skattebetalare som bekostar vår forskning börjar tvivla på vår förmåga att hålla isär vetenskap och politik, är inte detta ett problem, alldeles oavsett hur säkra vi själva är på att ha funnit den helige graal, i vilken sanningen om framtiden ryms?

    Men problemet kanske är värre än så, och inte bara finns i betraktarens öga. Även om det kan vara känsligt, måste frågan ställas:

    Är det möjligt att bedriva miljöforskning i enlighet med vetenskapens egna kriterier, och samtidigt vara aktivist?

    För att svara på den frågan, måste man definiera vad som skiljer politik från vetenskap. Som tur är, finns en enkel metod för detta. Om svaret kommer först, och frågan sedan, handlar det om politik. Här vet man vart man vill, och det gäller att hitta de argument som biter bäst. Denna metodik har i den kritiska litteraturen ibland kallats för selektiv vetenskap, eller med andra ord, ett letande efter de argument som visar att det man redan från början visste var korrekt faktiskt också var, korrekt.

    Om istället frågan kommer först, och sökandet sedan går ut på att hitta de mest trovärdiga svaren på denna fråga, handlar det om vetenskaplig metodik. Svaren kommer sist i händelsekedjan, efter att ha konfronterats med så mycket observation och reflektion som möjligt. För att underlätta sökandet efter fel och brister, och därmed föra kunskapen framåt, uppfanns den kollegiala granskningen som ett sätt att uppmuntra kritik och ifrågasättande. Även om det finns en stor mängd olika vetenskapliga metodiker med inneboende styrkor och svagheter, förefaller det svårt att trovärdigt hävda att sökandet efter relevant kunskap görs bäst om man vet svaret på frågan man ställer från början.

    En relevant fråga i sammanhanget är huruvida vi ”måste” satsa mer på miljön i allmänhet, och klimatet i synnerhet, såsom tongivande miljöprofessorer ofta hävdar. Gång efter annan uttalas i media att ”vetenskapen visar” att vi måste satsa mycket mer än vi gör idag på att minska utsläppen av klimatgaser. Är det sant? Måste vi det? Poängen är här att frågan huruvida vi verkligen måste det, inte kan besvaras av vetenskapen. Vi kan ha en, kanske välgrundad, ståndpunkt att vi borde satsa mer på klimatarbetet. Men detta är en politisk, och inte en vetenskaplig, ståndpunkt. I grund och botten handlar det om vi hanterar våra gemensamma resurser, ingenting annat.

    Ståndpunkten att ”miljön är så viktig att den går före allt annat”, är ohållbar. Få, om någon, skulle hävda att vi bör satsa alla resurser på att minska vår miljöpåverkan och följaktligen ingenting på skola, sjukvård, välfärd eller något annat. Inte heller är ståndpunkten att man inte bör ”ställa olika mål mot varandra” hållbar. Det är just det som det handlar om. Det är en politisk prioritering vad vi ska satsa våra resurser på. Då handlar det just om att ställa olika, prioriterade mål och ambitioner mot varandra. Det är frågan vi aldrig kommer runt.

    Om vi inte vill satsa alla resurser på att minska koldioxidutsläpp eller andra klimatgaser, bör vi då satsa mer eller mindre på kemikalierisker, bevarande av naturresurser, skydd av jordbruksmarker, biodiversitet eller på problemen med främmande arter som hotar våra ekosystem? Än svårare blir det om de nödvändiga övergripande frågorna ställs, om vi ska satsa mer eller mindre på miljöåtgärder, fattigdomsbekämpning, tillgång till rent vatten för alla människor, mänskliga rättigheter, fredsskapande åtgärder eller på något annat. Det här är frågor som måste få ställas och ingående diskuteras. Här har vetenskapen inga svar att erbjuda. Frågorna kräver politiska avvägningar, något som forskare inte behärskar bättre än andra. Forskare ska i ett demokratiskt samhälle inte, inte ens de som funnit sanningen, ha större inflytande över sådana här svåra avvägningar än andra medborgare. De här frågorna är alldeles för viktiga för att tillåtas bli nedtystade av ett offentligt diskussionsklimat, där svaren är givna och frågorna inte får ställas.

    Björn Hassler

    Docent och lektor i miljövetenskap vid Södertörns högskola

    San Diego satsar på 100 procent förnybar energi

    San Diego ligger redan i täten av de amerikanska städerna då det kommer till ren elproduktion. Nu driver stadens borgmästare, Kevin Faulconer, staden mot ambitionen att all energi ska vara förnybar 2035.

    USA:s presidentkandidater Ted Cruz och Donald Trump kallar klimatförändringarna för ”skitsnack”, ”religion” och en ”total bluff ”. Som republikan går San Diegos borgmästare, Kevin Faulconer, mot strömmen i sin kamp för en grönare framtid. Nu smids planer för att stadens energi ska vara helt förnybar 2035 och San Diego blir med det den största amerikanska staden att ha en sådan ambition. På sin Twitter skriver Faulconer bland annat att:

    Protecting our environment & building our greener future shouldn’t be partisan – it’s just the right thing to do.

    Stadens elproduktion är redan till 40 procent förnybar, såsom solenergi och vindkraft. Av USA:s städer rankas San Diego näst högst inom elproduktion från solenergi och staden siktar på att också reducera utsläppen av växthusgaser med 80 procent fram till 2050.

    Projektet kommer innefatta nya cykelsystem, miljövänlig kollektivtrafik och system för solceller på taken. Planen ska också innebära att hälften av stadens transporter blir elektriska och att nära 100 procent av metangasutsläppen från avlopp och vattenbehandling återvinns. Dessutom ingår ett initiativ att utöka plantering av träd med 35 procent för att absorbera koldioxid och ge skugga.

    Solceller – snart på rulle

    Solceller i plast kan snart ta plats på marknaden.

    Med en verkningsgrad på 11 procent ligger den lite under den normala verkningsgraden på 13-16 procent, och långt under nya fantastiska siffror på 46 procent som nyligen presenterats, men solcellerna vinner på att de inte använder kolatomen fulleren som är dyra och kan vara instabila.

    – Vi har demonstrerat att det är möjligt att uppnå en hög effektivitet utan att använda fulleren, och att sådana solceller dessutom är mycket stabilare mot värme. Eftersom solceller arbetar under ständig solstrålning är en hög värmestabilitet mycket viktigt, säger Feng Gao, universitetslektor vid Institutionen för fysik, kemi och biologi, Linköpings universitet.

    Solcellerna har kommit fram genom ett samarbete mellan linköpingsforskarna Feng Gao, Olle Inganäs och Deping Qian samt Jianhui Hou vid Kinas vetenskapsakademi CAS, skriver Ny Teknik.

    Herbivåren har date night på Kao’s

    Nästa restaurang på listan är vegetariska och veganska Kao’s i Malmö. Läs med fördel recensionen, men gå sedan dit och smaka på maten som har tagit oss med storm.

    Typ av restaurang: Vegetarisk/vegansk
    Plats: Föreningsgatan 37, Malmö
    Typ av måltid: Middag
    Rätt: Hummus med hembakat bröd till förrätt, följt av ett stycke Kao’s burgare och en Frasig tofu med chilisting
    Prisklass: 85-185 kr för huvudrätt
    Beskrivning av upplevelsen: Kao’s är en vegetarisk och vegansk restaurang som verkligen är värd ett besök eller två. Förutom vällagade för- och varmrätter har de även ett stabilt utbud av hembakade godsaker. Supermiljöbloggens besök skedde den här gången under premissen “romantisk dejt”. Kao’s är sannerligen ett träffsäkert ställe för ändamålet. Inredningen bjuder in till förtroliga samtal, maten är intressant på det bästa av sätt och portionerna är stora. 

    En gemensam nämnare för vego-restauranger i Malmö, så ock på Kao’s, tycks vara det hembakta brödet. Ett par saftiga skivor slank ner utan svårighet, särskilt när de toppats med krämig hummus. Därefter kom huvudrätterna. Hamburgaren var, i brist på ett mer passande uttryck, köttig, och serverades med rotfruktsstrips och en såskombo som tyvärr tog slut i förtid.

    Vad gäller den frasiga tofun beställdes den i ärlighetens namn in för att reda ut en hord frågetecken kring hur frasig en bit tofu faktiskt kan bli. Jakten på den sprödaste diton fortsätter, men rätten var trots det väldigt god och intressant. Ett litet romantiskt bakslag stötte vi dock på i det så kallade “chilistinget” som skulle påträffas. Detta är dock en annan historia och kanske något som vittnar mer om min egen gom och en barndom fylld av snabbmakaroner och lasagne.

    Restaurangen i sig är väldigt mysig och stoltserar under vår och sommar med en oslagbar innergård. Dessutom är läget vid en stor vägkorsning inget minus. Au contraire! Tack vare detta fick vi erfara både ett och två förbisusande blåljus som skänkte ännu mer spänning till den redan peppriga dejten.

    Extra bra med Kao’s: Mängden eko, den käcka personalen och det faktum att besöket ledde till fler dejter.

    Ny recension nästa vecka! Och hörrni, –> Ekoguiden <–

    Tidigare recensioner:

    Balthazar, Govinda’s och Legumé

    Snart får hundratusentals hushåll ny vindkraft

    Statoil och E.ON slår sina påsar ihop och bygger en ny vindkraftpark i den tyska delen av Östersjön. Projektet kräver en samlad investering på 1.2 miljarder euro.

    För Statoil, som finansierar 50 procent av det så kallade Arkona-projektet, är det ett viktigt steg mot att öka på företagets förnybara tillgångar.

    ”Den här investeringen är helt i linje med vår strategi att successivt komplettera vår olja- och gasverksamhet med lönsam förnybar energi och andra koldioxidsnåla lösningar ”, menar Eldar Sætre, Statoils VD.

    Vindkraftparken beräknas vara färdig under 2019 och kommer att generera 385 megawatt förnybar el, vilket är tillräckligt för att förse mellan 250 000 och 400 000 tyska hushåll med energi.

    E.ON kommer att ansvara för att bygga och driva Arkona-projektet.

     

    Robin Wood protesterar mot Vattenfall i Stockholm

    Aktivister demonstrerade under onsdagsmorgonen i centrala Stockholm för att belysa Vattenfalls omstridda brunkolsförsäljning. Den gula banderollen lyste klart i morgondiset: Sälj inte klimatet.

    Ansvarig var den tyska klimatgruppen Robin Wood, som hade valt Vattenfalls årsstämma som tidpunkt för demonstrationen. Under aktionen firade aktivisterna ner sig själva och sitt budskap från den högt belägna restaurang Gondolen vid Slussen.

    Philip Bedall, energiexpert för Robin Wood, menar att Sverige jobbar efter premissen ”det som inte syns, finns inte”, och att en försäljning skulle innebära att den svenska regeringen förvärrar klimatkrisen.

    Fler aktioner mot brunkolsutvinning är att vänta under våren från olika grupper. Bland annat förväntas tusentals personer sluta upp i tyska Lausitz i maj för mass-aktionen Ende Gelände.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.