PFAS har nått en planetär gräns

Människans påverkan på jorden överskrider nu sex av nio av de planetära gränserna. Forskare menar nu att de hälsofarliga så kallade PFAS-kemikalierna har nått en planetär gräns och borde defineras som en egen grupp.

Idag använder flera begreppet ”planetär gräns” som något självklart i klimatdebatten och som en bra markör för hur vår planet mår. Men det var först år 2009 ett internationellt team av forskare identifierade och presenterade vad de kallade för nio planetära gränser. Med detta menade de gränser som åtskiljer det anmärkningsvärt stabila tillstånd som jorden har befunnit sig under 10 000 år – sedan civilisationens gryning. Dessa gränser inkluderar ozonlager, skogar, sötvatten, biologisk mångfald och utsläpp av växthusgaser.

Redan 2015 hade de och andra forskare dragit slutsatsen att fyra gränser hade passerats: klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, förändrad markanvändning och flöden av kväve och fosfor. Tidigare i år konstaterades även att gränserna för vatten och kemikalier överskridits.

I denna kemikaliegrupp ingår PFAS som är ett samlingsnamn för en grupp av olika perfluorerade och polyfluorerade ämnen, eller högfluorerade ämnen som de också kallas. Det är industriellt framställda ämnen som inte förekommer naturligt i miljön och har producerats sedan 1950-talet och används i ett stort antal konsumentprodukter. Nuförtiden finns PFAS i princip överallt på jordens yta och återfinns i mat vi äter och även vårt dricksvatten. Nyligen framkoll exempelvis att svenska kräftor innehåller oroväckande höga halter PFAS, men även regnvatten på de flesta platser på jorden.

Nu har forskare från Stockholms universitet och ETH Zürich bedömt att den planetära gränsen även för denna grupp passerats. I en studie i tidskriften Environmental Science & Technology antog de hypotesen att PFAS i miljön representerar en planetarisk gräns som nu har överskridits. För att testa deras hypotes, jämförde de nivåer av PFAS uppmätt i regnvatten, ytvatten och jordar med riktvärden. Specifikt tittade de på PFAS-ämnena PFOS, PFOA, PFHxS och PFNA.

Baserat på beräkningarna som visade på halter långt över etablerade gränsvärden drog de slutsatsen att:

PFAS definierar en ny planetarisk gräns som har överskridits, baserat på PFAS-nivåer i miljömedier som överallt ligger över riktlinjenivåer.

Detta resultat är allvarligt, eftersom en växande mängd vetenskaplig forskning tyder på att hela klassen PFAS är giftig för människor och djur, och dessutom lagras väldigt länge i miljön. Av den anledningen benämns de ofta som ”evighetskemikalier” (“forever chemicals”), eftersom de inte kan brytas ner fullständigt i miljön utan alltid finns kvar i en eller annan form.

En vanlig uppfattning har varit att PFAS-ämnen med tiden sköljs ut i haven och därmed stannar där och kan spädas ut. Ny forskning har dock visat att kraftigare oväder kan komma att slunga upp kemikalierna på land igen och därmed orsaka ytterliga föroreningar och spridning.

Även om vissa PFAS fasades ut av stora tillverkare redan för decennier sedan, visar miljömätningar att nivåerna inte sjunker nämnvärt och författarna till studien betonade att de bara beaktade några av de många tusen PFAS, av vilka de flesta ännu har okända risker. Det rör sig nämligen om en stor och komplex kemikaliegrupp på mellan 5 000 och 9 000 ämnen med varierande egenskaper och bred användning i samhället.

Därför är problem förknippade med PFAS sannolikt mycket högre än vad som utvärderats i artikeln. Av den anledningen och på grund av den globala spridningen av PFAS, anser författarna att en särskild planetär gräns behöver definieras specifikt för PFAS.

Lyckligtvis tar numera flera länder och myndigheter PFAS-frågan på allvar. I Sverige har Livsmedelsverkets förslagit nya gränsvärden för PFAS i dricksvatten som ett svar på EU:s sänkta gränsvärden och arbete med att förbjuda hela gruppen. FN:s medlemsländer kom tidigare i år dessutom överens om att påbörja inrättandet av en forskarpanel för miljöskadliga kemikalier med liknande upplägg som FN:s klimatpanel IPCC. Det innebär att en länge eftersatt övervakning av världens kemikalier kan komma till stånd.

Än mer glädjande är det att ny forskning som presenterats i Science visar att forskare nu lyckats utveckla en metod som både är billig och enkel för att förstöra PFAS, i alla fall vissa av dem. Förhoppnings går det att utveckla vidare för det enorma reningsbehov som redan finns och som kommer att växa ju mer vi undersöker vår omgivning.