Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Hålet i ozonlagret är det minsta som observerats sedan 1988

    NASA har rapporterat att hålet i ozonlagret nu är det minsta som uppmätts sedan 1988. Upptäckten gjordes i anslutning till att Montrealprotokollet, avtalet som tagits fram för att få bukt med det skadliga hålet, just firat sin 30-årsdag.
    Montrealprotokollet, en internationell överenskommelse som kom till för att rädda jordens ozonlager, har i höst fyllt 30 år. Det var i september 1987 som världens länder slöt samman kring frågan och några år senare hade det blivit FN:s första universellt ratificerade fördrag. Denna framgång har fått FN:s tidigare generalsekreterare Kofi Annan att kalla avtalet för ”det mest framgångsrika internationella avtalet hittills.”
    Vägen mot ett återställt ozonlager är inte helt enkel, men enligt forskare vid NASA har utvecklingen i år gått åt rätt håll. Forskarna påpekar dock att minskningen inte är ett tecken på att hålet är på väg att försvinna helt, utan snarare en naturlig variation. Hålet är fortfarande stort som två och ett halvt USA, men har krympt med 3,4 miljoner km2 sedan förra året.
    Ozonlagret är det skikt som absorberar skadlig UV-strålning från solen som annars är skadligt för levande organismer. Supermiljöbloggen har tidigare skrivit om ozonlagret och varför det är så viktigt för livet på planeten. Kika här för en snabbkurs!

    Rekorddag för europeisk vindkraft

    Nytt rekord är satt! En stark storm gjorde att vindkraft genererade nästan en fjärdedel av Europas elektricitet förra lördagen – och vind visar därmed att det är ett energislag att räkna med.
    Lördagen den 28e oktober kom 24.6 procent av unionens totala elproduktion från vindkraft, vilket försåg 197 miljoner europeiska hushåll med el. Den starka stormen Herwart fick ordentlig spinn på vindsnurror över kontinenten, men det har sen länge vårats för den europeiska vindkraften.
    Danmark får ofta all sin el från vindkraft och i Tyskland har vindkraft genererat 85 procent av landets el under en dag. El från havsbaserad vindkraft är nu billigare än kärnkraft i Storbritannien och världens två största havsbaserade vindkraftparker kommer öppna till 2022 utanför dess kust. Parkerna kommer ha en total kapacitet av 2586 MW, vilket är jämförbart med ett kärnkraftverk.
    År 2009 beslutade EU att 20 procent av unionens energi ska komma från förnyelsebara källor 2020, vilket banat väg för de nya investeringarna i vindenergi.
    Stormar som Herwart må gynna vindkraft, men är förödande för samhällen i stort. I och med den globala uppvärmningen kommer de bli både vanligare och starkare och är därför ännu en anledning till att vi måste göra en omställning till ett hållbart samhälle illa kvickt.
    Så håll i hatten, för vinden blåser åt rätt håll!

    Världens högsta vindkraftverk kan även lagra energi

    Världens högsta vindkraftverk har byggts i den lilla staden Gaildorf i södra Tyskland. Förutom att sätta nya höjdrekord kan tornen även lagra energi och därmed leverera el även när vinden har slutat vina.
    Det högsta av de fyra tornen mäter 178 meter över marken och kommer att tas i bruk i början av 2018. Men till skillnad från vanliga vindkraftverk innehåller de nybyggda spirorna 40 meter höga vattentorn som kan lagra energi när verken producerar för mycket. Kraftverken är med andra ord energivärldens alldeles egna Kinderägg.
    Vattnet i reservoarerna pumpas upp när kraftverken producerar överskottsenergi och släpps sedan ner när vinden mojnar för att fortsätta leverera el.
    Vattenreservoarerna fungerar alltså som vanlig vattenkraft. Projektet är ett ypperligt exempel på hur förnybara tekniker kan samarbeta för att maximera förutsättningarna för ett hållbart energisystem.

    Världen långt ifrån att uppnå Parisavtalet

    Världens länder är långt ifrån att nå utsläppsmålen i Parisavtalet, visar en ny FN-rapport. Fortsätter vi som vi gör idag kommer planeten värmas upp med minst 3 grader, vilket skulle innebära att vi är ”on the highway to hell”.
    I rapporten slås det fast att de utsläppsminskningar som hittills gjorts är långt mindre än de minskningar forskare säger att vi behöver göra för att undvika katastrofal klimatkollaps. I den här omställningstakten kan temperaturen öka med 3 grader eller mer innan århundradet är slut – alltså sinnessjukt dåliga nyheter för mänskligheten.
    Enligt Parisavtalet ska världens globala uppvärmning begränsas till 1.5-2 grader, vilket forskare spår kunna hålla oss från katastrofala klimatförändringar. Bortom det väntar extremväder, massvält, döda hav och städer som ligger under vattennivån. Ond bråd död, helt enkelt.
    Rapporten kommer precis innan klimatmötet i Bonn, som sätter igång den 6e november, och dagen efter att FN larmat för att halten koldioxid i atmosfären ökade rekordsnabbt förra året till nivåer världen inte sett på 3 miljoner år.
    Men allt är inte bistra nyheter! Rapporten bekräftar att människans koldioxidutsläpp fortsätter att plana av – sedan 2014 har de legat på samma nivå. Ökade investeringar i förnyelsebar energi har resulterat i rekordlåga priser och gjort det till ett allvarlig utmanare till fossila bränslen.
    Utsläppen av andra växthusgaser, som metangas, ökar dock fortfarande. Metan är en mycket mer kraftfull växthusgas än koldioxid, och utsläppen kommer bland annat från uppfödning av boskap för kött- och mjölkindustrin.
    Så detta med att ställa om till ett hållbart samhälle – dags att köra eller?

    Rekordhöga halter koldioxid i atmosfären

    Halten koldioxid i atmosfären ökade i rekordfart förra året till en nivå världen inte sett på tre miljoner år, enligt en ny FN-rapport. Inför klimatförhandlingarna i Bonn uppmanas nu världens länder att ta till drastiska åtgärder för att minska sina utsläpp.
    Utsläppen från mänsklig aktivitet har saktat ner de senaste åren, men en ovanligt stark El Niño 2015-2016 försvagade många ekosystem och deras förmåga att binda koldioxid, vilket förklarar rekordhalterna enligt rapporten.
    Att El Niño var ovanligt stark antas bero på den globala uppvärmningen och är ett exempel på hur vi redan märker av hur våra utsläpp ändrar klimatet. Förra månaden larmade forskare om att världens tropiska skogar är i så dåligt skick att de släpper ut mer koldioxid än de binder, vilket spär på oron att planetens koldioxidsänkor håller på att slås ut.
    År 2015 var koncentrationen koldioxid i atmosfären 400 parts per million (ppm), något som 2016 steg till 403.3 ppm. Ökningen på 3.3 ppm kan jämföras med det senaste tio årens snittökning på 2.08 ppm årligen. De senaste mätningarna från september i år lägger nivån på 406.94 ppm.

    Koncentration av koldioxid i atmosfären (ppm). Foto: NASA, National Oceanic and Atmospheric Administration.

    Siffrorna kan låta små, men det gäller att förstå att vi ligger mer än 120 ppm över förindustriella nivåer, och att skillnaden mellan det klimat vi är vana vid och istid är 100 ppm. Detta är ett recept på totalt klimatkaos, och inte på något roligt sätt. Senast jorden upplevde en såhär hög koncentration koldioxid i atmosfären var under pliocen (en geologisk epok för 3 miljoner år sen), då havsnivåerna låg 30 meter över vad de gör idag.
    Rapportförfattarna uppmanar nu politiker att vidta drastiska åtgärder för att klara målen i Parisavtalet, och därmed begränsa den globala uppvärmningen till 1.5-2 grader. För tillfället ligger världens länder inte alls i fas med sina löften om utsläppsminskningar och om vi fortsätter som vi gör idag kommer den globala uppvärmningen överstiga 3 grader – vilket skulle innebära katastrofal klimatkollaps.
     
     

    Nytt viktigt klimatmöte mellan världens länder

    November har gjort sitt intågande vilket betyder att FN:s klimattoppmöte i Bonn, COP23 snart kommer genomföras. Har du koll på vad årets möte handlar om?
    Nu har det snart gått två år sen klimattoppmötet gick av stapeln i Paris. Världens länder skrev då under ett avtal som var tänkt skulle begränsa den globala uppvärmningen till under två grader jämfört med förhistoriska nivåer. Arbetet med det mötet fortgår mer eller mindre runt om i världen, likaså pågår ständigt möten för att se till att Parisavtalets olika delar uppfylls.
    Den 6-17 november hålls årets möte COP23 i Bonn, Tyskland, och den här gången ligger fokus på att utforma och förhandla färdigt om den regelbok som kommer i kölvattnet av Parisavtalet. De två viktigaste punkterna på årets möte är:
    1. Arbetet med att ta fram Parisavtalets regelbok
    2. Bringa klarhet i hur den s.k. stödjande dialogen ska utformas

    Den första frågan handlar framförallt om att ta förhandlingarna om reglerna för Parisavtalets olika mekanismer och ramverk ett rejält kliv framåt med sikte på att få till förhandlingstexter. Den andra frågan handlar om paragraf 20 i beslutet om att anta Parisavtalet, skriver Fores på klimatforhandling.se. 

    Låter det svårförståeligt och komplext? Tankesmedjan Fores har startat upp en webbsida där de skriver om vad som händer och hur klimatförhandlingarna går till. Läs mer på klimatforhandling.se.
    Trots den viktiga frågan är nyhetsintresset för de årliga klimattoppmötena svalt. Toppmötet i Paris 2015 fick stor medial uppmärksamhet runt om i världen, men efter att avtalet hade skrivits under har det pratats allt mindre om ämnet (kan nämna årets politikertal i Almedalen som ett lysande exempel) vilket ändå är en av vår tids största och viktigaste frågor.
    Läs en sammanfattning om vad som hände under klimatmötet i Paris här. 
    Läs mer om förra årets klimatmöte, COP22, som gick av stapeln i Marrakech. 
     

    Svenska fonder struntar i Parisavtalet – ökar fossila investeringar

    Svenska pensionspengar kommer börja sponsra sponsra oljeindustrin ännu mer när storägare som fjärde AP-fonden fortsätter satsa mer pengar i skandalbolaget Lundin Petroleum.
    Efter att Parisavtalet skrevs på i december 2015 har flera delar av finanssektorn sakta börjat röra på sig i en mer hållbar riktning. Flera stora investerare, däribland sjunde AP-fonden, har valt att använda Parisavtalet som grund för sin ägarstyrning.
    Men det är inte alla som är med på det klimatvänliga tåget. SvD avslöjade i förrgår att oljebolaget Lundin Petroleum sedan Parisavtalets införande fått ökad uppbackning av svenska storägare.
    Bland de företag som investerat mer i Lundin Petroleum hittas Nordea, fjärde AP-fonden, SEB och SBB. Enskilt störst innehav av de svenska storägarna har Swedbank, som trots att de minskat det totala innehavet fortfarande har över 1500 miljarder kronor placerade i den smutsiga oljeindustrin.

    Jag tycker att det är väldigt märkligt och anmärkningsvärt. Vi behöver avveckla fossila bränslen, och att gå in i den här typen av verksamhet känns som dåliga affärer, säger Göran Finnveden, professor i miljöstrategisk analys på KTH, till SvD.

    Enligt det internationella energiorganet IEA måste två tredjedelar av de fossila bränslen som finns i marken stanna kvar om Parisavtalets mål om två graders uppvärmning ska kunna hållas. Detta verkar dock inte hindra investerarna och Lundin Petroleum, som satsar på produktionsökning.
    Låter det här helt wacko? Läs mer på Fossilfree och Fair Finance om vad man kan göra för att sätta press på makthavare och företag. 

    Gröna bilister: Regering och opposition måste ge klara besked kring palmolja och PFAD

    SLUTREPLIK: Hur ska politiken för svenskt biodrivmedel se ut? Gröna bilister avslutar debattväxlingen. 
    I en tidigare debattartikel ringde Gröna Bilister i varningsklockan för att palmoljeprodukter är på väg att ta över marknaden för biodrivmedel. Behovet är akut att koppla loss omställningsarbetet till fossilfria transporter från den överhettade palmoljeindustrin. Den ständigt ökande efterfrågan på dess produkter bidrar till att ödelägga ett av de värdefullaste naturområdena på jorden.
    Som ett första steg måste PFAD klassas om från rest till samprodukt vid raffineringen av palmolja.  Sedan måste användningen av palmolja begränsas så gott det går. De repliker på Gröna Bilisters debattartikel som kommit från Rickard Nordin (C) (replik 1 och replik 3) och Lorentz Tovatt (Mp) (replik 2) visar att de är engagerade och tar frågan på allvar. Detta gläder Gröna Bilister, men än har vi har inte blivit helt lugna av de besked de gett. Tydlighet och långsiktighet saknas.
    Rickard Nordin skriver att regeringen måste tala klarspråk kring att palmolja kan komma att ersätta PFAD som råvara till svensk diesel om PFAD klassificeras om till samprodukt. I så fall kommer nämligen PFAD under en tid att stängas ute från den svenska marknaden, eftersom den ännu inte är spårbar. Sådan spårbarhet är nödvändig för att avgöra om den uppfyller de krav på markskydd och låg klimatpåverkan som ställs på en samprodukt. I brist på annan råvara som kan ersätta PFAD blir risken överhängande att palmoljan letar sig tillbaka in på den svenska dieselmarknaden. Det finns nämligen ett överskott på certifierad palmolja på världsmarknaden som uppfyller EU:s hållbarhetskriterier. Därmed kan stora volymer formellt sett hållbar palmolja hämtas in på kort varsel.
    Gröna Bilister instämmer med Rickard Nordin. Regeringen måste berätta hur de tänker hantera denna situation. Eftersom hållbarhetskriterierna för biodrivmedel bestäms av EU kan Sverige inte på egen hand stänga gränsen för den formellt sett hållbara palmoljan.
    Det enda sättet att förhindra att palmoljan vinner terräng är att ge konsumenterna makten att välja bort den. Rickard Nordin skriver att Centern länge förespråkat att ursprungsinformation om drivmedlen ska ges vid pumpen. Det kravet har Gröna Bilister också fört fram under parollen Jag Vill Veta. Även regeringen har drivit denna fråga och låtit Energimyndigheten utreda saken. Men Energimyndigheten föreslår att ursprungsinformationen inte ska ges vid pump utan gömmas på drivmedelsbolagens eller myndighetens hemsidor. Kommer regeringen att gå på Energimyndighetens linje, eller ger den oss konsumenter ett effektivt verktyg för att välja bort palmoljan ute på macken?
    Här är regeringen fortfarande otydlig. Men Alliansen är ännu otydligare i sin inställning till PFAD.
    Rickard Nordin understryker att Alliansen kommer att rösta ja till liggande proposition om ändringar i hållbarhetslagen. Därmed införs den nya paragraf som ger regeringen rätt att utfärda detaljerade föreskrifter kring vad som ska räknas som restprodukter. Regeringen har redan sänt ut ett förslag till en sådan föreskrift på remiss. Följden av detta förslag skulle bli att PFAD klassas om från rest till samprodukt.
    Därmed kan saken tyckas vara klar. Men samtidigt har Alliansen lämnat in en motion som radar upp en mängd skäl till att vi inte bör klassificera om PFAD, eller att vi först bör vänta ut processer som pågår inom EU, eller att vi först bör utreda saken ytterligare. Vad anser Centern och Alliansen egentligen? Bör PFAD klassas som rest eller som samprodukt?
    Den avgörande frågan är denna: om Alliansen bildar regering efter nästa val, kommer den då att utfärda nya föreskrifter med stöd av den nya hållbarhetslagen som medför att PFAD återigen klassas som rest? Detta skulle rimma illa med det behov av långsiktiga spelregler för biodrivmedel som anförs både i Alliansens motion och i Rickard Nordins repliker.
    För att slippa svara på dessa frågor räcker det inte att gömma sig bakom påståendet att utförligare konsekvensanalyser behövs för att ta ställning. All kunskap som är möjlig att ta fram ligger redan på bordet. För Gröna Bilister är svaret självklart: PFAD måste klassificeras om till samprodukt, och det måste ske innan reduktionsplikten införs den 1 juli 2018. Gröna Bilister har samlat de fakta och resonemang som ligger bakom vårt ställningstagande i en serie fördjupande texter.
    En viktig poäng är denna: inom ramen för reduktionsplikten kan rester från skogsbruk och massaindustri konkurrera med den palmolja som förmodligen kommer in i Sverige om PFAD klassas om till samprodukt. Men dessa hållbara rester skulle inte kunna konkurrera med PFAD om denna råvara inte klassas om. I så fall skulle vi låsa fast oss vid en stor och växande andel PFAD i svensk diesel och investeringarna i de hållbara alternativen skulle gå om intet.
    Skälet är att palmolja tillskrivs en högre klimatpåverkan än vad PFAD gör i egenskap av rest. Det kommer att bli dyrare att tillverka HVO av hållbara inhemska rester än att tillverka den av palmolja. Å andra sidan räcker det med att blanda in en mindre mängd sådan hållbar HVO för att uppfylla plikten eftersom den kommer att tillskrivas lägre klimatpåverkan.
    Alliansen har rätt i att en omklassificering av PFAD kan leda till att reduktionsplikten inte uppfylls under de närmast kommande åren. Kanske kommer till och med andelen förnybara drivmedel i vägtrafiken sjunka en aning innan den vänder uppåt igen när produktionskapaciteten för hållbar HVO byggts ut. Därmed kan man säga att vi riskerar att missa klimatmålet för år 2030.
    Men transportsektorns officiella klimatpåverkan kokar ned till en siffra som beror på antaganden, modeller och mer eller mindre godtyckliga klassificeringar av råvaror. Därför är inte det svenska klimatmålet heligt. De ekologiska och sociala värden som står på spel i Indonesien är däremot heliga.   Om de går till spillo blir det dessutom mycket svårare att nå det globala klimatmålet på grund av de enorma utsläpp som sker vid regnskogsskövling.
    Det som måste utredas mer är inte huruvida en omklassificering av PFAD gör att vi missar det svenska klimatmålet. Det vi måste klura ut är hur vi ska nå klimatmålet trots att de hållbara biodrivmedlen inte räcker till för att ersätta all fossil och diesel som används idag, och trots att elektrifieringen av vägtrafiken inte hinner slå igenom till år 2030. Vi måste på kort tid bygga ett samhälle där vi inte bara är fossiloberoende utan också biloberoende – framförallt i storstadsområdena.
    Per Östborn, drivmedelsansvarig, Gröna Bilister
    Johanna Grant, Ordförande, Gröna Bilister
    Martin Prieto Beaulieu, Presstalesperson, Gröna Bilister
    Tidigare inlägg i debatten:
    Gröna bilister: ”Fossilfrihet till varje pris?”
    Centerpartiet: ”Att kräva besked och få svar från regeringen är inte mer än rimligt” 
    Miljöpartiet: ”Varför gå palmoljeindustrin ärenden Rickard Nordin?” 
    Centerpartiet: Vi är och har varit den bästa garanten för svensk bioekonomi
    Undrar du över bakgrunden till debatten? Läs mer här.

    Naturvård ger grönt resultat

    En studie av ett internationellt forskarlag har kommit fram till att de 14 miljarder dollar som världens länder spenderat på naturvård mellan 1992 till 2003 har gjort att den förväntade nedgången i biologisk mångfald har minskat med 29 procent, skriver University of Georgia. 

    This paper sends a clear, positive message: Conservation funding works, säger, John Gittleman, en av forskarna bakom studien. 

    Anledningen till att de undersökt resultaten av satsningar som är minst 15 år gamla är för att de tar tid för åtgärder inom biologisk mångfald att ge resultat.
    Forskarna hoppas att resultaten kommer att göra att resurserna till naturvård ökar.

    For 25 years, we have known that we need to spend more on nature conservation, or face a modern mass extinction as serious as that of the dinosaurs,” säger forskaren Anthony Waldron och fortsätter, but governments and donors have been unwilling to come up with the necessary budgets, often because there was little hard evidence that the money spent on conservation does any good.

    Studien visar också att så mycket som 60 procent av förlusterna i biologisk mångfald sker i sju länder/delstater: Indonesien, Malaysia, Papua Nya Guinea, Kina, Indien och Hawaii.
    Mycket biologisk mångfald skulle kunna skyddas till en låg kostnad om investeringar gjordes i utvecklingsländer med hög artrikedom, säger en av forskarna.
    Supermiljöbloggen har tidigare skrivit om naturvårdssatsning på havssköldpaddor här.

    Polen skövlar Europas urskog för att trotsa EU

    Europas äldsta urskog används idag som den främsta brickan i maktspelet mellan Polens regering och EU-kommissionen. 
    Polen är sedan tidigare kända för att hamna högst på prispallen av länder som subventionerar fossilindustrin. De har också dubbelbokat klimatmöte och kolmöte, och har bedömts ha sämst klimatarbete i EU. Nu hamnar de också på prispallen för att ha den troligtvis sämsta tänkbara anledningen att avverka urskog.
    Bialowieza ligger mellan Polen och Vitryssland och är den äldsta urskog som idag finns kvar i Europa. Förutom att klassas som ett världsarv av UNESCO är området även skyddat genom FN och EU. I området finns många unika och hotade arter, inte minst visenten som blivit en symbol för Bialowieza.

    Jag brukar jämföra Bialowieza med Colosseum i Rom. Den är inte helt oskadad, men den är det närmaste vi har till den ursprungliga europeiska skogen, säger Bogdan Jaroszewicz, chef för Geobotaniska stationen till DN.

    Den polska regeringen med Jaroslaw Kaczynski i spetsen anser sig stå över alla beslut och lagar som kommer från annat håll. Klimatet mellan den polska regeringen och EU-kommissionen har hårdnat de senaste åren och många tror att avverkningen i skogen är ytterligare ett sätt att reta upp politikerna i Bryssel.
    Skogsmaskinerna jobbar för fullt i Bialowieza. Träd efter träd faller, trots att det går emot både polska och europeiska lagar, gräsrotsrörelsen samt det beslut som fattades av EU-domstolen i somras. Polens miljöminister har dessutom försvarat beslutet från våren 2016 om att flerdubbla avverkningen i området, något som SMB:s skrev om då.
    Historiskt sett har skogen varit en viktig del i maktkampen om Polen. Intresset för jakt bland kungligheter har tidigare lett till ett indirekt skydd av skogen.

    Det är symboliskt, den som kontrollerar Bialowieza kontrollerar också Polen. Det är helig mark för alla polacker, säger journalisten Adam Wajrak till DN.

    Den polska regeringen har angett en rad olika anledningar till att hugga ner skogen i området, bland annat angrepp av granbarkborre och säkerhetsrisker för turister, ursäkter både miljöorganisationer och sakkunniga anser vara spel för gallerierna då stor del av träden som ska skövlas varken är gran och därför kan drabbas av insektsangreppen eller överhuvudtaget ligger nära turistlederna, enligt Greenpeace Polen.
    Vilka anledningarna den polska regeringen än uppger till den pågående skövlingen är det fortfarande ett faktum att de träd som nu fälls, den mark som nu förstörs och de djur och insekter som nu försvinner inte kommer kunna återhämta sig på många hundra år.
     

    Kina stänger fabriker för att minska föroreningar

    I Kina har tiotusentals fabriker stängts i en kampanj mot farliga utsläpp och tjänstemän från företagen åtalas för miljöbrott. Det styrande kommunistpartiet verkar ha tröttnat på landets ökända föroreningar.

    Uppskattningsvis 40 procent av fabrikerna i Kina har tillfälligt stängts ner på grund av att de släpper ut för mycket skadliga ämnen, och tjänstemän från mer än 80 000 fabriker har åtalats för att ha brutit mot utsläppsgränser under 2017.
    Kina har haft enorma problem med föroreningar de senaste årtiondena, med allt från livsfarlig smog till giftiga floder, på grund av landets stora industrisektor. Mycket av det som tillverkats i fabrikerna har exporterats till västvärlden, däribland Sverige.
    Det finns en oro för att de nedstängda fabrikerna kommer skada Kinas ekonomiska tillväxt, men kommunistpartiet tycker att man måste se den större bilden.

    It is impossible to say corporations have not felt a partial impact. But if we look from a long-term perspective, there is no impact. Strengthening environmental protection… goes hand in hand with economic development, sa miljöministern Li Ganjie på partikongressen.

    Kampanjen kommer förhoppningsvis driva företag att göra säkrare och smartare affärer i framtiden, utan att sätta Kinas natur på spel – eller hela planetens hälsa för den delen.
     

    "Klimatkompensation är en tveksam strategi"

    ”Debatten om huruvida klimatkompensation är en lämplig miljöstrategi har blossat upp på flera håll under den senaste tiden. Vi gör här ett försök att reda ut en rad begreppsmässiga förvirringar som ofta förekommer i debatten och pekar samtidigt på centrala problem med att lägga ut utsläppsminskningar på entreprenad i utvecklingsländer – problem som vi menar att företag som ägnar sig åt klimatkompensation tenderar att skygga för”, skriver tre forskare vid Lunds och Stockholms Universitet dag i en debattartikel på Supermiljöbloggen.
    Vi framhåller att klimatkompensation är en tveksam strategi och att större ansträngningar måste göras på hemmaplan för att snabba på klimatomställningen.
    En fråga som lyfts i debatten handlar om begreppet additionalitet, vilket Johanna Grant från företaget ZeroMission tar upp i ett tidigare debattinlägg på Supermiljöbloggen. Precis som hon pekar ut, måste ett klimatkompensationsprojekt kunna visa att motsvarande klimatnytta inte skulle ha skett utan projektåtgärder för att kunna hävda att det levererar verkliga kompensationer. I annat fall finns en risk att pengarna pumpas in i förändringar som skulle skett även utan projektet, och anspråken på kompensation vore därmed falska.
    Grant menar att det finns särskilda svårigheter med att uppfylla kraven på additionalitet i inhemska klimatprojekt då dessa ”helt enkelt skulle kunna ha skett ändå” och att internationella kompensationsprojekt därför är att föredra. Vad hennes klargörande inte belyser är dock att additionalitet är ett högst problematiskt begrepp, oavsett om det handlar om ett svenskt eller ett internationellt projekt.
    Eftersom uppskattningen av klimatnytta baseras på ett kontrafaktiskt scenario (en alternativ beskrivning av framtiden som projektet antar kommer att inträffa) är additionalitet omöjligt att kvantifiera, och därmed också att garantera. Med andra ord kan additionalitet bäst förstås som en slags avancerad gissningslek. I denna gissningslek finns det dessutom en uppenbar intressekonflikt: ju mer nedsmutsad denna alternativa framtid är, desto större klimatkompensationer kan ett projekt tillgodoräkna sig. Just detta har tidigare visat sig vara ett stort problem på den officiella, FN-kontrollerade kompensationsmarknaden.
    Det finns ingen inneboende logisk förklaring till varför det skulle vara enklare att göra antaganden om additionalitet för internationella projekt, eller till varför dessa antaganden skulle vara mer giltiga än de som på liknande sätt skulle kunna göras för klimatprojekt på närmare håll. Omfattande forskning pekar tvärtom på den stora svårigheten och osäkerheten i att beräkna, kontrollera och säkerställa klimatnyttan för specifika projekt.
    Detta är särskilt ett problem för trädplanteringsprojekt – en av de mest populära typerna av klimatkompensation på den frivilliga marknaden. På grund av den komplexa dynamiken kring markanvändning – i synnerhet i utvecklingsländer – är det nämligen mycket svårt att säkerställa om exempelvis minskad avskogning och ökad återplantering av träd skett just på grund av klimatkompensationsprojekt eller om samma utveckling skulle kunnat ha skett ändå, exempelvis som resultat av andra typer av interventioner för landsbygdsutveckling, skogsbevaring eller ökad timmerproduktion.
    En annan ofta förekommande kritik som forskare riktar mot klimatkompensation handlar om permanens. Permanens handlar om kravet på kompensationsprojekt att garantera att utsläpp tas ut från atmosfären på en permanent basis. Utsläpp stannar ju i atmosfären i hundratals, om inte i tusentals år, och det är därför nödvändigt att garantera att kompensationen du köper tar hand om utsläppen permanent.
    Ett projekt som klimatkompenserar genom trädplantering måste därför garantera att koldioxiden som lagras i träden förblir där under en längre tidsperiod än vad vi realistiskt kan planera inför. Detta trots att utbetalning av kolpengar endast sker under en begränsad tid, medan träden förväntas stå kvar mycket längre. Timmer kan brytas ned och skogar löper risk att bli angripna av skadedjur, sjukdomar, torka och bränder. Därtill kan människors beslut vad gäller markanvändning förändras.
    Detta är frågor som är av särskild vikt på platser där politisk instabilitet och utredd fattigdom råder, där trycket på odlingsmarken är hög och där klimatförändringar förväntas slå som allra hårdast – det vill säga i många av de länder där trädplanteringsprojekt utförs.
    Ett aktuellt exempel är kollapsen av Paiter-Suruí REDD+ projektet i Brasilien som var det första projektet i världen att betala ursprungsfolk för att bevara sina skogar. Fynd av guld och diamanter i området under de senaste två åren lett till illegal guldbrytning och omfattande avskogning. Utöver de långtgående sociala effekterna för ursprungsfolken, visar detta att det är omöjligt för denna typ av projekt att långsiktigt garantera säker koldioxidlagring. Liksom i fallet med additionalitet, vilar idén om permanens på antaganden om en framtid vars tillblivelse i högsta grad kan ifrågasättas.
    En sista kommentar handlar om ett vanligt förekommande påstående bland de som förespråkar klimatkompensation – att dessa projekt skapar en så kallad win-win-situation: vi kan samtidigt minska våra utsläpp och bidra till ”plusvärden” i form av lokal utveckling och fattigdomsbekämpning på de platser där projekten äger rum. Och ja, det råder inga tvivel om att trädplantering eller användning av bränsleeffektiva spisar kan bidra med en lång rad nyttor. Men det är naivt att tro att klimat, social utveckling och ekonomi alltid går hand-i-hand, eller att sådana synenergier sker automatiskt och överallt, oberoende av lokala, sociala, miljömässiga eller politiska faktorer.
    Om anspråk görs på lokala ”plusvärden” måste det dessutom finnas tydliga strategier för hur dessa ska uppnås och kriterier för utvärdering, vilket inte alltid är fallet.
    Naturligtvis är det viktigt att särskilja olika typer av klimatprojekt. Det vore orättvist och fel att göra generella antaganden om alla typer av projekt, i alla kontexter. Ändå är det just det som många klimatkompensationsföretag gör, genom svepande win-win-berättelser och lösa antaganden om lokala fördelar. För att positiva effekter ska kunna levereras krävs långvarigt engagemang, anpassning till platsspecifika förhållanden och meningsfull inblandning av lokala deltagare i såväl projektdesign som genomförande. Detta kräver omfattande tid, resurser och energi, vilket ofta är svårförenligt med klimatmarknadskrav och ekonomisk effektivitet.
    Ett beslut att planera träd på sin odlingsmark innebär exempelvis en lång rad viktiga överväganden och behovskompromisser för människor som är direkt beroende av (ofta otillräcklig) mark för sin matproduktion. Detta innebär det att projektdeltagare måste vara fullt informerade om de val de står inför, något som vår egen forskning visar inte alltid är fallet. Det spelar med andra ord en stor roll på vilket sätt klimatkompensationsprojekt planeras och genomförs, och på vems villkor detta sker. Dessa villkor är dock alltför ofta dikterade av marknadens krav eller de företag som köper klimatkompensationsrätter, snarare än av lokala behov.
    Det är därför ironiskt att till exempel Grant i sitt tidigare debattinlägg åberopar idén om ”klimaträttvisa” för att styrka sitt argument för klimatkompensation. Klimaträttviseaktivister är några av de mest högljudda motståndarna mot klimatkompensation genom skogsplantering, precis på grund av de anledningar vi har beskrivit ovan. De menar att klimatkompensation tar fokus från mer radikala lösningar och att det erbjuder ett alltför enkelt och bekvämt sätt för rika och priviligierade grupper att köpa sig fria från ansvar och mer omfattande insatser för verklig klimatomställning.
    Effektiva klimatinsatser är nödvändiga och brådskande. Vi behöver därför ta till mer drastiska åtgärder för att minska våra utsläpp, och vi borde ha satt igång på allvar för länge sedan. Alla kan göra mer, och regeringar och företag har en betydande roll att spela, inte bara individer. Även om specifika kompensationsprojekt kan bidra med nytta, så är det enda sättet att vara helt säker på att undvika utsläpp också det mest uppenbara: att inte äta hamburgaren och inte ta flyget, snarare än att klimatkompensera för dessa varor och tjänster.
    Givet den brådskande klimatkrisen, den osäkra nyttan med klimatkompensation i Syd, och den samlade forskningen som visar på svårigheten att förena globala och lokala vinster, verkar det vara en dålig strategi att i så pass stor utsträckning luta oss mot internationella klimatkompensationsprojekt i vårt klimatarbete. Medan klimatkompensation presenterar ett attraktivt och billigt alternativ för företag och konsumenter som vill göra skillnad, tror vi att det finns andra, långt mer effektiva och rättvisa sätt att hantera problemen.
    Wim Carton, forskare vid Lund University Centre for Sustainability Studies, Lunds universitet
    Elina Andersson, forskare vid Lund University Centre for Sustainability Studies, Lunds universitet
    Maria Johansson, forskare vid institutionen för Ekologi, Miljö och Botanik (DEEP), Stockholms universitet

    Centerpartiet: "Vi är och har varit den bästa garanten för svensk bioekonomi"

    REPLIK: Hur ska politiken för svenskt biodrivmedel se ut? Centerpartiets Rickard Nordin svarar på Miljöpartiets replik. 
    Den höga svansföringen och det höga tonläget fortsätter från Miljöpartiet. Vi i Centerpartiet klargjorde vår ståndpunkt i föregående debattartikel och en rad frågor ställdes till regeringen. Ingen av dessa bemöts av Miljöpartiet, som fortsätter behålla skygglapparna på gentemot verkligheten.
    Lorentz Tovatt väljer också att vilseleda läsarna genom att säga att regeringens agerande förbjuder import av palmolja till drivmedel. Det är inte sant. Konsekvensen blir snarare att vi får in en ökad andel palmolja med regeringens förslag, alternativt att vi backar på klimatmålen.
    LÄS MER: Miljöpartiet – ”Varför gå palmoljeindustrins ärenden Rickard Nordin?”
    Påståenden som att Centerpartiet ”lägger krokben på det svenska jordbruket” blir extra magstarkt när det kommer från ett parti som sällan tar strid för den enskilda bonden eller skogsägaren. Miljöpartiet har istället gång efter gång lagt fram förslag som enbart gör det svårare att bedriva ett aktivt och hållbart jord- och skogsbruk i Sverige. De borde rannsaka sig själva om vad de gjort för att behålla möjligheterna att tillverka biodrivmedel från skogsråvaror exempelvis tallolja eller hållbara biodrivmedel från svenskt raps och vete. Ett slående exempel är skattehöjningen på rapsdiesel och etanol som de sedan tvingades ta tillbaka.
    Att producera grödebaserade biodrivmedel i Sverige och Europa är utmärkt för en ökad energiförsörjning, ökad energisäkerhet och för att minska importen av djurfoder från soja och palm. Ett förslag Centerpartiet drivit länge som kan hjälpa till att öka konsumenternas beslutsmakt är att ha ursprungsmärkning vid pumpen. Vi ger gärna konsumenten mer makt och det förslag som remitterats om att ha luddig information på hemsidor är långt ifrån tillräckligt.
    LÄS MER: Centerpartiet – ”Att kräva besked och få svar från regeringen är inte mer än rimligt”
    Centerpartiet vill se mer svensk produktion av biodrivmedel och mer satsningar på omställningen till en biobaserad samhällsekonomi. Det är bland annat därför vi avsätter en halv miljard i vår budget för detta ändamål. Vi lägger därtill skarpa förslag för att till exempel stärka biogasproduktionen och minska utsläppen från de tunga transporterna och från lantbruket.  Vi värnar den svenska skogen så att det finns hållbara råvaror att använda för att ersätta fossila råvaror och arbetar stenhårt i EU för att behålla möjligheterna att bedriva ett aktivt svenskt skogsbruk.
    Centerpartiet är och har varit den bästa garanten för den svenska bioekonomin, det kommer vi fortsätta vara oavsett vad en enskild miljöpartist försöker klistra på oss. Vi har riktat uppmaningar mot regeringen på en rad punkter där vi hoppas att de återkommer med svar på våra frågor. Om regeringen väljer att lägga fram ett förslag med så många frågetecken i, får de räkna med att vi som ett ansvarstagande grönt parti kommer att vädra vår oro.
    Rickard Nordin, klimat- och energipolitisk talesperson (C)
    Tidigare inlägg i debatten:
    Gröna bilister: ”Fossilfrihet till varje pris?”
    Centerpartiet: ”Att kräva besked och få svar från regeringen är inte mer än rimligt” 
    Miljöpartiet: ”Varför gå palmoljeindustrin ärenden Rickard Nordin?”
    Undrar du över bakgrunden till debatten? Läs mer här.

    Miljöföroreningar dödar 15 gånger fler än krig

    Föroreningar orsakade nio miljoner dödsfall 2015, vilket motsvarar 16 procent av alla dödsfall i världen. Miljöföroreningar orsakar tre gånger fler dödsfall än AIDS, tuberkulos och malaria tillsammans samt 15 gånger fler dödsfall än krig och våld. Detta visar en rapport i den ansedda vetenskapliga tidskriften The Lancet.
    92 procent av dödsfallen sker i låg- och medelinkomstländer.
    Av de nio miljoner dödsfall som sker varje år till följd av miljöföroreningar är 6,5 miljoner en direkt följd av luftföroreningar, 1,8 miljoner sker på grund av vattenföroreningar, 1 miljon på grund av kemikalier, tungmetaller och föroreningar i jord samt 0,8 miljoner av dödsfallen till följd av arbetslivsrelaterade föroreningar.
    Luftföroreningarna är med andra ord den främsta orsaken till dödsfall. Förbränning av fossila bränslen och biomassa, bränder i naturen samt användningen av gamla tegelugnar i låginkomstländer är de främsta orsakerna.
    Miljöföroreningar kan leda till en rad olika sjukdomar. Exempelvis bedöms föroreningar orsaka 43 procent av alla dödsfall i lungcancer, 23 procent av alla dödsfall i stroke och 21 procent av alla dödsfall i hjärt- och kärlsjukdomar.
    Men föroreningarna går att minska. I hög- och medelinkomstländer har exempelvis halten bly i barns blod minskat med 90 procent. Fattigare länder kan lära av både misstag och framsteg från rikare länder.
    Att minska föroreningar är inte dyrt i längden, utan ofta ekonomiskt lönsamt. Exempelvis har USA för vunnit tillbaka 30 dollar för varje dollar som de satsat på att minska luftföroreningar sedan början av 70-talet, enligt rapporten i The Lancet.
     

    Miljöpartiet: "Varför gå palmoljeindustrins ärenden, Rickard Nordin?"

    REPLIK: I en pågående debatt diskuteras regeringens förslag att omklassificera palmoljeresten PFAD. Nu svarar Lorentz
    Tovatt (MP) på Centerpartiets kritik mot regeringen.

    Sällan har Centerpartiet agerat så motsägelsefullt som de gjort under de senaste turerna kring palmoljans framtid. Regeringen har velat stoppa de palmoljeprodukter som konkurrerar ut svenska biodrivmedel, hållbart producerade av råvaror från skogsbruket och jordbruket. Detta försöker Centerpartiet nu förhala och lägger därmed krokben för svenskt lantbruk. Det är inte ett beteende jag hade trott skulle komma från det gamla bondeförbundet.
    Bakgrunden till konflikten är regeringens nya och efterlängtade lag om bränslebyte. Den går ut på att införa ett krav på bränsleleverantörer att varje år minska sina utsläpp av växthusgaser. Företaget får själv bestämma hur de vill agera för att klara reduktionen. De kan välja mellan att blanda in en ökad mängd förnybara drivmedel, sälja mindre i totala volymer eller betala straffavgift om de inte klarar sin reduktion.
    Systemet är marknadsbaserat på så sätt att företagen själva bestämmer hur de ska nå sina mål. Om det visar sig att förnybara drivmedel är dyra kommer det påverka priset på slutprodukten. Men reduktionen kommer ske oavsett.
    LÄS MER: Strid i riksdagen om palmoljerester i bränsletankarna
    De senaste årens utveckling på drivmedelsmarknaden har krävt god förståelse för olika råvarors kvaliteter vid framtagandet av lagen om bränslebyte. Det som har hänt är nämligen att palmoljeprodukten PFAD slagit igenom ordentligt, en produkt med hög klimatpåverkan som kommer från skövlad regnskog. Olyckligt nog har produkten hittills klassats som restprodukt, vilket gjort att ursprunget inte behöver redovisas vid försäljning. Dessutom har denna klassificering gjort att PFAD framstår som mycket mer klimatsmart än det är. Samtidigt är det billigare än alla svenska hållbara motsvarigheter. Att den svenska drivmedelsmarknaden svämmar över av palmoljeprodukter är inte en utveckling som MP kan acceptera.
    Eftersom PFAD är så billigt hade det per enkel marknadslogik fyllt upp en väldigt markant del av de kvoter som används för att uppnå bränslebytet. Vilket drivmedelsföretag som helst kan uppnå sina mål enbart genom att blanda in lite mer PFAD. Det innebär alltså att palmoljeimporten skulle öka ännu mer än den redan gjort om inte regeringen agerat. För att lösa detta har regeringen lagt fram ett förslag om att omklassificera PFAD så att det inte längre kategoriseras som restprodukt. Detta gör man med en god evidens om vad som annars hade hänt och vad som hänt i andra länder. Det sker av två orsaker, dels för att stoppa ett marknadshaveri med för mycket palmolja och dels för att det inte är mer än rätt att drivmedel ska kunna uppvisa sitt ursprung.
    LÄS MER: Gröna Bilister – ”Fossilfritt – till vilket pris?
    Det är detta som C nu försöker försena. I en första version av sitt förslag angav man till och med ett datum i mitten av 2019, innan detta ville man inte se några förändrade regler. När man insett vilket misstag man begått har man dragit tillbaka formuleringen och uttrycker sig nu vagare, men ändå så skarpt att det riskerar försena processen och därmed innebära mer PFAD i Sverige.
    Att C landar i detta är obegripligt. För det första påstår man sig vara ett marknadsliberalt parti, och då blir det ju märkligt att inte visa tilltro till marknadens möjligheter att leverera hållbara drivmedel. För det andra vore det, om förslaget går igenom, en nådastöt mot den svenska hållbara drivmedelsindustrin. Framför oss ligger, tack vara regeringens bränslebyte, investeringar från svenska företag i mångmiljardklassen. Dessa äventyras om PFAD ska fortsätta få fritt spelrum på marknaden och konkurrera ut hållbara drivmedel. Att det dessutom berör företag inom lantbruk och de gröna näringarna gör Centerns agerande extra märkligt.
    Därför måste man tillslut tyvärr landa i att Centern låtit sig påverkas av de som faktiskt importerar palmolja till Sverige. Argumenten i alliansens förslag känns nämligen igen från de aktörer som sedan länge verkat för att kunna tjäna pengar på skövling av regnskog.
    Lorentz Tovatt, riksdagsledamot och näringspolitisk talesperson (MP)
    Här hittar du Centerpartiets Rickard Nordins debattinlägg ”Att kräva besked och få svar av regeringen är inte mer än rimligt” (SMB 2017-10-25). Det är i sin tur en replik på Gröna Bilisters debattartikel ”Fossilfritt – till vilket pris?” (SMB 2017-10-24).

    Allt fler får tillgång till el – och en tredjedel är förnybar

    En halv miljard fler människor har tillgång till el nu än år 2000, visar en ny rapport från Internationella Energirådet. Totalt saknar 1,1 miljarder människor nu tillgång till el, jämfört med 1,7 miljarder år 2000. Däremot är det fortfarande många som saknar tillgång till ren matlagningsteknik, vilket leder till förtida dödsfall.  
    Utvecklingen hittills
    Elfattigdomen minskar dessutom snabbare nu än tidigare. Sedan 2012 har över 100 miljoner per år fått tillgång till el, mellan 2000–2012 var ökningstakten 62 miljoner per år.
    De allra flesta som fått tillgång till el har tyvärr fått det från fossila energikällor, men sedan 2012 har förnybar el stått för 34 procent av anslutningarna.
    Snabbast går utvecklingen i Asien där andelen människor med tillgång till el har ökat från 67 procent år 2000 till 89 procent 2016. Däremot återstår mycket att göra i Afrika söder om Sahara, där endast 43 procent har tillgång till el.
    2,8 miljarder människor saknar tillgång till ren matlagningsteknik, vilket är samma antal som år 2000. De tvingas istället elda med ved, annan biomassa, fotogen eller kol för att laga mat. Detta är allvarligt eftersom 2,8 miljoner människor, i första hand kvinnor och barn,  dör årligen i förtid på grund av luftföroreningar från matlagning.
    Mer energi kan rädda liv utan att öka koldioxidutsläppen
    Luftföroreningarna skulle minska och över två miljoner liv per år skulle räddas om alla hade tillgång till renare matlagningstekniker, som till exempel gasol, naturgas, biogas och el. Ett scenario där alla har tillgång till el och renare matlagningstekniker skulle inte ha en negativ påverkan på klimatet, förutsatt att den mesta av den nya elen kommer från förnybara källor.
    Bland annat ökad gasolanvändning, vilket är en av teknikerna för renare matlagning, skulle visserligen öka de globala koldioxidutsläppen med 0,2 procent, men det skulle kompenseras av minskade utsläpp av växthusgaserna metan och lustgas, från förbränning av biomassa.
     

    Strid i riksdagen om palmoljerester i bränsletankarna

    Regeringen vill stoppa restprodukter av palmolja i biodiesel. Allianspartierna och Sverigedemokraterna vill däremot skjuta upp förslaget.
    Från och med nästa år måste leverantörer av diesel och bensin börja minska sina utsläpp, enligt den reduktionsplikt regeringen inför med stöd av riksdagen. Genom att blanda ut fossila drivmedel med biobränsle hoppas man reducera transportsektorns klimatpåverkan.
    I nuläget står den kraftigt omdiskuterade produkten PFAD för en allt större del av det biobränsle som används i Sverige. PFAD bildas vid produktion av palmolja, en process som gjort sig ökänd för stora klimatutsläpp, skövling av regnskog och vedervärdig behandling av lokalbefolkningar.
    Eftersom den är så billig har efterfrågan på palmoljediesel ökat explosionsartat de senaste åren. Från att förra året stått för 23 procent av den utblandade biodieseln, tros andelen snart ligga på över 50 procent.
    En stor anledning till varför PFAD är så billigt är att det i nuläget klassas som avfall. Det innebär bland annat att produkten inte behöver vara spårbar.
    LÄS MER: Gröna bilister – ”Fossilfritt till varje pris?”

    Regeringen vill ändra PFAD:s definition – men är otydliga med konsekvenser

    För att se till att den nya reduktionsplikten för bränslen inte leder till ökad användning av palmolja vill regeringen ändra PFAD:s klassificering, så att kraven på spårbarhet höjs. Flera andra länder, med Norge i spetsen, har genomfört liknande omklassificeringar.
    Den finska oljebolagsjätten Neste har, med hjälp av PR-firman Westander, länge försökt påverka politiker och intresseorganisationer att behålla PFAD:s klassificering. Neste, där finska staten är majoritetsägare, är näst intill dominerande på den svenska marknaden för biodiesel.
    Alliansen vill nu avvakta med att omdefiniera PFAD från avfall till biämne. I en gemensam motion hävdar man att det kommer bli för dyrt och krångligt för företagen att ersätta PFAD med andra alternativ, samt att man oroas för vilka andra bränslen som kan komma att missgynnas.

    Vi har fått varningssignaler om att PFAD kan komma att ersättas med ren palmolja annars. Vi vill se en konsekvensanalys av vad som händer innan man omklassificerar PFAD, säger Rickard Nordin, Centerpartiets miljöpolitiske talesperson, till Sveriges natur.

    Centerpartiet säger sig även vara för höga hållbarhetskrav och hög spårbarhet på biodrivmedel. Huvudsyftet med motionen är enligt partiet att få fram en tydligare kontroll av omklassificeringens följder, något som regeringen hittills varit otydliga med.
    LÄS MER: Centerpartiet – ”Att kräva besked och få svar från regeringen är inte mer än rimligt”

    Sverigedemokraterna följer alliansens linje trots risk för palmolje-boom

    Men regeringen är kritiska till att skjuta upp beslutet.

    Om inte PFAD i dess nuvarande form stoppas här och nu riskerar vi en situation där marknaden svämmar över av ohållbar palmolja. Det är helt oacceptabelt att alliansen och Centern försöker sätta käppar i hjulen och därmed springer palmoljelobbyns ärenden, säger Lorentz Tovatt, näringspolitisk talesperson för Miljöpartiet.

    Centerpartiet menar vidare att trots den alliansgemensamma följdmotionen kommer regeringen fortfarande bestämma över omklassificeringen. Men när SMB granskar motionen hittar vi två olika saker.
    I motiveringstexten till motionen skriver alliansen att de endast tycker regeringen ska överväga att vänta på ikraftträdandet ett år till. Men i motionens huvudpunkter ställer man däremot högre krav. Enligt dessa godkänner man regeringens proposition, men bara ”innan ytterligare föreskrifter meddelas i fråga om restprodukter”. I praktiken skulle det kunna innebära att att processen för att omklassificera restprodukten PFAD skjuts på tiden.
    Även föreningen Gröna Bilister ställer sig tveksamma till ifall fortsatt utblandning med palmoljerester är rätt väg att gå.

    Om vi däremot begränsar inflödet av palmolja och PFAD tills branschen sanerats – och därigenom ger större utrymme för investeringar i mer hållbara men lite dyrare alternativ – då har vi gjort biodrivmedlen en tjänst, skriver Gröna Bilister.

    Sverigedemokraterna berättar nu för Sveriges Natur att de väljer att gå på alliansens linje och kommer stötta en uppskjutning av omklassificeringen. Det innebär att alliansens förslag får majoritet. Därmed riskerar man att låta palmoljeresterna vinna ännu större andelar av den svenska marknaden för biodiesel.
    Både Sverigedemokraterna och alliansen godkänner dock regeringens proposition som sådan, som handlar om hur Sverige ska ställa om till biodrivmedel.


    PALMOLJA
    Utvinns ur oljepalmer som odlas på stora plantager. Produktionen innebär i de allra flesta fall stora miljö- och människorättsproblem. Det finns försök till certifiering av palmolja, men kritiker menar att kontrollen fortfarande är bristfällig. Palmolja ger mer energi per använd markyta än andra vegetabiliska oljor, och har därför blivit allt mer populärt de senaste åren. Idag hittas palmolja i allt från kosmetika och biobränsle till mängder av olika livsmedel.
    REDUKTIONSPLIKTEN
    Från och med 2018 måste svenska drivmedelsleverantörer gradvis minska sina utsläpp, för att 2030 nå en 40-procentig minskning. I de flesta fall sker reduktionen genom att blanda ut det fossila drivmedlet med biobaserade varianter (ofta kallade HVO – hydrerade vegetabiliska oljor).

    Centerpartiet: "Att kräva besked och få svar från regeringen är inte mer än rimligt"

    REPLIK: Igår skrev Gröna Bilister i en debattartikel på Supermiljöbloggen att alliansens förslag att skjuta upp omklassificeringen av palmoljeresten PFAD kan få farliga konsekvenser. Nu svarar Centerpartiets Rickard Nordin på kritiken. 
    Gröna Bilister problematiserar frågan om palmoljans vara eller icke vara i Sveriges transportsektor. Det är bra att debatten lyfts, men att som Gröna Bilister insinuerar att Centerpartiet vill sätta stopp för en ökad spårbarhet för palmoljebaserade drivmedel är direkt felaktigt. En enkel koll med oss, Miljödepartementets jurister eller riksdagens förvaltning hade räckt för att klargöra det, men det har Gröna Bilister inte bemödat sig om att göra innan de skrev sitt inlägg.
    I vår följdmotion säger vi ja till regeringens proposition. Vårt förslag till riksdagsbeslut stoppar alltså inte regeringens möjlighet att utfärda förordningen. En förordningsändring kräver inte riksdagens godkännande. Men vi anser att politiska beslut ska fattas med fullgott underlag där konsekvenser, inte minst för klimatet, analyseras. Vi är samtidigt noga med att inte lämna fältet fritt, utan poängterar att med oss i regering kommer både analysen och förordningen att genomföras.
    Globalt produceras drygt 50 miljoner ton palmolja varje år. Den stora användningen sker i livsmedelsindustrin. PFAD (Palm Fatty Acid Distillate) är en oätlig fettsyra som avskiljs från den ätbara palmoljan. Andelen PFAD utgör cirka fem procent av råpalmoljan, och är i dagsläget klassificerad som restprodukt från palmoljetillverkningen. Under 2016 utgjorde PFAD 23 procent av volymen HVO (biodiesel, Hydrerade Vegetabiliska Oljor) som användes i Sverige, och klimatnyttan var i genomsnitt cirka 80-90 procent jämfört med fossil diesel.
    Centerpartiet vill vara väldigt tydliga med att höga hållbarhetskrav och hög spårbarhet på biodrivmedel är bra. I detta ingår att vi, liksom Gröna Bilister, vill se högre spårbarhet på PFAD för att på så sätt öka hållbarheten. Biodrivmedelssektorn är en av få sektorer där det redan idag ställs långtgående hållbarhetskrav, till skillnad från en stor del av den palmolja som går till annan användning.
    Helt avgörande för att nå uppsatta klimatmål är att den inhemska produktionen av biodrivmedel ökar. Centerpartiet har även sedan länge framfört att regeringen bör inrätta ett branschråd för denna typ av frågor, för att öka stabiliteten på biodrivmedelsmarknaden. Vi avsätter också en halv miljard i vår budget för att stärka utvecklingen av bioekonomin, där förnybara drivmedel är en viktig del. Det finns också riktade satsningar på sådant som biogas och alternativa drivmedel.
    Gröna Bilister hänvisar till ett regeringsförslag som omdefinierar vad som anses vara en restprodukt. Följdeffekten av det blir att vissa råvaror, vi vet idag inte exakt vilka, på kort sikt exkluderas från den svenska marknaden. Detta kommer att ske vid ett tillfälle där flera parallella, både nationella och internationella, processer pågår som påverkar biodrivmedelsmarknadens aktörer på ett eller annat sätt. Sammantaget skapar det en stor osäkerhet på marknaden. Vi har tidigare sett exempel på ryckig biodrivmedelspolitik som kraftigt påverkat marknaden och slagit undan benen för enskilda drivmedel. Regeringens införande av skatt på E85 och höginblandad FAME är sådana exempel där effekten blev att biodiesel från raps till mycket stor del ersattes med HVO-diesel, till betydande del producerad från PFAD. Sveriges biodrivmedelsaktörer behöver långsiktiga spelregler att förhålla sig till för att volymerna biodrivmedel ska kunna öka, genom en ökad inhemsk produktion.
    Den 1 juli 2018 införs en reduktionsplikt för att öka inblandningen av biodrivmedel i fossil bensin och diesel. Frågan uppstår då hur den andel biodrivmedel som förbjuds ska ersättas. Regeringen har inte presenterat någon analys av hur möjligheten att nå reduktionspliktens målnivåer påverkas av att förbjuda vissa råvaror.
    En trolig effekt kan bli att förslaget medför ett minskat användande av biodrivmedel på kort sikt, på grund av att en bristsituation uppstår. En annan effekt kan bli att HVO baserat på ren palmolja ökar kraftigt i Sverige. Regeringens förslag förbjuder inte att palmolja får användas i reduktionsplikten. Idag är denna andel noll, men andelen palmoljebaserad HVO var under 2014 och 2015 cirka 15-20 procent. Eftersom klimatnyttan för palmoljebaserad HVO är betydligt lägre än den för PFAD-baserad HVO kommer det krävas en högre volym palmoljebaserad HVO för att nå reduktionspliktens krav på växthusgasminskningar. Ren palmolja klarar nämligen de hållbarhetskrav som ställs.
    Det är därför en trolig effekt att palmoljebaserad HVO åter kommer att öka i Sverige, i direkt motsats till vad både vi och Gröna Bilister, och vi tror även regeringen, vill. En annan effekt av regeringens förslag kan bli att andelen fossila drivmedel ökar, vilket skulle gå helt på tvärs mot de klimatmål vi gemensamt satt upp. Spårbarhetskrav och hållbarhetskrav saknas för fossila drivmedel, vilket Centerpartiets driver på för att förändra.
    Regeringen har på inget sätt bemött dessa frågor som ställts av oss, men också från branschen. Flera remissinstanser har därtill yrkat på återremiss av förslaget, och bett regeringen tydliggöra vad som avses. Regeringens otydlighet kan också leda till att helt andra råvaror slängs ut med badvattnet, beroende på hur tolkningen görs. Regeringen har än mindre presenterat någon analys om hur marknadens efterfrågan ska tillgodoses.
    Centerpartiet förespråkar långsiktiga och råvaru- och teknikneutrala styrmedel som premierar biodrivmedel med hög klimatnytta och ökar omställningstakten från fossilt till förnybart i transportsektorn på ett hållbart sätt. Marknadspåverkande förändringar bör genomföras med tillhörande motivtext och konsekvensanalys, vilket helt saknats i detta fall.  Vi vill också se mer produktion i Sverige och avsätter betydande summor i vår budget för detta.
    Ingen värnar den gröna omställningen högre än vi. Det är därför vi är oroliga när vi ser att regeringens förslag kan få effekten att oönskade råvaror kommer in eller att önskade råvaror förbjuds, eller att vi backar på klimatmålen. Då är det vår skyldighet att säga ifrån. Att kräva besked och få svar från regeringen är inte mer än rimligt. Klimatfrågan behöver tacklas här och nu. Därför har vi skrivit vår följdmotion, för att vi värnar den gröna omställningen, där är vi och Gröna Bilister helt eniga.
    Rickard Nordin, klimat- och energipolitisk talesperson (C)
    LÄS MER: Gröna Bilister – ”Fossilfrihet till varje pris?”

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.