Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Ny allians av länder vill göra kolkraft till historia

    20 länder och 6 delstater gick ihop och bildade Powering Past Coal Alliance under klimatmötet i Bonn. Tillsammans åtar de sig att fasa ut traditionell kolkraft och planerar att utöka alliansen till 50 medlemmar innan COP24 nästa år.
    Alliansens deklaration slår fast att traditionell kol måste vara utfasad i utvecklade länder till år 2030 och till år 2050 i resten av världen. För att uppnå det kommer inga nya traditionella kolkraftverk byggas i alliansländerna, företag inom alliansen måste driva sin verksamhet utan kol och finansiering inom alliansen ska enbart gå till grön energi.
    Initiativtagare till alliansen är Kanada och Storbritannien. Just Storbritannien är ett lysande exempel på hur ett land kan slå sig fritt från kol: för fem år sedan kom 40 procent av elektriciteten i landet från kol, jämfört med 2 procent under sommaren 2017. Under samma tid har priset för både sol- och vindenergi mer än halverats.
    Sverige lyser tyvärr med sin frånvaro i alliansen. Här används kolkraft i stort sett inte för el- eller värmeproduktion, men finns däremot kvar inom industriella processer. Våra grannländer Danmark och Finland är däremot alliansmedlemmar.
    Den uppmärksamma läsaren har lagt märke till att det är ”traditionell kolkraft” det handlar om, vilket fortfarande lämnar det öppet för kolkraft med carbon capture and storage-teknik (CCS) – tekniker där växthusgasutsläppen binds och lagras istället för att släppas ut i atmosfären. CCS är en vattendelare i miljösammanhang, där ena sidan hävdar att det är en avgörande del av en hållbar framtid medan andra sidan menar på att det bara är ett sätt för fossilindustrin att fortsätta med business as usual.
    Uppdatering: Sverige har enligt uppgift nu gått med i Powering Past Coal Alliance och världen är på rätsida igen.

    Istället för Black Friday och konsumtionshets – idag är det White Monday

    Folk som håller skyltar med texten: "Hurry! Buy more stuff!"

    På fredag inträffar Black Friday, en av överkonsumtionens inofficiella högtidsdagar. Nu går svenska företag och organisationer samman för att minska köphetsen. 
    Black Friday kallas dagen efter den amerikanska högtiden Thanksgiving när butikerna lockar med super-rea, och det inte sällan blir kaos på grund av hetsen för att göra sig ett klipp. Det senaste åren har fenomenet börjat synas mer i Sverige. Som en reaktion på detta går nu flera svenska företag och organisationer samman under initiativet White Monday, för att istället förorda hållbar konsumtion och delningsekonomi.

    Vi såg att flera företag med cirkulära- eller delningsbara affärsmodeller skulle göra egna kampanjer mot Black Friday. Tillsammans är vi starka, så vi bestämde oss för att skapa en gemensam kampanj. Genom att leka ”tvärtom-leken” så hittade vi den absoluta motsatsen, alltså White Monday, säger Henning Gillberg, grundare på Repamera, till Resumé.

    Enligt forskaren Martin Svendsen på Stockholms universitet skapar Black Friday en stress som kan göra att vi köper saker vi inte egentligen behöver. I USA har detta ibland tagit sig extrema uttryck – det har hänt att människor skadats och till och med dött när de blivit nedtrampade av folkmassor som trycker på för att komma in i butikerna.
    Genom att istället fira White Monday kan du stötta företag som hjälper oss att återanvända, dela, reparera och hyra. De deltagande hållbarhetsföretagen ger rabatter och erbjudanden hela måndagen.
    Ett annat alternativ till Black Friday är En köpfri dag, som är precis vad det låter som – du köper inget under 24 timmar. Den inträffar på fredag, alltså samtidigt som Black Friday.

    Amerikansk oljeledning har stoppats efter läcka

    Delar av oljeledningen Keystone som går från Kanada till USA stoppades i torsdags efter att en läcka upptäckts. 5000 fat olja hann läcka ut i området. 
    I torsdags upptäcktes den senaste i en rad av läckor på oljeledningen Keystone, den ledning som transporterar olja från oljesandsfälten i kanadensiska Hardesty, till amerikanska Patoka.

    TransCanada går inte att lita på, säger Jane Kleeb, ledare för the Nebraska Democratic Party och sedan länge aktivist mot Keystone XL till Washington Post. “Jag har fullt förtroende för att Nebraskas kommission kommer stå på invånarnas sida och inte ett utländskt oljebolag.

    Läckan uppstod nu bara dagar innan beslut ska tas i delstaten Nebraskas kommission angående byggnationen av den kontroversiella oljeledningen Keystone XL, en starkt ifrågasatt oljeledning SMB skrivit om tidigare. Projektet stoppades av dåvarande president Barack Obama, men beslutet revs upp bara dagar efter att Donald Trump kom till makten.

    Nebraskas kommission behöver ta en närmare titt på det här oljeläckaget, säger Rachel Rye Butler från Greenpeace till CNN. Ett godkännande som ger tillstånd till det kanadensiska oljeföretaget TransCanada att bygga Keystone XL ber om liknande oljeläckage i framtiden.

     

    Årets vinnare av Children's Climate Prize minskar plastavfall

    Årets vinnare av Children’s Climate Prize är utsedd. Edgar Edmund Tarimo är en sjuttonårig entrepenör från Tanzania som jobbar hårt för att minska mängden plastavfall i naturen genom att skapa byggmaterial. 
    För några dagar sen utsågs vinnaren av Children’s Climate Prize, ett internationellt klimatpris instiftat av Telge Energi, där unga innovatörer hyllas för sitt klimatengagemang. Genom sitt företag Green Venture Recycles minskar Edgar Edmund Tarino nedskräpningen och omvandlar samtidigt plastavfallet till prisvärt byggmaterial.
    Med en egenskapad maskin omvandlas plastavfall till bland annat beläggningsblock och takplattor som kan användas vid husbyggen. Green Venture Recycles har på detta sätt återvunnit mer än 20 000 kilo plast(!), och det slutar inte där – Edgar har även utbildat flera tusen unga i sitt hemland Tanzania och skapat många miljösmarta arbetstillfällen.
    Juryns motivering lyder:

    Med små resurser, men med en förbluffande stor kunskap och kreativitet har Edgar med sitt företag Green Venture Recycles visat hur plastpåsar kan omvandlas till hållbara byggstenar genom en billig och hållbar process. Juryn är full av beundran för Edgars unika lösningar och ser en stor potential för att vidareutveckla Edgars metoder. Med sin uppfinning och genom sitt entreprenörskap har Edgar gjort stor skillnad och påverkat både den lokala ekonomin och miljön positivt i Aruza, Tanzania. Vi hoppas att Edgar nu kan ta nästa steg och föra vidare tekniken och kunskapen också på en global nivå.

    Edgar kommer ta emot sitt pris av miljöminister Karolina Skog under en högtidlig ceremoni den 22:a november. Medverkande är även förra årets vinnare, miljöaktivisten Xiuhtezcatl Martinez från USA, samt en rad svenska artister.
    Läs mer om priset och alla nominerade på hemsidan för Children’s Climate Prize. 

    Det viktigaste från FN:s klimattoppmöte i Bonn

    FN:s klimattoppmöte i Bonn, COP 23, avslutades imorse. 
    Syftet med mötet i Bonn är att ta fram regler för hur Parisavtalet ska förverkligas. Mötet i Bonn ska på det viset förbereda att ett beslut om reglerna för Parisavtalet kan tas på nästa FN-klimattoppmöte i polska Katowice 2018.
    Det allra viktigaste i överenskommelsen från Paris är i sin tur att länderna är överens om tvågradersmålet och att ansträngningar ska göras för att hålla temperaturökningen under 1,5 grader, samt att länderna ska uppdatera sina frivilliga klimatåtgärder vart femte år. Mer om Parisavtalet finns att läsa här.
    Supermiljöbloggen ställde tre frågor till Mattias Goldmann, VD på den gröna och liberala tankesmedjan Fores, som följt klimatförhandlingarna på plats i Bonn.
    Vad är de viktigaste överenskommelserna från klimattoppmötet i Bonn?

    Förståelsen för att klimatambitionerna måste öka kraftfullt och snabbt om vi ska klara målen i Parisavtalet finns nu också i själva förhandlingarna – det kommer ge resultat längre fram. Fruktan för att Trump-administrationen ska få klimatsamarbetet att spåra ur är över – USA var på plats men gjorde ingen skada. Och vikten av att bygga vidare på förtroendet mellan länder med olika mål och förutsättningar blev väldigt tydlig.

    Vad saknas?
    Det som saknas är i gengäld konkreta förhandlingsresultat. Vi visste att detta är en teknisk COP som först nästa år ska leda till en konkret regelbok för Parisavtalet men vi trodde ändå att mer enighet skulle uppnås om hur ansvaret ska fördelas och att fler länder skulle utnyttja COP för att visa framfötterna med skärpta utsläppsmål och ny klimatfinansiering.
     Hur ser den framtida processen ut?
    Många av besluten från COP innebär extra möten och konsultationer, så resan fram till COP24 i Katowice har ett antal svåra och avgörande milstolpar. Utanför FN-ramverket tar vi nya tag i Paris redan om ett par veckor för att öka den gröna finansieringen. För egen del är jag på tåget mot Lyon där jag leder samtal mellan franska och svenska infrastrukturministrarna om hur godstransporter ska bli mer hållbara.

     
     

    Fiji behöver miljarder för att anpassa sig till klimatförändringar

    Fiji kommer behöva spendera miljarder det kommande årtiondet för att anpassa landet till den globala uppvärmningen, enligt en ny rapport. Rapporten kommer mitt under det viktiga klimatmötet i Bonn, där en av de mest brännande frågorna är hur det internationella klimatarbetet ska finansieras.

    För att skydda sig mot stigande temperaturer, högre havsnivåer och mer extremväder kommer Fiji behöva lägga 4.5 miljarder USD (38 miljarder kronor) på skyddsåtgärder de närmaste tio åren, enligt en ny rapport landet sammanställt tillsammans med Världsbanken. Det motsvarar Fijis totala årliga BNP – alltså en enorm utgift för det lilla landet.
    Rapporten slår även fast att delar av önationen kommer sväljas av havet och andra delar av landet bli obeboeligt på grund av stormfloder. Stora investeringar kommer krävas i landets infrastruktur, sjukvård och dricksvatten för att skydda mot det förändrade klimatet. Fiji kommer behöva stöd från andra länder för att klara av utgifterna.
    I och med att Fiji är långt ifrån den enda nationen som hotas av den globala uppvärmningen kan vi i rikare länder vänta oss att notan för vår ohållbara livsstil kommer bli långt dyrare. Mycket mer pengar kommer krävas för att hjälpa utsatta samhällen.

    Fiji är värd för FN:s klimatmöte i Bonn, COP23, och uppmanar där rika länder att hjälpa sårbara samhällen att anpassa sig till den globala uppvärmningen. Under mötet ska världens länder bestämma hur Parisavtalet ska implementeras.

    Skottland kommer försörjas med 100 procent förnybar el år 2020

    Om två år kommer Skottland producera sin årliga elkonsumtion förnybart. På 15 år har landet gått från 10 till 60 procent förnybar elektricitet och satsar nu på att kunna försörja landet med 100 procent grön el till 2020.
    Redan 2012 nämndes målet att kunna försörja hela Skottland med förnybar el år 2020 och sedan dess har landet stängt ner kolkraftverk och satsat på solceller och vindkraft. Skottland är fortfarande på stadig bana mot grön elproduktion och omställningen har skett utan några negativa effekter på dess ekonomi.
    Målet avser Skottlands egna årliga bruttoproduktion av elektricitet, vilket innebär att landet fortfarande kommer producera fossil el utöver den förnybara. Den fossila elproduktionen kommer fungera som ”back up” när den förnybara energikällorna inte ger tillräckligt med el, så som vindstilla dagar. I och med att Skottland är nettoexportör av elektricitet kommer den gröna el som produceras användas annanstädes de dagar den finns i överflöd.
    Skottland må har kommit längre än de flera, men är långt ifrån det enda stället som har sikte på helt förnybar elektricitet. Kalifornien har lovat att ha 100 procent förnybart till 2045 och Qinghai-provinsen i nordvästra Kina försågs helt med förnybar energi under en hel vecka i juni i år.
    Vi säger bara:

    Greenpeace vs norska staten – idag inleds rättegången om oljan i Arktis

    Petroleumanläggning vid kusten i solnedgång

    Greenpeace och Natur og Ungdom har stämt norska staten för att de öppnat delar av Arktis för oljeborrning och därmed, anser miljöorganisationerna, bryter mot sin egen grundlag. Idag inleds rättegången som kan få historiska konsekvenser.
    Paragraf 112 i Norges grundlag säger att staten ska värna om naturen och miljön för framtida generationer. Denna paragraf anser Greenpeace och Natur og Ungdom att Norge bryter mot genom att öppna upp för fler nya oljefält, speciellt i ett så känsligt område som Arktis.

    Norge är schizofrent. Å ena sidan har vi en väldigt klimatmedveten befolkning och en väldigt levande klimatdiskussion, å andra sidan ökar faktiskt utsläppen, och vi fortsätter pumpa upp olja – vi letar till och med efter ny olja. Vi kräver inte att all utvinning ska stoppas omedelbart, men vi måste i alla fall sluta leta efter mer olja, säger Truls Gulowsen, chef för norska Greenpeace, till ETC.

    Nu tas frågan upp i tingsrätten. Förhandlingarna inleds idag men det lär ta år innan det slutgiltiga utslaget kommer, eftersom målet sannolikt kommer överklagas ända till högsta instans. Vad utslaget än blir lär det ge konsekvenser inte bara för Norge, utan även för liknande mål världen över – stämningen har redan fått mycket internationell uppmärksamhet.
    Oljeintäkterna har länge varit viktiga för Norge – förra året stod olja och gas för nästan hälften av landets export. Regeringens advokat Fredrik Sejersted säger att om regeringen förlorar målet kan det bli ett hårt slag mot Norges viktigaste industri, vilket kan påverka både skatteintäkter och jobbtillfällen. Men han tror på seger, och han är inte ensam.

    Norsk olje- och gasproduktion är inte i strid med grundlagen. Politiken är brett förankrad i stortinget, sa Tina Bru, regeringspartiet Høyres talesperson i oljepolitiska frågor, i ett pressmeddelande när stämningen av staten blev känd skriver Dagens Nyheter.

    Ingrid Skjoldvær, talesperson för Natur og Ungdom, är av en annan åsikt.

    Paragrafen säger tydligt att staten har ett ansvar för de som lever i dag och för framtida generationer. Att dela ut rekordmånga nya licenser för oljeborrning är motsatsen till att ta ansvar. Dessutom är Norge en av världens största exportörer av klimatgasutsläpp, att då öppna för mer oljeutvinning är att gå emot allt vi ålagt oss att göra, säger Ingrid Skjoldvær till ETC.

    Vi på SMB hoppas såklart på att rätten håller med Ingrid. Är du med oss? Då kan du skriva under den här namninsamlingen för att visa att du stödjer Greenpeace och Natur og Ungdom i deras kamp mot den arktiska oljeborrningen.

    Schwarzenegger: "Märk fossila bränslen som dödliga"

    Kaliforniens förra guvernör föreslog under klimatmötet i Bonn att Världshälsoorganisationen ska märka fossila bränslen som dödliga, på samma sätt som cigarettpaket har varningsetiketter.
    Schwarzenegger lyfte fram hur föroreningar globalt dödar mer än 9 miljoner människor årligen – eller 25 000 dödsfall om dagen. Detta kan jämföras med cigaretter, som ligger bakom 6 miljoner dödsfall varje år.

    Wouldn’t it be great now if they could… make the same pact with the rest of the world to go and say, ‘Let’s label another thing that is killing you – which is fossil fuels’, sa Schwarzenegger på ett av Världshäsloorganisationens events.

    Arnold tyckte bland annat att kunder på bensinmackar ska informeras om att det de tankar sina bilar med är dödligt och att oljetankers ska märkas med budskap om hälsofarligt innehåll.
    Mer än 300 000 människor beräknas dö till följd av föroreningar under det 12 dagar långa klimatmötet, vilket motsvarar hela Bonns befolkning.

    Visselblåsare uppmärksammar Trumps klimatsabotage

    Frihetsgudinnan i New York

    Klimatexperten Joel Clement var fram tills nyligen anställd på amerikanska inrikesdepartementet. I somras blev han visselblåsare när han anmälde sin arbetsgivare och rapporterade om hur anställda som jobbade med klimatfrågor blev omplacerade i syfte att få dem att säga upp sig.
    Joel Clement var chef över 25 personer, ansvarig för att samordna USA:s federala klimatpolitik och att hjälpa samhällen i Alaska som hotas av klimatförändringarnas effekter. En dag fick han ett mejl om att han omedelbart skulle förflyttas: han skulle nu, ironiskt nog, istället jobba med att kontrollera intäkter från olje-, gas- och gruvindustrin.

    Det var uppenbart att de ville att jag skulle sluta. Jag är naturvetare, jag kan ingenting om revision. Men jag var inte ensam, ett femtiotal personer omplacerades på liknande sätt. En del fick på kort varsel veta att de skulle arbeta i en annan del av landet, säger Joel Clement till Dagens Nyheter.

    Hans anmälan utreds fortfarande av den amerikanska myndigheten Office of Special Counsel, som bland annat skyddar visselblåsares rättigheter och har befogenhet att utfärda korrigerande åtgärder. Clement säger att om de inte går på hans linje, att omplaceringarna inte bara var fel utan dessutom hotar de sårbara samhällen i Alaska som han tidigare jobbade med, så kommer han att kämpa vidare genom att stämma departementet.
    Enligt Clement har Vita Huset efter Donald Trumps övertagande jobbat med att dra tillbaka de klimatåtgärder Barack Obama infört, samtidigt som de metodiskt försöker underminera forskarvärldens ställning. Han menar att stämningen på inrikesdepartementet blir allt sämre. Tjänstemännens arbete saboteras i syfte att underlätta för Trump-administrationen att totalt byta kurs i klimatarbetet.
    Ett tag hoppades Joel Clement att han skulle få tillbaka sin ursprungliga tjänst, men numera har han sagt upp sig från departementet och titulerar sig ”klimatvisselblåsare”. Efter all den positiva uppmärksamhet han fick i somras har han tagit på sig uppgiften att fortsätta sprida ljus över hur Trump-administrationen saboterar USA:s klimatarbete – han deltar bland annat på klimattoppmötet som just nu pågår i Bonn.

    Så mycket måste utsläppen minska till 2030

    Världens totala utsläpp av växthusgaser var år 2016 motsvarande 51,9 gigaton koldioxid. En FN-rapport har undersökt närmare hur mycket utsläppen måste minska till 2030 för att vi ska nå klimatmålen.
    Med nuvarande politik bedöms de totala växthusgasutsläppen 2030 motsvara 58,9 gigaton koldioxid, alltså en ökning från dagens nivå.
    Med de löften som världens länder givit i samband med Parisavtalet bedöms utsläppen vara 52, 8 gigaton år 2030, alltså en svag ökning jämfört med dagens nivå.
    För att världen ska ha 66 procent chans att nå tvågradersmålet behöver utsläppen år 2030 vara nere på 41,8 gigaton, vilket motsvarar en minskning av utsläppen med 19 procent.
    Om detta utsläppsmål inte nås 2030 är det ”extremt osannolikt” att tvågradersmålet nås.
    För att världen ska ha 50–66 procent chans att nå 1,5-gradersmålet behöver utsläppen år 2030 vara nere på 36,5 gigaton, vilket motsvarar en utsläppsminskning på cirka 30 procent.
    Det finns nya studier som säger att utsläppen 2030 måste ner till 24 gigaton koldioxid år för att vi ska ha mer än 66 procents chans att nå 1,5-gradersmålet. Dessa studier är dock än så länge få och har därför inte tagits med i rapportens huvudslutsats.
    För att klimatmålen ska kunna nås behöver ländernas klimatlöften enligt Parisavtalet skärpas senast 2020. Men ännu viktigare är att utvecklingen går åt rätt. Därför är måndagens nyhet att de globala växthusgasutsläppen för 2017 ser ut att öka med två procent mycket oroväckande.
    Dessa uppgifter är från ”The Emission Gap Report 2017” som släpptes i början av november. Supermiljöbloggen har skrivit mer om den rapporten här.

    Fossilindustrin försöker stjälpa Parisavtalet

    Fossilbranschen och andra klimatvidriga bolag försöker systematiskt underminera Parisavtalet, enligt en ny rapport. Förvånande? Knappast – men fortfarande riktigt jävla sunkigt. Nu ökar trycket för mer transparens kring hur företag påverkar internationell miljöpolitik.

    Mäktiga bolag med stora ekonomiska intressen i att världen fortsätter sin bana mot klimatkatastrof ges tillgång till de högsta politiska rummen och tillåts påverka globala miljöbeslut. Flera konkreta exempel på hur de kunnat sabotera de internationella klimatförhandlingarna ges i rapporten, som är skriven av Corporate Accountability.

    • Klimatmötena sponsras av världens mest förorenande företag, och i gengäld får de tillträde till förhandlingarna. Genom att sponsra klimatmötet i Paris, COP21, fick fossilbolag tillgång till kommunikation- och networking-områdena inne i rummen där förhandlingarna skedde. Som Tamar Lawrence-Samuel från Corporate Accountability International säger:

      What interests—beyond slowing progress—does a corporation like Exxon Mobil or Shell have in these talks? The answer is ‘none.’

    • Fossila lobbygrupper skickar stora delegationer till mötena. IETA är en lobbyorganisation för storförorenande företag och startades av bland annat BP och Rio Tinto, två av världens mest klimatvidriga bolag. IETA skickar ofta den största icke-statliga delegationen till klimatmötena, vilket visar på hur viktigt det är för dem att påverka resultatet av förhandlingarna.
    • Förhandlare på klimatmötena sitter också på höga poster i organisationer länkade till de stora förorenarna. Panamas förhandlare vid klimatmötena sitter exempelvis också i IETA:s styrelse och var tidigare också dess president.

    Enligt rapporten har bolagens inflytande över klimatförhandlingarna påverkat beslut till fördel för företagsvärldens värsta förorenare, på bekostnad av majoriteten av världens befolkning. Medan många utvecklingsländer vill ha direkta regleringar fortsätter västvärlden att propsa på marknadsbaserade lösningar, i linje med de multinationella företagens intressen.
    De senaste åren har trycket ökat för att en officiell policy om intressekonflikter för klimatföredragen, i likhet med den Världshälsoorganisationen (WHO) har för tobaksindustrin. I WHO:s policy slås det fast att tobaksbolagen marknadsför en vetenskapligt säkerställt beroendeframkallande och dödlig produkt, och hälsolagstiftning gällande tobakskontroll därför i största möjliga utsträckning ska skyddas från inflytandet från nämnda bransch.
    När utvecklingsländer förra året lobbade för att granska hur industriintressen tillåts påverka klimatförhandlingarna satte sig USA, EU och Australien på tvären. Australien – med ett av världens högsta utsläpp per capita – sa då att fossilföretagen levererade de ”största och bästa lösningarna”. I maj i år fick västländerna dock böja sig när representanter för en majoritet av världens befolkning pushade igenom ökad transparens på klimatförhandlingarna.
    Rapporten släpptes dagar innan klimatmötet i Bonn, COP23, som satte igång den 6e november. Under mötet ska världens länder bland annat ta fram regler för hur Parisavtalets olika delar ska implementeras.
    Många undrar varför det händer så lite politiskt trots att det sedan länge är känt att vi är på väg mot global klimatkollaps. En del av svaret är det ljusskygga samspelet mellan politiker och mäktiga företagsintressen.
    Läs mer om klimatmötet i Bonn på exempelvis Klimatförhandling.se.
     

    EU-överenskommelse om att utsläppen ska minska snabbare

    EU-parlamentet och EU-rådet är överens om flera förbättringar av systemet med handel med utsläppsrätter från år 2020. Den nya överenskommelsen innebär att:

    • Utsläppen ska minska snabbare. EU:s system med utsläppsrätter innebär att EU sätter gränsen för hur mycket som får släppas ut. Inom denna gräns kan företagen köpa och sälja utsläppsrättigheter, OCH/DÄR en utsläppsrätt ger rätt att släppa ut ett ton koldioxid. Den nya överenskommelsen innebär att antalet utsläppsrätter, och därmed utsläppen, ska minska med 2,2 procent årligen från 2021. I dagsläget är minskningstakten 1,74 procent. Att utsläppen ska minska snabbare bedöms leda till EU:s utsläpp av växthusgaser minskar med motsvarande 556 miljoner ton koldioxid.
    • En större del av utsläppen ska läggas på hög. Idag finns det ett stort överskott på utsläppsrätter. Det har gjort att priset på utsläppsrätter sjunkit, vilket i sin tur inneburit att det har blivit svårt att få lönsamhet i investeringar av koldioxidsnål teknik. Därför beslutade EU 2015 att införa en reserv (kallad Market Stability Reserve). Det nya beslutet innebär att 24 procent av de årliga överskotten på utsläppsrätter ska läggas i reserven, vilket är en fördubbling gentemot tidigare beslut.
    • Två fonder för innovation och modernisering ska etableras. En del av intäkterna från utsläppshandeln ska gå till en fond som ska stödja innovationer i förnybar energi, koldioixidlagring och annan koldioxidsnål teknik. En annan fond ska användas för att uppgradera energisystemet i EU:s fattigare länder. Den nya överenskommelsen innebär att moderniseringsfonden inte får användas att modernisera kolkraftverk, men med undantag för Rumänien och Bulgarien.

    Överenskommelsen har fått kritik för att lite av överskottet på utsläppsrätter läggs i reserven. Men i helhet får den nog ses som ett steg i rätt riktning
    I och med att överenskommelsen inte är slutgiltigt antagen är nästa steg att EU:s miljöutskott ska rösta om den i slutet av november.

    "Klimatkompensation är en bra strategi!"

    ”Detta är ett svar på kritik av klimatkompensation från tre forskare som anser att klimatkompensation är en dålig strategi. De påstår också att det pågår en debatt om att det är en dålig strategi. Vi ser inte någon debatt utöver den som forskarna försöker dra igång”, skriver Claire Wigg, VD på ZeroMission och Göran Wiklund, seniorkonsult på U&We idag i en replik till ett sedan tidigare publicerat debattinlägg här på Supermiljöbloggen. 
    Att forskarna Carton, Andersson och Johansson anser att klimatkompensation är en tveksam strategi framgår av en artikel på Supermiljöbloggen. Framförallt driver de tesen att det handlar om att köpa sig fri på bekostnad av ansträngningar att minska utsläppen på hemmaplan. Men det är en gammal föreställning.
    Ingen hävdar att klimatkompensation ensamt ska lösa allt. Som Johanna Grant från ZeroMission framförde i ett tidigare inlägg är klimatkompensation inte en lösning som rättfärdigar ett ”business-as-usual-beteende”. Snarare kan det likställas med att ta hand om sina sopor och samtidigt minska på avfallet. Det är alltså inte antingen eller utan både och.
    Att så är fallet i praktiken visas i färska undersökningar bland annat från Ecosystem Marketplace som  har undersökt de bakomliggande motiven hos företag som klimatkompenserar. Resultaten visar tydligt att företag som köper klimatkompensation dels gör det som en del av en övergripande strategi och dels att kompensationen används som en åtgärd för att ta ansvar för utsläpp de inte kan komma åt.
    Liknande fakta redovisar CDP. De 1522 företag som inte klimatkompenserade investerade sammanlagt 41 miljarder USD i utsläppsminskande åtgärder under 2014. Det kan jämföras med de 314 klimatkompenserade företag som investerade mer än 42 miljarder USD.

    Claire Wigg, VD ZeroMission

    Alltså 5 gånger mer. Rent krasst förefaller klimatkompensation att vara en bra strategi och ett verktyg som hjälper företag att ta klimatansvar.
    Forskarna vill inte heller acceptera att det är någon skillnad mellan certifierade projekt i utvecklingsländer och ocertifierade projekt i Sverige som oftast felaktigt kallas ”klimatkompensation”.
    Exempelvis att en kommun säger att man klimatkompenserar genom att sätta av till en fond baserat på personalens flygresor och låta pengarna gå till att sätta upp cykelställ. Men cykelställ ska ingå i kommunens klimatåtgärder och ska placeras ut oavsett om anställda flyger eller ej. Ett mediaföretag säljer ”kompensation” genom att lova att sätta upp motsvarande mängd solceller. Lovvärt, men det betyder att tillit ska ersätta certifiering och validering.
    Klimatkompensation ska definitionsmässigt ske utanför den egna värdekedjan och vara certifierad. Certifieringen kräver att bl.a. additionalitet bevisas (dvs. att projektet inte ska kunna äga rum utan projektfinansieringen), något som görs i certifieringar som Gold Standard, Plan Vivo, CDM och VCS. Annars kan man inte vara säker på klimatnyttan.
    Uppskattning av klimatnyttan i certifierade kompensationsprojekt är en gissningslek, hävdar man. Det är väl ändå att ta i. Forskare och politiker har jobbat med att förfina metodiken under 20 år.
    Göran Wiklund, Seniorkonsult U&We

    Vi tycker det finns anledning att ha respekt för det. Det går alldeles utmärkt att göra beräkningar av klimatnytta utifrån sannolika antaganden. Speciellt vänder forskarna sig emot skogsprojekt med hänvisning till komplex dynamik omkring markanvändning. De har rätt att det finns en komplexitet. Men genom att ha ett regelverk och vedertagna mätmetoder för att beräkna kolbindning i biomassa (samma metoder man lär sig i all skogsutbildning) undviker man i alla fall den typen av projekt som förekom i klimatkompensationens barndom.
    Att man i en framtid skulle kunna finna bättre användning för marken är ju rent hypotetisk. Det kan ju lika gärna visa sig att försäljningen av de träd som småningom skördas ger en överlägsen inkomst i jämförelse med alternativ markanvändning.
    Att certifierade projekt ska kunna påvisa en ”permanens”, dvs hur länge klimateffekten av ett projekt består, kritiseras också. Permanens, menar man, innebär att det borde finnas garantier för att klimateffekten ska bestå hundratals om inte tusentals år. Men var i samhället görs investeringar som ska fungera i tusentals år?
    Någon sådan permanens kan naturligtvis inte garanteras, men certifieringssystemen känner mycket väl till denna problematik och gör allt för att säkerställa att det finns en rimlig permanens snarare än en absolut. Certifieringsprocessen underkänner projekt med permanensrisk.
    Här måste nog forskarna lämna teorin och önsketänkandet och se verkligheten som den är. Annars skulle hela klimatkompensationsidén bryta samman och det skulle inte finnas några projekt alls. Och därmed skulle den mekanism försvinna som utvecklingsländerna själva velat ha.
    Svepande win-win berättelser och generella antaganden om ett projekts bieffekter är en annan kritik. Man menar att det är naivt att tro att positiva bieffekter sker automatiskt.
    Vi har aldrig hört någon säga att det finns automatik. Det är ju just därför som det måste finnas tillförlitliga certifierings- och uppföljningssystem. Och som sagt, den frivilliga marknaden för klimatkompensation har kommit långt sedan början av 2000-talet då kvalitén var minst sagt blandad.
    När man nu tar del av högkvalitativa projektpresentationer ser man att det inte redovisas generella antaganden. Tvärtom är det detaljerade beskrivningar av varje projekts specifika kvaliteter.
    I slutet av sin artikel konstaterar forskarna att det brådskar med klimatinsatser. Det blir lite motsägelsefullt, eftersom man ifrågasätter klimatkompensation som strategi. Författarna menar att det ”verkar vara en dålig strategi att i så pass stor utsträckning luta oss på internationella klimatkompensationsprojekt i vårt klimatarbete” och menar att det finns andra långt mer effektiva sätt att hantera klimatproblemen.
    Det är oklart vilka som menas med ”oss”. Är det en dålig strategi för länder, individer eller företag? I själva verket motsvarade den globala klimatkompensationen år 2016 endast ca 0,2 % av de globala utsläppen. Är det att luta sig på klimatkompensation?
    Det hade varit intressant att höra vilka långt mer effektiva lösningar man syftar på, speciellt som de måste sättas in snabbt! Om de menar att individer och företag först ska göra allt de kan för att lägga om vanor, effektivisera osv är det inget nytt, snabbt går det inte heller.
    Vår syn är att först kompensera, med syfte att internalisera kostnaden för klimatpåverkan, och sedan sätta igång/fortsätta att reducera. På det viset gör man något direkt, samtidigt som de mer tidskrävande utsläppsminskande åtgärderna fortgår. Och hur mycket vi än minskar utsläppen under kommande decennier kommer det att finnas en rest som måste tas bort genom kompensation.
    Det bästa får aldrig bli godas fiende! Klimatkompensera är faktiskt en bra strategi, eftersom det innebär att göra något snarare än att önsketänka.
    Claire Wigg, VD ZeroMission
    Göran Wiklund, seniorkonsult U&We

    Syrien ansluter sig till Parisavtalet – lämnar USA isolerat

    Syrien kommer att ansluta sig till Parisavtalet, vilket betyder att USA står ensamt utanför om de förverkligar sitt hot om att lämna det.

    Syriens beslut är oväntat i och med det brutala inbördeskrig som pågår i landet och är huvudsakligen en symbolisk gest. Tillsammans med Nicaragua och USA har landet tidigare stått utanför klimatavtalet, men då även Nicaragua anslöt sig till avtalet i september i år lämnas USA ensamt kvar. Nicaraguas initiala motvilja mot Parisavtalet grundade sig i att de ansåg att det inte var tillräckligt ambitiöst.
    USA:s förre president hann ratificera Parisavtalet innan hans mandatperiod tog slut i januari 2017, men den nuvarande presidenten Donald Trump har startat processen för att dra sig ur. Detta tar dock flera år och USA kommer därför vara kvar tills 4e november 2020 – vilket är en dag efter USA:s nästa presidentval. Under tiden håller vi tummarna för att de inte väljer om den orange galningen.
    USA släpper ut näst mest växthusgaser efter Kina och är världens största ekonomi. Landet står nu isolerat i sin vetenskapsfientliga syn på klimatarbete – lite pinigt kan man tycka.
    Klimatmötet i Bonn, COP23, pågår just nu för fullt och världens länder ska bland annat bestämma vilka regler som ska gälla när Parisavtalet implementeras.
    Supermiljöbloggen har sökt Donald Trump för en kommentar men har ännu inte fått något svar. Fortsättning följer!

    Egypten får skjuts mot förnybart

    Internationella utvecklingsinstitutioner har kommit överens om att finansiera ett nytt solenergiprojekt i Egypten. Solenergiparken kommer att bli världens största i sitt slag.
    Projektet innefattar sex solkraftverk och ger Egypten en rejäl skjuts när det kommer till att uppnå de klimatmål som landet satte upp inför påskrivandet av Parisavtalet. Egyptens plan är att öka mängden förnybart till 37 procent av energimixen till 2035,  vilket kan kännas blygsamt. Men när solkraftparken kickar igång kommer landet undvika 350 000 ton koldioxidutsläpp från energiproduktion om året.
    Konsortiet som betalar notan för projektet består bland annat av Norska företaget Scatec Solar och FN:s Gröna Klimatfond. Just Gröna Klimatfonden skjuter till rekordstora 48 miljoner dollar, den högsta summan som fonden någonsin gett till ett enda projekt.
    Sverige är Klimatfondens största givare sett till antal invånare och ska bidra med totalt 4 miljarder kronor till 2020.

    Jo, vi kommer visst få mindre snö fram till 2050

    I en intervju som P4 gjorde med Vasaloppets miljöansvarige sa han att klimatförändringarna inte påverkar snön fram till 2050. Det stämmer däremot inte. Snarare förlitar sig skidorterna på alltmer konstsnö som är dyrt, energislukande och vattenkrävande.

    Fram till 2050 så är det i Falun och Moraområdet ingen större skillnad. Det är lite färre dagar med snö och nederbörd. Men till 2100, om vi inte gör någonting, då är ju risken att det är ganska lite snö i de här områdena. Men det är därför vi måste tillsammans minska utsläppen och den biten, förklarade Mats Rylander, miljöansvarig på Vasaloppet.

    Det som inte nämns i intervjun är att den prognos som presenteras är baserad på en temperaturhöjning om max 2 grader, ett mål som vi enligt flera studier håller på att missa med hästlängder. Och att bedöma snöbeståndet som starkt fram till 2050 är redan idag en sanning med modifikation.
    Under perioden 2021-2050 kan det för orter som Åre, Vemdalen och Sälen innebära att snösäsongen kortas med 20 dagar, en minskning med över 10 procent från dagens nivå. Vid sekelskiftet kommer det bli värre. Från södra Dalarna och nedåt i landet kommer att bli ovanligt med ett varaktigt snötäcke överhuvudtaget. Snösäsongen kommer då ha minskat med upp till 80 dagar, enligt prognoser från SMHI.
    Däremot verkar inte det oroa skidorterna, då de tänker att de bara kan ställa om till konstsnö. 

    ”Enligt våra bedömningar kommer tillverkad snö i skidbackar i svenska fjällen kunna kompensera fullt ut för minskade snömängder”, säger Svenska skidanläggningars organisation.

    Det är bra om vi kan rädda skidåkningen, men konstsnö är inte ultimat. Att tillverka allt större mängder konstsnö är en energi- och vattenkrävande aktivitet som i sig har en påverkan på klimatet, och nu har flera svenska skidorter begärt att få pumpa upp mer vatten ur älvar. I Åre har Skistar fått tillstånd att pumpa upp mer vatten ur Åreälven, men beslutet har överklagats då det kan skada fiskbeståndet.

    – Just innan vårfloden kommer igång är flödena som lägst och för låga nivåer kan leda till skador på fiskbeståndet. vi ser risker för lekplatser för öring och röding, säger Sara Huss på Miljöskyddsenheten på Länsstyrelsen till DN.

    Dessutom är det dyrt. 

    En mil konstsnöpreparerade spår kostar en miljon kronor, varav 90 procent är transportkostnader, säger Tommy Höglund, sportchef för Vasaloppet, till Extrakt.

    Visst stämmer det att vi tillsammans måste minska utsläppen, men vi behöver sannerligen sätta igång bra mycket tidigare än 2050 för att nordiska skidbackar ska kunna erbjuda natursnö även i framtiden.
    PLUS: Låt oss se vad tidningarna har haft att säga om Vasaloppets snöutbud de senaste åren:
    2017: Halva spåret i Vasaloppet konstsnö
    2016: Snö – en allt dyrare råvara
    2015: Konstsnö ska rädda Vasaloppet
    2014: Tro, hopp och konstsnö ska rädda Vasaloppet
     

    "Svenska utsläpp ökar – eller inte"

    ”De totala utsläppen från den svenska ekonomin och hushållen ökar, rapporterar SCB i sin senaste kvartalsrapport. Ökningen beror delvis på utsläpp som inte ingår i de svenska klimatmålen, men oavsett hur man räknar behöver utsläppen minska betydligt mer än de hittills gjort”, skriver Markus Larsson, Amanda Grönros och Gunilla Sandin, från Fores klimat- och miljöprogram, idag i en debattartikel på Supermiljöbloggen.
    Produktionsbaserade utsläpp av växthusgaser från den svenska ekonomin ökade enligt SCB med 2,8% under andra kvartalet 2017 jämfört med samma period 2016. Statistiken som används för att följa upp klimatmålen, nationella såväl som internationella (så kallade territoriella utsläpp), visar dock på oförändrade utsläpp.
    Den viktigaste förklaringen till ökningen, enligt SCB, är att utsläppen från transportbranschen ökar med 14%. Bidragande är utsläpp från utrikes transporter, framför allt sjöfart, som inte räknas till svenska klimatmål. Att temperaturen kvartal 2 2017 var lägre än samma kvartal 2016 bidrar även det till ökningen, vilket speglas i att utsläppen från el- gas och värmeverk steg med 3,7%. Tillverkningsindustrin minskade sina utsläpp, minus 3,5% i perioden, vilket förklaras av lägre produktion. Ekonomin i stort utvecklas dock positivt och BNP steg i perioden med 1,5%. Nedan kommenterar vi SCB:s senaste statistik bransch för bransch för att avsluta med en sammanfattande kommentar.
     
    Utsläpp av växthusgaser och förädlingsvärde andra kvartalet 2017 (aggregerade branscher SNI 2007).

    Aggregerade branscher
    SNI 2007
    Utsläpp av växthusgaser Förädlingsvärde
      Förändring jämfört med samma kvartal 2016 Förändring jämfört med samma kvartal 2016
    Jord- och skogsbruk¤ (SNI A01-03) 2,1%  ‑0,7%
    Utvinning av mineral (SNI B05-09) 6,7%  3,6%
    Tillverkningsindustri (SNI C10-33) ‑3,5%     1,2%
    El, gas och värme¤¤,(SNI D35-E39) 3,7%     1,0%
    Byggverksamhet (SNI F41-43) 4,9%     12,3%
    Transportbranschen (SNI H49-53) 14,0%     ‑1,1%
    Övriga tjänster (SNI I55-T98) 0,5%     2,0%
    Offentlig sektor ‑0,7%     ‑1,8%
    Hushåll¤¤¤ ‑2,0%     0,3%
    Totala ekonomin¤¤¤¤ 2,8%     1,5%

    ¤Inklusive fiske
    ¤¤Inklusive vatten, avlopp, avfall
    ¤¤¤Inklusive ideella organisationer samt privatbilism. Hushållen bidrar inte till förädlingsvärdet.
    ¤¤¤¤För territoriella utsläpp, som används för att följa upp Sveriges klimatmål, är de totala utsläppen oförändrade jämfört med samma kvartal föregående år. Se även Naturvardsverket.se.
    Källa: SCB 2017
    Sektorn el, gas och värme uppvisar en negativ utveckling. Utsläppsökningen kvartal 2 2017 var 3,7% jämfört med samma kvartal året innan. Utsläppen från sektorn är till stor del väderberoende och varierar stort. Att temperaturen kvartal 2 2017 var lägre än samma kvartal 2016 bidrar till ökningen, 65-85% av sektorns utsläpp kommer från el och fjärrvärme. Eftersom sektorns utsläpp motsvarar 12% av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser, behöver den långsiktiga trenden vara tydligt minskande. Förädlingsvärdet ökade med 1%.
    Näringskategorin jordbruk, skogsbruk och fiske uppvisar ökande utsläpp med 2,1%, jämfört med andra kvartalet 2016. Sektorn står för 15% av Sveriges totala växthusgasutsläpp. 90% av sektorns utsläpp kommer från jordbruket samtidigt som skogsbruket står för drygt 70% av förädlingsvärdet i sektorn. Förädlingsvärdet minskade under kvartalet med 0,7% jämfört med samma period året innan.
    Mineralutvinningens utsläpp ökade rejält i perioden, med 6,7%. Sektorns bidrag är dock bara 2% av Sveriges totala växthusgasutsläpp. Förädlingsvärdet ökade visserligen med 3,6% under kvartaltalet, men det är betydligt mindre än ökningen av utsläpp.
    Utsläppen från tillverkningsindustrin, som står för nästan en fjärdedel av Sveriges samlade klimatpåverkan (23%), minskade under andra kvartalet med 3,5% jämfört med samma period 2016. Stål- och metallframställning, raffinaderier, kemikalie- och cementproduktion är de sektorer som bidrar mest till utsläppen av växthusgaser. Minskningen av sektorns utsläpp förklaras av minskad produktion inom raffinaderier och kemikalieproduktion och alltså inte av effektivare processer. Samtidigt ökade förädlingsvärdet med 1,2%.
    Byggsektorn ökade under kvartalet sina utsläpp med 4,9% samtidigt som förädlingsvärdet ökade med 12,3%. Sektorns utsläpp – till största delen från transporter, arbetsmaskiner och arbetsfordon – beräknas till 3% av Sveriges samlade utsläpp.
    Utsläpp från transporter är ett kapitel i sig. Transporter bidrar till utsläpp i flera andra sektorer. Utsläpp från inrikes transporter (gods- och persontransporter, inklusive privatbilism) har också fått ett specifikt reduktionsmål enligt miljömålsberedningens sjupartiöverenskommelse. För att nå målet om 70% lägre utsläpp 2030 jämfört med år 2010 behöver sektorn minska sina utsläpp med 6–7% per år, något vi idag är långt ifrån.
    Transportbranschen (det vill säga transporter minus privata vägtransporter av alla fordonsslag samt övriga branschers vägtransporter av alla fordonsslag) står för 23% av Sveriges totala utsläpp. Utsläppen kommer enligt SCB till största delen från utrikes sjöfart, men ökningen som uppgick till 14% under andra kvartalet ”syns både för flyg, sjöfart och landburna transporter”. Delvis kan ökningen förklaras med internationell bunkring av flyg- och fartygsbränsle.
    Bunkringen, där bunkerbränsle till utrikes sjöfart står för merparten, är så omfattande att det påverkar utsläppsstatistiken för hela transportbranschen. Utsläpp från internationell bunkring påverkar förstås klimatet men utsläppen ska inte räknas med i Sveriges åtagande för utsläppsminskningar. Förädlingsvärdet sjönk med 1,1% under kvartalet jämfört med samma period 2016.
    Utsläpp från tjänstesektorn (Övriga tjänster) är begränsade i relation till förädlingsvärdet. Utsläppen, som framför allt härrör från transporter, ökade under kvartal två med 0,5%. Förädlingsvärdet ökade 2% jämfört med kvartal två 2016. Utsläppen inom tjänstesektorn utgör 5% av Sveriges samlade utsläpp.
    Utsläppen från stat, kommun och landsting (Offentlig sektor) minskade med 0,7% under årets andra kvartal. Samtidigt minskade förädlingsvärdet med 1,8% under motsvarande period. Även om offentlig sektor bara står för ca. 1% av de samlade utsläppen är signalvärdet viktigt och minskningen på under en procent förslår inte.
    Hushållens utsläpp kommer till stor del från biltransporter. Hushållens utsläpp, inklusive ideella organisationer, minskade med 2% för andra kvartalet. En förklaring är ökad användning av biodiesel. Även användningen av fossil diesel ökar samtidigt som bensinförbrukningen minskar. Utsläppen av växthusgaser från hushåll och ideella föreningar utgör 15% av de totala utsläppen från Sveriges ekonomi. Hushållen bidrar inte med något förädlingsvärde.
    Att utsläppen från den svenska ekonomi ökar med 2,8% samtidigt som de territoriella utsläppen är oförändrade kan verka förvirrande. Förklaringen är att de två sätten att mäta utsläpp delvis inkluderar olika verksamheter. Till exempel ingår inte utsläpp orsakade av utrikes transporter i Sveriges klimatmål. Om bränslet däremot är sålt av företag i Sverige syns de som del av de totala utsläppen i den svenska ekonomin. Oavsett om man fokuserar på ”produktionsbaserade” eller ”territoriella” utsläpp så är det centrala att minskningen i utsläpp inte är stor nog.
    Även om SCB:s siffror inte rakt av kan användas till att uttala sig om huruvida Sverige klarar utsläppsmålen eller ej ger de en bra fingervisning. Den senaste sammanställningen av SCB:s kvartalsvisa statistik låter glädjande jämfört med en minskning på 0,5% kvartalet innan och dessförinnan fyra kvartal med rapporter om ökande utsläpp.
    Naturvårdsverket skriver på sin hemsida: ”Oavsett hur beräkningarna görs måste utsläppen minska”. Och de måste minska snabbare än de gör idag – i en takt av minst 5% per år – för att vi ska ha en rimlig chans att klara våra åtaganden.
    Sedan 2010 har utsläppen minskat, se figur nedan, men ambitionsnivån behöver höjas. Ju längre vi skjuter insatser framför oss desto kraftfullare åtgärder behövs så småningom. Det är nu angeläget att såväl politiken som näringslivet tar nya krafttag och i närtid visar upp en trovärdig färdplan för att nå klimatmålen, så att SCB:s klimatkurvor kan visa en tydligare minskningstakt. Oförändrade utsläpp, eller en ökning på 2,8%, är inte gott nog. Oavsett om ekonomin går bra eller inte.

     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
    Utsläpp av växthusgaser och ekonomisk utveckling 2008 kvartal 1-2017 kvartal 2. Index 2008 kvartal 1=100
    Källa: SCB 2017
     
    Markus Larsson, Amanda Grönros, Gunilla Sandin, Fores klimat- och miljöprogram.
     


     
    SCB:s senaste kvartalsrapport, Utsläpp till luft andra kvartalet 2017, finner du här: https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/miljo/miljoekonomi-och-hallbar-utveckling/miljorakenskaper/pong/statistiknyhet/miljorakenskaper–utslapp-till-luft-andra-kvartalet-2017/
    Se även http://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Klimat-och-luft/Klimat/Tre-satt-att-berakna-klimatpaverkande-utslapp/
     

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.