KRÖNIKA: Äntligen! Regeringen vill införa krav på obligatorisk miljömärkning av drivmedel till fordon, något Gröna Bilister har drivit under kampanjen ”Jag Vill Veta” under tre års tid. Ett träget arbete som visserligen har fått allt fler drivmedelsbolag att förbättra sin konsumentinformation när det gäller olika drivmedels klimatpåverkan och ursprung, men en information som fortfarande är splittrad, ofullständig och svår att hitta. Riktlinjer och obligatoriska krav från högre politiskt håll är en nödvändighet för att skapa den enhetlighet och den omfattning som behövs.

I andra sammanhang, t.ex. i mataffären, är det en självklarhet att konsumenten får information om en varas ursprung och innehåll. Många produkter har även tredjepartsmärkningar såsom EU-blomman, Svanen, KRAV, MSC, eller Bra Miljöval.

Nu vill vi se samma utveckling när det gäller drivmedel. För när vi tankar eller laddar våra bilar ges sällan information om vad drivmedlet innehåller eller vart pengarna går. Och det kan vara stor skillnad, inte bara mellan olika drivmedelstyper utan även mellan diesel-diesel, etanol-etanol och el-el. En elbil är ju till exempel inte bättre än den el den kör på.

Idag importerar vi allt mer olja från Ryssland och Nigeria med stora konsekvenser för människa och miljö. Samtidigt har Sverige alla möjligheter att producera inhemskt biodrivmedel av svensk råvara, sluta kretslopp och skapa fler jobb på landsbygden.

Då våra Novus-undersökningar visar att nära hälften av svenskarna anser att information om klimatpåverkan och ursprung är viktigt, samt att 7 av 10 skulle göra ett annat val om konsumentinformation om ursprung fanns (och om alternativen i övrigt vore likvärdiga), finns det goda skäl att ta konsumentmakten på allvar. Ett första steg har tagits av regeringen. Nu hänger allt på utformningen.

För att stödja processen har Gröna Bilister tagit fram ett förslag på hur en lagstadgad miljömärkning skulle kunna se ut. Ett par utgångspunkter är att den ska omfatta alla drivmedel; förnybara liksom fossila, vara meningsfull för konsumenten, acceptabel för EU och möjlig för drivmedelsbolagen att genomföra.

Att inkludera drivmedlets ursprung ser vi som en viktigt del att ta med. Eftersom mätning av sociala aspekter är rätt komplex, men inte desto mindre viktig, så kan ursprungsmärkningen åtminstone ge en fingervisning.

Rysk olja jämfört med svensk biogas eller palmolja från Indonesien ger olika associationer när det gäller vilka sociala och miljömässiga villkor som har omgärdat produktionen, likaså huruvida ett lands statsskick bygger på diktatur eller demokrati.

Förslaget innebär i sin helhet att informationen, som redan redovisas årligen till Energimyndigheten och därmed finns tillgänglig men med ett års eftersläpning, presenteras på ett enhetligt sätt i likhet med en kylskåpsmärkning och med utrymme för drivmedelbolagen att inkludera egna tredjepartscertifierade märkningar eller initiativ. Precis som i mataffären.

Vilka effekter skulle då en miljömärkning och stärkt konsumentmakt kunna ge upphov till? Det är svårt att fastställa och beror helt på hur förslaget utformas, men jag tillåter mig att skissa på en hoppfull utveckling.

• Marknadsfördelar till de drivmedelsbolag som kan erbjuda schyssta och hållbara drivmedel och lyckas kommunicera det.

• En snabbare omställningstakt för hela drivmedelsbranschen att fasa ut de sämsta alternativen.

• En skjuts för svensktillverkade alternativ, återigen precis som i mataffären där vi hellre väljer svensk fläskfilé framför billigt danskt fläskkött sedan baksidan med dansk grishållning uppenbarat sig. Med det kan tänkas att fler jobb på svenska landsbygden medföljer i och med att stor del av svenskt biobränsle produceras av restprodukter från skog- och jordbruk.

• Fler tredjepartsmärkningar av drivmedel såsom nämnts ovan, vilka kompletterar den obligatoriska deklarationen och ytterligare underlättar för konsumenten att göra bra val.

• En ökad politiskt medvetenhet där man slutar att fokusera på ett drivmedel i taget för att istället utforma teknikneutrala styrmedel som grundar sig på det primära; drivmedels klimatpåverkan ur livscykelperspektiv. På så sätt gynnas även klimatsmart etanol och biogas medan dieselbilar, som körs fossilt under ett falskt ”miljöbilsepitet”, blir ett minne blott.

• Ett steg på vägen att nå målet om en fossiloberoende fordonsflotta till 2030 och inte minst en chans för Sverige att sticka ut och sätta ett gott internationellt exempel i ljuset av Parisavtalet.

Även om det är naivt att tro att en märkning ensamt kommer att ändra spelreglerna för hela bil- och drivmedelsbranschen står det klart att konsumentmakten är viktig. Bäst vore om det även kunde kopplas till en teknikneutral  bonus-malus för drivmedel, en beskattning som enbart beror på drivmedlets klimatpåverkan, så att skillnaden även känns för plånboken. Men tills den dagen kommer är detta första steg ändå värt att stanna upp och glädjas åt.

Alla förutsättningar för att skapa något bra finns. Nu gäller det att fullfölja.

Johanna Grant, ordförande Gröna Bilister och klimatstrateg på ZeroMission

Supermiljöbloggens fasta krönikörer heter Johanna Grant, Mattias Svensson, Kitty Ehn och Anders Wijkman. Åsikterna är krönikörernas egna och behöver varken spegla åsikter från övriga krönikörer eller Supermiljöbloggens skribenter.

För diskussioner är ni välkomna till Supermiljöbloggens facebooktrådar, och för rättningar och tankar kring innehållet får ni gärna kontakta krönikören eller SMB-redaktören Beatrice Rindevall.