Tio exempel från den senaste månaden.
Regeringen väntas inom kort, kanske redan den här veckan, fatta beslut om huruvida Vattenfall ska få sälja sin brunkolsverksamhet i Tyskland till de tjeckiska bolagen EPH och dess finansiella partner PPF Investments. Det kunde SvD Näringsliv berätta i går i en artikel som handlade om att en majoritet av väljarna inom både regerings- och allianspartierna vill stoppa en försäljning, enligt en ny Sifo-undersökning.
Att motståndet mot en affär är stort kan mycket väl bero på att kritiken den senaste tiden har intensifierats. Supermiljöbloggen har nedan listat tio exempel bara från den senaste månaden:
1.
På DN Kulturs debattsida skriver i dag forskarna Irma Allen vid KTH, och Anna Kaijser vid Linköpings universitet:
Den svenska regeringen, internationellt respekterad för sitt ledarskap på miljöområdet, är i färd med att ta beslut om försäljningen av det statliga energibolaget Vattenfalls brunkolsgruvor och kolkraftverk i tyska Lausitz. Anläggningarna står för några av Europas största utsläpp av växthusgaser, och brunkol är en av de mest förorenande energikällorna. Valet: sälja, och därmed garantera fortsatt kolutvinning, eller, vilket en majoritet väljare över det politiska spektrat önskar, stänga gruvorna för klimatets skull. Det borde vara ett enkelt val för de politiker som för bara några veckor sedan skrev under Parisavtalet om klimatet, och som visat höga ambitioner i kampanjen Fossilfritt Sverige.
2.
Annika Jacobson, chef för Greenpeace i Sverige, skrev i måndags i Aktuell Hållbarhet:
Greenpeace granskning visar att EPH och PPF Investments inte ens har de mest grundläggande komponenterna för hållbart företagande på plats. Att en affär med detta bolag skulle accepteras av regeringen borde därmed vara uteslutet.
Skulle regeringen mot all förmodan ändå ge klartecken till en försäljning talar allt för att detta blir en ny Nuon-affär som kommer att förfölja regeringspartierna – och även de riksdagspartier som inte motsätter sig en affär – under många år framöver.
3.
Jonas Sjöstedt, partiledare för Vänsterpartiet, skrev i går i en debattartikel i Dagens industri:
Näringsminister Mikael Damberg talar ofta om att han inte vill göra en ny Nuon-affär. Han vill inte att regeringen ska skandaliseras genom att tillåta Vattenfall att göra dåliga affärer. Menar han allvar med det bör han avskriva skurkföretaget EPH/PPF som företag den svenska staten kan göra så här pass viktiga affärer med.
4.
Malena Ernman, operasångerska, skrev i en blogg i Amelia häromveckan:
Men, säger kritikerna, vem ska betala då? Ja? Vem ska betala för uteblivna högkonjunkturer? Våra Thailandresor och våra plattTVapparater?
Vem ska betala för vad?
Vad är det värt att rädda miljön? Vad kostar en bra, beboelig planet nuförtiden?
Och vad är det värt att Sverige inför framtiden överhuvudtaget har en trovärdighet i miljöfrågor?
5.
Sasja Beslik, Head of Responsible Investments på Nordea, twittrade så här i början av månaden:
6.
Professor Johan Rockström, chef för Stockholm Resilience Centre, skrev i en debattartikel i Dagens industri kort tid innan tillsammans med den tyska forskaren John Schellnhuber och den australiensiska forskaren Will Steffen:
Det är viktigt att Sverige och Tyskland inte ser beslutet om Vattenfalls brunkol som enbart inrikespolitiska angelägenheter. Båda länderna har ett stort ansvar inför resten av världen och en stor möjlighet att gå i spetsen för världens klimatansträngningar genom att röra sig bort från kol för gott.
Allt annat skulle, förutom att bryta mot Parisavtalet, vara i direkt kollisionskurs med en lång rad ekonomiska, vetenskapliga och moraliska skäl. I tider som dessa har inte världen råd med sådana misstag.
7.
Martin Vogel, klimatpolitisk handläggare på Svenska kyrkan, sa häromveckan i en intervju med tidningen Dagen:
– Menar man allvar med Parisavtalet, som bara slöts för några månader sedan, finns det ingen tvekan om saken. Kolet bör ligga i marken.
8.
Carl Schlyter, riksdagsledamot för Miljöpartiet, sa nyligen i en intervju med Dagens industri:
– Kan inte Sverige och Tyskland visa vägen framåt här, då kommer hela jorden peka på att inte ens världens rikaste länder kan ta ansvar för att låta kolet ligga i marken.
9.
May Boeve, generalsekreterare för miljöorganisationen 350.org, skrev så här i en debattartikel i Metro:
En försäljning av de smutsiga koltillgångarna innebär att de inte längre är Sveriges ansvar, men gruvorna kommer ändå att fortsätta expandera och brunkolet att eldas av någon annan, till fara för mänskligheten. Om man överför det här agerandet på forna tiders slaveri, skulle det motsvara att ett handelskompani sålde sina slavar till en mer brutal ägare för att själva få ett rent samvete – trots att försäljningen direkt skulle motverka slaveriets avskaffande.
10.
Bill McKibben, som var med och grundade 350.org och som även var i Sverige häromåret för att ta emot the Right Livelihood Award, twittrade nu i veckan:
