Kvicksilver är ett av de allra farligaste miljögifterna i världen, och utgör ett hot mot både miljön och mot människors hälsa.
I regeringens skrivelse om en giftfri vardag (pdf), som publicerades i början av maj och som bland annat statsminister Stefan Löfven (S) står som avsändare till, går det att läsa:
Kvicksilver är ett av de allra farligaste miljögifterna och utgör ett hot mot både miljön och mot människors hälsa. Det är en lättflyktig metall som kan spridas långa sträckor via luften. Kvicksilver kan i naturen omvandlas till den mycket giftiga formen metylkvicksilver som kan skada det centrala nervsystemet. Höga halter av kvicksilver i fisk är ett välkänt problem och befolkningsgrupper som äter mycket fisk och skaldjur är särskilt utsatta.
På Karolinska institutet har man mer information om hur det här påverkar oss människor:
Metylkvicksilver kan skada det centrala nervsystemet. När nervsystemet utvecklas är det som mest känsligt. Därför bör särskilt foster och små barn skyddas. Metylkvicksilver passerar över moderkakan till fostret, och kan påverka fostrets utveckling. Epidemiologiska studier har visat att kvinnor som exponerades för stora mängder metylkvicksilver födde barn med grava hjärnskador utan att själva uppvisa några symtom på förgiftning. Vid lägre exponering uppvisar barn symtom som inlärningssvårigheter och försämrad intellektuell kapacitet.
Både nuvarande och tidigare regeringar har satsat stort på att få ner utsläppen av kvicksilver, vilket har gett resultat. Naturvårdsverkets statistik visar att de svenska utsläppen av kvicksilver till luft har minskat med så mycket som 70 procent sedan början av 1990-talet, något som bland annat beror på bättre rening av rökgaser och minskad användning. Enligt de senaste siffrorna från 2014 var utsläppen av kvicksilver det året nere på cirka 450 kilo.
Men det mesta av de svenska utsläppen hamnar faktiskt inte i Sverige, utan kvicksilvret färdas iväg via luften och faller ned i andra länder. På samma sätt gäller att vi i Sverige får det mesta av vårt kvicksilvernedfall via långväga lufttransporter från andra platser på jorden.
Den totala depositionen av kvicksilver över Sverige år 2011 beräknas till 4 000 kilo. Av det kom ungefär två procent från Sverige, två procent från naturliga källor, tio procent från andra delar av Europa och resterande 86 procent från övriga världen, mestadels Asien. Det framgår av ett mejl till Supermiljöbloggen från Naturvårdsverket.
Kvicksilvernedfallet över Sverige hotar alltså både miljön och svenskarnas hälsa. Ironiskt nog kommer en del av nedfallet från svenska folkets eget energibolag, Vattenfall. En sökning i databasen PRTR visar hur mycket som Vattenfalls fyra brunkolskraftverk i Tyskland släppte ut 2014:
- Jänschwalde 501 kg
- Boxberg 392 kg
- Schwarze Pumpe 303 kg
- Lippendorf 245 kg (baserat på att Vattenfall bara äger 50 procent)
Det här innebär att Vattenfall släppte ut cirka 1 441 kilo kvicksilver år 2014, att jämföra med hela Sverige som det året alltså släppte ut runt 450 kilo.
Hur stor del av Vattenfalls kvicksilver som blåste in över Sverige är det förstås ingen som vet. Men nyligen kunde Aktuell Hållbarhet berätta att en av regeringens expertmyndigheter på miljöområdet, Havs- och vattenmyndigheten, menar att kolkraften i Europa och andra delar av världen måste minska kraftigt om de svenska miljömålen Levande sjöar och vattendrag samt Hav i balans ska ha en chans att nås. Myndigheten skrev då i ett svar till Aktuell Hållbarhet:
Rent allmänt kan man konstatera att brunkol är miljömässigt problematiskt med betydande utsläpp av koldioxid, svaveldioxid, kväveoxider och metaller som kadmium och kvicksilver. Mot bakgrund av de problem vi i dag har när det gäller försurning av sjöar och vattendrag, havsförsurning och kvicksilver i mark och vatten finns det ett generellt behov av att minska påverkan varför det vore fördelaktigt att fasa ut brunkol för att ersätta det med något mer miljövänligt alternativ.
En av de politiker som kämpat allra hårdast med kvicksilverproblematiken är Lena Ek, som var miljöminister och centerpartistiskt statsråd 2011-2014. Hon var med och förhandlade fram Minamatakonventionen om kvicksilver. Den antogs 2013 efter flera års hårda förhandlingar i FN.
Att konventionen döptes till Minamata och även undertecknades i Japan var för att hedra alla de tusentals människor som på 1950-talet drabbades av kvicksilverförgiftning. Det var industriella utsläpp av kvicksilver som under många år hade gått vidare till människorna via fisken de åt.
– I dag är en historisk dag för det globala miljöarbetet, sa därför en mycket nöjd Lena Ek i samband med att Sverige och över 100 andra länder undertecknade konventionen i oktober 2013.
Intressant i sammanhanget är att Lena Ek i mars samma år, inför slutförhandlingarna av Minamatakonventionen, kallade in Vattenfalls dåvarande vd, Øystein Løseth, till ett möte. Supermiljöbloggen vet inte vad som sas på mötet. Men bara några dagar efteråt skickade Øystein Løseth ett brev till Lena Ek där han bedyrade att Vattenfall tar frågan om kvicksilverutsläpp på största allvar. Supermiljöbloggen har tagit del av brevet där det bland annat står:
Data visar att Vattenfalls målinriktade insats, framför allt i Lippendorf, har medfört en markant reduktion av utsläppen. Vattenfall har fortsatt fokus på att minska utsläppen av kvicksilver i så hög grad det är möjligt genom att förbättra infångningen av kvicksilver i processerna för partikelavskiljning och svavelrening.
Nu i april stod det dock klart att Vattenfall vill sälja hela sin brunkolsverksamhet till EPH, ett tjeckiskt bolag som Lena Ek förra året kallade för en ”extrem miljöbov” när hon debatterade Vattenfallfrågan med dåvarande klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP).
Om EPH, likt Vattenfall, kommer ha fokus på att minska utsläppen av kvicksilver återstår att se. Det mesta talar dock för att kvicksilverutsläppen kommer att öka vid en försäljning. EPH har nämligen förklarat i en intervju med SvD Näringsliv att man hoppas på en brunkolsrenässans i Europa. Detta uttalande har upprört många, inte minst professorerna Johan Rockström och John Schellnhuber, som är vetenskapliga rådgivare till den svenska respektive tyska regeringen. I en debattartikel i Dagens Industri skriver de att en försäljning till EPH skulle stå i direkt strid med det globala klimatavtal som förhandlades fram i Paris förra året. Johan Rockström och John Schellnhuber skriver också att världen just nu befinner sig i ett avgörande läge vad gäller energiomställningen och att det därför kan göra en enorm skillnad vilka signaler som Sverige och Tyskland nu väljer att skicka till andra länders regeringar och investerare.
I stället för att sälja sina brunkolstillgångar i Tyskland, borde Sverige och Tyskland starta en socialt och ekonomiskt ansvarsfull utfasning av kol.
Detta är en så viktigt fråga för våra länder och för världens framtid att vi föreslår att inga beslut om brunkolsförsäljning ska tas förrän statsminister Stefan Löfven och Tysklands förbundskansler Angela Merkel, har haft möjlighet att ha ett högnivåsamtal om hur vi nu tar ansvar för utfasning av brunkolet.
Frågan i det här fallet är dock vilka signaler Sverige skulle skicka till omvärlden då det gäller arbetet med att minska kvicksilverutsläppen.
När det gäller Minamatakonvention så tror man från regeringens sida att den kommer träda i kraft först i slutet av det här året – det krävs nämligen att minst 50 länder ratificerar konventionen först.
Och när det gäller Vattenfalls försäljning så kan EPH ta över brunkolsverksamheten bara några månader innan dess, om regeringen nu väljer att säga ja till en affär.
Stefan Löfven gjorde i regeringsförklaringen förra året klart att arbetet med en giftfri miljö är något som den svenska regeringen prioriterar. Då sa han:
– Sverige ska gå före på miljöområdet. Planetens gränser ska respekteras. Miljömålen ska nås. Biologisk mångfald, en giftfri vardag och god havsmiljö är prioriterade.
Frågan är vad han kommer säga nu i september när han ska bege sig till riksdagen för att läsa upp 2016 års regeringsförklaring.
